Stoppat i mer rosa, alldeles nyss. Jag vet inte, det gör mig glad, just nu. Det är grått och mulet ute, det är kyligt och träden är snart nakna. Hösten är vacker, allt vissnar, dör, försvinner, för att återuppstå om några månader igen. Det är häftigt,hur naturen fungerar, och det fungerar likadant år efter år. Lite som en del människor fungerar, man drar sig undan under en period, för att återuppstå med så mycket energi, så mycket färger. Jag är rätt grå dessa dagar, det hjälper att färga håret, känns det som. Och man ska väl ändå köra på det som fungerar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar