För tillfället fick min hjärna bara frispel och släppte allt, jag orkade inte läsa, orkade inte röra mig, orkade inegnting. Ibland blir det så, för när man gör saker hela tiden så glömmer man lätt vad som egentligen händer omkring en, vad som hänt och själva processen att ta in och acceptera saker och ting skjuts bara upp. Allt kring morfar är en process jag bara undvikit, förståelsen att leva utan honom finns inte i närheten av min verklighet. Jag har varit och hälsat på honom på kyrkogården, jag har sett hur urnan sänkts ner i marken, jag har varit på hans begravning, jag har pratat om hans död, men jag kan inte förstå hur min framtid ska se ut utan honom här med oss?
Jag kommer vara förevigt tacksam att jag och André spenderade sista helgen i stugan med mormor och morfar, men samtidigt kan jag klandra mig, klandra mina kunskaper som undersköterska, när morfar på måndagen, samma vecka han dog, sa att han inte mådde bra. Han hade vilat men kände sig inte utvilad. Men sen tänker jag, vad skulle jag gjort? Anta det värsta? Se i framtiden och förstå att det var sista veckan i hans liv? Att han kunde säga att han inte mådde bra var något jag reagerade starkt på, eftersom han aldrig riktigt sa hur det var med honom. Men hur skulle jag veta..
Den helgen sa jag att han skulle leva till 100 iallafall, sen kunde han få dö. Bara han blev 100 iallafall. För om han blev 100 skulle mina barn hinna se honom, och han skulle hunnit se dom. Underbara älskade morfar, du är evigt saknad.
__
Sen händer det annat i familjen för tillfället, det känns så typiskt. När en sak just hunnit landa, flyger nästa sak högt upp i luften. Jacobssons/Töyrä sydrom där något ständingt sker, jag önskar att man bara kunde säga FREZE, så stannar allt och allt är ogjort och bortglömt, allt flyter på och ingenting händer. Men hur vad det jag skrev tidigare? Mänskliga är vad vi är, och av misstag får vi lära. Hade varit skönt att bara kunna få andas, men nästa sekund är hjärtat i halsen. Men det är så här det är i perioder. Jag älskar er, och vi klarar oss genom allt tillsammans.
tisdag, oktober 23
- Kaffe, teori, jobb, kaffe, teori, jobb
Ja det är ungefär vad som händer, allt annat är ointressant. Pussar på kissen emellanåt, plockar lite i hemmet, pussar lite på André, äter lite mat, sen in i den där rytmen igen: kaffe, teori, jobb. Men ska vara glad så länge jag får jobba, har bara idag kvar på kallkällan, men lär väl behövas snart igen. Hade velat skriva upp min för helgen, men nästa vecka kommer vara så intensiv kring körkortet.. Så jag vill gärna tro att jag kommer spendera helgen med teoriboken, fast det inte kommer bli så, men förhoppningsvis kanske jag tänker klokt och väger upp det viktiga. För nu är det så nära, skulle vara fy och skam om jag bara la av. Ha kul om helgerna hinner jag gott och väl andra helger, men körkortet skulle vara skönt om jag bara fick bortstökat..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)