-

mer eller mindre kul, mindre. Jag drar till stugan imorgon, orkar inte stanna en dag extra i en stad byggd av lögner och svek. Bortsett från förra året flyr jag inte från något, jag vill bara komma bort. Jag har inte rasat och har ingenting att bygga upp, tanken av att bara sitta där ute och blossa, mitt ute i ingenstans. Springa utan att ha en aning om vart man kommer. Ljudlösa nätter, tänka efter, vad jag ska göra. Hur sommaren ska se ut, vem jag vill döda, vem jag ska kasta i soptunnan. Ja, jag är känslig och paranoid. Men vad ska jag ta mig till när jag inte längre litar på dom jag endast alltid litat på? Jag menar.. Vad ska jag göra? Om dom inte hjälper mig att bygga upp just det där, ska jag göra det själv? Som alltid? Nej så stark är jag inte, varför skulle jag ens visa er mitt intresse, när det är de ända jag gjort, så länge, utan något resultat. Jag orkar inte, och jag ger upp. Ni vet att jag gett upp nu, och något säger mig att ni bara kommer skita i allt. För hade jag verkligen betytt så jävla mycket, hade ni förstått att jag inte är helt jävla okej och iallafall ringt och frågat hur jag mår. Men det gör ni, aldrig.

Så imorgon drar jag, jag längtar och längtar. Hade varit trevligt att få ett avslut på det här skolåret, med någon vän. Men gör dom inte det ena, så gör dom det andra, som jag tyvärr inte kan medverka i. Jag börjar undra om någon ens bryr sig om vad jag gör. Kanske om jag tog livet av mig, då skulle jag bli en jävla kändis. What about now? Ingen bryr sig, för er är det bara tomma ord.