Jag dansar, sjunger, är glad, just Nu. Det kanske håller på i flera veckor till, det kanske tar slut imorgon. Jag har senaste året stoppat mig själv i första hand, mina tankar har kretsat kring mig själv och vilka vägar jag vill gå, jag har ifrågasatt mig själv, om det är livet jag vill leva, om det är så här saker ska vara, och jag har alltid blivit missnöjd när svaret varit nej. Jag har kämpat, kämpat för att få tillbaka glädjen, kämpat för att få dela den och när det inte fungerade, när svaret fortfarande var Nej i huvudet, så är jag glad och lycklig att jag tillslut lyssnade.
Livet är inte fridfullt, saker förändras, planer utvecklas, vi människor utvecklas ständigt och där med förändras livet omkring. Jag är ute rätt mycket nu och härjar, det är inte långsiktigt, men det är nu och det får vara så. Jag får dela många skratt med inte helt främmande människor och även främmande människor. Gamla och nya i en virvelvind. Allt vi egentligen har är dagen, imorgon vet jag ingenting om. Så jag andas, skrattar och andas lite till.
