Just give me a reason



''..I know the love that hold us bond will get me before i'm hitting the ground''

breakdown

But you cant stop nothing
If you got no control
Of the thoughts in your mind
That you kept in, you know
You don't know nothing
But you don't need to know
The wisdoms in the trees
Not the glass windows
You cant stop wishing
If you don't let go
But things that you find
And you lose, and you know
You keep on rolling
Put the moment on hold
The frames too bright
So put the blinds down low

- jag trodde nog aldrig att du skulle dö

 

Jag berättade aldrig så mycket om hur jag mådde eller saker och ting som skeddei mitt liv.

Men du visste ändå, du såg på mig när något inte var rätt, du såg när det var något jag inte berättade. När du kunde fråga mig hur det var med mig, så svarade jag alltid att allt var bra.
Jag visste att du inte skulle ha något svar om jag sa att allt var rent åt helvete.

Men det är just det här jag saknar, när jag tappade bort mig själv en del dagar, kunde jag bara komma till er och bara vara. Både du och mormor visste precis hur allt låg till fast jag inte sa något. Då fick du mig att skratta som mest, för det var Ditt sätt att få mig på fötter igen.
Och det fungerade, det var den bästa medicinen genom alla mörka år jag levde genom.

Nu när jag hittar alla bitar av mig själv på vägen som jag går, önskar jag att du också var med och såg hur stark jag blivit. Sakta men säkert börjar jag hitta mig själv, jag hittar ord på saker, jag hittar mening med saker. Jag vet att du är med, men det är jobbigt att inte kunna se på dig, känns jobbigt att inte kunna höra din röst, känns jobbigt att inte kunna höra ditt smittsamma skratt.

''Det är som det är..'' sa du många gånger i olika sammanhang,
Ja det är som det är, jag fortsätter ro min båt och du är förevigt vinden som ger mig fart.

- Soliga måndag!

Ett pass på sunderbysjukhus, känns nästan som om jag har en heltid där? haha, varit många svängar dit nu. Kommer bli bra lön om det fortsätter så här. Sagt upp mig mig från olearys tills vidare, finns ju ingen anledning att vara där nu när det är så stort behov som undersköterska.  Min helg har varit nykter, dricker nästan aldrig mer, känner inget behov. Detssutom har jag roligare nyktert, och mår bättre dagen efter ;)

Dock så hände något med min bil i helgen, i lördags, min fina pärla som startat i alla väder och grader bestämde sig för att inte starta, helt plötsligt. Sara, pierre och maxim kom som hjältar och försökte med starthjälp, men ingenting bet på min envisa fröken. Så vi lämnade henne kvar hos mamma. Igår kom vi fram till att det var startmotorn?? eller något sånt. Alf kollade bilen och drog en vettig slutsats. Så idag kör jag med automat, så bortskämd man kan bli med en sådan bil, ojoj. Men ingenting slår min mazda ändå, min underbara super pärla!

Annars händer det inte så mycket i min värld.
En helt underbar låt med en fantastisk video kan jag bjussa på!

- instagram

- Utvilad

Sovit som en stock nu två nätter i rad, och vaknat av mig själv hyffsat tidigt. Tagit mig en morgonpromenad, lite längre idag än igår, för att testa formen. Känner att jag är lite förkyld, men inte så farligt att jag inte kan träna. Så idag blir det ett härligt benpass! Inte mycket mer planerat för dagen, det blir vad det blir.

Nu lite kaffe och en cigarett!

I min bubbla

Det var inte så längesen, det var bara något år sedan. Förstörd&förvirrad. Jag älskar den här bilden, just för att man ser att jag var sliten, man ser i ögonen hur förstörd jag var, jag mådde uselt, jag sov knappt, lyssnade på kent och då i mina tankar höll jag på att avsluta allt. Det var natuligt för mig, att tänka på döden, jag tänkte att jag ger det här några år till, men inte mer än så. Jag ville dö ung.

Mycket har förändrats, men kents texter är desamma, det påminner om en tid då jag ville ge upp. Därför hamnar jag i en bubbla direkt jag slår på någon av deras låtar, jag känner mig stum när jag tänker tankar jag hade då, det gör ont att bli påmind. Det känns smärtsamt att komma ihåg, och hur orkade jag ens med mina tankar? Jag kan knappt bära det idag. Jag var så liten, men trodde jag var så stor, jag trodde att ingenting kunde bli värre än vad det var, jag trodde jag varit med om allt hemskt, jag trodde jag varit med om allt, och det var nog.

Jag älskar att reflektera, för idag förstår jag så mycket mer än vad jag gjorde då.
Idag kan jag finna ord på känslor, något jag saknade då.

Mannen i den vita hatten

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö

Ingen kunde röra oss

Somrarna, vad hände med de somrarna
När du och jag var kungarna, av ingenting från ingenstans?
Nu faller snön och mörkret är en mördare som kräver varje kreativ
tanke som vi någonsin tänkt, men du och jag vi dansar än
Ett krig ett spel en lek ett skämt
Vi kunde aldrig enas ens om musiken
Det fanns inget som kunde röra oss
och du vet att jag var lika rädd som du
Det fanns så mycket att se så jag släppte taget om din hand och du försvann
Du vet att jag var lika rädd som du
En del vänner kommer tillbaka
Men det är alltid de som försvann
som får oss att ligga vakna
trots att vi glömt bort deras namn
Andas in och andas ut
Orkar jag så orkar du

there is no difference between a wise man and a fool when they fall in love

Åkte på magsjuka natten till igår, men kände mig bättre mot förmiddagen, kanske för att jag spydde upp allt som fanns i min mage? Går ju vinterkräksjuka nu, men kan inte vara säker på att det var just det, eftersom det bara kom och gick. Mår sådär idag, känns av att jag näst intill fastade igår. Detssutom så for ju mycket av all vätska jag fick i mig ut, så har väl en aning vätskebrist? Men annars är det bara bra, men just för att det KAN vara vinterkräksjuka så får jag inte jobba inom vården först fredag. Man ska ha haft minst två ''friska'' dagar innan man kan jobba igen.

Typiskt, trodde jag var ett mirakel barn som aldrig drabbades av sånt här, eftersom jag aldrig haft magsjuka, men tydligen hade jag fel. Hade magsjuka en sväng när jag var 10, men aldrig sedan dess. Och aldrig innan. Så nu är jag hemma sen igår, tog mig en liten liiiten promenix tidigare idag, men kände att formen inte var den bästa.

Har iallafall vägt mig idag, 6kg har jag gått ner sedan mitten på januari!
Går åt rätt håll, faaaan så taggad man blir!

Nu ska jag dricka upp min kaffekopp och inte mycket mer än så.

What loneliness is more lonely than distrust?

Idag är en dag där jag tänker i klarare banor, jag ser en ljusare väg framför mig. Jag försöker tänka att allt som sker omkring mig, allt som har hänt, sker och har skett av en anledning. En dörr som stängs ger en ny dörr chans att öppnas, så länge man tillåter det.

Idag är en dag jag är i en normal balans och förstår mina svagheter, jag tillåter mig inte stärkas, jag tillåter mig inte gå vidare när jag faller så hårt ibland. Om jag vore så klok i den delen av mig, om jag skulle förstå så klart som jag gör en sådan här dag, så skulle jag inte behöva falla.

Idag har varit en bra dag, det behövs inte sägas mycket mer än så.

tunga februari

Jag känner mig som svart och vitt, mer än vanligt. Hela februari har varit kaos i huvudet, men samtidigt så är den en månad jag känner att jag uppskattat allt omkring mig och faktikt varit ganska glad. Det är mycket som rör sig i huvudet, och jag pratar inte så mycket om det. Började gråta när jag tackade nej till jobb i onsdags, för att jag hade lovat att hjälpa mamma att flytta. Jag vill räcka till och jag vill tjäna pengar, men samtidigt så knäcker det här mig, jag saknar struktur och vet aldrig hur mina dagar ser ut.

Jag tänkte att jag skulle bli befriad av press när körkortet blev klart, men jag har förstått nu att det alltid kommer vara något som lägger press och stress på kropp och huvud. Ena dagen är jag så glad över allt, jag känner mig så lycklig. Men nästa dag så är jag tveksam på alla, tänker att jag bara lever i en stor lögn. Jag väntar ständigt på att en bomb ska falla, så jag har en anledning att bryta ut. Hur kan jag från en dag vara så säker på allt som rör sig omkring mig, och nästa dag vara säker på att varenda jävel som pratar med mig ljuger? Jag försöker lita på alla som är mig nära, men min hjärna spelar ett sånt spratt att jag inte ens kan lita på min mamma från ena dagen till nästa.

Det är svårt, ena dagen förstår jag att det är jag som är knäpp men andra dagen är jag säker på att jag är ensam på egna ben och är den enda kloka här i världen. Det allra svåraste är att leva tillsammans med någon, för skillnad från förut och nu är att jag är inte jag utan vi är två nu. Det är det svåraste, men samtidigt det bästa. Någon som får mig att ha någon slags balans och säger vad jag behöver höra. Jag kommer aldrig någonsin kunna förklara vad som rör sig i skallen, för jag förstår aldrig ens själv.

Jobbar även ikväll på sunderbysjukhus, så hela fredagen går iväg. Känne rmig inte värst nere idag, utan är rätt neutral, ville bara skriva av mig litegrann, som man kan behöva ibland.

Sunderbysjukhus på alla hjärtans dag!

Det var ingen som sa att det här skulle vara lätt, varken du eller jag.
Tankarna som faller framför mig ibland är ingenting jag väljer,
ibland snubblar jag över dom, ibland hoppar jag över dom.

En del dagar är jag så säker på allt som finns framför mig,
men ibland blir jag så osäker, jag blir vettskrämd.
Jag är så rädd för att bli lurad, jag är så rädd för att missa något.

Det kan gå flera dagar, flera månader, flera år,
ett hjärta som en gång varit trasigt kommer aldrig bli helt.
Ärren kommer alltid påminna mig om vad som skett, vad som har hänt.

Du kommer aldrig förstå vad som hände i min kropp,
du kommer aldrig förstå den känslan som föll över mig,
jag trodde att man aldrig någonsin kunde falla så handlöst,
jag trodde aldrig ett hjärta kunde göra så ont.

Därför är det svårt för mig, när du inte förstår.

- förr

Ja det är svårt ibland, när man känner sig så liten men ska vara så stor.
Man ska sköta alla räkningar, man ska hitta sig ett jobb och se till att bilen fungerar.
Det känns så nära, som om det inte var så längesen, då allt var kravlös.
Dagarna sov man bort, nätterna var man vaken.

Ja det känns som igår, när man kunde kasta sig i armarna på en främling, i hopp om att bli räddad.
Kärlek var ingenting man förstod, hjärtat var ingenting man var rädd om.
Det var många hemska perioder man befann sig i en självdestruktiv dans,
men hur skulle man någonsin kunna nå toppen om man inte starta från någonstans?

Jag tänker ibland hur vänner från förut har det, någon som varit så nära, men nu så långt bort.
Har alla funnit någon att tro på? Har alla någon att dela all glädje och sorg med?
Precis som jag och vi, en gång i tiden.

Det är inte ledsamt att titta tillbak, jag är glad att man på den tiden aldrig tittade fram.
För hur skulle livet vara kravlöst då, om man visste att man en gång skulle bli stor?

Men jag kommer aldrig glömma när vi en gång gick på hertsöns bilväg en sommarnatt,
vi sjöng i kör, med varsin öl i handen och svor på att lämna denna håla.

Mycket som har förändrats, men jag är fortfarande jag.
Jag är detsamma, skillnaden från då och nu är att jag är starkare.
Tack vare den resan jag gjort. På gott och ont.

oj så länge sen!

Är inte ens van mitt tangentbord längre? ööh så det var ett tag sen. Dåliga uppdateringar och enbart från telefon. Jag har väl bara inte haft något att skriva om. Ingenting har förändrats märkvärt egentligen, jag är jag, som en jobbig kurva. Velar hit och dit, får inte riktigt kontroll över tankar som väller över mig. Mycket om jobb, känner mig tvingad ut på arbetsmarknaden, vill inte ha ett fast arbete ännu, trivs som det är just nu. Men samtidigt vill jag vara så fast man kan vara, ett ställe att finnas på och samma kollegor. Vet inte vad som passar mitt psyke bäst, för jag vill fly när jag tänker på att bli ''vuxen'' och fästa sig på en arbetsplats. Att man plötsligt inte kan röra sig fritt. Men jag vill ha en fast punkt ändå. Knepigt.

Har försökt börja röra på mig, mycket promenader och muskelbyggnad. Har inget speciellt mål, men vet att jag mår bäst när jag får prestera och se resultat. Har inte heller någon diet, utan hoppar över kolhydrater så mycket som det går, lever på broccoli som tillbehör eller keso. Men samtidigt vågar jag unna mig en fralla bit på helgerna, kanske en öl eller en pizza. Vill inte ha något krav som skriker i skallen, jag vill inte bli besviken. Därför kör jag bara på känsla.

På instagram har jag följt en massa olika ''fitness'' användare, jag får blandade känslor när jag tittar igenom. Att vara ''fit'' är stor skillnad till att vara ''smal'', vilket många av dessa användare inte förstår. En del bilder visar tjejer som ser sjukliga ut, och dom lägger ut bilder och påstår att dom är så himla fit. Att kräkas upp sin mat och sedan ta en promenad är inte att vara fit, och jag blir så arg, för det lägger fitness i en kategori som det inte ens hör hemma i, det ända det gör är att uppmuntra små tjejer att sikta mot fel mål. Att vara så att säga fit, enligt mig,betyder nödvändigt inte att man är smal. Nej, utan att man har sina ''kurvor'', äter hälsosamt och rör på sig dagligen. Man kan ha en fin mage och vara kurvig, det behöver inte synas revben, eller det SKA inte synas revben. Men det är enligt mig.

Samtidigt läggs det ut bilder på kroppar som är hur fina som helst, behöver inte bantas eller tränas, utan är i stort sätt perfekta, användarna påstår då att dom är ''så himla feta'', jag förstår inte om det är uppmärksamhet dom är ute efter eller om träningen gått över till något sjukligt. Jag stör mig på det, samtidigt som jag tycker synd om dom.

Sedan en annan sak, året 2012 var verkligen året för mulliga figurer, överallt ploppa det upp bilder på en mullig tjej bredvid en smal tjej, olika typer av bilder men med precis samma budskap: Mulliga kvinnor är vackrare än smala. Något som var underhållande när man läste igenom dessa kommentarer till dessa 43857 bilder var att inte en ända person tog ett vettigt parti för smala tjejer. Jag blev irriterad när så många nästan hånade smala och hyllade mulliga, ja visst jätte bra att man faktiskt kan ta fram ett argument om att mulliga tjejer kan vara sexiga och ha former, men varför hylla det?`Förstår inte folk att många som är undernärda inte valt det själv, att deras ämnesomsättning skiljer sig mot för det normala? Jag känner faktiskt några som verkligen vill gå upp i vikt, men dom kan inte, hur dom än försöker.

Varför nedvärdera något typ av kroppsform från första början. Varför ska det vara mer okej att vara mullig än smal? Varför ska det vara fel att vara överviktig eller undernärd? Så länge man mår bra själv, varför ens kolla åt andra hållet. Och för alla typer av problem finns det hjälp, alla problem går att lösa. Finns tillskott och hjälp för både helan och halvan. 

bla bla bla, hejdå.

Brist på annat intressant, instagram bilder

passenger - let her go

Well you only need the light when it's burning low
Only miss the sun when it starts to snow
Only know you love her when you let her go

Only know you've been high when you're feeling low
Only hate the road when you’re missin' home
Only know you love her when you let her go
And you let her go

Staring at the bottom of your glass
Hoping one day you'll make a dream last
But dreams come slow and they go so fast

You see her when you close your eyes
Maybe one day you'll understand why
Everything you touch surely dies

But you only need the light when it's burning low
Only miss the sun when it starts to snow
Only know you love her when you let her go

Only know you've been high when you're feeling low
Only hate the road when you're missin' home
Only know you love her when you let her go

Staring at the ceiling in the dark
Same old empty feeling in your heart
'Cause love comes slow and it goes so fast

Well you see her when you fall asleep
But never to touch and never to keep
'Cause you loved her too much
And you dived too deep

Well you only need the light when it's burning low
Only miss the sun when it starts to snow
Only know you love her when you let her go

Only know you've been high when you're feeling low
Only hate the road when you're missin' home
Only know you love her when you let her go

Det var droppen

Kokar just nu av ilska, inget personligt mot någon, eftersom jag känner till många som saknar utbildning och rör sig i omvårdnadens kretser. Men känner en enorm ilska mot kommunen och landstinget. Vad jag fick veta under min utbildning var att kommunen inte skulle anställa vårdbiträden, och inte landstinget för den delen. Utan att alla som var jobbsökande skulle ha en undersköterska utbildning. Jag har sökt jobb, och jag fortsätter söka jobb, jag som utbildad, men ändå VET jag att det finns vårdbiträden som rör sig som vikarier och detssutom får anställningar.

Jag säger inte att jag är bättre för att jag har en utbildning, jag har nog mycket mer kunskaper i vissa områden rent teoretiskt, men att jobba med människor är inget en utbildning kan lära en, utan det är helt upp till hur man är som person. Vad man ger, hur man kan hantera känslomässiga situationer och ge en god omvårdnad till kundens behov. Men jag står för min rätt, och rätt ska vara rätt, kommunen sviker oss med utbildning, mina kunskaper och vad jag lärt mig börjar rinna ur händerna, för kommunen inte ger oss något jäkla ljus just nu. Förbannat också.

Inga måsten, bara choklad och ljus!

2 januari

Igår blev det soffläge med snabbmat och glass, ganska bra sätt att starta året med. Kommer ihåg när jag gick skola och varje uppgift man gjorde så skrev man alltid det året som varit i datumet ända in till terminens slut, sen när man fick in i skallen att det var ett nytt år och siffror a inte kändes lika främmande, så blev det ännu ett nytt år. På mitt projektarbete som jag kämpade med ända in i slutet stod det 2011, så var tvungen att skriva ut 20 nya sidor med 2012, tyckte det var otroligt onödigt, men rätt ska tydligen vara rätt.

Hade ett otroligt bra nyår och hade otroligt kul. Mycket skratt och varannan vatten, det räddade mig från att vara bakis igår. Har bara en massa bilder på mig och Sanna på telefonen, resten har jag intr lgat in ännu, fixar det senare.

Min andra del! <3

Så glad att fira nya året med min fina!

Äntligen!

Nu är mördarveckorna och helgerna över. Dock kommer en oro av vad som står framför mig detta 2013, vad jag ska jobba med och vad jag ska göra. Kommer jobba kvar som nattklubbs anställd varannan helg iallafall, för jag trivs verkligen. Men utöver? Får väl springa som uska tills jag trillar över något annat.

Har åkt på en riktig förkylning och sista timmarna igår hade jag feber. Så typislt. Min sanna har även blivit sjuk men vi har kämpat som tappra krigare på jobbet. Ännu mer typiskt att enda dagen vi ska festa på hundra år så är båda förkylda.

Har fixat mitt underhår och mina naglar iallafall. Men kläder har jag inte fixat..

Jag försökte iallafall

Jag föll, jag tog mig upp. Jag kämpade när jag kom till den brantaste uppförsbacken, jag tog mig upp. Jag pratade, jag hittade ord på saker, det löste sig. För tvåtusende gången löste det sig. Jag har fallit, det har du med. Men styrkan och energin finns inte till för att bära upp oss igen. Vi kan aldrig någonsin säga att vi gett upp, för efter så många försök så går inte "ge upp" att använda som slutord. Jag försökte, vi försökte. Det finns ingen strid som är förlorad, vi är inga förlorare. Glöm aldrig det.

Äntligen!!

Klarade teorin så nu har jag alltså körkort!! Fyfan vilken känsla. Efter alla år i skolan med en massa böcker och sedan börja med körkortet igen efter en paus på 6 månader, så kan jag med glädje bara putta undan alla böcker. Önskar mig en bil i julklapp, hoppas verkligen att jag varit så pass snäll i år att jag får en. Körde med Andrés bil igår, men känns konstigt att köra något som inte är min, för man måste vara extra försiktig. Känns bättre att ha något eget, även fast den var helt okej att köra.

Fick även hem mina skor igår och linnet jag beställde. Men lägger ut en bild på linnet senare :) nu ska jag njuta av min kaffekopp utan dåligt samvete!