- trött!

OTROLIGT trött, hållt på med den där förbenade teorin sen igår morse.. Jag trodde jag blev klar med alla faser, men tydligen så går det inte att göra repetition 2 av någon störd jävla anledning, så less.. Så sitter här och försöker klura ut vad jag möjligen gör fel, men har kommit fram till att det måste vara fel på hela programmet. Så nä, tydligen fick jag inte göra bort allt idag, tydligen inte.


Imorgon och på lördag vankas jobb på Olearys, även nästa helg, känns rätt bra. Annars så är jag rätt less på mycket, ända sen igår har jag varit less, och jag funderar på om det är så jävla nyttigt att plugga så här mycket, för mitt huvud är som en äggröra! Sitter förövrigt i morgonrock (har i och försig vanliga kläder under) men det är så äckligt kallt i hela lägenheten, eller så börjar jag bli sjukare, wohoo, älskar när livet bara går som man vill...

 

 

- b-b-b-booring

Jag har suttit på samma jävla hårda stol sen jag klev upp, fastnat här i min blogg och läser gamla inlägg och kollar gamla bilder, tar mig inte här ifrån. Läser, skrattar för mig själv, läser lite till, jag vet inte vad jag skulle tagit mig till om allt bara skulle försvinna? Så mycket tankar och funderingar på alla möjliga ting finns samlat i tusentals inlägg + en massa bilder som enbart finns här. Vänner jag hade då, som man trodde sig ha ett evigt hållbart band till men som brustit för längesedan. Vänner som jag fortfarande har, som jag alltid haft. Tankar som slog ner mig på marken, men som jag idag vunnit över.

Jag tror aldrig jag kommer lära känna mig, jag väntar fortfarande på den dagen jag med säkerhet kan säga hur jag ska bete mig i en situation, för fortfarande förvånar jag mig. Mitt skadebeteende känns väldigt långt bort, men även en sak jag aldrig skulle kunna lova någon att det inte skulle kunna ske. Till och från känns det som att jag känner mig rätt bra, hur jag ska hantera min ångest eller ''låga dagar'', men fortfarande vet jag aldrig hur det slutar ändå. Varje dag pågår ett krig  i mitt huvud, en sak som jag med säkerhet kan säga alltid kommer pågå, men samtidigt som jag på ett eller annat sätt lär mig att leva med. Det handlar till stor del om ovissheten kring människor omkring mig, tilliten till människor som lever intill mig och att jag alltid står beredd för det värsta.

Det varierar hur påtagliga tankarna är, vissa dagar är jag helt slut i kroppen och huvudet, andra dagar känns det inte av så fyskiskt. Men dom finns alltid där, jag försöker verkligen räkna med alla jag älskar i slutet av dagen, jag försöker alltid summera allt det positiva i livet innan jag somnar, allt för att förhindra ångest. Det syns sällan utanpå hur mycket jag krigar, därför kan det bli väldigt frustrerande att få en fråga om varför jag är så sur, varför jag är så okoncentrerad, varför är du så trött när du sovit så länge? För några år sedan sov jag mer än vad jag var vaken, just pågrund av utmattningen av alla tankar som gick omkring i huvudet.

Jag har alltid varit rädd för att säga det högt, att jag har problem med mig själv, jag vill inte läggas i någon kategori för att jag bara är ärlig när det kommer till att jag fan inte mår så bra till och från, att mitt huvud agerar på egenhand ibland utan att jag ens hinner tänka efter. Men det är så här, jag kommer alltid vara så här. Så pass bra känner jag mig, mina tankar kommer aldrig försvinna och kriget kommer föralltid pågå.

Därför älskar jag att jobba, därför kommer jag ALDRIG sakna skolan. Jag behöver vara där jag är behövd, där jag får en bekräftelse på vilket arbete jag gör. Jag behöver göra saker, annars snöar jag in precis som nu, på gamla saker och blir helt nostalgisk och funderande.

- edgar allan poe

From childhood's hour I have not been
As others were; I have not seen
As others saw; I could not bring
My passions from a common spring.
From the same source I have not taken
My sorrow; I could not awaken
My heart to joy at the same tone;
And all I loved, I loved alone.
Then- in my childhood, in the dawn
Of a most stormy life- was drawn
From every depth of good and ill
The mystery which binds me still:
From the torrent, or the fountain,
From the red cliff of the mountain,
From the sun that round me rolled
In its autumn tint of gold,
From the lightning in the sky
As it passed me flying by,
From the thunder and the storm,
And the cloud that took the form
(When the rest of Heaven was blue)
Of a demon in my view.

(nostalgitrippar)

- opheliac

I'm your Opheliac
I've been so disillusioned
I know you'd take me back
But still I feigned confusion
I couldn't be your friend
My world was too unstable
You might have seen the end

But you were never able
To keep me breathing
As the water rises up again
Before I slip away

You know the games I play
And the words I say
When I want my own way
You know the lies I tell
When you've gone through hell
And I say I can't stay
You know how hard it can be
To keep believing in me
When everything and everyone
Becomes my enemy and when
There's nothing more you can do
I'm gonna blame it on you
It's not the way I want to be
I only hope that in the end you will see
It's the Opheliac in me

- white trash beautiful

- Everlast

SERIÖST måste fixa det här textproblemet....Och jag måste fixa teorin.. Luriga bajs teori, har kommit mig så lång att det är genomgång av alla faser, alltså att det är olika frågor hela tiden, vilket gör att jag kuggar hela tiden, bläääh... I början låg jag på 55 rätt, nu börjar det sjunka ner mot 45, vilket får mig att tappa hoppet om mig och körkort. Men en dag, EN DAG, så jävlar har jag ett körkort. Känns bara förjävla långt bort just nu för tillfället.

Försöker lugna ner mig nu med lite Everlast, men är fortfarande så OSJDNFSD på teorin.

- tvättis, diskis och kaffe

har alltså tvättstuga, sprungit som en tok! Så nu äntligen kan jag sätta mig ner och andas en stund. Ska slå på ett avsnitt walking dead sen ska jag pluggeliplugga. Men nånting har hänt med min dator, all text har plötsligt blivit jätte ytte pytte liten, eller jag hoppas det är datorn det är fel på och inte min syn? ehh.

Lördagen har spenderats hos Sanna och Thomas ute i avan, känns så otroligt fel att se någon annan flytta in i deras gamla lägenhet. När jag gick med soporna imorse så höll dom på att flytta för fullt.. Känns inte som att det är på riktigt ännu, känns som att dom bara flyttat ut i byn tillfälligt, huvva. Det var iallafall jätte trevligt, vi satt uppe till morgonkvisten med monopol och ett gäng med öl, snackade om allt mycket tills vi alla höll på att däcka på plats. Inte av alkoholens skull, utan för att alla var så über trötta. Vi var hemma igår kring fem tiden, egentligen skulle vi haft tvättis då, men vi saknade tvättmedel, så får slita i ensamhet.. Kring sex igår for vi till min papps, där vankades entrecó med potatisgratäng, möms! Inte så mycket mer, slogs lite med Rasmus, men det börjar bli standard igen, ända skillnaden från förut och nu är väl att vi inte är värst seriösa, haha. Började tänka igår att jag hade kunnat tänka mig att börja i någon form av kampsport, för det verkar vara kul (är kul att slå på någon) + att det tar otroligt på ens krafter. När jag var liten ville jag börja i typ thai boxning, men tydligen fanns det ju en åldersgräns på 15? om jag inte minns fel.

Nä nu ska jag se avsnittet! Börjar spåra totalt i denna serie, men what the hell, har inget bättre för mig..

- rastlöös!!

Såklart kan jag inte bara sitta still när jag är sjuk, inte nog med det så har jag varit vaken sen tre inatt, snacka om vänt på dygnet! Har plockat, putsat och diskat i morgonrock, insåg nu att klockan inte ens slagit tolv.. Ska gå och boka tvättstuga nu, sen vet jag inte alls vad jag kan hitta på? Vi ska iallafall käka hos morsan när André slutat, men det är ju inte först efter fyra!!

Känner nu när jag satt mig hur jag börjar feberfrossa, så måste nog fortsätta hålla igång!

- Turkiet 2012

- sjuk

ÅHH skrev helt mycket så snubblade mina fingrar över någon knapp så allt bara försvann, så less!!!!! Såklart handlade inlägget om hur less jag är, och nu är jag ännu mer less. Har åkt  på en jävlig förkylning och min näsa är helt störd och mitt huvud ännu stördare. Vi la oss kring tio igår, somnade rätt snabbt men vaknat till och från pågrund av mardrömmar. Drömde att jag var ute med Ludde och gick typ bredvid någon slags damm eller liknande, så kopplet plötsligt gick sönder och han hoppade i dammen, samtidigt började det tjuta över hela staden (ni vet typ jordens-undergång-alarm), och dammen Ludde ramlat/hoppat i blev plötsligt svart och började bilda en stor virvel, så han kämpade ju för kung och forsterland för att ta sig upp. Jag lutade mig över kanten för att nå honom, kände att jag blev helt yr och mitt hjärta slog ojämnt, förstod då att vattnet typ var förgiftat. Fick tag i hans nacke och la mig utmattat, kände då att jag somnade in.

Har vaknat tryggt i Andrés armar hela natten, han har hållt ett bestämt grepp om mig. Men klockan tre inatt så klev jag upp, min rygg ilade och huvudet dunkade, kändes som att jag ville spy och svimma på samma gång. Gick upp och tog en rök, la mig igen och somnade där vid fem/halv sex. Klev upp halv elva idag, druckit fem koppar kaffe och inte så mycket mer.

Så nu ska jag försöka plugga, men huvudet känns inte sådär jätte på G idag..

- natt nr 9

Hujjujj, vill sova! Och vill allra helst sova bredvid André som jag inte gjort nu på flera dagar.. Sitter vak inatt, vet inte riktigt vad som är mest tidsfördrivande, för nätterna brukar vara lugna i sig. Har just ätit min lilla yoghurt och min smörgås, men är fortfarande hungrig... Rauwjsv.. Ja vad mer har jag att skriva? Efter denna natt ska jag unna mig ledighet, tror jag ska vara ledig fram till nästa vecka faktiskt.. Jobb dag numero 16, natt numero 9. Så jag känner att jag faktiskt KAN unna mig ledighet. Fast så sa jag igår också och blev inringd vid fyra idag och tackade ja, haha..

Kan bjussa på en bild jag tog idag på mig och mitt älskade hjärta! Slumrade till en stund och när jag vaknade tänkte jag att jag skulle föreviga den underbara stunden med en bild! <3

- känns från topp till tå

Klev upp halv åtta idag för jag hade körlektion, nu ska jag bara göra klart alla faser.. Första natten för helgen, känner mig sjukt otaggad, sov när jag kom hem där vid halv tolv, men sovit så sjuuukt dåligt. Bara en massa strssande drömmar som inte gav någon ro. Känner att jag jobbat sjukt mycket, huvudet börjar spöka och känner mig alldelens huvudvärkig och snurrig. Ena stunden är jag leds på allt, andra så är allt så bra. Men sedan så suger ju allt igen, försöker att inte tappa bort mig i sörjan huvudet försöker dränka mig i, jag försöker verkligen. Men det är så här ibland, bara glad att jag på någotvis lär mig leva med det..

Jag önskar bara att jag på något sätt hade kunnat förklara känslan som kommer över mig, när jag blir som jag blir och säger vad jag säger, tomheten som sköljs över allt som jag ska kalla mig. Den här personen jag ska känna bäst av alla i hela världen blir plötsligt en främlig, jag känner inte till mig, jag försvinner. Det känns som att jag står och ser på hur en vilsen person försöker finna sig själv, och jag kan inte göra något, jag bara ser på, desperat ser jag på hur den ända personen jag bör känna till försvinner. Det går inte att förklara känslan, för ena sekunden tappar jag mig, jag vet varken vad eller när, varför eller hur. Och trots att jag gått igenom ett helvete, så är den här känslan värst av alla. Jag vet att det blir bra, kan ta en minut eller dagar, men jag vet att jag hittar tillbak.

- chasse

- Life's for the living

 

I'll stitch the words into my heart with a needle and thread

Don't you cry for the lost

Smile for the living

Get what you need and give what you'r given

You know life's for the living so live it

Or you're better of dead

- Fast car

You've got a fast car
I wanna a ticket to anywhere
Maybe we make a deal
Maybe together we can get somewhere
Any place is better
Starting from zero, got nothing to lose
Maybe we'll make something
Me, myself, I've got nothing to prove

You've got a fast car
I've got a plan to get us out of here
Been working at the convenience store
Managed to save just a little bit of money
Won't have to drive too far
Just cross the border and into the city
You and I can both get jobs
And finally see what it means to be living

See my old man's got a problem
Live with the bottle, that's the way it is
He says his body's too old for working
His body's too young, to look like his
When mama went off and left him
She wanted more from life than he could give
I said somebody's got to take care of him
So I quit school and that's what I did

You've got a fast car
Is it fast enough so we can fly away?
We gotta make a decision
Leave tonight or live and die this way

Say remember when we were driving, driving in your car
Speed so fast it felt like I was drunk
City lights lay out before us
And your arm felt nice wrapped 'round my shoulder
And I had a feeling that I belonged
I had a feeling I could be someone, be someone, be someone

You've got a a fast car
We go cruising entertain ourselves
You still ain't got a job
Now I work in the market as a checkout girl
I know things will get better
You'll find work and I'll get promoted
We'll move out of the shelter
Buy a bigger house and live in the suburbs

Say remember when we were driving, driving in your car
Speeds so fast it felt like I was drunk
City lights lay out before us
And your arm felt nice wrapped 'round my shoulder
And I had a feeling that I belonged
I had a feeling I could be someone, be someone, be someone

You've got a fast car
I've got a job that pays all our bills
You stay out drinking late at the bar
See more of your friends than you do of your kids
I'd always hoped for better
Thought maybe together you and me'd find it
I got no plans and I ain't going nowhere
So take your fast car and keep on driving

Say remember when we were driving, driving in your car
Speeds so fast it felt like I was drunk
City lights lay out before us
And your arm felt nice wrapped 'round my shoulder
And I had a feeling that I belonged
I had a feeling I could be someone, be someone, be someone

You've got a fast car
Is it fast enough so you can fly away?
You gotta make a decision
Leave tonight or live and die this way

- Take care

What's a life with no fun? please don’t be so ashamed
I’ve had mine, you’ve had yours we both know
We know, they don’t get you like I will
My only wish is I die real
Cause that truth hurts, and those lies heal
And you can’t sleep thinking that he lies still
So you cry still, tears all in the pillow case
Big girls all get a little taste
Pushing me away so I give her space
Dealing with a heart that I didn’t break
I’ll be there for you, I will care for you
I keep thinking you just don’t know
Trying to run from that, say you’re done with that
On your face girl, it just don’t show
When you’re ready, just say you’re ready
When all the baggage just ain’t as heavy
And the party's over, just don’t forget me
We’ll change the pace and we'll just go slow
You won’t ever have to worry,
You won’t ever have to hide
You've seen all my mistakes
So look me in my eyes
I know you’ve been hurt by someone else
I can tell by the way you carry yourself
If you let me, here’s what I’ll do
I’ll take care of you
I’ve loved and I’ve lost

- I don't care, I LOVE IT

- när någon säger att du har förändrats, kan det betyda att du bara slutat levaditt liv som de vill

Varit förbi vårdcentralen idag, kollat blodtryck och haft ett förhör om mitt rökande. Jag skulle alltså slutat röka för 2 år sedan när jag började käka p-piller som man inte får äta om man röker, så ännu en gång svor jag på att jag ska sluta snart, men det var ett evigt tjat, fick frågan om jag skulle prata med en sluta-röka-kurator, tackade nej.

Ja blodtrycket var prefekt, men min puls var hög. Dom kan säga bäst dom vill att det handlar om rökning, men jag vet att det handlar om att jag tagit på mig för mycket jobb, detssutom håller jag på med körkortet som snart ÄTNLIGEN är över. Efter den här helgen har jag jobbat 2 veckor i sträck med en ända hel ledig dag. Man kan väl kalla att jag är ledig när jag gått av natt, men nä skulle inte förmå mig att kalla det ledigt. Sova bort hela dagen för att vara seg hela kvällen, inte så härlig ledighet iallafall... Idag är jag ledig, idag kan man säga att jag är ledig. Förutom att hela dagen är planerad ändå, vårdcentralen 10.30, plugga, sedan hjälpa Sanna med flytt.

Men what to do, känns att man är vuxen när varje ledig dag är planerad för en massa projekt. En massa saker man inte har tid med då man jobbar. Ångest för morgondagen då jag har tidig dubbel körlektion, sedan ska jag gå på nattskift. Grejen med mig, har jag klivit upp har jag förjävla svårt att bara gå och lägga mig för att sova. För min skalle går in på all in och ska jag sova, så ska jag sova tills jag känner att jag kan vakna, alltså typ efter flera timmar.

Jag ska inte klaga, för det är ju jag som tar på mig allt jobb, men en del timmar på dygnet känner man sig lite mer less än andra timmar. Jag jobbar hellre än att vara hemma och inte göra ett jävla skit, och anledningen till att jag tar på mig så mycket nu är för att jag vet inte när det blir jobbtorka, plötsligt kanske det inte behövs någonstans.

- sliten krigare!

Intagit soffläge i skrivandes stund, family guy i bakgrunden och en kaffe kopp på bordet. Efter dessa nätter jag jobbat, så känner jag att det verkligen är min grej. Blir spyfärdig av att vakna av en klocka som ringer sex på morgonen.. Väntar nu på om jag får nätterna i helgen, hade inte alls varit tokigt, har jobbat ihop november lönen nu och hoppas jag kan få ihop till fina julklappar :)

Nu ska jag hinka i mig lite mer kaffe, försöka bli lite människa igen!

- hanna widerstedt

Denna kvinna måste vara sveriges största media hora. Sitter nu och ser en "debatt" på 4an där hon sitter med brunt hår och lugg och säger att allt vad hon varit fram till nu är ett skämt, hon menar att nu är hon sig själv. Är hon helt jävla allvarlig? Grejen är det är att lampan släckts och hon inte står i rampljuset, hon måste alltså komma på en lögn, att hela bilden av vad vi sett av henne varit ett stort jävla skämt. Jag måste säga att man blir orolig, för en person som försöker anpassa sig som en kameleont kommer sluta upp med grova personlighetsstöningar och tappa bort sig själv. Fast egentligen, vem bryr sig. Mediahorer will be mediahorer.

- tjöött

Åttonde arbetsdagen börjar kännas av i huvudet, men vafan, pengar är pengar! Sanna ringde tidigare och hörde om jag kunde komma in vid innan nio, såklart att jag kan, är ändå dö timmar innan man börjar så lika att sätta igång så fort man kan. Detssutom ställs klockan om inatt, så det blir ju att man jobbar en tinme längre. Kul för dom som är ute och festar att dom har en extra timme, vet själv hur kul det känns ;) men jag föredrar faktiskt jobb framför utelivet, så länge det finns jobb.

Nu ska jag hälla i mig kaffe och cola, för mycket mat i magen har det inte blivit..

- YEY

Jobb inatt, weeeo! Ska bli spännande att stå i en krogmiljö utan att vara den som förtär alkohol. Har duschat och fixat mig klart för kvällen, så ligger i soffan nu och väntar på att Andre ska komma hem. Känner mig inte riktigt i form, har haft sånt tryck i huvudet sen flera veckor tillbak, men känns inte som att det någonsin finns tid för att söka läkare, eller pengar för den delen.. Försöker sova allt vad jag kan, jag försöker äta(men även det har jag blivit dålig på), och jag dricker vatten heeela tiden. Vet inte vad det beror på, men börjar nog bli dags att kolla upp..

Men humöret är bra iallafall, jag är så glad att jag får jobba. Alla säger att jag kommer sakna skolan, men jag kan svära på att jag aldrig kommer det, av alla år har jag varit bäst i praktik, fick mvg på alla ställen jag var på, för den anledning att jag passar bäst i en miljö där jag får göra saker. Jag älskar att jobba, en del dagar är sämre än den andra men så är det ju med allt. Jag älskar att hjälpa och jag älskar att känna mig behövd. Så jag kan inte vara gladare än när jag får göra det jag vill göra och samtidigt tjäna pengar så jag har råd att skämma bort mig och samtidigt betala i hushållet!

Nä nu ska jag ta en kopp kaffe och cigarett :)

- dag blind

Vet inte hur många gånger jag vaknat och tänkt att: Åh idag är det fredag! Men nä, en vanlig torsdag. Natten har gått riktigt bra, blev inte så där hemskt trött som jag trott jag skulle bli, utan var ganska vaken och alert. Troligen så har jag fått ett vikariat på 8 nätter, så jag kommer alltså jobba nu tre helger i rad, men det gör ingenting, CASH IS KING! Är skriven för jobb idag, men ärligt vet jag inte om jag orkar ifall jag får samtalet, har jobbat sen i lördags och jobbar hela helgen.

Vaknade iallafall 14 av att André tok ringde mig, jag trodde den var 12 eftersom jag bett han ringa då, men nä tydligen så var den mycket mer. Har iallafall sovit som en stock, somnade där vid 8.30, sist jag jobbade natt så hade jag så otrooooligt svårt att somna, så kändes skönt att det gick så bra nu. Har tagit mig en dusch, käkat en omelett och kokat mig kaffe, så på en liten stund ska jag väl fixa till mitt fejs lite, ser sååå sliten ut. André kommer och hämtar mig när han slutat, det var knas med bilen så det skulle kollas till.

- jobb jobb jobb!

Blev nattjobb idag, känns faktiskt ganska bra. Går lite segt nu, men det brukar vara så. Har även fått jobb i helgen på olearys, fredag och lördag, så för ovanlighetens skull står jag på andra sidan av garderoben i helgen! Men jag kan inte må bättre än vad jag gör nu, haft jobb sen lördags och har jobb i helgen, känner mig behövd och jag känner att jag tjänar pengar. Härliga tider :)

- verkligheten tar ifatt

För tillfället fick min hjärna bara frispel och släppte allt, jag orkade inte läsa, orkade inte röra mig, orkade inegnting. Ibland blir det så, för när man gör saker hela tiden så glömmer man lätt vad som egentligen händer omkring en, vad som hänt och själva processen att ta in och acceptera saker och ting skjuts bara upp. Allt kring morfar är en process jag bara undvikit, förståelsen att leva utan honom finns inte i närheten av min verklighet. Jag har varit och hälsat på honom på kyrkogården, jag har sett hur urnan sänkts ner i marken, jag har varit på hans begravning, jag har pratat om hans död, men jag kan inte förstå hur min framtid ska se ut utan honom här med oss?

Jag kommer vara förevigt tacksam att jag och André spenderade sista helgen i stugan med mormor och morfar, men samtidigt kan jag klandra mig, klandra mina kunskaper som undersköterska, när morfar på måndagen, samma vecka han dog, sa att han inte mådde bra. Han hade vilat men kände sig inte utvilad. Men sen tänker jag, vad skulle jag gjort? Anta det värsta? Se i framtiden och förstå att det var sista veckan i hans liv? Att han kunde säga att han inte mådde bra var något jag reagerade starkt på, eftersom han aldrig riktigt sa hur det var med honom. Men hur skulle jag veta..

Den helgen sa jag att han skulle leva till 100 iallafall, sen kunde han få dö. Bara han blev 100 iallafall. För om han blev 100 skulle mina barn hinna se honom, och han skulle hunnit se dom. Underbara älskade morfar, du är evigt saknad.

__

Sen händer det annat i familjen för tillfället, det känns så typiskt. När en sak just hunnit landa, flyger nästa sak högt upp i luften. Jacobssons/Töyrä sydrom där något ständingt sker, jag önskar att man bara kunde säga FREZE, så stannar allt och allt är ogjort och bortglömt, allt flyter på och ingenting händer. Men hur vad det jag skrev tidigare? Mänskliga är vad vi är, och av misstag får vi lära. Hade varit skönt att bara kunna få andas, men nästa sekund är hjärtat i halsen. Men det är så här det är i perioder. Jag älskar er, och vi klarar oss genom allt tillsammans.

- Kaffe, teori, jobb, kaffe, teori, jobb

Ja det är ungefär vad som händer, allt annat är ointressant. Pussar på kissen emellanåt, plockar lite i hemmet, pussar lite på André, äter lite mat, sen in i den där rytmen igen: kaffe, teori, jobb. Men ska vara glad så länge jag får jobba, har bara idag kvar på kallkällan, men lär väl behövas snart igen. Hade velat skriva upp min för helgen, men nästa vecka kommer vara så intensiv kring körkortet.. Så jag vill gärna tro att jag kommer spendera helgen med teoriboken, fast det inte kommer bli så, men förhoppningsvis kanske jag tänker klokt och väger upp det viktiga. För nu är det så nära, skulle vara fy och skam om jag bara la av. Ha kul om helgerna hinner jag gott och väl andra helger, men körkortet skulle vara skönt om jag bara fick bortstökat..

- Ingen vila alls!

Klev upp halv 11, diskade och åt frukost. Läst lite teori, måste läsa myyyycket mer. Men känns som att det kommer bli segt nu, jobbar idag från 15-21 och imorgon 15-20, alltså måste jag plugga på kvällen OCH morgonen, då man är som mest trött, blää.. Men till nästa vecka måste jag gjort alla faser, känns ju .. GANSKA så stressat! Så fundetar på att ta bort några timmar från mitt schema, typ ha en ledig dag för att plugga, för det måste göras. Men samtidigt måste jag även jobba så jag får in pengar i hushållet. Varför i hela fridens namn har man längtat efter att bli vuxen? Från 13 års ålder ville man bara slita sig fri, flytta hemifrån och tjäna pengar. Hur funtad var man egentligen i skallen? Jaja, nu mer kaffe och en cígarett på det här.

- mardrömmar

En del mardrömmar är ingenting, man bara rycker på axlarna och glömmer dom. Ibland drömmer man om att förlora någon nära och ibland om otäcka monster eller liknande. Drömmen jag hade inatt har bitit sig fast, jag kommer ihåg vare timma jag varit i den, eftersom varje gång kag vaknat har jag kommit tillbaka till den.

Jag drömde att en massa skumma saker hände, typ att dörrar slogs igen framför ögonen på mig, om jag höll i en tallrik slogs den bort, en massa saker som fick mig att känna mig hotad. Vart jag än gick så såg jag en skugga tätt intill mig. Jag ignorerade hela situationen, tills jag en dag skulle gå ner vid vattnet och ta en filosofi stund, då jag blir ner putta och känner hur en tyngd läggs på mig och jag hinner precis bryta mig lös och ta mig upp.

Jag väntar med att prata om det till någon eftersom jag är helt säker på att jag fått någon psykisk sjukdom. Men en natt vaknar jag av att jag fåt ett sms, från okänt nummer, där det poppar upp tusentals bilder på lemlänsade kroppar och inälvor, det intressanta med bilderna var att det i bakgrunden av alla bilder fanns en demonliknande figur. Jag är då säker på att jag är förföljd och bestämmer mig för att konfrontera "demonen" om jag så ska dö.

Det läskiga med det hela är egentligen inte sjävla mardrömmen, utan varje gång jag vaknat har jag varit kvar i den. Precis som när man har feber så upplevde jag att allt hände på riktigt, när jag kollat klockan på telefonen, så ser jag en gestalt i sovrummet, jag känner hur den klöser sig upp för min kropp, jag hör hur den gör morrande ljud.

Ja det känns inte så jävla kul att cykla i mörkret, inte efter det här.. Så less..