- Snusmumrikens vårvisa

Jag vandrar genom skogen en mycket tidig vår,

den vår som jag har väntat på och saknat.

Med himlen full av vingar och jorden full av spår,

av alla kryp som äntligen har vaknat.

Jag går som jag behagar i min gamla gröna hatt.

Jag spelar alla dagar, jag spelar varje natt

och äga vill jag inte, för man måste vara fri,

när man söker nya sånger, en egen melodi.

Jag ville ge en visa åt vårens klara bäck

och tyst musik för månens bleka skära,

små sånger på mitt munspel för varje fågelsträck

och en visa till ensamhetens ära.

Men timmarna försvinna och skymningen blir lång,

och jag kan inte finna en enda liten sång,

som handlar om förväntan och om vårmelankoli,

och om en som går allena och är fullständigt fri.

Idag kliver jag på jobbhelg, tiden går så otroligt fort, känns som om jag nyss jobbade helg. Jag har haft en fast anställning sedan november, och det känns så nyss. Sju hela månader. Och nyss handlade jag julklappar, det var snö ute och jag kände mig ledsen över att inte äga någon skoter. Men nu är det förbi, det är vår, till och med sommar snart. När vinden tar en paus, och molnen står på avstånd från solen, så är det riktigt hett ute. Det verkligen bränner, solens vår strålar. 

Och hemmet är i fullständigt kaos, för här ska badrummet renoveras. Så i hela två veckor är jag utan tillgång till att ta en dusch när som helst. Och jag har så många olika duschar, när jag är kall, när jag är upprörd, när jag har ont, när jag måste tänka och nu helt plötsligt måste jag åka till Andra duschar. Men mamma har ett badkar, så nu får jag äntligen bada bäst jag vill!

Ja må denna tid också gå fort. För när badrummet renoveras betyder det även att kattlådan flyttat ut till vardagsrummet(!!!!!) och deras bajstider krockar oftast när jag ska äta min frukost vid tv:n, vilket är väldigt störande. Om dom bara visste hur det luktade!! Fast det kanske dom gör? Och bara jävlas med mig? Hmmm....

Nä nu ska jag lyssna på musik och bara vara tills klockan tickar till ett ungefär.

- down by the river

- I know, the past will catch you up as you run faster

- Långsamt

Nattsuddar, inte så konstigt med tanke att jag gick av min tredje natt denna morgon. Min tanke var att kliva upp tidigt = lägga mig tidigt. Sov till fem, inte så rutinerat. Så här är jag, klarvaken. Musiktrippar, tänker och funderar, som jag gör alla sekunder om dygnen, men i ensamhet och mörker blir allt så mycket mer påtagligt.

I ensamhet och mörker, kombinerat med en skön lista musik så blir allt så mycket mer närmre en. 

Tankar man ofta tänker vill man plötsligt ha ett svar på, man vill lösa ur alla knutor i huvudet. 

Det känns mer, alltihop och hela jag. Jag försöker lära mig själv att ha mitt jag som ett bra sällskap, för det är ju trots allt mig själv jag kommer hänga med hela livet. Så jag försöker bli någorlunda vän med mig, försöker tänka att det inte alltid måste bli så ledsamt. Försöker tänka att det inte ska vara så jävla komplicerat.

Jag är precis som jag alltid varit, min värld känns svart och den känns vit. Jag är svart, och jag är vitt. Mitt hår är varken svart eller rött längre, eller orange, eller någon annan misslyckad färg. Jag gömmer mig inte bakom tröjärmen eller en ful stor mössa. Tjocka huvtröjor eller trasiga byxor. För den delen gömmer jag inte ens bakom en dörr heller. Jag är definitivt inte lika ensam längre. Och det som en gång var en trasig arm har bara ärrbildningar kvar. Men jag är fortfarande jag. Mitt skratt hörs mer än förut, jag ler och jag är social. Jag tänker inte längre en framtid utan mig i familjebilden, jag ser mig istället själv ha en egen familj. Levande.

Men jag är ändå som förut, mitt huvud är fortfarande lika komplicerat, jag är fortfarande komplicerad.
Fast jag lär mig att leva med det, det är inte lika outhärdligt som det var en gång i tiden.
Även fast det känns näst intill panik framkallande att känna mig likadan i insidan då som nu, så vet jag att det är övergående. Jag vet att jag överlever.
 I helgen funderar jag på att styra bilen mot stugan, fly iväg om bara för en natt.

- Långsamt

''Jag är här nu
Det är så här jag är
Just idag
Kan inte oron ta mig
Jag är lugnare
Idag är jag framme
Ingen som jagar
Min sköra tanke

Nu är jag här för sista gången
Runt mig sjunker gamla minnen ner
Som tavlor från min barndoms väggar

Nu är det bara längtan
Till det gamla kvar
Och frågorna vi tvingats lämna
Jag minns hur vi skrek på varann
Hur vi svek och rev i vad vi nådde
Jag var arg
Ni förlät''

- Stolen dance

- About her

Well no one told me about her

the way she lied
well no one told me about her
how many people cried

But it's too late to say you're sorry
how would i know
why should i care
please don't bother trying to find her
she's not there

My man's got a heart like a rock cast in the sea

- På ruta ett

För att skriva detta inlägg behövdes ett glas cola och en snus. Mitt stöd att skriva några rader om vad som sker i mitt liv just nu. Kanske låter töntigt, men snus och cola har alltid haft en lugnande effekt på mig, det där lilla extra som jag belönar mig med. Och en belöning kan behövas när jag sitter här i soffan och ska liksom skriva av mig.

Jag var till vårdcentralen igår, för att i några veckor har jag haft problem med sömnen. Eller, jag har inte haft problem med sömnen, vad jag har trott iallafall. Jag har haft en ständig trötthet som legat över mig. För att korta av det hela så vaknade jag måndag morgon, men en otrolig stelhet i kroppen (ingenting ovanligt), stretchade och tänjde på kroppen och begav mig sedan till jobbet. Att jag hade värk i hela kroppen är inte  heller något ovanligt, det hör till, oftast blir det mildare mot eftermiddagen. Problemet var att jag liksom vaknade aldrig, jag befann mig i en dröm kändes det som. Äh, det går snart över, tänkte jag.

Det gick inte över. Det gick inte över på tisdagen heller. Och jag ansträngde mig till tusen för att verka pigg, vaken, alert, men samtidigt skrek det i mig att jag skulle Vakna. Det var jobbigt att befinna sig på jobbet och känna en sådan desperation i kroppen, det var jobbigt att anstränga sig så hårt för att visa att man är koncentrerad, när man själv känner sig som om man står bredvid sig själv och bara ser på.

Onsdagen for jag till jobbet, kände mig helt lost när jag satt i bilen, att jag ens klarade av att köra Till jobbet förstår jag inte hur. Efter knappt en timme gav min kropp upp, det ledde till en panik ångest attack och jag for hem. Det var detta som ledde till ett samtal till vårdcentralen, som jag för övrigt hatar att gå till, hatar miljön, hatar att vänta, hatar att söka efter hjälp.

Tick, tock, tick, tock. Det gick över tid, detta besöket, jag gick dit för att förklara denna dimman som lagt sig för ögonen och gjort mitt huvud tungt som bly. Vi halkade in på min ständiga värk i kroppen, vi konstaterade att ställen som brukar vara inflammerade hade blivit fler. Vi kom fram till att jag ytterst sällan under nätterna hamnar i djupsömn, pågrund av min värk. Det förklarar min ständiga trötthet, det förklarar varför min kropp plötsligt sa ifrån. Vi kom fram till att värken och inflammationerna gör mig trött. Det som går att göra, är att träna och äta anti-inflammatoriska läkemedel (som för övrigt inte hjälper).

Det går i skov, ibland har jag knappt ont alls, ibland har jag så jävla ont och jag fick veta att jag ska lära mig att leva med det. Det känns bittert att vara 21 år gammal och ska leva med kroniska inflammationer. För att se på det ljusa sidan har jag väldigt många år på mig att lära mig leva med det.

Värken kan jag ta, för det har jag nu levt med så pass länge. Men att det ska gå ut över det psykiska, för kropp och själ hör ihop, när ena värker, värker den andra. Så nu framför mig väntar även KBT samtal. Jag vet inte vad jag trott, att det kanske skulle finnas en mirakel spruta som fick mig att känna mig som 21? Så detta är ännu en resa i mitt liv som heter kämpa.

- när jag inte ska köpa leopard mönstrat går jag över till zebra

Känn dig ensam - du är omringad, känn dig vilsen - du är borttappad

Hej rädslan, du verkar inte komma ensam, du håller något hårt i din hand. Du tar med dig gamla minnen, foton och texter. Jag tittar på dina fina bilder, jag läser dina gamla skrynkliga texter. Men du bär mer dig så mycket mer, du har en enorm styrka bakom dig. För vet du vad? Snart försvinner du, snart tänds den där lampan i det mörka rummet, och du kan snart andas normalt igen. Det där läskiga monstret ska du inte vara rädd för längre, du ska snart lära dig att sova utan tänd lampa. Ibland så lyckas du ju, det kan vara bläck svart en hel natt, men det är förstås när du känner att ni är vänner, ja alltså du och monstret.

Jag vet att denna natt kan vara en sådan med tänd lampa. För jag vet att du är fruktansvärt rädd, rädslan. Och jag vet varför du är rädd, rädslan. Men jag kommer inte falla, jag är stark. Som jag sa, du har styrkan där bakom dig. Du kommer aldrig ensam, du kommer med skrynkliga papper och foton, och jag vet. Jag vet så väl. För jag kommer ihåg när du och jag hängde ihop, du behöver inte visa upp allt det där. Vi var ju liksom bästa vänner.

Du kan göra mig så ledsen när du dyker upp, speciellt när jag inte är beredd. Du kan göra mig arg, du kan få min galen, du kan få mig att slå i saker, skrika, skaka, och du kan få mig fullständigt slut. Det gör ont att titta tillbaka på en del saker du vill visa upp, det gör ont att tänka på alla våra minnen tillsammans, fattar du inte det? Jag vet att jag glömmer dig ibland, men jag vet även att du alltid är med mig.

Jag kan bli rädd för dig rädslan,

för ibland vet jag inte om du vill att jag ska falla igen, 

eller om du faktiskt är rädd för att jag ska falla. 

Renoverat sovrummet!

Före bild, trädet
Efter bild, grått

Ny säng, täcken, kuddar, och massa annat som ska upp, så nöjd!!

- younger

- städat och rensat!

the challenge is to balance on that fine line, between the earth and sky

< 3

- 2014!

Hade ett helt otroligt bra nyår, mycket skratt och med mina favoriter. Inget nyårslöfte, för det brukar inte hålla. Möjligtvis trappa ner på rökningen, det borde gå bra, tror jag. Ska försöka blossa mer från mina e-cigaretter. Ledig hela helgen fram tills tisdag, behövde verkligen lite ledighet! Har även bokat tid för min bil, han är i stort behov av en bildoktor, och har stått sen den gick sönder (över en månad, kanske två månder, ehhh...) bättre sent än aldrig! 

Skinny love

Come on skinny love just last the year
Pour a little salt we were never here
My my my - my my my - my my my my - my my ...
Staring at the sink of blood and crushed veneer

I tell my love to wreck it all
Cut out all the ropes and let me fall
My my my - my my my - my my my my - my my ...
Right in the moment this order's tall

I told you to be patient I told you to be fine
I told you to be balanced I told you to be kind
In the morning I'll be with you
But it will be a different kind
I'll be holding all the tickets
And you'll be owning all the fines

Come on skinny love what happened here
Suckle on the hope in lite brassiere
My my my - my my my - my my my - my my ...
Sullen load is full so slow on the split

I told you to be patient I told you to be fine
I told you to be balanced I told you to be kind
Now all your love is wasted then who the hell was I?
Cause now I'm breaking at the britches
And at the end of all your lines

Who will love you? who will fight?
And who will fall, far behind?

Juldagar

Denna vecka har varit fylld med kärlek och värme, julafton och släkt. Närhet och bekräftelse, kramar och lycka. Julklappar och ljus, mat och skratt. Och jag är helt slut. Jag är så trött. Hand i hand med allt det fina omkring mig, går även ledsamhet. Glädje kommer aldrig ensam. Saknad efter min morfar, han som alltid varit här. 

Det är mycket jag kan kontrollera, men aldrig mina känslor. Denna vecka har kort sagt varit underbar, men mitt i det hela kan jag känna en ensamhet i mig själv, visst är det konstigt? Bland en massa människor, kan jag plötsligt känna en tomhet, i mig själv. 

Jag känner mig lycklig över människor som lever nära inpå mig, som finns här omkring, bekräftar mig och jag får känna mig behövd, och framför allt, älskad. Det är rikedom, för mig. För även fast glädje och lycka sällan kommer ensam för mig, även fast sorg och saknad av olika slag alltid hakar på, så är det just vad som håller mig levande, jag vill tro att det finns en anledning till mitt mående. För det är ingen fas, det är ingen period, det är inte något jag växer ifrån, det är helt enkelt Jag. 

- so cold

- lovelovelove

- favorit

´´Something has changed in you. Towards me. You're distant, cold. I don't know what I've done, but I'll leave you alone from now on if that's what you want. Is that what you want? You know why I'd leave you alone? Because I care about your feelings more than mine. I love you. There I said it, not just on some chalkboard. I would never let anybody or anything hurt you. I've never felt that way about anyone.´´

- nytt jobb!

Lämnat sjukhuset. Saknar kollegor! Men har å andra sidan ett fast jobb nu på ett helt nytt boende. Skulle ha börjat 7januari men fick börja i helgen. Känns positivt och bra. Framför allt har jag ett schema!! Och mycket närmre nu. Nytt jobb, ny början, nya kollegor, nytt nytt nytt. Kanske var det just det här jag behövde?

Idag är jag stabil i sinnet, faktiskt varit hela helgen. Saker och ting rör mig inte lika mycket som förr, min energi går till det nödvändiga, leva för mig och må bra för mig. Jag räcker inte till för att tänka för någon annan, oroa mig för någon annan. Inte just nu. Det är väl därför jag är så pass stabil. Och det är skönt. Detssutom att få vara själv, för jag orkar inte prata, orkar inte lyssna. Musik och bara musik, lite träning där emellan! 

xxx88

I feel the water flow as I watch him go
Boy, life is cynical despite my heart of gold
Oh, no, buddy, don't you cry as they go

Life changes all of us, it's not your fault

- Frihet

När jag var 13 år bestämde jag mig för en tatuering, som jag skulle göra när jag hade åldern inne eller möjligen hittade en tatuerare som ville tatuera en under 18. Sebastian tatuerade mig när jag var 17. Min tatuering, som är på handleden, betyder Frihet på kanji.

 

När jag var 13 tänkte jag att frihet var att vara ensam, utan någon, helt ensam på egen hand. Jag hade visioner om att resa iväg ensam, jag visste inte vart, jag visste inte vad jag skulle leva på, jag hade ingen som helst plan. Men för mig var det frihet, att få lämna alla. Det var dagar jag kom på mig själv om hur orealistisk den planen var, och dom dagarna var mina tankar på frihet att få dö.
Jag ville tatuera frihet, för att Aldrig någonsin glömma dess betydelse.

Dessa fyra år som gick mellan tanken på tatuering till att få tatuera sig, så tänkte jag inte så mycket på att varken fly eller ta livet av mig, även fast det var återkommande tankar så var det ingenting som påverkade mig så pass att jag gjorde något utav det. Men att få tatuera det, det bara var ett måste, för jag levde fortfarande med tanken att Aldrig någonsin glömma dess betydelse.

 

Idag är jag 21 år. Denna tatuering är en sån naturlig del av mig, att jag ser det inte som en tatuering, jag ser det som en viktig del av mig. Det händer att jag glömmer bort den, som om den vore ett stort födelsemärke. Men ibland tittar jag på den, och jag funderar på vad frihet är. För jag har förändrats radikalt dessa år som gått, jag har formats och jag har byggt upp mig. Jag vet att mina tankar kring frihet och frihets betydelse kommer att fortsätta förändras, för jag har inget riktigt svar på det, och jag tvivlar på att jag någonsin kommer att ha.

Det som betyder allra mest med denna tatuering,

är att det känns som en hyllning till mig själv,

en hyllning till mig själv för 8 år sen.

Jag gjorde tatueringen du så gärna ville ha,

och jag glömmer aldrig, aldrig någonsin dess betydelse du tänkte då.

Du behövde aldrig fly, och du krigade igenom alla smärtsamma år, du lever idag och du är okej.

Du kommer aldrig vara riktigt bra, men du är okej och du lever.

Nej, jag glömmer aldrig någonsin.

 

- nattjobb

Jobbar inatt och sedan hela helgen, ja varför ska man vara ledig när man ändå inte har råd att göra något! Detssutom har min bil krånglat, sparkat på den och svurit, den lyssnade inte alls på mig. Så nu får jag låna Andres bil, ändå skönt att köra en bil man kan lita på. Förhoppningsvis!! :@

- störd dygnsrytm

Jobbade natten till måndag, sov till fyra idag (ja eller igår, bla bla bla) Linus och Frida har varit här till strax efter ett, skulle så duktigt lägga mig, men snöade fast någonstans i den ointressanta mobil världen. Ja ointeresssant, minst sagt, men lika fast ändå. Kollar facebook, slår bort facebook, öppnar insta, slår bort, öppnar aftonbladet, slår bort och sedan in på face igen. Runt runt om igen.

Men nu ska jag ge detta ett försök, för imorgon far jag till stallet, tidigt var min tanke. We will see about that ..... 

- oats in the water

Your love is like a soldier, loyal 'til you die

Blandade reaktioner till mitt val att raka bort en del av håret, äh det växer ut. Och de flesta som känner mig blev ändå inte så förvånade. Delvis planerat, delvis inte. En förändring behövdes, och den behövdes snabbt. Jag är trött på att se mig i spegeln, och se likadan ut, och jag är trött på mitt långa hår, egentligen hade jag velat raka bort allt. Men då hade det nog blivit väldigt annorlunda reaktioner, och med tanke på att Britney gjorde det mitt i ett psykiskt kollaps så har hon gjort den frisyren till något väldigt fördomsfullt.

Nåväl, får se vad nästa grej blir.