älskade älskade

Åh, tittade tillbaka waay back i bloggen och hittade inlägget om min älskade misse. När hon blev sjuk och hur fort allt gick, började tänka på vetrinär besöket, när jag höll i min älskade vän och fick veta att det inte gick att rädda henne. ''Oftast visar djur att de är sjuka när de är försent''. Min fina lilla käraste, hon som under en tid var det ända jag hade. Kommer ihåg när vetrinären kom in med sprutan som skulle få henne att somna in, när jag vittnade hennes sista andetag och sedan suttit där en stund. Hon fanns ju inte där längre, men det var såååå svårt att lämna henne. Kommer ihåg hur det kändes som att jag svek henne, att man inte såg något i tid. När jag fick hennes aska tog det lång tid att få tummen ur röven och sprida ut den, men snarare visste jag inte riktigt vart jag skulle strö den. Hittade en fin plats i stugan, men kan även känna idag att hon måste vara sååå ensam där under vintertiden. Fast hon är ju inte där, men kan ändå krampa till i magen.

Är så glad att jag har Snuffen och Chasse, fast de också för de mesta kallas kisse, misse och pisse. Katt måste vara det mest fantastiska djuret, de kommer och går lite som de vill, men de känner Alltid om det är något.