Om livet är på natten när du sover, måste du nog faktiskt göra någonting
åt det. Du säger att du lever bara när du drömmer.
Är du dum, eller?
Du måste göra någonting åt det.
I väntan på livet står du ut med vad som helst. Sedan efter döden blir allt
bra, säger prästen. Hör du hur det låter?
Hör du vad dom säger? Du måste göra någonting åt det.
Jag vet att du gråter.
Om livet är på natten när du sover, måste du nog faktiskt göra någonting
åt det. Du säger att du lever bara när du drömmer.
Är du dum, eller?
Du måste göra någonting åt det.
fredag, september 19
- best shot
When you're on your own and you feel lost
When your heart's a mess though you've given your best.
I'll be here giving it my best shot, baby, your love's got more than I need.
Here crying from the rooftops.
Nothing can stop us if we believe.
Here giving it my best shot, baby, I find that we can be free.
When you're here, here with me.
When your sky is dark and the earth is shaking your bed.
Your hope is at its end, you just need one friend.
I'll be here giving it my best shot, baby, your love's got all that I need.
Here crying from the rooftops.
Nothing can stop us if we believe.
Here giving it my best shot, baby, I find that we can be free.
When you're here, here with me.
When you can't find your way and all around you walks as deep and grey.
The stars fall from above and you're barely holding on my love.
Giving it my best shot, baby, your love's got all that I need.
Here crying from the rooftops.
Nothing can stop us if we believe.
Here giving it my best shot, baby, I find that we can be free.
When you're here with me.
When your heart's a mess though you've given your best.
I'll be here giving it my best shot, baby, your love's got more than I need.
Here crying from the rooftops.
Nothing can stop us if we believe.
Here giving it my best shot, baby, I find that we can be free.
When you're here, here with me.
When your sky is dark and the earth is shaking your bed.
Your hope is at its end, you just need one friend.
I'll be here giving it my best shot, baby, your love's got all that I need.
Here crying from the rooftops.
Nothing can stop us if we believe.
Here giving it my best shot, baby, I find that we can be free.
When you're here, here with me.
When you can't find your way and all around you walks as deep and grey.
The stars fall from above and you're barely holding on my love.
Giving it my best shot, baby, your love's got all that I need.
Here crying from the rooftops.
Nothing can stop us if we believe.
Here giving it my best shot, baby, I find that we can be free.
When you're here with me.
torsdag, september 18
- wait
Send your dreams
Where nobody hides
Give your tears
To tide
No time
No time
There's no end
There is no goodbye
Disappear
With the night
No time
No time
No time
No time
No time
No time
Where nobody hides
Give your tears
To tide
No time
No time
There's no end
There is no goodbye
Disappear
With the night
No time
No time
No time
No time
No time
No time
- Tredje koppen gillt
Har jag ens en cam? Ja haha ojoj. Alla dessa bilder jag har på den här datorn. Jag tänkte ta tillfället i akt att skriva när jag faktiskt kände att jag fick lust. Har börjat bo in mig i denna tvåa, jag tänder ljus och har börjat dricka dyrt thé. Nä okej, jag gör en del annat också. Jobbar och sover också. När jag nu bor själv måste jag ju även börja laga mat, så igår blev det pytt i panna! Inte så där jätte avancerat då alltså.
Jag skulle dock göra något avancerat i helgen, egna köttbullar och egen gjord lingonsylt. Sist när vi var i stugan hittade jag vad jag trodde var ett lingoställe, där spenderade jag två timmar. Fick en helvetes träningsvärk som höll i sig i flera dagar, men jag tyckte det var värt det eftersom jag hade ju ändå fått ihop 2 liter lingon. Så i lördags började jag mitt mat projekt som skulle resultera en riktigt god lyckad husmanskost. Problemet var alltså då att lingonen inte var lingon. Jag har lärt mig att jag bara ska hålla mig till blåbärs plock, end of story.
Tredje koppen gillt, har dansat i lägenheten, vill få bort stelheten, vill bli 22 år på en gång, men det tar tid, men nu är jag snart igång. Snart är jag 22 och inte 80. Kaffet hjälper, ger mig en extra knuff, får mig att gå ner på golvet och göra någon form av yoga, men jag har inte riktigt tålamod, så det blir något helt annat. Sedan efter andra koppen så börjar jag dansa, eller kan man kalla det dans? Det blir mer något slags skuttande. lite squats och armhävningar där emellan. Jag försöker hitta denna energi, men den är nog helt fejkad av allt koffein. Tredje koppen, här sitter jag. Det var så mycket göra denna dagen, på min lista, som finns i huvudet, jag skulle göra det, sen det och sedan även det där. Men så satt jag mig här. För att skjuta upp på det där, och det och det andra. Inte just nu, snart. Så därför skriver jag.
Jag bor högst upp i denna lägenhet, vet ni vad som är bäst med det? Min balkong har inget tak, så när det blir mörkt på kvällen så har jag karlavagnen ovanför mig. Och alla andra billioners stjärnor. Det är helt underbart, det är så vackert. Mina rökstunder när jag är ensam blir så långa, för jag kan aldrig sluta fascineras. Ingenting känns speciellt långt bort. Jag kommer ihåg en period när pappa jobbade i överkalix och jag var ofta i stugan under den perioden, var kanske åtta år? Från balkongen i stugan, över sjön, över alla träd och den oändligt långa skogen, kunde man se en blinkade lampa, den var så långt bort att det såg ut som en stjärna i på den mörka himlen, men det var en pelare med lyse i överkalix. När jag pratade med honom i telefonen så bad han mig alltid att kolla på den där blinkande ''stjärnan'' och försäkrade mig om att han inte var så långt bort trots allt, och att jag skulle kolla på den när jag saknade han. Den tanken är värmande och kommer alltid finnas kvar. Stjärnor ger en trygghet för mig.
Nu ska jag ta tag i något.
Jag skulle dock göra något avancerat i helgen, egna köttbullar och egen gjord lingonsylt. Sist när vi var i stugan hittade jag vad jag trodde var ett lingoställe, där spenderade jag två timmar. Fick en helvetes träningsvärk som höll i sig i flera dagar, men jag tyckte det var värt det eftersom jag hade ju ändå fått ihop 2 liter lingon. Så i lördags började jag mitt mat projekt som skulle resultera en riktigt god lyckad husmanskost. Problemet var alltså då att lingonen inte var lingon. Jag har lärt mig att jag bara ska hålla mig till blåbärs plock, end of story.
Tredje koppen gillt, har dansat i lägenheten, vill få bort stelheten, vill bli 22 år på en gång, men det tar tid, men nu är jag snart igång. Snart är jag 22 och inte 80. Kaffet hjälper, ger mig en extra knuff, får mig att gå ner på golvet och göra någon form av yoga, men jag har inte riktigt tålamod, så det blir något helt annat. Sedan efter andra koppen så börjar jag dansa, eller kan man kalla det dans? Det blir mer något slags skuttande. lite squats och armhävningar där emellan. Jag försöker hitta denna energi, men den är nog helt fejkad av allt koffein. Tredje koppen, här sitter jag. Det var så mycket göra denna dagen, på min lista, som finns i huvudet, jag skulle göra det, sen det och sedan även det där. Men så satt jag mig här. För att skjuta upp på det där, och det och det andra. Inte just nu, snart. Så därför skriver jag.
Jag bor högst upp i denna lägenhet, vet ni vad som är bäst med det? Min balkong har inget tak, så när det blir mörkt på kvällen så har jag karlavagnen ovanför mig. Och alla andra billioners stjärnor. Det är helt underbart, det är så vackert. Mina rökstunder när jag är ensam blir så långa, för jag kan aldrig sluta fascineras. Ingenting känns speciellt långt bort. Jag kommer ihåg en period när pappa jobbade i överkalix och jag var ofta i stugan under den perioden, var kanske åtta år? Från balkongen i stugan, över sjön, över alla träd och den oändligt långa skogen, kunde man se en blinkade lampa, den var så långt bort att det såg ut som en stjärna i på den mörka himlen, men det var en pelare med lyse i överkalix. När jag pratade med honom i telefonen så bad han mig alltid att kolla på den där blinkande ''stjärnan'' och försäkrade mig om att han inte var så långt bort trots allt, och att jag skulle kolla på den när jag saknade han. Den tanken är värmande och kommer alltid finnas kvar. Stjärnor ger en trygghet för mig.
Nu ska jag ta tag i något.
torsdag, september 11
- ordning i kaoset
Ja nu är vi här, jag och katterna. Har mycket kvar i Andrés lägenhet, små saker som är utspridda överallt. Det känns konstigt att ta allt, så jag har lämnat lite. Det här ska bli mitt nya hem, men det är inte en helt naturlig känsla ännu. Jag sitter just nu i min hall, för det är här jag kan stoppa in sladden, har inget trådlöst ännu. Jag blev lycklig idag av att få upp tv:n, jag blev lycklig när mamma rotat i sina skrymslen och funnit en antenn sladd och internet sladd, det heter säkert något annat, men det är inte så viktigt. Det har gått ett dygn utan att få se på tv, och jag blev lycklig, vet inte om det är sorgligt?? Haha...
Jag behöver det här, jag måste behöva det här. När min magkänsla varit så stark, så får jag inte helt plötsligt bli svag. Nu är jag vuxen, jag behöver inte alltid ha någon, även fast det är precis vad jag vill. Man kan känna sig ensam ibland fast man är två, men ensam med ensamheten själv är faktiskt lite värre. När jag känner att jag blir svag, så intalar jag mig att det här är en resa jag även måste ta. Den här resan har inte börjat från och med igår, den här resan började mentalt i Maj när jag tog upp det första gången.
Jag behöver det här, jag måste behöva det här. När min magkänsla varit så stark, så får jag inte helt plötsligt bli svag. Nu är jag vuxen, jag behöver inte alltid ha någon, även fast det är precis vad jag vill. Man kan känna sig ensam ibland fast man är två, men ensam med ensamheten själv är faktiskt lite värre. När jag känner att jag blir svag, så intalar jag mig att det här är en resa jag även måste ta. Den här resan har inte börjat från och med igår, den här resan började mentalt i Maj när jag tog upp det första gången.
söndag, augusti 24
- Musik
Just nu, när världen utanför mig är kaos, när verkligheten är stökig, så är musik På högsta volym, i hörlurar det ända som lugnar mig. Just nu är det så stökigt, allt är huller om buller. Jag önskar jag kunde mena det bokstavligen, typ som ett flyttkaos eller krypande dammråttor. Men nej. I min verklighet är det stökigt. Människor kommer in som virvelvindar och bryr sig inte alls om skadorna som lämnas. Jag tror det är just det som skiljer mig från många andra, jag är ingen jävla virvel vind som förstör en massa hela tiden, jag kanske är ett litet kaos, men jag förstör inte andra. Och skulle jag råkas göra det, så skulle jag städa efter mig, eller laga det som skulle kunna behövas laga.
Det känns stökigt, jag känner mig trasig. Jag är less på det. Jag är less på att vara trasig ensam. Jag är less på att försöka laga mig själv, bara för att någon ska kunna få mig att rasa gång på gång. Och jag bryr mig inte, sedan bryr jag mig så mycket så att jag slutar bry mig, och det går runt runt runt. Det gör ont att ha ont ensam, det gör ont att vara trasig ensam.
Det känns stökigt, jag känner mig trasig. Jag är less på det. Jag är less på att vara trasig ensam. Jag är less på att försöka laga mig själv, bara för att någon ska kunna få mig att rasa gång på gång. Och jag bryr mig inte, sedan bryr jag mig så mycket så att jag slutar bry mig, och det går runt runt runt. Det gör ont att ha ont ensam, det gör ont att vara trasig ensam.
- not about angels
How unfair, it's just our love
Found something real that's out of touch
But if you'd searched the whole wide world
Would you dare to let it go?
Found something real that's out of touch
But if you'd searched the whole wide world
Would you dare to let it go?
onsdag, augusti 13
- Instagrammat
London var grymt kul, blev totalt förälskad i den staden. Varit hemma i över en vecka, packade upp väskan idag. Snacka om att sista dagarna av semestern bara rinner ur handen, första två gick långsamt, men är nu på min sista och det går så fort! Kändes som om det var nyss jag satt här och skrev, men det var innan London, och London har jag liksom gjort nu, för över en vecka sen. Snart är man tillbaka i rutin igen, jobb, hem, jobb, hem. Snart ett nytt hem. Om det nu kommer kännas som ett hem, det vet jag ju faktiskt inte.
torsdag, juli 31
Tell me what you know about dreams, dreams
Tänkte att det kanske var dags att ge en uppdatering. Semester, lite mer än två veckor kvar. känts som om jag haft i flera veckor redan men inte ens haft häften. Ja trots semester så är jag ändå en berg och dal bana. Som många vet kommer jag och André att separera, vi kommer fortfarande vara Vi men på olika håll bara. Det kan lätt komma fram fel när en ena berättar för en andra, så vill göra en sak klar, det var mitt val att få testa leva själv, och även fast jag Valt detta och tog upp det från första början så betyder det inte att det är enkelt. Det är inte alls enkelt, det är faktiskt jobbigt. Och ja, det är jobbigt när andra vill prata om det, Det är jobbigt för båda, men vi respekterar varandra och jag känner att jag behöver det här. Men vi håller ihop, det är vi.
En annan sak som sker just nu är att jag är mitt uppe i en packning. London imorgon, så packar in och ut saker, tar bort och stoppar in. Jag hatar att packa. Det är lite som när jag går och handlar, när det finns för mycket valmöjligheter så tar det lång tid. Ungefär som när jag står och ska plocka frukt eller grönsaker, det kan ta en evighet när jag är ensam. Samma gäller denna packning. Jag har kommit fram till att jag har för mycket, alldeles för mycket, av allt.
Ja sen så fyllde jag 22 år i måndags. Det är väl nu jag ska reflektera över att bli Ännu ett år äldre, men nej, det finns inte så mycket att reflektera. Jag växer för varje år som går, ibland rasar jag, och så är det helt enkelt. Jag hade kunnat vara på ett helt annat plan rent psykiskt nu och bli så där djup och melankolisk, men jag är ganska bra just nu. Inte för att det är dåligt det andra, men det bara finns inte just nu hos mig.
Också för att avsluta så måste jag bara skriva att jag har så underbara människor i mitt liv. Mina vänner är inte många, men när man finner sig själv i olika kriser i livet så har jag stöttning till hundra procent av det finaste som finns i mitt liv, mina närmsta, åh, ni är helt otroliga.
En annan sak som sker just nu är att jag är mitt uppe i en packning. London imorgon, så packar in och ut saker, tar bort och stoppar in. Jag hatar att packa. Det är lite som när jag går och handlar, när det finns för mycket valmöjligheter så tar det lång tid. Ungefär som när jag står och ska plocka frukt eller grönsaker, det kan ta en evighet när jag är ensam. Samma gäller denna packning. Jag har kommit fram till att jag har för mycket, alldeles för mycket, av allt.
Ja sen så fyllde jag 22 år i måndags. Det är väl nu jag ska reflektera över att bli Ännu ett år äldre, men nej, det finns inte så mycket att reflektera. Jag växer för varje år som går, ibland rasar jag, och så är det helt enkelt. Jag hade kunnat vara på ett helt annat plan rent psykiskt nu och bli så där djup och melankolisk, men jag är ganska bra just nu. Inte för att det är dåligt det andra, men det bara finns inte just nu hos mig.
Också för att avsluta så måste jag bara skriva att jag har så underbara människor i mitt liv. Mina vänner är inte många, men när man finner sig själv i olika kriser i livet så har jag stöttning till hundra procent av det finaste som finns i mitt liv, mina närmsta, åh, ni är helt otroliga.
söndag, juli 13
- chandelier
I'm gonna swing from the chandelier, from the chandelier
I'm gonna live like tomorrow doesn't exist
Like it doesn't exist
I'm gonna fly like a bird through the night, feel my tears as they dry
I'm gonna swing from the chandelier, from the chandelier
fredag, juli 11
Never say never
There's some things we don't talk about
Rather do without
And just hold the smile
Falling in and out of love
Same damn problem
Together all the while
You can never say never
Why we don't know when
Time and time again
Younger now than we were before
Don't let me go
Don't let me go
Don't let me go
Picture you're the queen of everything
As far as the eye can see
Under your command
I will be your guardian
When all is crumbling
Steady your hands
You can never say never
Why we don't know when
Time, time and time again
Younger now then we were before
Don't let me go
Don't let me go
Don't let me go
We're pulling apart and coming together again and again
We're growing apart but we pull it together, pull it together, together again
Don't let me go
lördag, juli 5
Det är så jag säger det
Hon låg på gatan
medan rymdskeppen
sände meddelanden
genom atmosfären
Hon skär sig i handleden
i solskenet
för hon säger
att hon redan sett Spanien
och världen förtjänar inte dig
För du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet
Det kan ta slut i morgon
eller hålla på för alltid
ibland är det så
Så säg som det är
för den här gången
krävs det mer
innan jag öppnar armarna
förlorar mig
och känslorna faller fritt
på midnattsgatorna
för vem skulle bry sig
om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig
in i mig
Och du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet
När jag tänkte på dig,
kände du mig?
genom antennerna
och sateliterna
När du låg på gatan
medan rymdskeppen
sände meddelanden
genom atmosfären
och världen förtjänar inte dig
För du är det finaste jag vet
när allt annat är falskt och fel
och jag bara går ner mig
för det är så jag säger det
till dig
- du är det finaste jag vet
Allt roligt börjar
och slutar med
att vi är nere och ute igen
(men vad behöver vi
egentligen?)
Jag vänder mig om,
hon bara ler
allén är inte så dålig ändå
när du går brevid
och det är så jag säger det
onsdag, juni 25
- strong
Excuse me for a while
While I’m wide-eyed
And I’m so down caught in the middle
I’ve excused you for a while
While I’m wide-eyed
And I’m so down caught in the middle
And a lion, a lion roars would you not listen?
If a child, a child cries would you not forgive them?
Yeah, I might seem so strong
Yeah, I might speak so long
I've never been so wrong
Yeah, I might seem so strong
Yeah, I might speak so long
I've never been so wrong
Excuse me for a while,
Turn a blind eye
With a stare caught right in the middle
Have you wondered for a while
I have a feeling deep down
You’re caught in the middle
If a lion, a lion roars would you not listen?
If a child, a child cries would you not forgive them?
Yeah, I might seem so strong
Yeah, I might speak so long
I've never been so wrong
Yeah, I might seem so strong
Yeah, I might speak so long
I've never been so wrong
måndag, juni 23
söndag, juni 22
- never think
Never think
What's in your heart
What's in our home
So I won't
What's in your heart
What's in our home
So I won't
You'll learn to hate me
But still call me baby
Oh baby
So call me by my name
But still call me baby
Oh baby
So call me by my name
And save your soul
save your soul
Before you're too far gone
Before nothing can be done
save your soul
Before you're too far gone
Before nothing can be done
I
'll try to decide when
She'll lie in the end
I ain't got no fight in me
In this whole damn world
Telling you to hold off
She said hold on
I
She'll lie in the end
I ain't got no fight in me
In this whole damn world
Telling you to hold off
She said hold on
I
t's the one thing that I've known
Once I put my coat on
And how I know it's all wrong
She's standing outside holding me
Saying oh please
I'm in love
I'm in love
And how I know it's all wrong
She's standing outside holding me
Saying oh please
I'm in love
I'm in love
Girl save your soul
Save your soul
Before you're too far gone
And before nothing can be done
Save your soul
Before you're too far gone
And before nothing can be done
'Cause without me
You got it all
So hold on
Without me you got it all
So hold on
Without me you got it all
Without me you got it all
So hold on
Without me you got it all
So hold on
Without me you got it all
So hold on
Hold on
You got it all
So hold on
Without me you got it all
So hold on
Without me you got it all
Without me you got it all
So hold on
Without me you got it all
So hold on
Without me you got it all
So hold on
Hold on
- let me sign
Standing there by a broken tree
Her hands are all twisted, she was pointing at me
I was damned by the light, coming out of her eyes
She spoke with a voice that disrupted the sky
She said walk on over here to the bitter shade
I will wrap you in my arms and you'll know that you're saved
Let me sign
Let me sign
I was out for a drink in a soho bar
The air was smoked out liked a cheap cigar
She rose out of her seat like a painted ghost
She was the woman that I wanted the most
As she reached for my arm I gave her my hand
I said 'Lay me down easy let me understand'
Let me sign,
Let sign,
Can't fight the devil so just let me sign.
As I walked through the door she was still in my head
As I entered the room she was laid there in bed
She reached out for me all twisted in black
I was on my way down, never coming back
Let me sign, let me sign, can't fight the devil so just let me sign.
Let me sign, let me sign, can't fight the devil so just let me sign
Her hands are all twisted, she was pointing at me
I was damned by the light, coming out of her eyes
She spoke with a voice that disrupted the sky
She said walk on over here to the bitter shade
I will wrap you in my arms and you'll know that you're saved
Let me sign
Let me sign
I was out for a drink in a soho bar
The air was smoked out liked a cheap cigar
She rose out of her seat like a painted ghost
She was the woman that I wanted the most
As she reached for my arm I gave her my hand
I said 'Lay me down easy let me understand'
Let me sign,
Let sign,
Can't fight the devil so just let me sign.
As I walked through the door she was still in my head
As I entered the room she was laid there in bed
She reached out for me all twisted in black
I was on my way down, never coming back
Let me sign, let me sign, can't fight the devil so just let me sign.
Let me sign, let me sign, can't fight the devil so just let me sign
lördag, juni 21
- klarhet
Ibland blir ljud så klara plötsligt, man hör fåglarna kvittra på ett sätt som man aldrig noterat förut, man hör en gräsklippare ett kvarter bort, någon skrattar i huset bredvid, en man hostar så det ekar mellan tallarna. Träden knakar, myrorna kryper på backen och i en bäck rinner vattnet.
Det är inte bara ljuden som blir klara, utan man ser alla nyanser i himlen, alla blåa nyanser. Molnen far med fart och beblandar sig med det vackra blåa. Solens strålar kan man även se, man ser precis hur dom far mellan trädens toppar. Och alla färger, alla färger som finns omkring, miljontals, miljarder färger.
Ja ibland blir bara saker och ting klara.
Det är inte bara ljuden som blir klara, utan man ser alla nyanser i himlen, alla blåa nyanser. Molnen far med fart och beblandar sig med det vackra blåa. Solens strålar kan man även se, man ser precis hur dom far mellan trädens toppar. Och alla färger, alla färger som finns omkring, miljontals, miljarder färger.
Ja ibland blir bara saker och ting klara.
torsdag, juni 19
Never
We wish, we wish
And all we do is wait
And we hope, we hope
But never do we pray
'Cause we know
There's not much to say
We grow, we grow
But never do we change
We mold, we fold
We always rearrange a dream
When it is not a success
It's gotta be this one
I know it is, I know it is
It's this one
I know it is, I know it is
It's this one, it's you
It's gotta be this one
I know it is, I know it is
It's this one
I know it is, I know it is
It's this one, it's you
Now and then I think of what you said
And it eats me up
Running through my head
So just beat me up
So I can feel your pain
I know, I know that you do think of me
Not as a lesson learned
But a fond memory
But I wish I never knew you
Wish I never asked your name
It's gotta be this one
I know it is, I know it is
It's this one
I know it is, I know it is
It's this one, it's you
It's gotta be this one
I know it is, I know it is
It's this one
I know it is, I know it is
It's this one, it's you
And I know, I know it's difficult
I know, I know it's difficult
We've grown, we've grown
So far apart
But these ships, these ships
Don't sail away
They wait, they wait
For another day
And they will float again
Oh, no, we lost the words again
Oh, no, we lost the words again
Oh, no, we lost the words again
lördag, juni 14
- Sudda sudda sudda
Tänk vad mycket jag suddar, jag skriver och skriver, sen suddar jag. Saker blir fel, meningar ser konstiga ut, jag läser igenom och inser att jag kanske tog i. Skrev jag kanske för mycket? Skrev jag för lite? Oftast när jag trillar in på min blogg, så är det för att förklara en känsla. En känsla som inte är helt ovanlig, fast kanske ändå helt ovanlig. Det är det som får mig att sudda, ifall det är något främmande. Och det är det som får mig att sudda, för det kanske är en helt vanlig känsla, som alla förstås känner till.
Jag vill inte vara ovanlig, men inte helt vanlig heller. För det har jag konstaterat att ingen människa är. Man är inte varken eller, man är faktiskt både och. Och vi människor är ju faktiskt ganska lika, fast mycket olika ändå. - Mina tankebanor gör oftast stora snurror, virvlar, orkaner och stormar. Men dom kan även vara väldigt målinriktade och tro sig hitta en väg, innan det snurrar till igen. Och jag tror det är så för alla, men jag tror inte alla vill hitta ord på sina tankebanor, sina tsunamis eller andra naturkatastrofer. Det låter kanske konstigt att jämföra med naturkatastrofer, men när tankebanorna krånglar till det rejält så är det en ganska bra jämförelse. När mina tankebanor inte krånglar till det så kan jag jämföra det med ett stort tivoli, där alla karuseller finns, det går upp och det går ner, det går fort och det går långsamt, men allt är i glada färger, det är mycket skratt och glädje inblandat. Men samtidigt i allt det, så finns det en del skrik.
Mina känslor kommer sällan ensamma, jag finner glädje i sorg och sorg i glädjen. Det hör liksom ihop för mig, hela tiden. Det finns i luften jag andas, i allt jag rör vid, i allt som står mig nära, i allt som är mig på avstånd. Jag behöver aldrig få olyckor som sker i mitt liv, för jag finner olyckor ändå. Jag behöver inte söka glädje, för den hittar mig någonstans. Jag är varken lycklig eller olycklig.
Jag vill inte vara ovanlig, men inte helt vanlig heller. För det har jag konstaterat att ingen människa är. Man är inte varken eller, man är faktiskt både och. Och vi människor är ju faktiskt ganska lika, fast mycket olika ändå. - Mina tankebanor gör oftast stora snurror, virvlar, orkaner och stormar. Men dom kan även vara väldigt målinriktade och tro sig hitta en väg, innan det snurrar till igen. Och jag tror det är så för alla, men jag tror inte alla vill hitta ord på sina tankebanor, sina tsunamis eller andra naturkatastrofer. Det låter kanske konstigt att jämföra med naturkatastrofer, men när tankebanorna krånglar till det rejält så är det en ganska bra jämförelse. När mina tankebanor inte krånglar till det så kan jag jämföra det med ett stort tivoli, där alla karuseller finns, det går upp och det går ner, det går fort och det går långsamt, men allt är i glada färger, det är mycket skratt och glädje inblandat. Men samtidigt i allt det, så finns det en del skrik.
Mina känslor kommer sällan ensamma, jag finner glädje i sorg och sorg i glädjen. Det hör liksom ihop för mig, hela tiden. Det finns i luften jag andas, i allt jag rör vid, i allt som står mig nära, i allt som är mig på avstånd. Jag behöver aldrig få olyckor som sker i mitt liv, för jag finner olyckor ändå. Jag behöver inte söka glädje, för den hittar mig någonstans. Jag är varken lycklig eller olycklig.
- Alone
From childhood's hour I have not been As others were; I have not seen As others saw; I could not bring My passions from a common spring. From the same source I have not taken My sorrow; I could not awaken My heart to joy at the same tone; And all I loved, I loved alone. Then- in my childhood, in the dawn Of a most stormy life- was drawn From every depth of good and ill The mystery which binds me still: From the torrent, or the fountain, From the red cliff of the mountain, From the sun that round me rolled In its autumn tint of gold, From the lightning in the sky As it passed me flying by, From the thunder and the storm, And the cloud that took the form (When the rest of Heaven was blue) Of a demon in my view
söndag, juni 8
- help me
Oh, lord, help me walk
Another mile, just one more mile;
I'm tired of walkin' all alone.
And lord, help me to smile
Another smile, just one more smile;
Don't think I can do things on my own.
I never thought I needed help before;
Thought that I could get by - by myself.
But now I know I just can't take it any more.
And with a humble heart, on bended knee,
I'm beggin' You please for help
Oh come down from Your golden throne to me, to lowly me;
I need to feel the touch of Your tender hand.
Release the chains of darkness
Let me see, Lord let me see;
Just where I fit into your master plan.
I never thought I needed help before;
Thought that I could get by - by myself.
Now I know I just can't take it any more.
And with a humble heart, on bended knee,
I'm beggin' You please for help
With a humble heart, on bended knee,
I'm beggin' You please for help
Another mile, just one more mile;
I'm tired of walkin' all alone.
And lord, help me to smile
Another smile, just one more smile;
Don't think I can do things on my own.
I never thought I needed help before;
Thought that I could get by - by myself.
But now I know I just can't take it any more.
And with a humble heart, on bended knee,
I'm beggin' You please for help
Oh come down from Your golden throne to me, to lowly me;
I need to feel the touch of Your tender hand.
Release the chains of darkness
Let me see, Lord let me see;
Just where I fit into your master plan.
I never thought I needed help before;
Thought that I could get by - by myself.
Now I know I just can't take it any more.
And with a humble heart, on bended knee,
I'm beggin' You please for help
With a humble heart, on bended knee,
I'm beggin' You please for help
breakeven
Hemma efter en helg i stugan. Varit så välbehövligt att få komma bort, samla kraft och energi. Mycket som händer här i dagarna, men livet är ju sällan fridfullt.När ena grejen landat, så flyger den andra upp. Känns tungt att en jobbvecka väntar och att ledigheten är slut. Men lite klokare har jag nog blivit under denna helg, några knutor i huvudet har trasslats upp. Jag behöver mig själv, och jag behöver mig stark just nu. Och det räcker nog så, för jag orkar nog bara vara stark för mig.
Har börjat testa mig fram med yoga, och det känns bra.
Har börjat testa mig fram med yoga, och det känns bra.
Men bästa medicinen just nu för mig är nog musiken.
.jpg)
tisdag, maj 27
Didn't I?
Didn't I warn you not to?
Didn't I warn you good?
Maybe we couldn't help it
Maybe we never should
Didn't I say it slowly?
Didn't I make it clear?
Is it unfair to ask you?
Why it is you're still here?
You cut your teeth on the lack of answers, singing
Come back home and it don't feel the same
Well I've bled words onto a page for you
And you never knew my name
Didn't I make it harder?
Didn't I leave you that?
Was it too much to ask you?
Why it is you still care?
You cut your teeth on the lack of answers, singing
Come back home and it don't feel the same
Well I've bled words onto a page for you
And you never knew my name
Come back, baby at times I'll cut you up and never let go
Sweet love, play your song
Call your mother, say take me home
Like your smile, don't say not
Another man down if you let them know
You cut your teeth on the lack of answers, singing
Come back home and it don't feel the same
Well I've bled words onto a page for you
And you never knew my name
tisdag, maj 20
- Say something
Det är inte lätt, när hjärnan spelar på en annan melodi än vad man tänkt sig. För som jag skrivit förut så finns det så mycket en människa kan kontrollera, men inte sina känslor. Känslor för en människa eller känslor för livet. Saker tenderar ofta att bli så mycket större för mig, jag vill tro så, för hur hanterar andra människor saker när dom varken pratar om det eller skriver om det? Jag vill skriva, så mycket vill jag skriva, men jag kan inte få fram allt. Och jag vill prata, jag vill prata så mycket. Men hälften av allt som pågår i hjärnan förstår jag ju inte ens själv. Så jag skriver det jag förstår, och det är att jag känner mig komplicerad.
fredag, maj 16
- Snusmumrikens vårvisa
Jag vandrar genom skogen en mycket tidig vår,
den vår som jag har väntat på och saknat.
Med himlen full av vingar och jorden full av spår,
av alla kryp som äntligen har vaknat.
Jag går som jag behagar i min gamla gröna hatt.
Jag spelar alla dagar, jag spelar varje natt
och äga vill jag inte, för man måste vara fri,
när man söker nya sånger, en egen melodi.
Jag ville ge en visa åt vårens klara bäck
och tyst musik för månens bleka skära,
små sånger på mitt munspel för varje fågelsträck
och en visa till ensamhetens ära.
Men timmarna försvinna och skymningen blir lång,
och jag kan inte finna en enda liten sång,
som handlar om förväntan och om vårmelankoli,
och om en som går allena och är fullständigt fri.
Idag kliver jag på jobbhelg, tiden går så otroligt fort, känns som om jag nyss jobbade helg. Jag har haft en fast anställning sedan november, och det känns så nyss. Sju hela månader. Och nyss handlade jag julklappar, det var snö ute och jag kände mig ledsen över att inte äga någon skoter. Men nu är det förbi, det är vår, till och med sommar snart. När vinden tar en paus, och molnen står på avstånd från solen, så är det riktigt hett ute. Det verkligen bränner, solens vår strålar.
Och hemmet är i fullständigt kaos, för här ska badrummet renoveras. Så i hela två veckor är jag utan tillgång till att ta en dusch när som helst. Och jag har så många olika duschar, när jag är kall, när jag är upprörd, när jag har ont, när jag måste tänka och nu helt plötsligt måste jag åka till Andra duschar. Men mamma har ett badkar, så nu får jag äntligen bada bäst jag vill!
Ja må denna tid också gå fort. För när badrummet renoveras betyder det även att kattlådan flyttat ut till vardagsrummet(!!!!!) och deras bajstider krockar oftast när jag ska äta min frukost vid tv:n, vilket är väldigt störande. Om dom bara visste hur det luktade!! Fast det kanske dom gör? Och bara jävlas med mig? Hmmm....
Nä nu ska jag lyssna på musik och bara vara tills klockan tickar till ett ungefär.
Ja må denna tid också gå fort. För när badrummet renoveras betyder det även att kattlådan flyttat ut till vardagsrummet(!!!!!) och deras bajstider krockar oftast när jag ska äta min frukost vid tv:n, vilket är väldigt störande. Om dom bara visste hur det luktade!! Fast det kanske dom gör? Och bara jävlas med mig? Hmmm....
Nä nu ska jag lyssna på musik och bara vara tills klockan tickar till ett ungefär.
måndag, maj 12
lördag, maj 10
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)