- Snufffen

Idag har hon blivit rakad hos veterinären, hon fick lugnande så hon slocknade, och nu har hon hållt på att vakna sen hon kom hem för 3 timmar sen typ? I början fick jag inte röra vid henne, hon morra och fräste bara, tänker att hon kan ha varit illamående? Skämdes? Eller att hon bara ville vara själv.

Men det är svårt för vårat andra knyst att förstå det här hemma, hon undrar vad som hänt med hennes mamma, och nu efter tre timmars försök att få kontakt med henne (fortfarade fräser hon åt lillen) så börjar hon bli less och ledsen, så nu har vi en kisse som fräser och en som ylar av sorg. 

Det här är en del av kattlivet, nu måste jag ge två tröstande händer och på något vänster försöka lillen hålla avstånd. Mina små hjärtan <3

- And I may never know the answer

- Livet är inte fridfullt, sa snusmumriken förtjust.

Och bakrutan

Är skitig som fan

Men det spelar ingen roll för

Jag ser mig aldrig om

Och jag ser aldrig framåt

Fri till slut

Och dom vekaste fåglarna

Som aldrig vågade flyga

Nu flyger dom ut mitt huvud

Får mig att känna mig glad

Att jag inte är död

Säg aldrig förbi

Nej säg att du är fri till slut

Fast du vet att

Hälften av dom som kämpar

Går under

Hälften av dom som älskar

Exploderar

Fri till slut

Om du bara visste..

..du är mitt guld, och jag älskar dig, du är min och bara min.
vi har en sån speciell relation, och jag känner den, med hela mitt hjärta.
du och jag kommer alltid vara Vi, för det är så, du och jag, min finaste skatt.

Socialträning

På jobbet är jag social, där hörs jag, jag finns och jag har världens självförtroende. Men det är i min roll, min roll som undersköterska, och det är jag bra på, faktiskt förbannat bra. 

Men hemma, på fritiden, när jag är Jag, Johanna, så är det en ständig träning. Ibland är jag väldigt duktig på att prata och höras, nästan för mycket. Men en annan gång säger jag inte alls mycket. Folk får ofta för sig att det är något fel, frågar om jag är ledsen eller sur, men nä, jag är bara blyg en del dagar, väldigt tillbakadragen och väldigt osäker. Men om jag sett mig från en annans ögon så hade jag funderat samma, för jag skiftar så snabbt.

Idag har jag hjälp vera att sälja hennes mycken i boden, blir samma sak imorgon, så kul att se människor och faktiskt vara Johanna och ingenannan. Så kul att känna att man fortfarande tränas och att man blir bättre. Så jävla kul och härlig känsla.

Men då blir jag istället stört trött när jag är hemma, och det första jag gjorde när jag kom hem var att stoppa i hörlurarna och högsta på musik, så skönt! :)

- comfortably numb

rysningar

- comfortably numb

Is there anybody in there? 

Just nod if you can hear me 

Is there anyone home? 

Come on 

Now 

I hear you're feeling down 

I can ease your pain 

Get you on your feet again 

Relax 

I'll need some information first 

Just the basic facts 

Can you show me where it hurts? 

There is no pain you are receding 

A distant ship's smoke on the horizon 

You are only coming through in waves 

Your lips move 

But I can't hear what you're saying 

When I was a child I had a fever 

My hands felt just like 

Two balloons 

Now I've got that feeling once again 

I can't explain 

You would not understand 

This is not how I am 

I... Have become comfortably numb 

O.K. 

Just a little pin prick 

There'll be no more aaaaaaaah! 

But you may feel a little sick 

Can you stand up? 

I do believe it's working 

Good 

That'll keep you going through the show 

Come on 

It's time to go 

There is no pain you are receding 

A distant ship's smoke on the horizon 

You are only coming through in waves 

Your lips move 

But I can't hear what you're saying 

When I was a child 

I caught a fleeting glimpse 

Out of the corner of my eye 

I turned to look but it was gone 

I cannot put my finger on it now 

The child is grown 

The dream is gone 

I... Have become comfortably numb 

Allt åt helvete

Jag är skör. Jag kommer alltid att vara det, och ibland är det hanterbart, ibland inte. Men det är inte jag som skapat den sidan, det är inte jag som valt det, utan det är människor omkring mig som skapat det. 

Vissa finns inte kvar, en del har jag växt ifrån, en del har jag bara valt att radera. Också finns det dom jag gett en chans. Sen har jag gett några två chanser. Sen finns det en jag gett flera.

Det är inte jag som bestämmer över den här sidan, det är inte jag som fått det till liv. Utan det är ni, ni som jag ger tillit, som JAG är ärlig mot hela tiden och jag förväntar mig givetvis detsamma tillbak. Men det är NI som utnyttjar det, det är NI som förbrukar det. Och jag litar inte på någon snart, mer än mig själv. Och det är synd, för i en del relationer tar jag det förgivet, tillit och ärlighet. Och jag är noga med mina chanser, väldigt noga.

Jag har kommit till en punkt i livet att jag känner vad som är bäst för mig, för i slutändan är det bara sig själv man har. Jag börjar bli mer egocentrisk än vanligt, och jg tänker mer och mer på mitt egna mående än andras. 

Jag kan inte hålla på att anpassa mig efter andra, för det kommer krossa mig.

counting stars

Lately I been, I been losing sleep
Dreaming about the things that we could be
But baby I been, I been prayin' hard
Said no more counting dollars
We'll be counting stars
Yeah, we'll be counting stars

 I see this life
Like a swinging vine
Swing my heart across the line
In my face is flashing signs
Seek it out and ye shall find

Old, but I'm not that old
Young, but I'm not that bold
And I don't think the world is sold
I'm just doing what we're told

I feel something so right
Doing the wrong thing
I feel something so wrong
Doing the right thing
I could lie, could lie, could lie
Everything that kills me makes me feel alive

 Lately I been, I been losing sleep
Dreaming about the things that we could be
Baby I been, I been prayin' hard
Said no more counting dollars
We'll be counting stars
Lately I been, I been losing sleep
Dreaming about the things that we could be
Baby I been, I been prayin' hard
Said no more counting dollars
We'll be, we'll be counting stars

 I feel the love
And I feel it burn
Down this river every turn
Hope is a four letter word
Make that money
Watch it burn

Old, but I'm not that old
Young, but I'm not that bold
And I don't think the world is sold
I'm just doing what we're told

And I feel something so wrong
Doing the right thing
I could lie, could lie, could lie
Everything that drowns me makes me wanna fly

<3

- the challenge is to balance on that fine line, between the earth and sky

- stockholm

21

Det är med blandade känslor jag lämnar mitt år som en 20åring, tonåren lämnade jag efter mig förra året, det är väl inte så värst att bli ett år äldre, men för mig som tänker så mycket så känns det väldigt mycket att faktiskt bli ett år äldre. Jag är jag, hur åren än går, men det är fortfarande mycket jag lär mig och jag formas fortfarande. Jag är alltid jag, men ständigt lärande över alla prövningar som korsar min väg. 

- one

Is it getting better
Or do you feel the same
Will it make it easier on you now
If you got someone to blame

You said one love
One life
When its one need
In the night
One love we get to share it
It leaves you baby if you dont care for it

Did i disappoint you
Or leave a bad taste in your mouth
You act like you never had love
And you want me to go without

Well its too late
Tonight
To drag the past out
Into the light
We're one but we're not the same
We get to carry each other
Carry each other
One

Have you come here for forgivness
Have you come to raise the dead
Have you come here to play jesus
To the lepors in your head

Did i ask too much
More than a lot
You gave me nothing now
Its all i got
We're one but we're not the same
Well we hurt each other and we're doin it again

You said love is a temple
Love the higher law
Love is a temple
Love the higher law

You ask me to enter
But then you make me crawl
I cant be holdin on
To what youve got
When all youve got is hurt

One love
One blood
One life
Youve got to do what you should
One life with each other
Sister
Brothers
One life but we're not the same
We get to carry each other
Carry each other
One 

little talks

vermillion pt.2

Jag älskar er!

Det är ni som gör mina skrattrynkor synligare och synligare,
ni är underbara, ni är bäst, ni är mina guldkorn!

 

klagobloggen

Ja för det mesta reflekterar jag över förut eller klagar. Eller klagar? Det är som det är nu. I söndags fann jag mig själv i en ända stor karusell när jag vaknade, vinglade omkring i lägenheten och ramlade omkring. Igår var dagen jag skulle börja jobba, istället blev jag sjukskriven två dagar till, varför? Ja det har trillat ner kristaller i mina öron, dom har landat vackert i balansgången, där glittrar dom säkert fint. Men det har blivit bättre, IMORGON BÖRJAR JAG JOBBA IGEN! YEYYYYY!! jag har saknat jobbet, det är inte min grej att sitta hemma, jag blir tokig snart.

Hon ville i och för sig sjukskriva mig veckan ut, men nej nej neeej. Jag bara längtar till att falla in i normala rutiner igen, förhoppningsvis kommer jag orka dra mig en löprunda imorgon, ler bara av tanken att komma igång igen! 2 veckors sjukskrivning, absolut INGENTING för mig, hoppas att min hjärna aldrig bestämmer sig för att kollapsa igen. Jag är inte psykiskt byggd för det.

Fri tillslut

Jag frågar mig själv många gånger,
hur ett hjärta kunde vara så skört,
när det var näst intill orört.

kollaps

Lång historia kort.

Förra veckan på tisdagen, en ledig dag, for jag, morsan, Marianne och Alf till ikea. Jag svimmade av i matkön, mådde skit efter det, illamående, huvudvärk, muskelvärk, febersvettningar. Var sjukanmäld onsdag, torsdag och fredag. Helgen spenderades i stugan för att jag skulle ta igen mig. Ett typiskt blodtrycksfall, med följd av en längd biverkningar.

Jobbade igår, (måndag), allt gick bra, kände mig trött efter jobbet, inget ovanligt. Men idag fick jag svimningskänslor inne i köket på jobbet, fick lägga mig i en säng och Lena tog blodtryck, b-glukos och ett blodvärde. Men allt såg bra ut. Fick dock domningar i armarna och kroppen spelade inte samma spel som hjärnan. Slutade med att jag fick gå ner till akuten, där en rad andra prover togs samt EKG. Ingenting visade något, det kändes så frustrerande. Jag ville bara skrika ut hur säker jag var att något var fel på mig, då förklarade läkaren att det psykiska kan gå ut över det fysiska, utan förvarning.

Så det är dessa symtom man får innan man springer in i väggen, det är så här kroppen säger ifrån. Här har jag gått på moln och faktiskt tänkt att: Fan, äntligen är allt bra med mig, äntligen mår jag bra. Jobbet går bra, träningen går bra, jag mår bra!! PANG, som ett skott i nacken. Jag är helt färdig, jag blir ansträngd av att gå till toaletten, jag gäspar, min hjärna skriker efter syre, luften är torr, benen domnar, armarna hänger inte med, det kryper i fötterna, det kryper i fingrarna, det kliar i huvudet, jag får ofrivilliga ryckningar i fingrarna.

Hur förklarar man att ingenting känns rätt, hur förklarar man känslan av att hålla på att bryta ihop, när man inte förstår den själv, när man själv inte är beredd? Hur förklarar jag till en annan vad som pågår i min kropp när jag inte vet själv? Jag har haft ångest och varit i en kris för längesen, men ingenting mäter sig med den här känslan, denna orkeslösa känslan, och att hela tiden hålla på att brista, som om man snurrar på en tunn lina mellan förståelse och vilsenhet.

Jag försöker se det klart, alla möjliga faktorer som spelar in. Har jag bara packat en massa i min ryggsäck, har jag intalat mig för länge att jag är stark? Har jag ryckt på axlarna och inte kollat bak? Har jag tvingat fram ett leende trots att jag bara velat bryta?

Nu har kroppen i alla fall sagt ifrån. Jag kommer inte jobba först nästa vecka, eller nej, jag får inte jobba, jag måste ta det lugnt. Hade jag inte fått det sagt till mig hade jag förmodligen ryckt på axlarna, tvingat fram ett leende och tagit mig till jobbet imorgon. Och antagligen lagt en ny vikt i ryggsäcken.

Ja det är svårt, när hjärnan och kroppen inte sjunger på samma melodi.