fredag, december 19
- to be alone
Never feel too good in crowds,
With folks around, when they're playing
The anthems of rape culture loud,
Crude and proud creatures baying
All I've ever done is hide
From our times when you're near me
Honey, when you kill the lights, and kiss my eyes
I feel like a person for a moment of my life
But you don't know what hell you put me through
To have someone kiss the skin that crawls from you
To feel your weight in arms I'd never use
It's the God that heroin prays to
It feels good, girl, it feels good
Oh to be alone with you
There are questions I can't ask
Now at last the worst is over
See the way you hold yourself
Reel against your body's borders
I know that you hate this place
Not a trace of me would argue
Honey, we should run away, oh someday
Our baby and her momma
And the damaged love she makes
But I don't know what else that I would do
Than try to kiss the skin that crawls from you
Than feel your weight in arms I'd never use
It's the God that heroin prays to
It feels good, girl, it feels good
Oh to be alone with you
With folks around, when they're playing
The anthems of rape culture loud,
Crude and proud creatures baying
All I've ever done is hide
From our times when you're near me
Honey, when you kill the lights, and kiss my eyes
I feel like a person for a moment of my life
But you don't know what hell you put me through
To have someone kiss the skin that crawls from you
To feel your weight in arms I'd never use
It's the God that heroin prays to
It feels good, girl, it feels good
Oh to be alone with you
There are questions I can't ask
Now at last the worst is over
See the way you hold yourself
Reel against your body's borders
I know that you hate this place
Not a trace of me would argue
Honey, we should run away, oh someday
Our baby and her momma
And the damaged love she makes
But I don't know what else that I would do
Than try to kiss the skin that crawls from you
Than feel your weight in arms I'd never use
It's the God that heroin prays to
It feels good, girl, it feels good
Oh to be alone with you
tisdag, december 16
fredag, december 5
- take me to church
My lover's got humour
She's the giggle at a funeral
Knows everybody's disapproval
I should've worshipped her sooner
If the heavens ever did speak
She's the last true mouthpiece
Every Sunday's getting more bleak
A fresh poison each week
'We were born sick, ' you heard them say it
My Church offers no absolutes
She tells me, 'Worship in the bedroom.'
The only heaven I'll be sent to
Is when I'm alone with you—
I was born sick,
But I love it
Command me to be well
Amen. Amen. Amen. Amen.
Take me to church
I'll worship like a dog at the shrine of your lies
I'll tell you my sins and you can sharpen your knife
Offer me that deathless death
Good God, let me give you my life
If I'm a pagan of the good times
My lover's the sunlight
To keep the Goddess on my side
She demands a sacrifice
Drain the whole sea
Get something shiny
Something meaty for the main course
That's a fine looking high horse
What you got in the stable?
We've a lot of starving faithful
That looks tasty
That looks plenty
This is hungry work
Take me to church
I'll worship like a dog at the shrine of your lies
I'll tell you my sins so you can sharpen your knife
Offer me my deathless death
Good God, let me give you my life
No Masters or Kings
When the Ritual begins
There is no sweeter innocence than our gentle sin
In the madness and soil of that sad earthly scene
Only then I am Human
Only then I am Clean
Amen. Amen. Amen. Amen.
She's the giggle at a funeral
Knows everybody's disapproval
I should've worshipped her sooner
If the heavens ever did speak
She's the last true mouthpiece
Every Sunday's getting more bleak
A fresh poison each week
'We were born sick, ' you heard them say it
My Church offers no absolutes
She tells me, 'Worship in the bedroom.'
The only heaven I'll be sent to
Is when I'm alone with you—
I was born sick,
But I love it
Command me to be well
Amen. Amen. Amen. Amen.
Take me to church
I'll worship like a dog at the shrine of your lies
I'll tell you my sins and you can sharpen your knife
Offer me that deathless death
Good God, let me give you my life
If I'm a pagan of the good times
My lover's the sunlight
To keep the Goddess on my side
She demands a sacrifice
Drain the whole sea
Get something shiny
Something meaty for the main course
That's a fine looking high horse
What you got in the stable?
We've a lot of starving faithful
That looks tasty
That looks plenty
This is hungry work
Take me to church
I'll worship like a dog at the shrine of your lies
I'll tell you my sins so you can sharpen your knife
Offer me my deathless death
Good God, let me give you my life
No Masters or Kings
When the Ritual begins
There is no sweeter innocence than our gentle sin
In the madness and soil of that sad earthly scene
Only then I am Human
Only then I am Clean
Amen. Amen. Amen. Amen.
- cherry wine
Her eyes and words are so icy
Oh but she burns
Like rum on the fire
Hot and fast and angry
As she can be
I walk my days on a wire
It looks ugly, but it's clean
Oh mamma, don't fuss over me
The way she tells me I'm hers and she is mine
Open hand or closed fist would be fine
The blood is rare and sweet as cherry wine
Calls of guilty thrown at me
All while she stains
The sheets of some other
Thrown at me so powerfully
Just like she throws with the arm of her brother
But I want it, it's a crime
That she's not around most of the time
Way she shows me I'm hers and she is mine
Open hand or closed fist would be fine
The blood is rare and sweet as cherry wine
Her fight and fury is fiery
Oh but she loves
Like sleep to the freezing
Sweet and right and merciful
I'm all but washed
In the tide of her breathing
And it's worth it, it's divine
I have this some of the time
Oh but she burns
Like rum on the fire
Hot and fast and angry
As she can be
I walk my days on a wire
It looks ugly, but it's clean
Oh mamma, don't fuss over me
The way she tells me I'm hers and she is mine
Open hand or closed fist would be fine
The blood is rare and sweet as cherry wine
Calls of guilty thrown at me
All while she stains
The sheets of some other
Thrown at me so powerfully
Just like she throws with the arm of her brother
But I want it, it's a crime
That she's not around most of the time
Way she shows me I'm hers and she is mine
Open hand or closed fist would be fine
The blood is rare and sweet as cherry wine
Her fight and fury is fiery
Oh but she loves
Like sleep to the freezing
Sweet and right and merciful
I'm all but washed
In the tide of her breathing
And it's worth it, it's divine
I have this some of the time
torsdag, november 27
lördag, november 22
måndag, november 17
-Overneath the Path of Misery
From the top of my lungs
To the bottom of my heart
I scream
At the chasm in between
And the path of misery
Overneath
Overneath
Overblown
Unbeloved
Cannot be low
To the bottom of my heart
I scream
At the chasm in between
And the path of misery
Overneath
Overneath
Overblown
Unbeloved
Cannot be low
lördag, november 15
fredag, november 14
- Det är knappast fel på dig, det är fel hur världen är idag
Jag håller tillbaka mycket som jag vill skriva här. Därför har jag ett litet (stort) text dokument på min dator där jag skriver allt. För idag är jag Johanna, vuxen, betalar räkningar, sköter mitt jobb, har två katter att ta hand om, ett starkt nätverk, kollegor, nya vänner, gamla vänner. Det är svårt att ta upp saker som hänt förut här, även fast jag har en lång historik här på bloggen från ett liv som såg helt annorlunda ut. Men bloggen är ganska censurerad, jag använder mitt text dokument flitigt, samma dokument har hängt kvar som en ''sido'' blogg så länge historiken här finns.
Jag vet inte om jag är rädd att bli utdömd, jag kanske är rädd för fördomar. Jag som är glad och social, det måste vara allt vad mitt liv har inneburit. Vad vet jag om ensamhet? Vad vet jag om rädsla? Vad vet jag om smärta? Vad vet jag om att ge upp?
Det är frustrerande att inte kunna skriva allt jag vill, för det är mycket vad mitt liv handlar om, vad jag handlar om, allt som hände förut som gjort mig till den jag är idag. Jag vill kunna skriva om 13 åringen som var ledsen utan anledning, som inte ens hunnit få sitt hjärta krossat, som inte visste ett dugg om vad som väntade framför. Jag vill kunna gå in mer på vad som hände, när jag var 14, trodde jag var stor, att jag gått igenom mycket, och hade ingen aning om vad som väntade framför mig. När jag var 15, när jag inte orkade, när jag inte ville, när jag sa Nej, fick leva med en skam i flera år, när mitt hjärta lämnades på asfalten, smutsigt av grus och sand, när jag var 15 och inte ville leva längre.
Det är otroligt frustrerande att jag, som var så liten, som trodde jag var så stor, hade nog av livet. Jag pratade inte så mycket om det, om att jag inte ville längre, men hela jag var en misär. Jag var vaken på natten, när alla andra sov, jag sov på dagen, när alla andra var vakna, jag ville inte och orkade inte träffa människor. Jag fick skratta när jag var med mina bästa vänner, men jag fick gråta när jag blev ensam. Alla brev jag skrev, till var och en, som jag rev i bitar av rädsla att någon skulle hitta de vid fel tidpunkt. Jag hade nått botten, jag hade en sten fast i min vrist och låg där, ensam på botten.
Min värld var bokstavligen svart. Jag kunde inte se något ljus någonstans. Det är därför jag blir så här ibland, det är därför mitt liv är en berg och dalbana. Jag ser ljus i livet och uppskattar allt som står mig nära och kärt, men det är svårt att inte kunna erkänna sitt förflutna, som faktiskt inte var så längesen. Det är inget jag kan vifta bort, eller som försvinner, inget som man kan göra ogjort.
Jag vet inte om jag är rädd att bli utdömd, jag kanske är rädd för fördomar. Jag som är glad och social, det måste vara allt vad mitt liv har inneburit. Vad vet jag om ensamhet? Vad vet jag om rädsla? Vad vet jag om smärta? Vad vet jag om att ge upp?
Det är frustrerande att inte kunna skriva allt jag vill, för det är mycket vad mitt liv handlar om, vad jag handlar om, allt som hände förut som gjort mig till den jag är idag. Jag vill kunna skriva om 13 åringen som var ledsen utan anledning, som inte ens hunnit få sitt hjärta krossat, som inte visste ett dugg om vad som väntade framför. Jag vill kunna gå in mer på vad som hände, när jag var 14, trodde jag var stor, att jag gått igenom mycket, och hade ingen aning om vad som väntade framför mig. När jag var 15, när jag inte orkade, när jag inte ville, när jag sa Nej, fick leva med en skam i flera år, när mitt hjärta lämnades på asfalten, smutsigt av grus och sand, när jag var 15 och inte ville leva längre.
Det är otroligt frustrerande att jag, som var så liten, som trodde jag var så stor, hade nog av livet. Jag pratade inte så mycket om det, om att jag inte ville längre, men hela jag var en misär. Jag var vaken på natten, när alla andra sov, jag sov på dagen, när alla andra var vakna, jag ville inte och orkade inte träffa människor. Jag fick skratta när jag var med mina bästa vänner, men jag fick gråta när jag blev ensam. Alla brev jag skrev, till var och en, som jag rev i bitar av rädsla att någon skulle hitta de vid fel tidpunkt. Jag hade nått botten, jag hade en sten fast i min vrist och låg där, ensam på botten.
Min värld var bokstavligen svart. Jag kunde inte se något ljus någonstans. Det är därför jag blir så här ibland, det är därför mitt liv är en berg och dalbana. Jag ser ljus i livet och uppskattar allt som står mig nära och kärt, men det är svårt att inte kunna erkänna sitt förflutna, som faktiskt inte var så längesen. Det är inget jag kan vifta bort, eller som försvinner, inget som man kan göra ogjort.
onsdag, november 12
söndag, november 9
- the challenge is to balance on that fine line between the earth and sky
Det två senaste veckorna har i stort sätt varit ett ända tänkande och kännande. Min värk har varit för jävlig. Och så här är det. Mellan de negativa tankarna så är jag positiv, det är en stor berg och dal bana. Jag orkar inte, jag orkar, jag orkar inge mer, jag orkar ännu mer. Jag har underbara människor i mitt liv, de är få, men dom är underbara. Dom orkar för mig, när jag inte riktigt kan. Hur ser det ut för mig om fem år? Om tio år? Jag tänker, jag känner, ännu mer än någonsin. Jag har väl någonstans tänkt att det här skulle försvinna, för jag har saknat någon lösning, det har inte funnits någon lösning, för det skulle bara försvinna.
Mellan det negativa finns det positiva, det är huvudsaken.
Mellan det negativa finns det positiva, det är huvudsaken.
- Heal
Take my mind
And take my pain
Like an empty bottle takes the rain
And heal, heal, heal, heal
And take my pain
Like an empty bottle takes the rain
And heal, heal, heal, heal
And take my past
And take my sense
Like an empty sail takes the wind
And heal, heal, heal, heal
And take my sense
Like an empty sail takes the wind
And heal, heal, heal, heal
And tell me somethings last,
And tell me somethings last
And tell me somethings last
Take a heart
And take a hand
Like an ocean takes the dirty sand
And heal, heal, hell, heal
And take a hand
Like an ocean takes the dirty sand
And heal, heal, hell, heal
Take my mind
And take my pain
Like an empty bottle takes the rain
And heal, heal, hell, heal
Like an empty bottle takes the rain
And heal, heal, hell, heal
And tell me somethings last,
And tell me somethings last
And tell me somethings last
lördag, november 8
måndag, oktober 27
lördag, oktober 25
- I walk lonely streets and I talk big time dreams
en tvådagars, det var längesen. Det är som en hat kärlek att komma in i dimman, tappa lite kontroll, snubbla till, och köpa en ny öl. Så länge man är stabil, då är det okej. Men i gott sällskap så bör bara skratt vara inblandat. Väntar nu på Andres mamma som ska hämta upp mig, sen Andre, så beger vi oss till olearys för bowling och käk. Perfekt helg för socialträning!
torsdag, oktober 23
onsdag, oktober 22
- bird on a wire
Like a bird on a wire
Like a drunk in a midnight choir
I have tried in my way to be free
Like a worm on a hook
Like a knight in some old fashioned book
I have saved all my ribbons for thee
And if I, if I have been unkind
I just hope you will let it go by
And if I, if I have been untrue
I hope you know it was never to you
Like a baby stillborn
Like a beast with his horn
I have torn everyone who reached out to me
But I swear by this song
And by all that I have done wrong
I'll make it all up to thee
I saw a young man leaning on his wooden crutch
He called out to me, "Don't ask for so much"
And a young woman leaning in her darkened door
She cried out to me, "Why not ask for more"
Like a bird on a wire
Like a drunk in a midnight choir
I have tried in my way to be free
Like a drunk in a midnight choir
I have tried in my way to be free
Like a worm on a hook
Like a knight in some old fashioned book
I have saved all my ribbons for thee
And if I, if I have been unkind
I just hope you will let it go by
And if I, if I have been untrue
I hope you know it was never to you
Like a baby stillborn
Like a beast with his horn
I have torn everyone who reached out to me
But I swear by this song
And by all that I have done wrong
I'll make it all up to thee
I saw a young man leaning on his wooden crutch
He called out to me, "Don't ask for so much"
And a young woman leaning in her darkened door
She cried out to me, "Why not ask for more"
Like a bird on a wire
Like a drunk in a midnight choir
I have tried in my way to be free
tisdag, oktober 21
< 3
Green sleeves stirred my heart away
Green sleeves caught my eye of blue
Green sleeves put my soul at ease
So, I gave my love to sweet, green sleeves
I offered you my gentle hand
For you to take with man’s desire
A gift of both my life and land
I risked it all on truth or lie
Green sleeves stirred my heart away
Green sleeves caught my eye of blue
Green sleeves put my soul at ease
So, I gave my love to sweet, green sleeves
Life set you up, then it took you down
It broke you with humility
When your feet, they touched the ground
You cried that you no longer loved me
Green sleeves stirred my heart away
Green sleeves caught my eye of blue
Green sleeves put my soul at ease
So, I gave my love to sweet, green sleeves
Green sleeves, now you say goodbye
I pray you find the love you crave
I’ll forever believed a lie
Your love will last to my grav
Green sleeves stirred my heart away
Green sleeves caught my eye of blue
Green sleeves put my soul at ease
So, I gave my love to sweet, green sleeves
Green sleeves caught my eye of blue
Green sleeves put my soul at ease
So, I gave my love to sweet, green sleeves
I offered you my gentle hand
For you to take with man’s desire
A gift of both my life and land
I risked it all on truth or lie
Green sleeves stirred my heart away
Green sleeves caught my eye of blue
Green sleeves put my soul at ease
So, I gave my love to sweet, green sleeves
Life set you up, then it took you down
It broke you with humility
When your feet, they touched the ground
You cried that you no longer loved me
Green sleeves stirred my heart away
Green sleeves caught my eye of blue
Green sleeves put my soul at ease
So, I gave my love to sweet, green sleeves
Green sleeves, now you say goodbye
I pray you find the love you crave
I’ll forever believed a lie
Your love will last to my grav
Green sleeves stirred my heart away
Green sleeves caught my eye of blue
Green sleeves put my soul at ease
So, I gave my love to sweet, green sleeves
- Greensleeves
Jag tänker lite för mycket, känner lite för mycket, men hur kan man inte tänka för mycket? Hur kan man inte känna för mycket? Det är inget som går att trolla bort. Jag försöker att tänka lite mindre, känna lite mindre, men det är svårt, speciellt när det är så här jag är. Jag kan bara inte ändra mig, då förstör jag hela grejen med att vara jag.
You ask me if there'll come a time
When I grow tired of you
Never my love
Never my love
You wonder if this heart of mine
Will lose its desire for you
Never my love
Never my love
What makes you think love will end
When you know that my whole life depends
On you (on you)
Never my love
Never my love
You say you fear I'll change my mind
And I won't require you
Never my love
Never my love
How can you think love will end
When I've asked you to spend your whole life
With me (with me, with me)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)