- stugan

Lite stigterapi, vedhuggning och potatis plockning. Känns konstigt att vara här, såklart. Men ändå bra. Jag vet vart han är, med oss, hela tiden. Det handlar inte om att jag inte accepterat att han är död, han var gammal, han hade levt ett långt och fint liv. Som han sagt till brorsan "jag lever ju fan på övertid". Själva saken att lära sig att leva UTAN han, att klara sig utan han, det är de jag går igenom. Fortfarande känns de som att han är ute på en cykeltur eller vadsomhelst, han känns så närvarande.

Så här sitter jag, musik i öronen och en fin utsikt. Ut över sjö och skog och berg, tänker på allt möjligt. Känner mig rätt fridfull, lugn.

Lär bli en å annan uppdatering mellan stuggörat.