- comfortably numb

rysningar

- comfortably numb

Is there anybody in there? 

Just nod if you can hear me 

Is there anyone home? 

Come on 

Now 

I hear you're feeling down 

I can ease your pain 

Get you on your feet again 

Relax 

I'll need some information first 

Just the basic facts 

Can you show me where it hurts? 

There is no pain you are receding 

A distant ship's smoke on the horizon 

You are only coming through in waves 

Your lips move 

But I can't hear what you're saying 

When I was a child I had a fever 

My hands felt just like 

Two balloons 

Now I've got that feeling once again 

I can't explain 

You would not understand 

This is not how I am 

I... Have become comfortably numb 

O.K. 

Just a little pin prick 

There'll be no more aaaaaaaah! 

But you may feel a little sick 

Can you stand up? 

I do believe it's working 

Good 

That'll keep you going through the show 

Come on 

It's time to go 

There is no pain you are receding 

A distant ship's smoke on the horizon 

You are only coming through in waves 

Your lips move 

But I can't hear what you're saying 

When I was a child 

I caught a fleeting glimpse 

Out of the corner of my eye 

I turned to look but it was gone 

I cannot put my finger on it now 

The child is grown 

The dream is gone 

I... Have become comfortably numb 

Allt åt helvete

Jag är skör. Jag kommer alltid att vara det, och ibland är det hanterbart, ibland inte. Men det är inte jag som skapat den sidan, det är inte jag som valt det, utan det är människor omkring mig som skapat det. 

Vissa finns inte kvar, en del har jag växt ifrån, en del har jag bara valt att radera. Också finns det dom jag gett en chans. Sen har jag gett några två chanser. Sen finns det en jag gett flera.

Det är inte jag som bestämmer över den här sidan, det är inte jag som fått det till liv. Utan det är ni, ni som jag ger tillit, som JAG är ärlig mot hela tiden och jag förväntar mig givetvis detsamma tillbak. Men det är NI som utnyttjar det, det är NI som förbrukar det. Och jag litar inte på någon snart, mer än mig själv. Och det är synd, för i en del relationer tar jag det förgivet, tillit och ärlighet. Och jag är noga med mina chanser, väldigt noga.

Jag har kommit till en punkt i livet att jag känner vad som är bäst för mig, för i slutändan är det bara sig själv man har. Jag börjar bli mer egocentrisk än vanligt, och jg tänker mer och mer på mitt egna mående än andras. 

Jag kan inte hålla på att anpassa mig efter andra, för det kommer krossa mig.

counting stars

Lately I been, I been losing sleep
Dreaming about the things that we could be
But baby I been, I been prayin' hard
Said no more counting dollars
We'll be counting stars
Yeah, we'll be counting stars

 I see this life
Like a swinging vine
Swing my heart across the line
In my face is flashing signs
Seek it out and ye shall find

Old, but I'm not that old
Young, but I'm not that bold
And I don't think the world is sold
I'm just doing what we're told

I feel something so right
Doing the wrong thing
I feel something so wrong
Doing the right thing
I could lie, could lie, could lie
Everything that kills me makes me feel alive

 Lately I been, I been losing sleep
Dreaming about the things that we could be
Baby I been, I been prayin' hard
Said no more counting dollars
We'll be counting stars
Lately I been, I been losing sleep
Dreaming about the things that we could be
Baby I been, I been prayin' hard
Said no more counting dollars
We'll be, we'll be counting stars

 I feel the love
And I feel it burn
Down this river every turn
Hope is a four letter word
Make that money
Watch it burn

Old, but I'm not that old
Young, but I'm not that bold
And I don't think the world is sold
I'm just doing what we're told

And I feel something so wrong
Doing the right thing
I could lie, could lie, could lie
Everything that drowns me makes me wanna fly

<3

- the challenge is to balance on that fine line, between the earth and sky

- stockholm

21

Det är med blandade känslor jag lämnar mitt år som en 20åring, tonåren lämnade jag efter mig förra året, det är väl inte så värst att bli ett år äldre, men för mig som tänker så mycket så känns det väldigt mycket att faktiskt bli ett år äldre. Jag är jag, hur åren än går, men det är fortfarande mycket jag lär mig och jag formas fortfarande. Jag är alltid jag, men ständigt lärande över alla prövningar som korsar min väg. 

- one

Is it getting better
Or do you feel the same
Will it make it easier on you now
If you got someone to blame

You said one love
One life
When its one need
In the night
One love we get to share it
It leaves you baby if you dont care for it

Did i disappoint you
Or leave a bad taste in your mouth
You act like you never had love
And you want me to go without

Well its too late
Tonight
To drag the past out
Into the light
We're one but we're not the same
We get to carry each other
Carry each other
One

Have you come here for forgivness
Have you come to raise the dead
Have you come here to play jesus
To the lepors in your head

Did i ask too much
More than a lot
You gave me nothing now
Its all i got
We're one but we're not the same
Well we hurt each other and we're doin it again

You said love is a temple
Love the higher law
Love is a temple
Love the higher law

You ask me to enter
But then you make me crawl
I cant be holdin on
To what youve got
When all youve got is hurt

One love
One blood
One life
Youve got to do what you should
One life with each other
Sister
Brothers
One life but we're not the same
We get to carry each other
Carry each other
One 

little talks

vermillion pt.2

Jag älskar er!

Det är ni som gör mina skrattrynkor synligare och synligare,
ni är underbara, ni är bäst, ni är mina guldkorn!

 

klagobloggen

Ja för det mesta reflekterar jag över förut eller klagar. Eller klagar? Det är som det är nu. I söndags fann jag mig själv i en ända stor karusell när jag vaknade, vinglade omkring i lägenheten och ramlade omkring. Igår var dagen jag skulle börja jobba, istället blev jag sjukskriven två dagar till, varför? Ja det har trillat ner kristaller i mina öron, dom har landat vackert i balansgången, där glittrar dom säkert fint. Men det har blivit bättre, IMORGON BÖRJAR JAG JOBBA IGEN! YEYYYYY!! jag har saknat jobbet, det är inte min grej att sitta hemma, jag blir tokig snart.

Hon ville i och för sig sjukskriva mig veckan ut, men nej nej neeej. Jag bara längtar till att falla in i normala rutiner igen, förhoppningsvis kommer jag orka dra mig en löprunda imorgon, ler bara av tanken att komma igång igen! 2 veckors sjukskrivning, absolut INGENTING för mig, hoppas att min hjärna aldrig bestämmer sig för att kollapsa igen. Jag är inte psykiskt byggd för det.

Fri tillslut

Jag frågar mig själv många gånger,
hur ett hjärta kunde vara så skört,
när det var näst intill orört.

kollaps

Lång historia kort.

Förra veckan på tisdagen, en ledig dag, for jag, morsan, Marianne och Alf till ikea. Jag svimmade av i matkön, mådde skit efter det, illamående, huvudvärk, muskelvärk, febersvettningar. Var sjukanmäld onsdag, torsdag och fredag. Helgen spenderades i stugan för att jag skulle ta igen mig. Ett typiskt blodtrycksfall, med följd av en längd biverkningar.

Jobbade igår, (måndag), allt gick bra, kände mig trött efter jobbet, inget ovanligt. Men idag fick jag svimningskänslor inne i köket på jobbet, fick lägga mig i en säng och Lena tog blodtryck, b-glukos och ett blodvärde. Men allt såg bra ut. Fick dock domningar i armarna och kroppen spelade inte samma spel som hjärnan. Slutade med att jag fick gå ner till akuten, där en rad andra prover togs samt EKG. Ingenting visade något, det kändes så frustrerande. Jag ville bara skrika ut hur säker jag var att något var fel på mig, då förklarade läkaren att det psykiska kan gå ut över det fysiska, utan förvarning.

Så det är dessa symtom man får innan man springer in i väggen, det är så här kroppen säger ifrån. Här har jag gått på moln och faktiskt tänkt att: Fan, äntligen är allt bra med mig, äntligen mår jag bra. Jobbet går bra, träningen går bra, jag mår bra!! PANG, som ett skott i nacken. Jag är helt färdig, jag blir ansträngd av att gå till toaletten, jag gäspar, min hjärna skriker efter syre, luften är torr, benen domnar, armarna hänger inte med, det kryper i fötterna, det kryper i fingrarna, det kliar i huvudet, jag får ofrivilliga ryckningar i fingrarna.

Hur förklarar man att ingenting känns rätt, hur förklarar man känslan av att hålla på att bryta ihop, när man inte förstår den själv, när man själv inte är beredd? Hur förklarar jag till en annan vad som pågår i min kropp när jag inte vet själv? Jag har haft ångest och varit i en kris för längesen, men ingenting mäter sig med den här känslan, denna orkeslösa känslan, och att hela tiden hålla på att brista, som om man snurrar på en tunn lina mellan förståelse och vilsenhet.

Jag försöker se det klart, alla möjliga faktorer som spelar in. Har jag bara packat en massa i min ryggsäck, har jag intalat mig för länge att jag är stark? Har jag ryckt på axlarna och inte kollat bak? Har jag tvingat fram ett leende trots att jag bara velat bryta?

Nu har kroppen i alla fall sagt ifrån. Jag kommer inte jobba först nästa vecka, eller nej, jag får inte jobba, jag måste ta det lugnt. Hade jag inte fått det sagt till mig hade jag förmodligen ryckt på axlarna, tvingat fram ett leende och tagit mig till jobbet imorgon. Och antagligen lagt en ny vikt i ryggsäcken.

Ja det är svårt, när hjärnan och kroppen inte sjunger på samma melodi.

The art of forgiveness

I would build walls
For miles around me
Around anything that hurt
Any sensitive category
Kept love at an arm's-length
It was natural to me
You did not agree

You said things like "Unhealthy"
And I took on the task
Of changing my pattern
All you did was ask
And the walls all came crashing
At a welcoming speed
I was convinced you'd never hurt me

And I used to cling to the back of your mind
But I must have let go
At the moment in time
When she offered careless physical joy
Both bouncing my heart around
Like a cheap rubber toy

And after countless
Hours
Of crying
Trying to forgive you
Believe you
Grow a spine and leave you
Grieve you
I've come to this conclusion

No one prepares you when choosing to stay
How to dare share a bed again
Keep demons at bay
She took something precious
That was just meant for me
Not for her eyes to see

After all the years you invested in me
All the love, tears, and possibilities
I realize that if the tables were turned around
You wouldn't leave me now

Just hold me

But if I wanted silence
I would whisper
And if I wanted loneliness
I'd choose to go
And if i liked rejection
I'd audition
And if I didn't love you
You would know

And why can't you just hold me
And how come it is so hard
And do you like to see me broken
And why do I still care

House of dreams

Reflections

well I've been down this road before, it's been one hell of a ride

the challenge is to balance on that fine line

- between the earth and sky

and I will wait for the morning sun til' the way is clear as day

- You criticized my choice, to stand up to my past

Hur ska man kunna resa sig om man aldrig faller?
Hur ska man någonsin kunna bli starkare om man inte prövas?
Ja, hur ska du kunna lära dig av alla fel utan att misslyckas.

Jag försöker tänka att jag inte faller, att jag står med båda fötterna på jorden och andas. Mina tankar kommer bara över mig ibland, och jag har inget svar på varför det blir så här. Jag antar att det är min prövning, jag antar att jag en dag förstår. Hela livet är en resa att lära sig av, man kommer ständigt misslyckas tills man lyckas.

Det är så här mitt liv går, inte längre än en cirkel. Jag skrattar, jag gråter, jag är lycklig, jag faller, jag reser mig. Förut kändes det som att jag bara ville ha en diagnos, ett namn på vad jag är, ett namn på mitt beteende, ett namn för mina tankar, ett namn som jag kan se på, ett namn jag kan skylla på. Ett namn som skulle få bära hela skulden för vad jag är.

Idag har jag tagit mig längre än det, jag behöver inget papper som beskriver mig, jag ska inte behöva förklara mig eller skylla på något. Jag är bara jag, helt enkelt. Ständigt sökande, ständigt vilsen.

Jag är inte längre ledsen för hur jag kan bli,
jag frågar inte någon i tomma intet varför det blir så här,
jag bara accepterar att jag blir så här,
och att det alltid mer eller mindre kommer vara kvar.

Secrets

There's a room inside your gut
Close the door and keep it shut
Let no daylight enter in
And the punishment begin

Who are you now to decide
Whether or not I can
Be exposed to what you hide
Just be a strong and silent man

But every wrong turn that you make will also be my mistake
Cos we're connected through our hearts
And the devastating part is that I foolishly defended you to myself
But secrets always have a way of coming out.

I'm beginning now to see
What you must have thought of me
In a body cast of glass
Life-changing information should just pass.

But I don't break that easily
And if you'd dare then you would see
That I've been carrying all the weight
Of the burdens on your plate.

But every wrong turn that you make will also be my mistake
Cos we're connected through our hearts
And the devastating part is that I foolishly defended you to myself
But secrets always have a way of coming out.

Last flower

It's in the way she fights her fears
It's in the way she hides her tears from me
It's in her eyes I see the changes
It's in the way she smiles so desperately
She is a wild flower, she is a deep sea
The tide will always bring her back to me
It's in the way she loses her mind
Running away leaving everything behind

Baby, I know wherever you go
I'll always be with you
I'll always be with you

She is the water in my hands
Chasing me out of my shadowlands
It's in her voice I hear the changes
It's in the way she sings but not for me
She is a broken flower, drifting upon the sea
Dancing through the night so flawlessly
This is the way I'm losing my mind
Running her way leaving everything behind

Baby, I know wherever you go
I'll always be with you
I'll always be with you
Whatever may come, wherever we go
I'll always be with you
I'll always be with you

She is the last flower in casual clichés
I'm grasping for her forever and always

Wake me up

Feeling my way through the darkness
Guided by a beating heart
I can't tell where the journey will end
But I know where it starts
They tell me I'm too young to understand
They say I'm caught up in a dream
Well life will pass me by if I don't open up my eyes
Well that's fine by me

So wake me up when it's all over
When I'm wiser and I'm older
All this time I was finding myself
And I didn't know I was lost

I tried carrying the weight of the world
But I only have two hands
I hope I get the chance to travel the world
And I don't have any plans
I wish that I could stay forever this young
Not afraid to close my eyes
Life's a game made for everyone
And love is a prize

Ja det är väl inte så mycket som händer..

Ligger på altanen och försöker få mig lite färg, är ledig idag och solen skiner. Har dock tvättatuga, boooring. Så är rätt bunden för tillfället och kan inte göra så mycket annat. Ska diska och plocka lite mellan svängarna, har egentligen ingen lust med sånna saker, men det är väl så här tråkigt det är att växa upp?

Trivs på jobbet, men funderar på om det verkligen är det jag ska göra resten av mitt liv? Och alla lediga dagar går ut på att göra saket man inte hinner med då man jobbar, typ tvättsuga. Så så såååå tråkigt. Men än en gång, det är väl så här det är att bli stor.

- instagram