-

Hej.. Okej, fjärde inlägget gillt? Detssutom så är den faktiskt halv sex på morgonen och jag har läst. Jag kom på att jag hade fått böcker av Hannah i julklapp, dom har varit rätt osynliga där i bokhyllan. Fast det kom jag på i.. Fredags? Fast då läste jag bara några sidor av 'Det fattas en tärning' Så kom jag på nu, hejvips klockan 3 (då jag läste från Edgar allen poe collection!) att jag faktiskt hade börjat på en bok. Så jag slog upp den, och bara läste. Det var ungefär som alltid, äääh, bara 10 sidor till nästa kapitel. ähh, bara 30.. Ähh, bara 150 sidor tills den är klar. Ungefär på det viset. Så jag körde bara på. Jag tänker inte skriva någon recension, för det orkar jag inte. Men bra var den, helt klart värd att läsa. Har läst hennes första roman 'I taket lyser stjärnorna' som jag tyckte var as dålig. Men hennes andra, var helt över mina förhoppningar, tummen upp. Ibland fattar jag inte vad en del tänker med, har två av Katarina von Bredow's böcker och läst 4 av hennes 6 böcker och en av dom är 'som jag vill vara' (som suger kuk) OCH alla verkar tycka den är bästa av alla hennes böcker?! Jag dööööör - det fick mig att inte tycka om nån av böckerna. Fast jag smyg älskar dom iallafall, tyst. Ja, såklart jag är övertrött och bara slamsar.

Men jag orkar inte med något annat än det, jag vill vara nörd, JAG VILL DET! Jag vill vara pluggis, få ett bra jobb, sluta vara blyg, bli rik, ha en snygg bmw och ett hus utomlands. Jag vill bli en författare, jag vill bli en känd författare, jag vill leva med en skrivmaskin cigg sprit och nålar. Jag vill kunna titta ut genom fönstret och få insperation som en fransk författare, jag vill bli en bra poet som Edgar Allan. Jag vill kunna röra folk med ord, RÖRA DOM. Jag vill kunna vara den jag vill vara inte den jag är, jag vill kunna bli det jag vill och inte det jag kan bli.

Jag blir så less. Vi lever EN gång, Vi ska välja ett yrke när vi är FEMTON, Vi ska plugga och jobba tills vi är 64, Vi kommer kanske inte ens in på det vi vill, på det vi verkligen vill, för att vi inte har nog med poäng. Seriöst? Hur många, ärligt, hur många kan se sitt liv nu exakt som dom vill i framtiden? Hur många har chansen att ens följa sina drömmar? Jag tror på meningen, vissa är helt enkelt födda till att få sina drömmar uppfyllda, andra inte. Och jag blir lika nedstämd när jag vet att min mening är i fras två.

Jag skärde in ett kors i min arm idag, av någon anledning tror jag att jag möjligtvis slipper mer svårigheter här i livet och jag anförtror mig åt något jag inte tror på. Jag vill tro på något, jag vill ha någon som förut. Vatten i öknen, en sol i regnet. Jag önskade mig ett halsband i julklapp, med ett kors, men det känns inte som ett sånt där riktigt kors. Jag menar, Thomas Sabo or whatever the name is... Det går inte. Inte nog med det, framöver blir det en tatuering på foten, okej, en fotlänk med ett radbands kors. Vad är det med mig och kors? Kan jag inte bara falla ner på knä och be? Men till vad? åhh, jag är förvirrad.