Idag har jag och André varit på en tripp till piteå! Jag hittade snusmumrik gossedjur och mobilsmycke, min samling börjar likna en samling. När vi kom hem började jag städa och ha mig, har även kommit fram till att jag ska ta hit en stor fet byrå snarast!!! Mina kläder är ju huller om buller. Eller alla mina saker. Trots att jag har mina utrymmen så väller det över.

Efter det handlade jag, sen myste jag med kisse, sen har jag firat min kusin. Även jag fick en present i efterskott som jag gjort plats för här hemma. Lite ljus på ett fat, myyyyysigt :)

Nu ska jag vila upp mig för kvällens äventyr, vad det nu än blir.

Åh, har bara haft den här rutan uppe. Vet inte riktigt vad jag ska skriva eller om vad eller ja.. Jag känner mig helt tom i huvudet fast det finns tusen saker jag vill säga.

Jag är otroligt glad för att jag har världens bästa pojkvän, känns så jäkla tryggt att somna och vakna i hans armar. Trodde egentligen inte att någon skulle orka med mig, men det gör han :)

Jag saknar Evelina, hon har varit borta alldelens för länge. Eller en vecka är för mycket, och nu har det varit månader och kommer fler månader. Jag saknar henne så otroligt, varje dag.

Jag saknar faktiskt mamma, trots att jag träffar henne minst varannan dag. Men med tanke på att vi levt tillsammans i alla dagar så blev det en stor förändring att bo hos André helt plötsligt.

Jag saknar Hannah, hennes stuga, skoter, tjaffs, tjuvrökning, fiske, vakning, banana boat, blåmärken och myggbett.

Men jag kommer alltid vara tacksam för tiden vi haft och jag vet att ni är kvar i framtiden. Det kommer mer hyss och roligheter. Idag är jag bara så otroligt tacksam för att jag har de fyra underbaraste människorna i mitt liv! :)

To zanarkand

Skolan har dragit igång, och det fungerar helt okej. Bloggen däremot, inte helt okej. Har ingen ork att ta en massa bilder och visa vad jag köpt. Jag kan helt enkelt berätta, jag har köpt världens coolaste mumin set! En pärm, ett kollegie block, ett pennfodral och matte häfte. Men det finaste var nog en lite midre kollegie liknande sak, där mumin satt själv och fiskade. Allt är i svart och vitt, men snusmumriken är dock bara med på pärmen.

Vad är med med mig och mumindalen? Hur vuxen jag än blir så har jag fötterna kvar där någonstans.

Jag älskar allt med knytten och filifjonkan,
jag älskar ensamma mårran som är så himla missförstådd och tjuvaktige stinky.
Jag älskar hur mammig muminmamman är och
jag älskar hur vis och gubbig muminpappan är.
Jag älskar barnet i mumin och jag älskar fundersamma hemulen.
Jag älskar envisa my och jag älskar rädda sniff.

Jag älskar allt med snusmumriken och tycker
världen är orättvis när jag inte får vara fri.
Men jag är glad att det finns
någon som får leva på så vis,
även om allt bara är en fantasivärld.

Alla karaktärerna finns i verkligheten, på det bra och goda.
Jag önskar bara att alla kunde vara lika underbara.

helt ok

e to the uh

sweet sweet jackie.

alltså.. JAG ÄR SÅ SJUKT FÖRBANNAD!!! Jag orkar seriöst inte jobba. Och jag skulle försöka hinna träffa Evelina idag, men hon ska ju tydligen till bajs umeå? Inte för att hon sagt det själv till mig, but hey, vad har du en blogg till these days?

Idag när jag kommer hem ska jag sova. Ända tills imorgon.
Och den jäveln som ringer mig efter fyra..

Du är min bästavän och pojkvän, jag älskar dig så otroligt.

när jag börjar städa, städar jag. Jag riktigt städar. Fast på mitt vis då, dammråttor kan fortfarande vara kvar. Men jag städar iallafall så jag blir nöjd, såklart blir det en förändring fast jag gör det på mitt vis.

Igår spederades en del av kvällen på roasters med Evelina, en annan del på max. Mycket mysigt. Varit till vårdcentralen och allt gick typ bra, jag är inte så sjuk som jag trott med andra ord. Så lite lugnare är jag nu!

Ehm........... Idag skulle jag laga mat för engångsskull, men då blev vi bjudna på mat hos Andrés mamma, vilket kommer bli riktigt trevligt :).

Nu ska jag fortsätta med mitt jäkla röjj, pözzN

när jag sitter vid internet, kollar jag facebook. Ni vet, pixbox, ni vet bdb, och ni vet ja sånt där som egentligen är as tråkigt. Internet i sig är as tråkigt. Största nöjjet jag egentligen kan finna här, är min egna blogg. True, true story.

förstår inte vad jag håller på med. Samtidigt som jag ställer alla tusen diagnoser på mig och googlar och har mig, så far jag till jobbet. Jag är sjuk, kanske inte så illa som jag får att tro det. Men sjuk är jag. Så jag förstår verkligen inte varför jag bara kan sjukanmäla mig, en dag, för jag tror jag behöver det. Är det inte lunginflammation så är jag fanimej förkyld iallafall. Och har jag inte hjärtfel så är jag uppenbarligen för stressad iallafall.

Jag förminskar min sjukhet när jag väl är på jobbet, men förstorar den direkt jag blir själv. Och vad gör jag uppe nu när jag börjar tre? Ja, någon annan kanske kan svara på den frågan. Skulle jag gå till läkare skulle jag hitta mer fel direkt jag går därifrån. Och den sortens stress gör mig mer stressad än jobb stress.

Nä, jag ska verkligen försöka somna om.

All these accidents,
That happen,
Follow the dot,
Coincidence,
Makes sense,
Only with you,
You don't have to speak,
I feel.

varje del av mig, varje litet organ, varje muskel, varje nerv, varje åder, värker. Är så sjukt sliten efter den här helgen att jag vet inte vad, vill hoppa från ett höghus för att se om det blir någon skillnad. Känner mig ändå helt mosad och äcklig.

Jag börjar jobbet strax, anledningen till mitt lilla inlägg var för att jag måste göra något annat än att skåda hur skitigt och stökigt vi har det hemma. Det är ett senare problem, mycket senare.

om jag orkar, fest

fest

det känns alltid som att något fattas, och man tänker, är det det? eller kanske de? eller kan det vara det där? .. Och kommer man fram till något? Är de det eller det? Nä, vi är inte mer än mänskliga och det finns alltid något som saknas. Vi blir aldrig nöjda med andra ord.

Jag har saker och ting att se fram emot, jag har ett underbart liv. Jag ska inte klaga, och jag vill inte klaga. Men ännu en kväll sitter jag här fundersam, som jag sagt förut är det bara nyttigt för mig. Fast ibland känns det som att man är påväg att falla tillbaka, som att man dansar på en smal tråd. Jag tror att jag bara är väldigt trött nuförtiden, och att det är de som kan göra mig så skör. Men samtidigt tror jag att jag inte kommit ifrån det som var då. Den jag var då.

Såklart lyser jag starkare än solen nu jämnfört med då. Minnen kan vara bra i måttlig mängd, fast samtidigt tror jag att det är nyttigt för en (än en gång) att påminnas om hur man varit, för då vet man att man aldrig mer vill bli så igen. Fast man inte kan råför det alla gånger.

Tror jag behöver en dagbok, det är så nyttigt för en. Det är mycket som är nyttigt för en. Och det är bra att jag förstår mig på nyttigheter, för det är också nyttigt.

En trött själ som bara rabblar en massa, nu ska jag mysa ner i sängen med kissen. Jag är inte ledsen, jag är inte glad, jag är inte arg och jag är inte bitter. Jag är trött, jag är sliten, jag är en grubblare.

You see yourself through, you're so small
Running into every brick wall
It's not as far as you can go
The road is twisting, turning
Our life is living, learning
There's so much more for you to know

If you could, lock the past away
step back through the doorway
This ride has just begun
If I could, change your point of view
Is there some way I can show you
The best is yet to come

Not every problem can be solved so easily
Not every answer is the one
Above the flood of emotion
It's all about forward motion
Define your place in the sun

If you could, lock the past away
step back through the doorway
This ride has just begun
If I could, change your point of view
Is there some way I can show you
The best is yet to come

Try to hide, it's all inside
Look and find a place where the pain and you can follow it
If you're spitting truth, bullet proof,
crashing through the walls that separate me and you

Now you're fine with every thing you lose
Your path clears with everything you choose


This life has just begun

Helgen har varit rätt lugn, lördagen var både jag och André hemma eftersom vi firade tre månader. Vi gjorde våran egna pizza , såg film, käkade godis, masserade, hade ljus och ja. Det var en såndär riktig toffel kväll som folk kan kalla det för. Fast jag bryr mig inte, det var riktigt mysigt! Jag älskar dig gubben, tack för att du får mig att må toppen hela tiden!

Ska på stan med Camilla på en stund, så ska slå en pling nu. Ledig idag, sköönt. Blir att dra förbi hertsön också, måste hälsa på Limpen för en gångsskull!! :)

Sa godnatt till alla förlängesen, men är fortfarande här. Helt ensam, och det är ganska skönt faktiskt. Även fast jag saknar att ha André nära mig, men han smyger hem inatt.

Lyssnar på gammal musik och tänker, fast tänker gör man ju oftast. Eller alltid. Men på ett helt annat sätt, det gör man oftast då man är själv. Inte deprimerande tankar, men djupare. Och det är bara nyttigt för en, komma underfund med saker man funderat på.

Jag saknar stugan fruktansvärt mycket, det ända stället jag kan andas rent på och verkligen känna lugnet. Just nu känns det så himla långt bort att bara få putta ut båten, lägga sig där och se på alla moln. Man hör alla möjliga små liv från skogen och vattnet skvalpar mot båten ibland.
Det känns långt bort att få gå längst en stig, utan att ha en aning om vart den går, för man hittar alltid hem. Jag hittar alltid hem. Stugan är en sån trygghet, att jag vet att jag inte träffar ett spöke eller en björn. Det händer bara inte, det har aldrig hänt.
Det känns långt bort att sitta med papper och penna mitt på ängen och försöka skriva exakt vad man känner för den stunden. Fast det går aldrig att beskriva, det går inte.

Mitt lugn känns väldigt långt bort. Och just nu känns det som att jag är en tickande bomb, det är svårt att hålla sig från att höja rösten eller väsa till. Det är svårt just nu med ett jobb, ett jobb där man ska behandla människor som har känslor, som kan fråga samma fråga tio gånger om, som vill hem fast dom är hemma, som frågar efter sin mamma.

Jag trivs med mitt jobb, men det är krävande på sätt och vis. För eftersom man jobbar med människor kan man inte bete sig hur som haver, byggarbetare kan kasta en hammare i väggen. Men vad ska vi göra? Jo hålla lugnet. Därför kan jag vara en skit när jag väl är hemma.

Ångrar inte mitt sommarvikariat, för jag tycker om det jag gör. Jag älskar att hjälpa människor. Men jag saknar även att bara vara, vilket det inte finns mycket tid över för.

Det här är nyttigt för mig iallafall, får vara själv och det var nyttigt för mig att skriva ner allt det här. För stugan kommer få sin tid, och jobbet är det som är nu.

Är inte en bitterarbetare, är väldigt trött.

For some reason.. Så ser jag den här videon när jag är sömning och uttråkad,
och jag blir alltid lika psykad av den. Och jag förstår inte varför jag ens ser den!

Jag har levt i 18 år idag. Eller egentligen klockan 6.45 imorse, om jag inte minns fel. Så 18 år och några timmar. I alla dom här åren har jag hoppat från stil till stil, personlighet och ja.. Försökt finna mig själv eller hur man nu ska säga. Idag kan jag säga att jag är den jag vill vara och så här ska jag stanna, jag är glad. Jag mår bra. Jag trivs.

Men något hände igår, jag fick världens åldersnojja, tänkte klockan fem på morgonen att med den här åldern kommer mer ansvar och det ska vara att sköta sin bank, och ni vet..? Jag vet inte. Inte ännu. Och jag tänkte att jag inte kan vara barnslig längre, jag måste växa upp! Men vet ni vad? Som jag just sagt, jag har funnit mig själv, jag ska vara en barnunge till och från. Detdär barnet får tyna bort bäst det vill några år frammåt, men inte riktigt ännu.

Dom senaste dagarna har min blick fastnat på de allra töntigaste sakerna. Eller nej, dom är inte töntiga. Det passar bara småbarn lite mer än någon i min ålder. Köpt fem myror är fler än fyra elefanter-badskum, köpt något som heter Lillifee strössel, köpt nalle strössel, fått småbarns sockar av André. Jag ser allt som är rosa och jag vill ha allt det rosa. Det är inte riktigt så jag brukar vara och jag har funderat på varför jag varit sån, och idag kom jag på det, det är för att jag tror att 'vuxen' ska hoppa på mig över natten. Och stanna där. Men nä, så är inte riktigt läget! Så jag kan fortfarande vara galen i lillifee och sånna där saker. Och fortfarande vara 18.

Idag kommer jag göra världens småbarnstårta, och jag vakna med frukost på sängen och fick en liten snusmumrik av André. Jag ska börja samla på snusmumriken har jag bestämt.

Som ni märker är jag förvirrad och som det brukar bli i mina långa inlägg, skriver jag mest om själva 'saken' och glömmer oftast vad jag vill komma fram till.

Jag är hursomhelst 18 idag, det känns helt okej.
(för det där lilla barnet kommer alltid finnas kvar, more or less)

städa städa städa städa städa, och vad händer imorgon? Jag blir 18.

Trästocksfestivalen 2010, (min första festival evvah)
Vi taggar, far direkt jag slutat jobbet, taggar musik, taggar öl, taggar äventyr och ja.. Taggar allt i stort sätt. Vi glider in på e4an och märker att något inte låter rätt med bilen, blir en tvärnit och grabbarna går ut för att kolla läget. Eller ja, Elke stannade, vi konstaterade att han inte skulle göra någon nytta där ute iallafall! Så vi kollade i stort sätt bara på, och problemet verkade inte lösas. Så vi slutade tagga, litegrann iallafall. Började istället fundera på hur vi skulle ta oss hem, hmm..

Nä klart vi kom oss iväg, någon liten skrutten plast mojäng under bilen satt lös.

Jaja, det är mycket som hunnit hända. Fast ändå inte? Men det vi väl minns är något vi inte får glömma. För om det var något vi tappade bort bland de snuskiga tälten och trasiga ölburkar, var det våran nykterhet!

Jag har hunnit vara en idian, jag har sprungit och härjat. Jag har sprejjat tält och jag har varit full, full som jag vet inte vad. Jag kommer med en fortsättning, för jag är alldelens för trött och sjuk för att ens orka tänka tillbaka.

ärligt talat vet jag inte vad ni kräver.

sovmorgon till ett, ska väl en sväng till stan med André. Kanske bada ikväll. Hursomhelst är jag ju ledig, och det är sommar. Så jag laddar mig själv med lite MMMMbop! Saknar Evelina väldigt mycket när jag hör den här låten, väldigt mycket.

She put him out like the burnin' end of a midnight cigarette
She broke his heart he spent his whole life tryin' to forget
We watched him drink his pain away a little at a time
But he never could get drunk enough to get her off his mind
Until the night

He put that bottle to his head and pulled the trigger
And finally drank away her memory
Life is short but this time it was bigger
Than the strength he had to get up off his knees
We found him with his face down in the pillow
With a note that said I'll love her till I die
And when we buried him beneath the willow
The angels sang a whiskey lullaby


The rumors flew but nobody know how much she blamed herself
For years and years she tried to hide the whiskey on her breath
She finally drank her pain away a little at a time
But she never could get drunk enough to get him off her mind
Until the night


She put that bottle to her head and pulled the trigger
And finally drank away his memory
Life is short but this time it was bigger
Than the strength she had to get up off her knees
We found her with her face down in the pillow
Clinging to his picture for dear life
We laid her next to him beneath the willow
While the angels sang a whiskey lullaby

åh ja jag vet, mina uppdateringar suger dase. Men somsagt, hårt arbetande kvinna som helst ägnar sin tid åt att få all vila hon kan få. Som efter jobbet. Känns som att jag varit världens bortskämdaste när det gäller fritid, och kommer nog aldrig vänja mig vid arbetslivet. Känns lite som ett fängelse ibland, fast när man väl är där så känns allt bra. Är ledig imorgon iallafall, så idag vill jag bara busa. But where is all my power? Om jag inte klarar det här, förstår jag inte hur jag ska kunna bli superhjälte när jag blir stor.

Well oh well. André skjutsade hem mig efter jobbet, vi byggde en kattställning sen drog han. Han är just nu och fortsätter på tattueringen. Fick äta själv idag, blev nuggets och makaroner. Städade till lite här i hemmet, sen har jag givetvis myst och busat med mitt hjärte-ulliga-gulliga-snutti.. Ja, Snuffi då alltså.

Nu väntar jag bara på André, så vi kan hitta på något. Thats about it! Och förvänta er inte mig på ett tag, jag lever och jag är trött. En väldigt trött människa.

Idag hämtade vi min lilla flicka, hon är små skygg i början såklart. Men lite mys har hon faktiskt bjudit på :D. Försökte locka fram henne med lite Lejon kungen, men det nappade inte alls. Så yepyep, är själv. André är ute och ränner. Och jag är trött, sjuuukt jäkla trött. Kassa uppdateringar på senaste tid, men jag är en hårt arbetande kvinna som nästan kryper sig fram, för alla krafter är typ förlorade. Så hur i all värld ska jag ens orka skriva här? Längtar iallafall till höst, vad som än händer! :)