I’m on the pursuit of Happiness and
I know Everything that shines ain’t always gonna be Gold
I’ll be fine once I get it; - I’ll Be Good

jag vill ha ett piano, och jag vill kunna spela så mycket.
Jag vill ha ett stort stort hus och ett stort stort rum enbart för ett piano.

Varit förbi skatelokalen med André och träffat lite peepz. Det var faktiskt rätt okej och underhållande. Men förstår inte hur dom kan vara så modiga! Jag hade varit så sjukt rädd att ramla. Aja, det var riktigt duktiga människor där.

Önskar att jag kunde vara mer uppåt, le hela tiden och framför allt ha energi. Någonstans finns den, men jag hittar den inte i nuläget. Känner mig svag och trött. Helt färdig. Såklart ligger inte psyket på sin plats och som förut går det oturligt nog ut över mina närmsta. Det är inte meningen och det är inte lätt att behärska sig. Jag är less på att behöva be om ursäkt för mitt beteénde, för man ska inte ens ha ett sånt beteénde som man ska behöva be om ursäkt för.

Jag skäms. Otroligt mycket.

Just nu vill jag nästan bara krypa under täcket, sova tills jag vaknar för att sen somna om. Samtidigt vill jag hitta den där jävla energin och bara hoppa omkring och vara på topp.
Just nu är allt svårt känns det som.
Just nu uppskattar jag min pojkvän, min familj och mina vänner mest av allt i hela världen.
För just nu kan jag vara en osocial idiot, men fortfarande är jag älskad.

Åh.

Jag har den här peppen, peppen att klara skolan, peppen att plugga, jag är så SJUKT taggad att plugga hela tiden. Men jag saknar det viktigaste, kunskap. Okej, nä det saknar jag inte. Dock saknar jag orken. Whats up with that? Men jag ska tvinga mig själv, fångade upp lite ork när jag såg att jag har fyra uppgifter kvar i medicin kursen. Vilket är en väldigt lång kurs och jag hade ingen aning om att jag hade så lite kvar. Men vadå, jag ska inte klaga ;)

Somvanligt blir det ett långt inlägg när jag skriver så sällan. Men känns som att jag börjar komma igång igen, det var faktiskt redan igår jag skrev sist. Me-heee.

Jag och André bestämde oss för att sova hemma hos mamma igår, som jag kanske sagt tidigare har mamma bytt rum med mig medans jag varit hos André en sån lång tid. Så mitt rum är numera vardagsrummet.

Mamma har en dubbelsäng i det som var mitt rum, och min säng är då i vardagsrummet. En 120 säng. Jag skulle promt sova i min egna säng trots att André tyckte vi skulle sova i dubbelsängen. MEN NÄ, jag hade ju saknat min dumma sköna säng. Vi är numera vana vid en stor säng, och det var inte alls som förut att dela den där lilla sängen.

Detssutom var det annan miljö att hamna i, det var mörkt, stort, tvn knakade tror jag? En glasdörr som jag inbillade mig en gestalt bakom. Även André inbillade sig samma sak. Så det slutade med att jag väckte han och vi bäddade om allt och böt till dubbelsängen.

Hade jag ställt någon klocka imorse? Nä tydligen inte. För jag vaknade nio, 50 minuter till Engelskan. Frestande att skippa den, fast ändå inte. Min ända lektion för dagen också!

På en halvtimme hann jag till skolan, då hade jag hunnit till preem för att köpa cigg och frukost. Jag hade hunnit hem till André för att mata katten och pussa henne, jag hann samla ihop alla mina saker och sen cykla till skolan.

Nu ska jag plugga, fast.. Nu känns det som att jag gjort min läxa för dagen genom att skriva såhär mycket? Oh have mercy on me god. Or something. Or ... Åh, ni förstår väl att jag inte är så kapabel till läxa nu?

I'm your Opheliac
I've been so disillusioned
I know you'd take me back
But still I feign confusion
I couldn't be your friend
My world was to unstable
You might have seen the end
But you were never able
To keep me breathing
As the water rises up again
Before I slip away

You know the games I play and the words I say when I want my own way
You know the lies I tell when you've gone through hell and I say I can't stay
You know how hard it can be to keep believing in me
When everything and everyone becomes my enemy
And when there's nothing more you can do I'm gona blame it on you
It's not the way I wana be
I only know that in the end you will see it's the Opheliac in me

ÅH vad jag har många snusmumrikar, jätte många. Och jag får då inte glömma min älskade katt Snufkin. Hon börjar faktiskt påminna om kissen mer och mer(och jag kallar henne även kissen...). Fast vet inte hur, hon kommer ju aldrig vara lika beroende av mig som kisse var. Och det är ganska skönt, för då kan jag lämna bort henne två dagar utan att veta att hon lider ungefär.

Nä Snuffen är underbar, även fast jag fortfarande saknar kissen otroligt mycket hela tiden. Men så är det. Ingenting varar förevigt.

Gårddagen var väl helt okej, känner mig fortfarande sjuk och konstig så ska till vårdcentralen snart. Hade även ett långt samtal med min mamma inatt, hon är verkligen bäst i hela världen och jag vet inte vad jag skulle gjort utan henne.

Vad mer? En massa jävla läxor. Och hur i helvete ska jag kunna prestera bra i skolan med MIN syn? Har inte synundersökning först om två veckor. Jätte kul. Igår svimmande jag nästan för att jag hade sån jäkla huvudvärk.

Och när ska jag sluta klaga? När ska underbara Johanna komma tillbaka? Som ser allt det här positiva som den här Johanna inte verkar se i nuläget.

Men en massa press, stress, vuxna beslut, förluster och konstig sömn gör att jag ständigt går på en skör lina. Men inte faller jag, aldrig.

Never give up on something that you can't go a day without thinking about.

love and trolls

Idag har jag och André varit på en tripp till piteå! Jag hittade snusmumrik gossedjur och mobilsmycke, min samling börjar likna en samling. När vi kom hem började jag städa och ha mig, har även kommit fram till att jag ska ta hit en stor fet byrå snarast!!! Mina kläder är ju huller om buller. Eller alla mina saker. Trots att jag har mina utrymmen så väller det över.

Efter det handlade jag, sen myste jag med kisse, sen har jag firat min kusin. Även jag fick en present i efterskott som jag gjort plats för här hemma. Lite ljus på ett fat, myyyyysigt :)

Nu ska jag vila upp mig för kvällens äventyr, vad det nu än blir.

Åh, har bara haft den här rutan uppe. Vet inte riktigt vad jag ska skriva eller om vad eller ja.. Jag känner mig helt tom i huvudet fast det finns tusen saker jag vill säga.

Jag är otroligt glad för att jag har världens bästa pojkvän, känns så jäkla tryggt att somna och vakna i hans armar. Trodde egentligen inte att någon skulle orka med mig, men det gör han :)

Jag saknar Evelina, hon har varit borta alldelens för länge. Eller en vecka är för mycket, och nu har det varit månader och kommer fler månader. Jag saknar henne så otroligt, varje dag.

Jag saknar faktiskt mamma, trots att jag träffar henne minst varannan dag. Men med tanke på att vi levt tillsammans i alla dagar så blev det en stor förändring att bo hos André helt plötsligt.

Jag saknar Hannah, hennes stuga, skoter, tjaffs, tjuvrökning, fiske, vakning, banana boat, blåmärken och myggbett.

Men jag kommer alltid vara tacksam för tiden vi haft och jag vet att ni är kvar i framtiden. Det kommer mer hyss och roligheter. Idag är jag bara så otroligt tacksam för att jag har de fyra underbaraste människorna i mitt liv! :)

To zanarkand

Skolan har dragit igång, och det fungerar helt okej. Bloggen däremot, inte helt okej. Har ingen ork att ta en massa bilder och visa vad jag köpt. Jag kan helt enkelt berätta, jag har köpt världens coolaste mumin set! En pärm, ett kollegie block, ett pennfodral och matte häfte. Men det finaste var nog en lite midre kollegie liknande sak, där mumin satt själv och fiskade. Allt är i svart och vitt, men snusmumriken är dock bara med på pärmen.

Vad är med med mig och mumindalen? Hur vuxen jag än blir så har jag fötterna kvar där någonstans.

Jag älskar allt med knytten och filifjonkan,
jag älskar ensamma mårran som är så himla missförstådd och tjuvaktige stinky.
Jag älskar hur mammig muminmamman är och
jag älskar hur vis och gubbig muminpappan är.
Jag älskar barnet i mumin och jag älskar fundersamma hemulen.
Jag älskar envisa my och jag älskar rädda sniff.

Jag älskar allt med snusmumriken och tycker
världen är orättvis när jag inte får vara fri.
Men jag är glad att det finns
någon som får leva på så vis,
även om allt bara är en fantasivärld.

Alla karaktärerna finns i verkligheten, på det bra och goda.
Jag önskar bara att alla kunde vara lika underbara.

helt ok

e to the uh

sweet sweet jackie.

alltså.. JAG ÄR SÅ SJUKT FÖRBANNAD!!! Jag orkar seriöst inte jobba. Och jag skulle försöka hinna träffa Evelina idag, men hon ska ju tydligen till bajs umeå? Inte för att hon sagt det själv till mig, but hey, vad har du en blogg till these days?

Idag när jag kommer hem ska jag sova. Ända tills imorgon.
Och den jäveln som ringer mig efter fyra..

Du är min bästavän och pojkvän, jag älskar dig så otroligt.

när jag börjar städa, städar jag. Jag riktigt städar. Fast på mitt vis då, dammråttor kan fortfarande vara kvar. Men jag städar iallafall så jag blir nöjd, såklart blir det en förändring fast jag gör det på mitt vis.

Igår spederades en del av kvällen på roasters med Evelina, en annan del på max. Mycket mysigt. Varit till vårdcentralen och allt gick typ bra, jag är inte så sjuk som jag trott med andra ord. Så lite lugnare är jag nu!

Ehm........... Idag skulle jag laga mat för engångsskull, men då blev vi bjudna på mat hos Andrés mamma, vilket kommer bli riktigt trevligt :).

Nu ska jag fortsätta med mitt jäkla röjj, pözzN

när jag sitter vid internet, kollar jag facebook. Ni vet, pixbox, ni vet bdb, och ni vet ja sånt där som egentligen är as tråkigt. Internet i sig är as tråkigt. Största nöjjet jag egentligen kan finna här, är min egna blogg. True, true story.

förstår inte vad jag håller på med. Samtidigt som jag ställer alla tusen diagnoser på mig och googlar och har mig, så far jag till jobbet. Jag är sjuk, kanske inte så illa som jag får att tro det. Men sjuk är jag. Så jag förstår verkligen inte varför jag bara kan sjukanmäla mig, en dag, för jag tror jag behöver det. Är det inte lunginflammation så är jag fanimej förkyld iallafall. Och har jag inte hjärtfel så är jag uppenbarligen för stressad iallafall.

Jag förminskar min sjukhet när jag väl är på jobbet, men förstorar den direkt jag blir själv. Och vad gör jag uppe nu när jag börjar tre? Ja, någon annan kanske kan svara på den frågan. Skulle jag gå till läkare skulle jag hitta mer fel direkt jag går därifrån. Och den sortens stress gör mig mer stressad än jobb stress.

Nä, jag ska verkligen försöka somna om.

All these accidents,
That happen,
Follow the dot,
Coincidence,
Makes sense,
Only with you,
You don't have to speak,
I feel.

varje del av mig, varje litet organ, varje muskel, varje nerv, varje åder, värker. Är så sjukt sliten efter den här helgen att jag vet inte vad, vill hoppa från ett höghus för att se om det blir någon skillnad. Känner mig ändå helt mosad och äcklig.

Jag börjar jobbet strax, anledningen till mitt lilla inlägg var för att jag måste göra något annat än att skåda hur skitigt och stökigt vi har det hemma. Det är ett senare problem, mycket senare.

om jag orkar, fest

fest

det känns alltid som att något fattas, och man tänker, är det det? eller kanske de? eller kan det vara det där? .. Och kommer man fram till något? Är de det eller det? Nä, vi är inte mer än mänskliga och det finns alltid något som saknas. Vi blir aldrig nöjda med andra ord.

Jag har saker och ting att se fram emot, jag har ett underbart liv. Jag ska inte klaga, och jag vill inte klaga. Men ännu en kväll sitter jag här fundersam, som jag sagt förut är det bara nyttigt för mig. Fast ibland känns det som att man är påväg att falla tillbaka, som att man dansar på en smal tråd. Jag tror att jag bara är väldigt trött nuförtiden, och att det är de som kan göra mig så skör. Men samtidigt tror jag att jag inte kommit ifrån det som var då. Den jag var då.

Såklart lyser jag starkare än solen nu jämnfört med då. Minnen kan vara bra i måttlig mängd, fast samtidigt tror jag att det är nyttigt för en (än en gång) att påminnas om hur man varit, för då vet man att man aldrig mer vill bli så igen. Fast man inte kan råför det alla gånger.

Tror jag behöver en dagbok, det är så nyttigt för en. Det är mycket som är nyttigt för en. Och det är bra att jag förstår mig på nyttigheter, för det är också nyttigt.

En trött själ som bara rabblar en massa, nu ska jag mysa ner i sängen med kissen. Jag är inte ledsen, jag är inte glad, jag är inte arg och jag är inte bitter. Jag är trött, jag är sliten, jag är en grubblare.

You see yourself through, you're so small
Running into every brick wall
It's not as far as you can go
The road is twisting, turning
Our life is living, learning
There's so much more for you to know

If you could, lock the past away
step back through the doorway
This ride has just begun
If I could, change your point of view
Is there some way I can show you
The best is yet to come

Not every problem can be solved so easily
Not every answer is the one
Above the flood of emotion
It's all about forward motion
Define your place in the sun

If you could, lock the past away
step back through the doorway
This ride has just begun
If I could, change your point of view
Is there some way I can show you
The best is yet to come

Try to hide, it's all inside
Look and find a place where the pain and you can follow it
If you're spitting truth, bullet proof,
crashing through the walls that separate me and you

Now you're fine with every thing you lose
Your path clears with everything you choose


This life has just begun

Helgen har varit rätt lugn, lördagen var både jag och André hemma eftersom vi firade tre månader. Vi gjorde våran egna pizza , såg film, käkade godis, masserade, hade ljus och ja. Det var en såndär riktig toffel kväll som folk kan kalla det för. Fast jag bryr mig inte, det var riktigt mysigt! Jag älskar dig gubben, tack för att du får mig att må toppen hela tiden!

Ska på stan med Camilla på en stund, så ska slå en pling nu. Ledig idag, sköönt. Blir att dra förbi hertsön också, måste hälsa på Limpen för en gångsskull!! :)

Sa godnatt till alla förlängesen, men är fortfarande här. Helt ensam, och det är ganska skönt faktiskt. Även fast jag saknar att ha André nära mig, men han smyger hem inatt.

Lyssnar på gammal musik och tänker, fast tänker gör man ju oftast. Eller alltid. Men på ett helt annat sätt, det gör man oftast då man är själv. Inte deprimerande tankar, men djupare. Och det är bara nyttigt för en, komma underfund med saker man funderat på.

Jag saknar stugan fruktansvärt mycket, det ända stället jag kan andas rent på och verkligen känna lugnet. Just nu känns det så himla långt bort att bara få putta ut båten, lägga sig där och se på alla moln. Man hör alla möjliga små liv från skogen och vattnet skvalpar mot båten ibland.
Det känns långt bort att få gå längst en stig, utan att ha en aning om vart den går, för man hittar alltid hem. Jag hittar alltid hem. Stugan är en sån trygghet, att jag vet att jag inte träffar ett spöke eller en björn. Det händer bara inte, det har aldrig hänt.
Det känns långt bort att sitta med papper och penna mitt på ängen och försöka skriva exakt vad man känner för den stunden. Fast det går aldrig att beskriva, det går inte.

Mitt lugn känns väldigt långt bort. Och just nu känns det som att jag är en tickande bomb, det är svårt att hålla sig från att höja rösten eller väsa till. Det är svårt just nu med ett jobb, ett jobb där man ska behandla människor som har känslor, som kan fråga samma fråga tio gånger om, som vill hem fast dom är hemma, som frågar efter sin mamma.

Jag trivs med mitt jobb, men det är krävande på sätt och vis. För eftersom man jobbar med människor kan man inte bete sig hur som haver, byggarbetare kan kasta en hammare i väggen. Men vad ska vi göra? Jo hålla lugnet. Därför kan jag vara en skit när jag väl är hemma.

Ångrar inte mitt sommarvikariat, för jag tycker om det jag gör. Jag älskar att hjälpa människor. Men jag saknar även att bara vara, vilket det inte finns mycket tid över för.

Det här är nyttigt för mig iallafall, får vara själv och det var nyttigt för mig att skriva ner allt det här. För stugan kommer få sin tid, och jobbet är det som är nu.

Är inte en bitterarbetare, är väldigt trött.

For some reason.. Så ser jag den här videon när jag är sömning och uttråkad,
och jag blir alltid lika psykad av den. Och jag förstår inte varför jag ens ser den!

Jag har levt i 18 år idag. Eller egentligen klockan 6.45 imorse, om jag inte minns fel. Så 18 år och några timmar. I alla dom här åren har jag hoppat från stil till stil, personlighet och ja.. Försökt finna mig själv eller hur man nu ska säga. Idag kan jag säga att jag är den jag vill vara och så här ska jag stanna, jag är glad. Jag mår bra. Jag trivs.

Men något hände igår, jag fick världens åldersnojja, tänkte klockan fem på morgonen att med den här åldern kommer mer ansvar och det ska vara att sköta sin bank, och ni vet..? Jag vet inte. Inte ännu. Och jag tänkte att jag inte kan vara barnslig längre, jag måste växa upp! Men vet ni vad? Som jag just sagt, jag har funnit mig själv, jag ska vara en barnunge till och från. Detdär barnet får tyna bort bäst det vill några år frammåt, men inte riktigt ännu.

Dom senaste dagarna har min blick fastnat på de allra töntigaste sakerna. Eller nej, dom är inte töntiga. Det passar bara småbarn lite mer än någon i min ålder. Köpt fem myror är fler än fyra elefanter-badskum, köpt något som heter Lillifee strössel, köpt nalle strössel, fått småbarns sockar av André. Jag ser allt som är rosa och jag vill ha allt det rosa. Det är inte riktigt så jag brukar vara och jag har funderat på varför jag varit sån, och idag kom jag på det, det är för att jag tror att 'vuxen' ska hoppa på mig över natten. Och stanna där. Men nä, så är inte riktigt läget! Så jag kan fortfarande vara galen i lillifee och sånna där saker. Och fortfarande vara 18.

Idag kommer jag göra världens småbarnstårta, och jag vakna med frukost på sängen och fick en liten snusmumrik av André. Jag ska börja samla på snusmumriken har jag bestämt.

Som ni märker är jag förvirrad och som det brukar bli i mina långa inlägg, skriver jag mest om själva 'saken' och glömmer oftast vad jag vill komma fram till.

Jag är hursomhelst 18 idag, det känns helt okej.
(för det där lilla barnet kommer alltid finnas kvar, more or less)

städa städa städa städa städa, och vad händer imorgon? Jag blir 18.