Innan jag kände dig

Här blev jag den jag är
Här kommer jag förbli
Här har jag längtat bort
Här har jag känt mig fri
Här har jag blickat framåt
Men ofta tittat ner
Jag är nog inte det du drömmer om
Men jag är det du ser

Jag har blivit vald av andra
Det är min hemlighet
Den ena saknar känsla
Den andra ödmjukhet
Dom hade nåt gemensamt
Jag blundade för det
Jag har alltid hållit hårt
om dom jag inte orkat med

Jag har skrivit mina regler
Ingen fick ändra på dom
Jag tog första bästa vägen ut
När någon bad mig tänka om
Det kanske kommer kännas
Det rår jag inte för
Jag skulle inte ens vara hälften
utan det jag gör

Du har ditt eget facit
för rätt och för fel
Du kanske bär på en massa saker
Jag förstår en liten del

Jag hade slutat prata
Jag var så van och stänga av
Du frågade vem som förstört mig
Och jag gav dig inget svar

Jag tog allting för givet
Det var något fel på mig
Jag måste varit någon annan
Innan jag kände dig

Home sweet home!

Kom hem söndag morgon, ville bara döööö!! Flygresan var så HEMSK! Har åkt flyg nätter förut, men då har planet varit nersläckt. Men bara för att flyget gick 05.00 så tyckte personalen att det var morgon och hade tänt överallt och serverade frukost och slog på tom & jerry. Jag ville dö. För jag hade sparat min sömn hela dagen, hela kvällen, hela natten fram till flygresan. Luften var torrare än någonsin, ville kvävas. Ungarna grät och skrek, flygvärdinnorna var allt för glada, det var cirka 30 grader. Jag svor åt mig själv att aldrig åka ekonomi igen, aldrig aldrig aldrig.

Ja men jag överlevde iallafall, ingen flygkrash eller liknande. André har farit iväg och jobbat och är hemma på söndag, booooring! Jag hatar att sova själv, och jag kan inte ens laga mat. Hur ska det här nu gå? Bokat in min mor att komma hit och laga mat åt mig imorgon, är helt handikappad nu.

Lägger upp bilder sen, och lär väl skriva ett och annat depp inlägg om min ensamhet!

en sak jag hatar

jag hittar en låt som jag fastnar för, och totalt nöter och älskar i alla humör. Awolnation - Sail var en sådan låt, eller ÄR en sån låt. Jag har på högsta volym och trummar med händerna i luften och biter ihop käkarna för att den är så fantastisk. Men det jag hatar när jag finner en sån låt, är att oftast har den artisten/bandet bara EN bra låt. Det är precis som att man blir lurad, för awolnation suger verkligen annars, big time. Tummen ner, uselt.

Ahw!



Imorgon far vi, soooom jag längtar!

Andre håller på att packa de sista, springer omkring i lägenheten, jag ska också det på en liten stund. Vi har ju fått en ny familjemedlem igår, nämnligen en harley davidson som är matt svart och så sjuuukt snyggt! Så den ska premiär köras och åkas idag. Andre ska först ut en sväng och lära känna den, så under tiden då ska jag packa.

Kvällen kommer spenderas på aurora, men blir dock tidig kväll då vi måste vara på kallax 7.40. Det betyder att vi måste kliva upp typ 6 på morgonen...

Så lär inte bli mer uppdateringar först jag kommit hem!

nördig tjej

Idag, 8.00 klev jag upp, 9.00 stod jag utanför expert (..som har gått i konkurs och haft utförsäljning för er som missat). Jag var en av de ca. 15-20 första, och från klockan 9-10 så hade en kö på minst 500 samlats bakom mig. HYSTERI!! Jag var iallafall ute efter en hybrid system kamera, ryckte tag i en av de få som jobbade där och fick de sista exemplaret av en kamera som jag uppenbarligen INTE var ensam om att vela ha. Kameran som skulle kostat mig 3990kr gick på 1900, men tillbehör slutade jag på 2400kr. Om jag är nöjd? OH JA! lägger upp någon bild, men eftersom jag inte lärt känna min nya kamera kamrat så bra ännu, så ger inte bilderna den rättvisa kameran bör få. Men jag lär mig tids nog!

 

katterna var tyvärr mina ända modeller..

Knasiga funderingar

Jag började fundera idag på en sak som hängt med mig sen jag var liten. Vid ålder omkring 7-10 någongång så spottade jag ut ett tuggummi och fick en utskällning av en lärare att för varje tuggummi man spottar ut så dör en fågel. Det har då hängt med mig, för varje gång jag spottat ut ett tuggummi har ett samvete slagit mig på käften att jag faktiskt dödat en fågel. Läraren förklarade att fåglar äter allt det ser, sten/grus har dom väl lärt sig någongång i forn tiden att dom inte ska äta men ett tuggummi är väl relativt nytt än idag för dessa varelser och dom faller lätt för frestelsen.

Det jag kom fram till idag när jag spottade ut ett tuggummi, samvetet klappade till mig på kinden, tänkte nu dör en stackare inom någon minut. MEN det är inte logiskt, det kan absolut inte stämma. Jag vid 20 års ålder skulle vid detta lag någon gång i mitt liv stött på en stackare med tuggummi-limmade näbbar. Men jag har aldrig sett det, aldrig någonsin. Alla fåglar man ser mår ju hur gött som helst uppe i sina träd kvittrandes. Det måste spottas ut minst 1000 tuggummin i hela luleå varje dag, och ingen jag känner har sett en lidande fågel med tuggummi i näbbarna. Det är inte logiskt!!

Det får mig att fundera på att den här saken läraren berättade till mig är precis som ''Gå inte nära bäcken för då tar näcken dig'' och ''Ser du på tv för mycket så får du fyrkantiga ögon'', det är ju precis samma sak. Innebörden av själva ''Varje gång du spottar ut ett tuggummi dör en fågel'' är väl bara att man inte ska skräpa ner. Precis som att man kan drunkna i en bäck eller att man inte ska se för mycket på tv.

Ja det tog ett tag för mig att förstå, ett bra tag. Men så dum känner jag mig ändå inte, det är ju inte så att jag tar upp en logisk förklaring till varför tomten inte finns och att jag trott på honom fram till idag. Äh, nu ska jag koka upp en kopp kaffe och plugga teori.

boooring

Har inte lagt mig tillgänglig för jobb idag eftersom jag ändå ska på TC utbildningen imorgon, känns lättare när jag får en användare och kan lägga upp scheman än att ringa. Så här sitter jag, sovit till 12, har lite dåligt samvete. Såg även att jag blivit uppbokad halkbanan den 9/10 och inte 17/10, så är något stressad över teorin, eftersom det bara är teorin och halkbanan kvar sen kan jag boka upp prov och uppkörning. Suttit med teoriboken eftersom jag tänkte att om jag sätter mig vid datorn gör jag allt förutom att plugga, ja jag hade ju rätt, för HÄR sitter jag.

Igår hade vi tvättstuga mellan 12-17, mellan varven att springa dit så påbörjade vi storstädning. Dammade mattor och täcken och kuddar. Så känns som att jag absolut inte har något att göra, eftersom jag vanligtvis brukar gå omkring och plocka undan i lägenheten och städa. Eh, så här sitter jag då alltså. Har ingenting att skylla på att göra istället för att plugga. Jag vill ju ha det där förbannade körkortet, så det borde vara nog med motivation. Detssutom har jag lovat mig själv att det inte blir något norge först jag har kortet i handen.

Begravningen då, ja den gick bra. Man vet ju inte först man är där hur man ska vara, men kändes som att det var  mer skratt och glädje än sorg och tårar. Morfar var en älskad människa, det var kul att höra så mycket bra saker folk hade att säga om honom. Det känns som att förlora morfar har en sorg för sig än om man skulle förlora någon som var ung och hade ett liv framför sig. Morfar hade bara någon dag till 75, han hade levt ett långt liv och som jag skrivit tidigare sa han själv: ''Jag lever nog på övertid''. Han var nöjd, han var säkert nöjd för 5 år sedan. Det handlar inte om att jag inte accepterar att han är död, för han var ändå gammal. Det handlar mer om att man blev som lurad på något vis när han alltid verkat så mycket yngre än vad han varit, han har hållt igång och varit pigg och sedan jag var liten och så länge jag kan minnas har han aldrig förändras märkvärt i mina ögon vad det gäller fysiska formen. Visst har  jag märkt att åldern slagit in lite när han pratat om att sälja huset för att det är så mycket med gården och underhåll, snöskottning och gräsklippning. Men annars kan jag inte säga att jag märkt av att det kunde ske nu. Kanske om något år, men inte nu.

Jaja, teori plugg var det ju.. OCH OM SEX DAGAR FAR VI!!!

Hur ska jag klara mig utan en sån fantastisk människa?

Imorgon är det begravning, känns alldelens för nära inpå, för jag förstår fortfarande inte. Det är så naturligt med alla tankar jag bär på, att jag skulle tagit vara på all tid som fanns, att jag skulle säga hur mycket jag uppskattat honom, att jag skulle säga hur jävla glad jag är över att han och mormor alltid funnits där, att jag är glad över alla hyss han lärt oss, och hur mycket jag verkligen älskat hur barnslig han alltid varit fast han varit så gammal. Han har lärt oss tälja bössor, lärt oss allt vad man kan äta ifall man går vilse i en skog, hur man vittjar mjärde, lägger ut nätet, hur man ror båten. Det jag är så glad över, är att du aldrig gjort skillnad på mig och Rasmus. Att du har lärt mig allt du lärt honom, du har inte gjort skillnad på att jag är tjej och han är kille.

Jag går omkring med dessa tankar, utan att egentligen förstå innebörden för dom, att dessa tankar är så påtagliga för att jag aldrig kommer se honom igen. Han kommer inte ringa och fråga hur det är med mig ,''hanna'', som han oftast kallade mig. Har helt blandade känslor, men det är väl så här det är.. Ja jag vet inte alls vad mer jag kan skriva, försöker förstå, verkligen, men det går nog inte att tvinga. Bergravningen kanske får en att inse, vet inte hur jag kommer reagera av att se kistan. Jag vill inte ens tänka på det..

Min morfar, min vän och en stark fadersfigur.
Saknad, älskad & aldrig glömd.

Losers

There will always be someone better than you
Even if you're the best
So let's stop the competition now
Or we will both be losers

And I'm ashamed I ever tried to be higher than the rest
But brother I am not alone
We've all tried to be on top of the world somehow
'Cause we have all been losers

I don't wanna be laid down
No I don't wanna die knowing
That I spent so much time when I was young
Just trying to be the winner

So I wanna make it clear now
I wanna make it known
That I don't care about any of that shit no more

Don't care about being a winner
Or being smooth with women
Or going out on Fridays
Being the life of parties
No, no more, no

There will always be someone worse than you
Sister don't let it get to your head
'Cause you won't be on top of the world so long
In constant competition

This ain't about no one in particular
But I could list a few
I'm removing myself from the queue

I didn't mean it

I drove a nail in the bottom of my walking boot
So I wail every time I hit the floor
I'm dragging and I'm bleeding
I'm begging and I'm pleading
Cause I thought you had another
And you cannot have another lover

I don't believe in loving with a ball and chain
Cause I feel how I crippled me inside
I thought you were a cheating
I couldn't bear you leaving
Now I know you didn't do it
I need you to believe me

When I say I didn't mean it
I didn't mean it
When I said I didn't mean it
Baby, I didn't mean it

So I accused you wrong
Now I'm the guilty one
Hey, give me my sentence
I'll pay my penance
Nothing kills me more
Than the pain I have for hurting you

I didn't mean it
I didn't mean it
What I said I didn't mean it
Baby, I didn't mean it
What I said I didn't mean it
I didn't mean it
What I said I didn't mean it
Baby, I didn't mean it
__

Hade glömt den här helt underbara låten, JAG ÄLSKAR DEN!! geeerr..

feels good to be back!

Jobb idag från 9-13, skönt! Nu går man inte bara omkring och sträcker på sig eller sover allt för länge, utan nu tjänar man faktiskt pengar igen. Ska försöka få in så många nätter som möjligt så jag får fin fiina pengar. Nu sitter jag bara och kopplar av med en powerking, dumt gjort av mig att köpa en när jag just slutat vara beroende... Jag försöker även lägga ner nässprayet, eftersom det håller på att förstöra min näsa helt!! Måste varva med kortisonspray om vart annat.

Måste även börja fundera över min ekonomi, tänkte idag att: Jag har ALDRIG råd att köpa kläder. Men då kom jag på, köper ett nässpray i veckan 45x4 = 180kr.  Ett cigarettpaket per dag 45x30 = 1350kr. Snus är en flygande kostnad eftersom jag kan klara mig utan det då jag inte jobbar eller behöver koncentrera mig på typ körning eller plugg. Men cirka två dosor i veckan? Vilket inte är så mycket egentligen med tanke på hur mycket jag snusade förut. Och när jag får beroende för energidrycker så blir det 2-3 monster på en dag, en monster varierar i pris från 20-30kr. SÅ ONÖDIGT!!! Där har jag mitt förbannade svar på varför jag inte har råd att köpa kläder.

Helt färdig!

Trots att hela helgen varit hur lugn och mysig så är jag så slut. Kan det kanske bero på att vi rensat garderoben? Ja! För första gången har jag vikta kläder och tröjor/klänningar som hänger snyggt. Detssutom så har vi rensat lill skrubben, fått iordning handdukar och sängkläder. Sen städskrubben, sen stora skrubben. Sedan for vi till myrorna med en fet sopsäck fylld med kläder, dagens goda gärning.

Nu har jag tänt ljus och myst till i vardagsrummet, väntar på att André ska komma från duschen. Imorgon vankas förhoppningsvis jobb, blivit timvikarie och signat upp för vad som helst bara jag får jobba.

Haha, måste bara skriva något som fil mitt hjärta att skutta till.
Jag höll på att plocka i vardagsrummet när Andre ropar på mig från badrummet:
- johannnaaa, kan du ge mig raklöddret?
- jadå. (hämtar löddret och ger det)
Hinner bara gå in i en sekund och fortsätta,
- johaaannna! Kan du ge mig shampoot?
- ja... (går och hämtar och ger) är det något annat du vill? ...
- nej nu är de bra.
Jag hinner precis in i vardagsrummet,
- Johaaannnaa!!
- men vad nu?
- Jag älskar dig!

I can't say I'm in love, but I can say that I love him
Since its not love I believe in, I believe in him

- 2010

bakning och skrivning!

Bakat muffins och förhoppningsvis hittat tillbaka till skrivningen, skrev en sida med en massa blask och sedan tog jag en paus. Jag börjar tro att jag är för på, att när jag börjar skriva försöker jag bara pressa fram saker tillslut, typ tvingar mig att komma på saker, fast jag egentligen bara kommit på ett bra stycke från första början. Så vart jag ska komma med detta skrivandet är ett stort frågetecken, fast det kliar från fingrar till hjärna så ger det mer en underlig känsla än motivation. Jag har ju viljan, men det är så mycket jag har i huvudet och vet inte hur jag ska packa ihop allt.

Så blir väl som allt annat jag skrivit genom tiderna, ett tiotals stycken och ingenting med varandra att göra. Och det är ju inte riktigt min tanke, faktiskt.

vill fara nuuu!

2010

2011

Vill bara åka iväg nu nu nuu, längtar ihjäl mig. Fast resfebern brukar komma på riktigt typ dagen innan. Annars längtar jag till körkortet som inte alls är långt bort, har även skickat mitt CV till olika ställen, så hoppas på jobb snart. Börjar bli riktigt rastlös nu på dagarna. Har varit skönt med 2 veckors ledighet, men vill ha någonstans att vara på dagarna OCH tjäna pengar.

< 3

En tid var det vi tre, vi var helt oslagbara. Under perioder var den ena bara med den andra, vi bråkade, vi tjaffsade, sa att vi aldrig ville ha med varandra att göra igen, men vi hittade alltid tillbaka. Vi var varandras tryggheter, vi visste vart vi alla tre stod.

Fast vi inte är så tajta som förut, så kommer jag alltid att räka med er. Ni har varit så stor del av mitt liv och stor del till den jag är idag, att jag står här idag. Förevigt tacksam!

“I fear being like everyone I hate, I fear failure, I fear losing control. I love balancing between chaos and control with everything I do. I always have a fear of going one way or another, getting lost in something, or losing everything to get lost in. And I fear being a completely acceptable sheep in society.”
― Marilyn Manson

“A wise girl kisses but doesn't love, listens but doesn't believe, and leaves before she is left.”
―  Marilyn Manson

“What doesn't kill you is gonna leave a scar.”
― Marilyn Manson

“When you're taught to love everyone, to love your enemies, then what value does that place on love?”
― Marilyn Manson

“Relationships never break cleanly. Like a valuable vase, they are smashed and then glued back together, smashed and glued, smashed and glued until the pieces just don't fit together anymore.”
― Marilyn Manson

“Not only are love and hate such closely related emotions, but it's a lot easier to hate someone you've cared about than someone you never have.”
― Marilyn Manson

You've been acting awful tough lately
Smoking a lot of cigarettes lately
But inside, you're just a little baby
It's okay to say you've got a weak spot
You don't always have to be on top
Better to be hated than love, love, loved for what you're not

You're vulnerable, you're vulnerable
You are not a robot
You're loveable, so loveable
But you're just troubled

Guess what? I'm not a robot, a robot
Guess what? I'm not a robot, a robot

You've been hanging with the unloved kids
Who you never really liked and you never trusted
But you are so magnetic, you pick up all the pins
Never committing to anything
You don't pick up the phone when it ring, ring, rings
Don't be so pathetic, just open up and sing

I'm vulnerable, I'm vulnerable
I am not a robot
You're loveable, so loveable
But you're just troubled

- snabb uppdatering!

Sanna har fått körkort i fredags, vilket är helt UNDERBART! Vi kan fara vart vi vill utan att vara bunden till gubbarna. Så idag har vi rajdat kring storheden, håller på med ett hårfärgningprojekt, spännande! Dock bara brunt underhår, men.. stort steg för mig med tanke på att det var gränsfall för något årsen att jag ens skulle få tillbaka min äkta hårfärg. Så nu jäklar i mig.

Vi har bokat resa till turkiet till den 23 september, känns bra, välbehövligt som jag nämt tidigare. Jag har även haft en hel del körlektioner, två förra veckan, tre nu i veckan och tre nästa vecka, körkortet känns väldigt nära. Ska bara plugga teorin. Längtar så jäkla mycket, så många helger jag varit nykter och önskat att jag kunde vara chaufför (extra cash money).

Sen är det inte så mycket mer, äter, andas och sover.

- myser

Sover i storstugan, vilket var ett jäkla bra tag sen! Fördelen är väl fler kanaler, till exempel MTV som också var ett bra tag sen man kolla på. Just nu verkar de vara svamp bob maraton, åh så längesen!! Cola och snus ger en extra mys feeling + att lill pelle kommer och kollar läget då å då.

Är även kolsvart ute, så vågar inte ta mig ut för att röka, vem vet vad som gömmer sig här i skogen, huvva! Kommer ihåg för två år sen när jag och Andre var och plockade blåbär i skogen och höll på att skita ner oss för minsa ljud för att en björn setts här i skogarna. Om de är något jag har sjukt mycket respekt för är mörkret, vi människor har inte så bra mörkerseende och det finns nog någon anledning för det..

Nu mer cola, mer svamp bob och mer snus!

- pysslar på

Just börjat elda i bastun, annars har jag bara strosat omkring. Nu mot kvällen klarnade det upp och gav landskapet en rättvis sida, allt är så mycket finare med lite sol på. Annars då? Tankar och funderingar, känner mig bara mer och mer nöjd att jag tog mig hit. För här kan jag tänka klart och förhoppningsvis komma fram till något vettigt.

<3

All these accidents,
That happen,
Follow the dot,
Coincidence,
Makes sense,
Only with you,
You don't have to speak,
I feel.

Emotional landscapes,
They puzzle me,
Then the riddle gets solved,
And you push me up to this

State of emergency,
How beautiful to be,
State of emergency,
Is where I want to be.

All that no-one sees,
You see,
What's inside of me,
Every nerve that hurts,
You heal,
Deep inside of me, oo-oohh,
You don't have to speak,
I feel.

Emotional landscapes,
They puzzle me - confuse,
Then the riddle gets solved,
And you push me up to this

State of emergency,
How beautiful to be,
State of emergency,
Is where I want to be.

State of emergency,
How beautiful to be,

Emotional landscapes,
They puzzle me,
Then the riddle gets solved,
And you push me up to this

State of emergency,
How beautiful to be,
State of emergency,
Is where I want to be.

- stugan

Lite stigterapi, vedhuggning och potatis plockning. Känns konstigt att vara här, såklart. Men ändå bra. Jag vet vart han är, med oss, hela tiden. Det handlar inte om att jag inte accepterat att han är död, han var gammal, han hade levt ett långt och fint liv. Som han sagt till brorsan "jag lever ju fan på övertid". Själva saken att lära sig att leva UTAN han, att klara sig utan han, det är de jag går igenom. Fortfarande känns de som att han är ute på en cykeltur eller vadsomhelst, han känns så närvarande.

Så här sitter jag, musik i öronen och en fin utsikt. Ut över sjö och skog och berg, tänker på allt möjligt. Känner mig rätt fridfull, lugn.

Lär bli en å annan uppdatering mellan stuggörat.

So close, no matter how far

Kanske en uppdatering vad som annars sker? Jobblös, arbetslös, navelpillare, kalla de vad ni vill. Men det känns bra med tanke på omständigheterna. När jag inte tänker på morfar, tänker jag på allt som hände innan. Så mitt lilla hjärta får ingen vila alls. Och självklart tar det energi från mig, är helt färdig. Önskade att jag bara kunde koppla bort allt, men är de inte de ena så är de det andra. Misstankar och misstro. Ständigt måste jag säga.

Jag hoppas i framtiden att människor kommit på en on/off knapp som varje individ får inopererad för att hindra depressioner och spring in i väggar, en paus knapp från allt elände. Fast det kanske ändå är bra att man inte kan pausa verkligheten, att man faktiskt får lära sig att bita ihop och att människor inte går att lita på. The hard way så att säga! Haha, ja det är väl så här alla känner någongång.

Mitt i allt måste man kunna skratta, unna sig själv tanken att man klarar sig ur allt. Jag har gått igenom ett helvete förut och överlevde. Men just att inte kunna lita på den som lever närmst inpå smärtar så jäkla mycket. Och inte veta när allt det infekterade läker, ovissheten. Men jag försöker och jag ger mig tid. Mest troligt blir det en resa i september till turkiet, känns välbehövligt.

Snart kommer pappa och hämtar mig, så ska vi möta upp Rasmus på kallax. Han och Lasse har varit och tågluffat i europa nu i 3 veckor, känns bra att han kommer hem nu, med tanke på allt. Ja, de skulle bli ett gladare inlägg men kan ju inte låtsas, skrev bara vad som föll in.

-

Senaste inläggen har bara handlat om morfar, men det är vad jag tänker på, det är de som händer just nu i mitt liv. Jag har aldrig förlorat någon så nära, jag vet inte vad som väntar mig, jag vet bara att det här är början på en hel process att smälta. Men jag kommer nog aldrig förstå, jag kan acceptera tids nog, men kommer aldrig förstå. I min framtidsplan skulle han vara där, hålla i mitt barn och se barnet växa upp. Nu i efterhand låter det inte logiskt, nu i efterhand förstår jag att man lever inte föralltid. Jag pratar om honom som om jag förstått, berättar om den 17 augusti och vad som hände. Jag pratar om att hitta en fin klänning att ha på begravningen, jag letar bilder att ha med i bildspelet som ska vara på under minnesstunden efter begravningen. Precis som om jag accepterat. Men som jag skrev tidigare, mina tankar går en kringelväg runt det som faktiskt är sanning, jag kommer aldrig få se eller höra min morfar igen. Att skriva för mig är ett sätt att försöka förstå, att om och om igen gå igenom samma meningar eller dela med mig av tankar kring hela situationen. Det känns i hela min kropp, hela jag är helt utmattad och slut. Känns som att jag hade kunnat sova flera dygn. Fan också.. Fan fan fan! Du var ju inte bara morfar, du var ju min vän..

- tungt

Jag fattar fortfarande inte, natten har varit dålig, vaknat och somnat, vaknat igen och somnat x10000. Var med en stund på begravningsbyrån, men kändes som att vi pratade om någon annan. Följde sedan med hem till mormor, har kollat på en massa bilder och fotat av. Jag tänker hela tiden att han var ju gammal, 75 fina år fick han och in i de sista höll han igång. Och när jag tänker alla anledningar till varför det egentligen är naturligt, att de är livets gång, då borde jag ju fatta att det hänt. Men det är som att mina tankar tar en kringel väg, runt det som faktiskt är fakta och sanning, jag kommer aldrig få se han igen.

Det är svårt, det gör ont.

Grattis på din dag <3

Idag skulle du blivit 75 år morfar, vi hade planerat surströmming i vanlig ordning hos dig och mormor. Vi kommer hålla oss till de, du kommer vara med oss, bara de att vi inte ser dig. Det har inte gått in ännu att du inte längre är med oss, min kropp påminner mig ständigt att det är något som hänt, känner mig helt färdig och smärtan i bröstkorgen har bitit sig fast.

Jag tänkte nästan slå ditt nummer, säga grattis och att vi ses senare. För det känns inte, jag kan inte förstå.. Älskade bästaste, grattis på din dag, jag vet att du kommer vara med oss!!