-

känns som att alla ord tagit slut, dom som finns kvar saknar bara mening och betydelse. Absolut inte som förut, blir sjukt less. Alltså jag bara gnäller om mitt jävla satans skrivande dag ut och dag in, men då kanske någon förstår lite? Jag hade kunnat göra vad som helst för att få bort den där jävla känslan av saknad, för jag vill verkligen inte skriva något. Men som en sådan här kväll, sitter ute på altanen, det är mörkt och lyssnar på det som jag gärna vill kalla kvällens - nattens depp låt, Elvis - Always on my mind, inte en stjärna syns till (vilket förvärrar siutationen) inte ens månen?! Ah, sen så är det ju den där ångande röken som envist skymmer min sikt på jakt efter ett litet liv där uppe. Och jag anstränger mig inte ens för att komma på något, det ligger där uppe och trycker. Men när mina fingrar väl placeras på tangentbordet, så saknar alla ord den där exakta känslan. Och om man ska säga, passionen? haha, nej jag har aldrig velat bli författare(syftar på hur passion lät, = författare) och det har inte varit en stor dröm eller så. Men bara den där sorts hobbyn, nu har jag ingenting?! förutom att supa, jag kommer bli alkis. Okej, nu är jag även jätte trött och dom flesta som känner mig vet att jag blir helt .. bakom flötet. Så vad jag gör uppe nu? Jag tänkte faktiskt prata med någon på msn, men ja.. Sängdags är det ju nu, för en del? Och jag sitter här och ska upp om sex timmar, bra.