Tell me what you know about dreams, dreams

Tänkte att det kanske var dags att ge en uppdatering. Semester, lite mer än två veckor kvar. känts som om jag haft i flera veckor redan men inte ens haft häften. Ja trots semester så är jag ändå en berg och dal bana. Som många vet kommer jag och André att separera, vi kommer fortfarande vara Vi men på olika håll bara. Det kan lätt komma fram fel när en ena berättar för en andra, så vill göra en sak klar, det var mitt val att få testa leva själv, och även fast jag Valt detta och tog upp det från första början så betyder det inte att det är enkelt. Det är inte alls enkelt, det är faktiskt jobbigt. Och ja, det är jobbigt när andra vill prata om det, Det är jobbigt för båda, men vi respekterar varandra och jag känner att jag behöver det här. Men vi håller ihop, det är vi.
En annan sak som sker just nu är att jag är mitt uppe i en packning. London imorgon, så packar in och ut saker, tar bort och stoppar in. Jag hatar att packa. Det är lite som när jag går och handlar, när det finns för mycket valmöjligheter så tar det lång tid. Ungefär som när jag står och ska plocka frukt eller grönsaker, det kan ta en evighet när jag är ensam. Samma gäller denna packning. Jag har kommit fram till att jag har för mycket, alldeles för mycket, av allt.

Ja sen så fyllde jag 22 år i måndags. Det är väl nu jag ska reflektera över att bli Ännu ett år  äldre, men nej, det finns inte så mycket att reflektera. Jag växer för varje år som går, ibland rasar jag, och så är det helt enkelt. Jag hade kunnat vara på ett helt annat plan rent psykiskt nu och bli så där djup och melankolisk, men jag är ganska bra just nu. Inte för att det är dåligt det andra, men det bara finns inte just nu hos mig.

Också för att avsluta så måste jag bara skriva att jag har så underbara människor i mitt liv. Mina vänner är inte många, men när man finner sig själv i olika kriser i livet så har jag stöttning till hundra procent av det finaste som finns i mitt liv, mina närmsta, åh, ni är helt otroliga.