Jag är hemma nu och det var skit mysigt där. Nog för att jag hostat hundra gånger i sekunden och haft två sömnlösa nätter, så var det mys. Trodde jag skulle sluta hosta när jag kom hem (av någon ologisk anledning) men icket. Antigen är det för att jag är sjuk, eller som mor och far skyller på, rökning. Men knappast, jag är sjuk punkt. Väldigt sjuk förresten, men har inte mått så där som jag mådde sist jag skrev iallafall (som tur är). Innan vi for hem, tog vi världens omväg till ikea. Där gjorde jag såklart onödiga köp, ljus, papperskorg, ramar, någon söt liten sak för fem kronor, handkräm, väckarklocka(skolstartad!), och sen tror jag inte att det var mer? Nej, jag måste ta det lungt med mina pengar. Mina cigg tog slut idag klockan .. 12 typ, så har inte rökt heller först jag kom hem vid sju tiden! mycket bra, inte för att jag varit speciellt sugen när min hals är väldigt död. Och hur ska det gå med att sluta? det var som tänkt nu när skolan börjat, och jag tror jag kör på det. Min pappa är inte någon speciell förebild när det gäller rökning, han är ungefär ett varnings tecken på att aldrig börja. Liksom texten på alla paket, fast en aning mer bevisande. Jag tycker synd om honom, och tänker inte gå i hans fotspår (inte för att det skulle vara bra för en ända anledning), inget illa. Nog snack om det, ska piffa upp i mitt rum. Vill göra någon förändring, och köpte ramar för EN anledning, för att något inom mig sa faktiskt att det är något jag skrikigt efter för ett tag sedan. Men nu när dom väl är här, vad skulle jag ens ha dom till? Såklart foton, men vilka? Kollade igenom massor, och jag tror det var en svartvit bild på mig som liten liten liteeeen. Men vart den nu har försvunnit?
Hm, den här kvällen ska jag ägna åt att tända ljus lite här och där, lyssna på kent och försöka skriva. Jag måste skriva, något iallafall. Känns som att det där jävla skrivandet är som en drog jag bara inte får tag på, det är sjukt frustrerande. Men någon gång m¨åste ju alla bitar falla på plats? Till att börja med ska jag köra en låt på gh och ta en lång dusch.
Spelar inte längre någon roll,
jag orkar inte slåss.
Det är bortom min kontroll,
du lämnade mig ensam
och självklart blev jag rädd.
Min sista gnista hopp,
var att synas, att bli sedd.
Och jag glömmer bort att andas,
för sex, musik och våld
var det vackraste som hänt mig.
Sen själen min blev såld
att synas utan att verka
ser enkelt ut på håll.
Men jag lever på impuls nu,
via fjärrkontroll
men jag sa alltid nej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar