Just nu, när världen utanför mig är kaos, när verkligheten är stökig, så är musik På högsta volym, i hörlurar det ända som lugnar mig. Just nu är det så stökigt, allt är huller om buller. Jag önskar jag kunde mena det bokstavligen, typ som ett flyttkaos eller krypande dammråttor. Men nej. I min verklighet är det stökigt. Människor kommer in som virvelvindar och bryr sig inte alls om skadorna som lämnas. Jag tror det är just det som skiljer mig från många andra, jag är ingen jävla virvel vind som förstör en massa hela tiden, jag kanske är ett litet kaos, men jag förstör inte andra. Och skulle jag råkas göra det, så skulle jag städa efter mig, eller laga det som skulle kunna behövas laga.
Det känns stökigt, jag känner mig trasig. Jag är less på det. Jag är less på att vara trasig ensam. Jag är less på att försöka laga mig själv, bara för att någon ska kunna få mig att rasa gång på gång. Och jag bryr mig inte, sedan bryr jag mig så mycket så att jag slutar bry mig, och det går runt runt runt. Det gör ont att ha ont ensam, det gör ont att vara trasig ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar