- självskadebeteenden

Det handlar inte om att personen vill göra olika försök till att dö, för alla vi som någonsin skurit sig vet att vågrätta sår sällan leder till annat än en massa blod. Det var en som sa en idiotisk sak till mig en gång, att om jag verkligen ville dö så gjorde jag fel. Ja, fast det förstod jag ju själv. För jag ville inte dö på det sättet, det skulle vara ett skamset sätt att försvinna på, och jag tror inte det skulle vara speciellt lugnt heller. Det finns ju flera olika slags självskadebeteenden, alkohol och tabletter är ett annat, i kombination eller tillsammans. Till en början handlar nog allt om ett rop på hjälp, men man finner problemet tillslut som en lösning, en utväg.

Det är när man börjar dölja de, det är när man börjar skämmas över problemet, det är då det är en fara. När ett rop på hjälp blivit en hemlighet, när man inte pratar om det längre, när man tillslut intalat sig själv så många gånger att det inte är ett problem, att man snart ska sluta, då är man insnöad.

Vad ett självskadebeteende är, det är en flykt, en utväg, det är en räddning, men bara för stunden. Det är därför beteendet är återkommande, för det håller bara just då, då för dom timmarna, sedan är man tillbaks på ruta ett. Varför jag skar mig handlade om att bli distraherad, få ut mina endorfiner som skulle lugna mig, för att få bli bortkopplad från verkligheten. Det var min flykt, den befrielsen jag kände just då är obeskrivlig.

Jag vill få det till tre olika faser,
- Hjälp
- Det är inte ett problem
- Det är ett problem

Ja, händer inte det ena, så händer det andra. Tillslut Bör man förstå sitt problem, det finns ingen som kan säga till en annan att det är ett problem, det finns ingen som kan intala en annan att det är ett problem, personen i fråga måste själv förstå och framförallt vara medveten om det. Precis som vilket beroende som helst, så kan bara missbrukaren rädda sig själv. För det är just vad ett självskadebeteende är, ett beroende.

Hur man än skadar sig, psykiskt, fysiskt, så lämnar det ärr av alla dess slag.
Vissa sår läker aldrig ens, utan finns alltid kvar, dock svider det kanske mindre med tiden.

 

Jag kommer alltid vara skör, men samtidigt väldigt stark. Mina ärr pryder kroppen på olika ställen, jag skulle kunna säga att jag ångrar varje sträck, men det gör jag inte, jag skulle aldrig kunna ångra det som en gång var min räddning, den tiden bär jag med mig i mitt hjärta hela livet, för jag har krigat mot så många demoner i skallen, men jag har segrat, jag har vunnit.