<3

- the challenge is to balance on that fine line, between the earth and sky

- stockholm

21

Det är med blandade känslor jag lämnar mitt år som en 20åring, tonåren lämnade jag efter mig förra året, det är väl inte så värst att bli ett år äldre, men för mig som tänker så mycket så känns det väldigt mycket att faktiskt bli ett år äldre. Jag är jag, hur åren än går, men det är fortfarande mycket jag lär mig och jag formas fortfarande. Jag är alltid jag, men ständigt lärande över alla prövningar som korsar min väg. 

- one

Is it getting better
Or do you feel the same
Will it make it easier on you now
If you got someone to blame

You said one love
One life
When its one need
In the night
One love we get to share it
It leaves you baby if you dont care for it

Did i disappoint you
Or leave a bad taste in your mouth
You act like you never had love
And you want me to go without

Well its too late
Tonight
To drag the past out
Into the light
We're one but we're not the same
We get to carry each other
Carry each other
One

Have you come here for forgivness
Have you come to raise the dead
Have you come here to play jesus
To the lepors in your head

Did i ask too much
More than a lot
You gave me nothing now
Its all i got
We're one but we're not the same
Well we hurt each other and we're doin it again

You said love is a temple
Love the higher law
Love is a temple
Love the higher law

You ask me to enter
But then you make me crawl
I cant be holdin on
To what youve got
When all youve got is hurt

One love
One blood
One life
Youve got to do what you should
One life with each other
Sister
Brothers
One life but we're not the same
We get to carry each other
Carry each other
One 

little talks

vermillion pt.2

Jag älskar er!

Det är ni som gör mina skrattrynkor synligare och synligare,
ni är underbara, ni är bäst, ni är mina guldkorn!

 

klagobloggen

Ja för det mesta reflekterar jag över förut eller klagar. Eller klagar? Det är som det är nu. I söndags fann jag mig själv i en ända stor karusell när jag vaknade, vinglade omkring i lägenheten och ramlade omkring. Igår var dagen jag skulle börja jobba, istället blev jag sjukskriven två dagar till, varför? Ja det har trillat ner kristaller i mina öron, dom har landat vackert i balansgången, där glittrar dom säkert fint. Men det har blivit bättre, IMORGON BÖRJAR JAG JOBBA IGEN! YEYYYYY!! jag har saknat jobbet, det är inte min grej att sitta hemma, jag blir tokig snart.

Hon ville i och för sig sjukskriva mig veckan ut, men nej nej neeej. Jag bara längtar till att falla in i normala rutiner igen, förhoppningsvis kommer jag orka dra mig en löprunda imorgon, ler bara av tanken att komma igång igen! 2 veckors sjukskrivning, absolut INGENTING för mig, hoppas att min hjärna aldrig bestämmer sig för att kollapsa igen. Jag är inte psykiskt byggd för det.

Fri tillslut

Jag frågar mig själv många gånger,
hur ett hjärta kunde vara så skört,
när det var näst intill orört.

kollaps

Lång historia kort.

Förra veckan på tisdagen, en ledig dag, for jag, morsan, Marianne och Alf till ikea. Jag svimmade av i matkön, mådde skit efter det, illamående, huvudvärk, muskelvärk, febersvettningar. Var sjukanmäld onsdag, torsdag och fredag. Helgen spenderades i stugan för att jag skulle ta igen mig. Ett typiskt blodtrycksfall, med följd av en längd biverkningar.

Jobbade igår, (måndag), allt gick bra, kände mig trött efter jobbet, inget ovanligt. Men idag fick jag svimningskänslor inne i köket på jobbet, fick lägga mig i en säng och Lena tog blodtryck, b-glukos och ett blodvärde. Men allt såg bra ut. Fick dock domningar i armarna och kroppen spelade inte samma spel som hjärnan. Slutade med att jag fick gå ner till akuten, där en rad andra prover togs samt EKG. Ingenting visade något, det kändes så frustrerande. Jag ville bara skrika ut hur säker jag var att något var fel på mig, då förklarade läkaren att det psykiska kan gå ut över det fysiska, utan förvarning.

Så det är dessa symtom man får innan man springer in i väggen, det är så här kroppen säger ifrån. Här har jag gått på moln och faktiskt tänkt att: Fan, äntligen är allt bra med mig, äntligen mår jag bra. Jobbet går bra, träningen går bra, jag mår bra!! PANG, som ett skott i nacken. Jag är helt färdig, jag blir ansträngd av att gå till toaletten, jag gäspar, min hjärna skriker efter syre, luften är torr, benen domnar, armarna hänger inte med, det kryper i fötterna, det kryper i fingrarna, det kliar i huvudet, jag får ofrivilliga ryckningar i fingrarna.

Hur förklarar man att ingenting känns rätt, hur förklarar man känslan av att hålla på att bryta ihop, när man inte förstår den själv, när man själv inte är beredd? Hur förklarar jag till en annan vad som pågår i min kropp när jag inte vet själv? Jag har haft ångest och varit i en kris för längesen, men ingenting mäter sig med den här känslan, denna orkeslösa känslan, och att hela tiden hålla på att brista, som om man snurrar på en tunn lina mellan förståelse och vilsenhet.

Jag försöker se det klart, alla möjliga faktorer som spelar in. Har jag bara packat en massa i min ryggsäck, har jag intalat mig för länge att jag är stark? Har jag ryckt på axlarna och inte kollat bak? Har jag tvingat fram ett leende trots att jag bara velat bryta?

Nu har kroppen i alla fall sagt ifrån. Jag kommer inte jobba först nästa vecka, eller nej, jag får inte jobba, jag måste ta det lugnt. Hade jag inte fått det sagt till mig hade jag förmodligen ryckt på axlarna, tvingat fram ett leende och tagit mig till jobbet imorgon. Och antagligen lagt en ny vikt i ryggsäcken.

Ja det är svårt, när hjärnan och kroppen inte sjunger på samma melodi.

The art of forgiveness

I would build walls
For miles around me
Around anything that hurt
Any sensitive category
Kept love at an arm's-length
It was natural to me
You did not agree

You said things like "Unhealthy"
And I took on the task
Of changing my pattern
All you did was ask
And the walls all came crashing
At a welcoming speed
I was convinced you'd never hurt me

And I used to cling to the back of your mind
But I must have let go
At the moment in time
When she offered careless physical joy
Both bouncing my heart around
Like a cheap rubber toy

And after countless
Hours
Of crying
Trying to forgive you
Believe you
Grow a spine and leave you
Grieve you
I've come to this conclusion

No one prepares you when choosing to stay
How to dare share a bed again
Keep demons at bay
She took something precious
That was just meant for me
Not for her eyes to see

After all the years you invested in me
All the love, tears, and possibilities
I realize that if the tables were turned around
You wouldn't leave me now

Just hold me

But if I wanted silence
I would whisper
And if I wanted loneliness
I'd choose to go
And if i liked rejection
I'd audition
And if I didn't love you
You would know

And why can't you just hold me
And how come it is so hard
And do you like to see me broken
And why do I still care

House of dreams

Reflections

well I've been down this road before, it's been one hell of a ride

the challenge is to balance on that fine line

- between the earth and sky

and I will wait for the morning sun til' the way is clear as day

- You criticized my choice, to stand up to my past

Hur ska man kunna resa sig om man aldrig faller?
Hur ska man någonsin kunna bli starkare om man inte prövas?
Ja, hur ska du kunna lära dig av alla fel utan att misslyckas.

Jag försöker tänka att jag inte faller, att jag står med båda fötterna på jorden och andas. Mina tankar kommer bara över mig ibland, och jag har inget svar på varför det blir så här. Jag antar att det är min prövning, jag antar att jag en dag förstår. Hela livet är en resa att lära sig av, man kommer ständigt misslyckas tills man lyckas.

Det är så här mitt liv går, inte längre än en cirkel. Jag skrattar, jag gråter, jag är lycklig, jag faller, jag reser mig. Förut kändes det som att jag bara ville ha en diagnos, ett namn på vad jag är, ett namn på mitt beteende, ett namn för mina tankar, ett namn som jag kan se på, ett namn jag kan skylla på. Ett namn som skulle få bära hela skulden för vad jag är.

Idag har jag tagit mig längre än det, jag behöver inget papper som beskriver mig, jag ska inte behöva förklara mig eller skylla på något. Jag är bara jag, helt enkelt. Ständigt sökande, ständigt vilsen.

Jag är inte längre ledsen för hur jag kan bli,
jag frågar inte någon i tomma intet varför det blir så här,
jag bara accepterar att jag blir så här,
och att det alltid mer eller mindre kommer vara kvar.

Secrets

There's a room inside your gut
Close the door and keep it shut
Let no daylight enter in
And the punishment begin

Who are you now to decide
Whether or not I can
Be exposed to what you hide
Just be a strong and silent man

But every wrong turn that you make will also be my mistake
Cos we're connected through our hearts
And the devastating part is that I foolishly defended you to myself
But secrets always have a way of coming out.

I'm beginning now to see
What you must have thought of me
In a body cast of glass
Life-changing information should just pass.

But I don't break that easily
And if you'd dare then you would see
That I've been carrying all the weight
Of the burdens on your plate.

But every wrong turn that you make will also be my mistake
Cos we're connected through our hearts
And the devastating part is that I foolishly defended you to myself
But secrets always have a way of coming out.

Last flower

It's in the way she fights her fears
It's in the way she hides her tears from me
It's in her eyes I see the changes
It's in the way she smiles so desperately
She is a wild flower, she is a deep sea
The tide will always bring her back to me
It's in the way she loses her mind
Running away leaving everything behind

Baby, I know wherever you go
I'll always be with you
I'll always be with you

She is the water in my hands
Chasing me out of my shadowlands
It's in her voice I hear the changes
It's in the way she sings but not for me
She is a broken flower, drifting upon the sea
Dancing through the night so flawlessly
This is the way I'm losing my mind
Running her way leaving everything behind

Baby, I know wherever you go
I'll always be with you
I'll always be with you
Whatever may come, wherever we go
I'll always be with you
I'll always be with you

She is the last flower in casual clichés
I'm grasping for her forever and always

Wake me up

Feeling my way through the darkness
Guided by a beating heart
I can't tell where the journey will end
But I know where it starts
They tell me I'm too young to understand
They say I'm caught up in a dream
Well life will pass me by if I don't open up my eyes
Well that's fine by me

So wake me up when it's all over
When I'm wiser and I'm older
All this time I was finding myself
And I didn't know I was lost

I tried carrying the weight of the world
But I only have two hands
I hope I get the chance to travel the world
And I don't have any plans
I wish that I could stay forever this young
Not afraid to close my eyes
Life's a game made for everyone
And love is a prize

Ja det är väl inte så mycket som händer..

Ligger på altanen och försöker få mig lite färg, är ledig idag och solen skiner. Har dock tvättatuga, boooring. Så är rätt bunden för tillfället och kan inte göra så mycket annat. Ska diska och plocka lite mellan svängarna, har egentligen ingen lust med sånna saker, men det är väl så här tråkigt det är att växa upp?

Trivs på jobbet, men funderar på om det verkligen är det jag ska göra resten av mitt liv? Och alla lediga dagar går ut på att göra saket man inte hinner med då man jobbar, typ tvättsuga. Så så såååå tråkigt. Men än en gång, det är väl så här det är att bli stor.

- instagram

Vad var det som fick mig att falla?
Vad var det som fick mig att se?
Se något jag aldrig sett, känt något jag aldrig känt.

Var det under min period av tjock dimma?
Var jag på en tråd och balanserade?
Vad var det egentligen som hände, hann jag verkligen med?

Förlorade jag något på vägen?
Vann jag på det jag fann?
Snälla svara, för jag vet inte själv längre.

Tappade jag en del av mig?
Eller hittade jag mig själv?
Plockade han upp alla bitar efter mig, eller lämnade han efter nya?

Jag vet inte vem jag ska fråga, jag vet inte vem som kan svara,
det är så mycket jag vill fråga, det är så mycket jag vill ha svar på.

Finns det fel? Eller är allt rätt?
Känner jag efter för mycket, är jag för känslig?
Gör jag fel? Gör jag rätt?

Ge mig ett facit, säg hur jag ska bete mig,
rätta mig, hur ska jag egentligen vara?
Säg till när rätt ord faller ur min mun,

Allt jag vet är att det brister, det skär, det svider
jag vill inte falla, jag vill inte

Ja vem ska ge alla svar,
vem ska säga att allt kommer bli bra?

- två som väcker minnen och känslor!

- Om det känns bättre?

(old pic)

Till en början var det rätt skönt att andas i lugn och ro, men mot kvällen blev det rörigt i skallen igen och ensamheten kröp på. Men nu har jag fått vara själv, känner mig inte så tillfredställd som jag hade förväntat mig, snarare känns det bara ännu snurrigare i skallen. Går och grubblar och funderar lika mycket nu som hela veckan. Och hela månaden. Ja vad grubblar jag på? Allt, allt och absolut ingenting. Förstår inte att jag fortfarande står på benen.

Är hemma i alla fall, sovit hela natten, fast ändå inte utvilad. Ikväll kommer jag nog umgås med Mille, är såååå glad att han kommit hem igen!! Blir väl att se någon skräckfilm och käka massa tjockt, vi är båda smått låga i skallen, så varför käka tjockt ensam när man kan vara två?

- Sweet nothing

You took my heart and you held it in your mouth
And, with a word all my love came rushing out
And, every whisper, it's the worst, emptied out by a single word
There is a hollow in me now

So I put my faith in something unknown
I'm living on such sweet nothing
But I'm trying to hope with nothing to hold
I'm living on such sweet nothing
And it's hard to learn
And it's hard to love
When you're giving me such sweet nothing
Sweet nothing, sweet nothing
You're giving me such sweet nothing

It isn't easy for me to let it go
Cause
I've swallow every single word
And
Every whisper, every sigh
Eats away at this heart of mine
And there is a hollow in me now

And it's not enough
To tell me that you care
When, we both know the words are empty air
You give me nothing

- I need your love

I take a deep breath everytime I pass your door
I know you're there but I can't see you anymore
And that's the reason you're in the dark
I've been a stranger ever since we fell apart
And I feel so helpless here
Watch my eyes are filled with fear
Tell me do you feel the same
Hold me in your arms again

Now I'm dreaming, will ever find you now?
I walk in circles but I'll never figure out
What I mean to you, do I belong
I try to fight this but I know I'm not that strong
And I feel so helpless here
Watch my eyes are filled with fear
Tell me do you feel the same
Hold me in your arms again

I need your love
I need your time
When everything's wrong
You make it right