< 3

Green sleeves stirred my heart away
Green sleeves caught my eye of blue
Green sleeves put my soul at ease
So, I gave my love to sweet, green sleeves

I offered you my gentle hand
For you to take with man’s desire
A gift of both my life and land
I risked it all on truth or lie

Green sleeves stirred my heart away
Green sleeves caught my eye of blue
Green sleeves put my soul at ease
So, I gave my love to sweet, green sleeves

Life set you up, then it took you down
It broke you with humility
When your feet, they touched the ground
You cried that you no longer loved me

Green sleeves stirred my heart away
Green sleeves caught my eye of blue
Green sleeves put my soul at ease
So, I gave my love to sweet, green sleeves

Green sleeves, now you say goodbye
I pray you find the love you crave
I’ll forever believed a lie
Your love will last to my grav

Green sleeves stirred my heart away
Green sleeves caught my eye of blue
Green sleeves put my soul at ease
So, I gave my love to sweet, green sleeves

- Greensleeves

Jag tänker lite för mycket, känner lite för mycket, men hur kan man inte tänka för mycket? Hur kan man inte känna för mycket? Det är inget som går att trolla bort. Jag försöker att tänka lite mindre, känna lite mindre, men det är svårt, speciellt när det är så här jag är. Jag kan bara inte ändra mig, då förstör jag hela grejen med att vara jag.

You ask me if there'll come a time
When I grow tired of you
Never my love
Never my love

You wonder if this heart of mine
Will lose its desire for you
Never my love
Never my love

What makes you think love will end
When you know that my whole life depends
On you (on you)

Never my love
Never my love

You say you fear I'll change my mind
And I won't require you
Never my love
Never my love

How can you think love will end
When I've asked you to spend your whole life 
With me (with me, with me)

- How to thrive when the world overwhelms you

Jag tycker inte om att man stoppar människor i olika fack, även fast det underlättar för människan och omgivningen, samt ger större förståelse kring hur en del människor fungerar och varför det kan bli som det kan bli. Men jag gillar det ändå inte, inte när det kommer till mig själv.  Jag ger den här boken ett försök. Blev remitterad till några KBT samtal efter min sjukskrivning i våras och hon tyckte jag skulle läsa boken. Det handlar om människor som har något man kallat för HSP, känsliga människor, människor som i stort sätt är känslig för allt. Energi, människor, lukt, ljud. Ja jag känner igen mig, en hel del, men jag är ju bara jag, jag är ingen HSP. Det känns ändå skönt att det finns en bok, en hel bok där man känner igen sig, och plötsligt känner man sig inte så ensam med allt man tänker. Det är inte så tokigt som man många gånger tänkt, jag är inte tokig, och mina tankar är inte tokiga, en del bara är så här, och det finns en hel bok skriven om det. Så jag ska läsa den här boken, jag ska ge den ett försök.

- jäkla skit

Snacka om att man börjar känna sig gammal. Jag minns när man var proffs på datorer, när man fattade allt, hela grejen, man laddade ner bilder som rörde på sig, man laddade ner en film och fick se den tre dagar senare, för då hade den laddat klart. Jag kommer ihåg musik snuttar man laddade ner, man laddade ner allt, förstod allt, fick lära sina föräldrar som inte förstod något. Ja till saken, jag förstår inte något. Lätta saker, ta hem en film till exempel. Men ikväll, klockan sju, blev jag så otroligt sugen på att spela sims! Var många år sedan, jag vet att det inte ser ut som det gjorde på den tiden jag spelade, och det kändes ännu mer spännande då. Nåja, jag gick in på tankafetast, tänkte att det här är ju hur lätt som helst. Sitter här nu, x antal timmar senare och har efter 3 tutorials och ett jävla smsande med Mille inte blivit ett dugg klokare. Jag måste säga att mitt spelsug ligger på botten just nu, den här pirriga känslan att spela ett spel är försvunnen. Jag börjar bli gammal. Fattar inte vad casha är eller hacka eller mounta eller vad en iso fil är. Ja jag är nog för gammal för sims med, tydligen.

Här, i denna soffa, har jag varit sedan igår, magkatarr som fått mig att vela kräkas av en klunk vatten. Blivit bättre under dagen, men jag tänkte verkligen tidigare ikväll att spela sims skulle uppmuntra mig en aning, göra mig lite glad, få mig att le litegrann. Men på allt detta, efter alla timmar spenderade på en och samma sak, har jag dragit på säkert 100 olika virus. Jag kan inte det här längre, jag hinner inte med, jag bara trycker ja på allt, ok på allt, vill bara vidare, vill inte läsa all text, trycker helst på den stora gröna knappen, ja och förmodligen är det ju ett virus jag tackar ja till. Lätt att vara efterklok. Mille kommer imorgon och räddar både mig och datorn som tur är.

- Are you with me?

Jag måste skriva som det är, hur jag känner just nu. Jag har en sån längtan, efter något nytt, se nya saker, vara i en annan miljö, se en annan kultur, leva ett annat liv. Lämna den här Johanna, jag är inte färdig med mig själv, det kommer jag aldrig någonsin vara, men jag kan utvecklas ännu mer. Den här längtan har alltid funnits med mig, varje gång jag satt mig på en buss har jag känt att jag varit på väg. När jag sitter i en bil och bara åker med, så är jag på väg. I ett plan, i ett tåg. Jag älskar känslan, att vara på väg. Jag har alltid ett mål, men det spelar ingen roll, det är känslan som just då är så påtaglig som får mig att längta Ännu mera.

Jag vill vara på väg, jag vill längta, jag vill ha något framför mig.

-

Stoppat i mer rosa, alldeles nyss. Jag vet inte, det gör mig glad, just nu. Det är grått och mulet ute, det är kyligt och träden är snart nakna. Hösten är vacker, allt vissnar, dör, försvinner, för att återuppstå om några månader igen. Det är häftigt,hur naturen fungerar, och det fungerar likadant år efter år. Lite som en del människor fungerar, man drar sig undan under en period, för att återuppstå med så mycket energi, så mycket färger. Jag är rätt grå dessa dagar, det hjälper att färga håret, känns det som. Och man ska väl ändå köra på det som fungerar? 

- ledigt

Ledig heeela dagen, var dock till läkaren på morgonen, 9 provrör fyllda med blod, tur att man inte är varken nål rädd eller mår illa av blod! Gick väl bra, antar jag. Det är en början iallafall. Annars händer det inte så mycket just nu, kollar för mycket på orange is the new black, men snart är det slut. Fast walking dead och american horror story börjar ju på nya säsonger snart, så jag klarar mig nog bra. Hade visioner om denna dag, ta tag i disk, boka tvättstuga, men det går segt. Vill inte nu, kanske snart. Skulle nyss stoppa upp en plafond lampa, det gick inte så bra, vill göra sånt nu, nya saker, pynta och pyssla.

Vill planera en resa, vill ha något att se fram emot. Kollar på långa resor, upptäcka nya länder, städer, göra något nytt, se något nytt. Något som är gammalt, men så nytt och okänt för mig. Vill smaka främmande kryddor, vill känna lukten av äventyr, vara på vift. Sånt där som känns omöjligt, sånt man tänker att andra bara gör, sånt vill jag göra.

 

- Jag gillar kvällar

Jag jobbar oftast kväll, för det är kvällar och nätter som fungerar för mig. När någon frågat varför så har jag oftast svarat: 'Jag gillar kvällar, helt enkelt.' Ja nu är det ju inte riktigt så. För en del personer har jag svarat precis som det är: 'För det är kvällar som fungerar för mig.' Det är vad som fungerar för mig och min kropp, för att min hjärna och kropp ska kunna samarbeta på bästa möjliga sätt så måste jag få hinna väcka min kropp. En morgon för mig ser olika ut, olika ont, olika stel, olika trött. Men det finns alltid där. När jag är i mina värsta skov så har jag svårt att sätta mig upp, jag har svårt att ställa mig, röra på huvudet och med en huvudvärk på köpet som dånar, förmodligen av stelheten som varat flera timmar i sömnen. Så det tar en stund för mig att komma igång på morgonen, jag får stretcha i omgångar. Så därför föredrar jag kvällar. De gånger jag haft dagpass och haft en sån här morgon, försöker jag ställa klockan betydligt tidigare för att hinna väcka kroppen. De gånger jag inte ställt klockan tidigare har resulterar i en febersvettig morgon och yrsel, samt all värk. 

Helt allvarligt kan jag inte skilja på mycket ont och lite ont längre, för det finns hela tiden hos mig. Jag måste vara lite 'extra' hela tiden för att orka med en dag, och det här har blivit en vana, det här är mitt liv, jag orkar inte prata om det, för det är som en kappa som hänger över mig hela tiden, mina närmsta vet, och dom orkar inte höra mer, jag orkar inte prata mer. Det känns skamligt att nämna att jag har ont, jag vill inte fråga om hjälp att ta upp något från golvet när jag har mina sämsta dagar, för jag är 22 år, jag ska inte behöva fråga, och ingen ska behöva hjälpa mig. Det är jobbigt att inse verkligheten, hur det egentligen är. Att jag kommer på mig själv förneka något som alltid är hos mig. 'Jag gillar kvällar' är ett sånt bra exempel, jag har sagt det så mycket att jag tror det själv, när det i själva verket är ett val jag Måste göra för att fungera.

- How long will I love you

How long will I love you?
As long as stars are above you
And longer, if I can.
How long will I need you?
As long as the seasons need to
Follow their plan.

How long will I be with you?
As long as the sea is bound to
Wash upon the sand.

How long will I want you?
As long as you want me to
And longer by far.
How long will I hold you?
As long as your father told you,
As long as you can.

How long will I give to you?
As long as I live through you
However long you say.

How long will I love you?
As long as stars are above you
And longer, if I may.

We're all traveling through time together
Every day of our lives.
All we can do is do our best
To relish this remarkable ride.

- rosa

- valborg

 Änglarna har åkt på pisk
Gårdarna är grönsvarta
Och i Azalea kan man inte undgå att bli kär
Där går en som svär att allt du gör är gott
Mhm, ja, jag är din
Om du vill ha en idiot lägg din hand i min
Mhm, lägg din hand i min

Har ingen plats att kalla hem
I detta pissiga vårregn
Ett förortsgäng kapar en spårvagn hem
I vårkvällen
Provsmakar livets heroin
Mhm, och om du någonsin
Vill ha en idiot lägg din hand i min
Mhm, lägg din hand i min

Du kanske aldrig når det du vill nå
Men du når mig
Du kanske aldrig får den du vill få
Men du får mig

- frihet

- tommy tycker om mig

Om livet är på natten när du sover, måste du nog faktiskt göra någonting
åt det. Du säger att du lever bara när du drömmer.
Är du dum, eller?
Du måste göra någonting åt det. 

I väntan på livet står du ut med vad som helst. Sedan efter döden blir allt
bra, säger prästen. Hör du hur det låter?
Hör du vad dom säger? Du måste göra någonting åt det.
Jag vet att du gråter.


Om livet är på natten när du sover, måste du nog faktiskt göra någonting
åt det. Du säger att du lever bara när du drömmer.
Är du dum, eller?
Du måste göra någonting åt det.

- best shot

When you're on your own and you feel lost
When your heart's a mess though you've given your best.

I'll be here giving it my best shot, baby, your love's got more than I need.
Here crying from the rooftops.
Nothing can stop us if we believe.
Here giving it my best shot, baby, I find that we can be free.
When you're here, here with me.

When your sky is dark and the earth is shaking your bed.
Your hope is at its end, you just need one friend.

I'll be here giving it my best shot, baby, your love's got all that I need.
Here crying from the rooftops.
Nothing can stop us if we believe.
Here giving it my best shot, baby, I find that we can be free.
When you're here, here with me.

When you can't find your way and all around you walks as deep and grey.
The stars fall from above and you're barely holding on my love.

Giving it my best shot, baby, your love's got all that I need.
Here crying from the rooftops.
Nothing can stop us if we believe.
Here giving it my best shot, baby, I find that we can be free.
When you're here with me.

- wait

Send your dreams
Where nobody hides
Give your tears
To tide

No time
No time

There's no end
There is no goodbye
Disappear
With the night

No time
No time
No time

No time
No time
No time

- Tredje koppen gillt

Har jag ens en cam? Ja haha ojoj. Alla dessa bilder jag har på den här datorn. Jag tänkte ta tillfället i akt att skriva när jag faktiskt kände att jag fick lust. Har börjat bo in mig i denna tvåa, jag tänder ljus och har börjat dricka dyrt thé. Nä okej, jag gör en del annat också. Jobbar och sover också. När jag nu bor själv måste jag ju även börja laga mat, så igår blev det pytt i panna! Inte så där jätte avancerat då alltså.

Jag skulle dock göra något avancerat i helgen, egna köttbullar och egen gjord lingonsylt. Sist när vi var i stugan hittade jag vad jag trodde var ett lingoställe, där spenderade jag två timmar. Fick en helvetes träningsvärk som höll i sig i flera dagar, men jag tyckte det var värt det eftersom jag hade ju ändå fått ihop 2 liter lingon. Så i lördags började jag mitt mat projekt som skulle resultera en riktigt god lyckad husmanskost. Problemet var alltså då att lingonen inte var lingon. Jag har lärt mig att jag bara ska hålla mig till blåbärs plock, end of story.

Tredje koppen gillt, har dansat i lägenheten, vill få bort stelheten, vill bli 22 år på en gång, men det tar tid, men nu är jag snart igång. Snart är jag 22 och inte 80. Kaffet hjälper, ger mig en extra knuff, får mig att gå ner på golvet och göra någon form av yoga, men jag har inte riktigt tålamod, så det blir något helt annat. Sedan efter andra koppen så börjar jag dansa, eller kan man kalla det dans? Det blir mer något slags skuttande. lite squats och armhävningar där emellan. Jag försöker hitta denna energi, men den är nog helt fejkad av allt koffein. Tredje koppen, här sitter jag. Det var så mycket göra denna dagen, på min lista, som finns i huvudet, jag skulle göra det, sen det och sedan även det där. Men så satt jag mig här. För att skjuta upp på det där, och det och det andra. Inte just nu, snart. Så därför skriver jag.

Jag bor högst upp i denna lägenhet, vet ni vad som är bäst med det? Min balkong har inget tak, så när det blir mörkt på kvällen så har jag karlavagnen ovanför mig. Och alla andra billioners stjärnor. Det är helt underbart, det är så vackert. Mina rökstunder när jag är ensam blir så långa, för jag kan aldrig sluta fascineras. Ingenting känns speciellt långt bort. Jag kommer ihåg en period när pappa jobbade i överkalix och jag var ofta i stugan under den perioden, var kanske åtta år? Från balkongen i stugan, över sjön, över alla träd och den oändligt långa skogen, kunde man se en blinkade lampa, den var så långt bort att det såg ut som en stjärna i på den mörka himlen, men det var en pelare med lyse i överkalix. När jag pratade med honom i telefonen så bad han mig alltid att kolla på den där blinkande ''stjärnan'' och försäkrade mig om att han inte var så långt bort trots allt, och att jag skulle kolla på den när jag saknade han. Den tanken är värmande och kommer alltid finnas kvar. Stjärnor ger en trygghet för mig.

Nu ska jag ta tag i något.  

- ordning i kaoset

Ja nu är vi här, jag och katterna. Har mycket kvar i Andrés lägenhet, små saker som är utspridda överallt. Det känns konstigt att ta allt, så jag har lämnat lite. Det här ska bli mitt nya hem, men det är inte en helt naturlig känsla ännu. Jag sitter just nu i min hall, för det är här jag kan stoppa in sladden, har inget trådlöst ännu. Jag blev lycklig idag av att få upp tv:n, jag blev lycklig när mamma rotat i sina skrymslen och funnit en antenn sladd och internet sladd, det heter säkert något annat, men det är inte så viktigt. Det har gått ett dygn utan att få se på tv, och jag blev lycklig, vet inte om det är sorgligt?? Haha...

Jag behöver det här, jag måste behöva det här. När min magkänsla varit så stark, så får jag inte helt plötsligt bli svag. Nu är jag vuxen, jag behöver inte alltid ha någon, även fast det är precis vad jag vill. Man kan känna sig ensam ibland fast man är två, men ensam med ensamheten själv är faktiskt lite värre. När jag känner att jag blir svag, så intalar jag mig att det här är en resa jag även måste ta. Den här resan har inte börjat från och med igår, den här resan började mentalt i Maj när jag tog upp det första gången.

- Musik

Just nu, när världen utanför mig är kaos, när verkligheten är stökig, så är musik På högsta volym, i hörlurar det ända som lugnar mig. Just nu är det så stökigt, allt är huller om buller. Jag önskar jag kunde mena det bokstavligen, typ som ett flyttkaos eller krypande dammråttor. Men nej. I min verklighet är det stökigt. Människor kommer in som virvelvindar och bryr sig inte alls om skadorna som lämnas. Jag tror det är just det som skiljer mig från många andra, jag är ingen jävla virvel vind som förstör en massa hela tiden, jag kanske är ett litet kaos, men jag förstör inte andra. Och skulle jag råkas göra det, så skulle jag städa efter mig, eller laga det som skulle kunna behövas laga.

Det känns stökigt, jag känner mig trasig. Jag är less på det. Jag är less på att vara trasig ensam. Jag är less på att försöka laga mig själv, bara för att någon ska kunna få mig att rasa gång på gång. Och jag bryr mig inte, sedan bryr jag mig så mycket så att jag slutar bry mig, och det går runt runt runt. Det gör ont att ha ont ensam, det gör ont att vara trasig ensam.

- not about angels

How unfair, it's just our love
Found something real that's out of touch
But if you'd searched the whole wide world
Would you dare to let it go?

- Instagrammat

London var grymt kul, blev totalt förälskad i den staden. Varit hemma i över en vecka, packade upp väskan idag. Snacka om att sista dagarna av semestern bara rinner ur handen, första två gick långsamt, men är nu på min sista och det går så fort! Kändes som om det var nyss jag satt här och skrev, men det var innan London, och London har jag liksom gjort nu, för över en vecka sen. Snart är man tillbaka i rutin igen, jobb, hem, jobb, hem. Snart ett nytt hem. Om det nu kommer kännas som ett hem, det vet jag ju faktiskt inte. 

- If I go

Tell me what you know about dreams, dreams

Tänkte att det kanske var dags att ge en uppdatering. Semester, lite mer än två veckor kvar. känts som om jag haft i flera veckor redan men inte ens haft häften. Ja trots semester så är jag ändå en berg och dal bana. Som många vet kommer jag och André att separera, vi kommer fortfarande vara Vi men på olika håll bara. Det kan lätt komma fram fel när en ena berättar för en andra, så vill göra en sak klar, det var mitt val att få testa leva själv, och även fast jag Valt detta och tog upp det från första början så betyder det inte att det är enkelt. Det är inte alls enkelt, det är faktiskt jobbigt. Och ja, det är jobbigt när andra vill prata om det, Det är jobbigt för båda, men vi respekterar varandra och jag känner att jag behöver det här. Men vi håller ihop, det är vi.
En annan sak som sker just nu är att jag är mitt uppe i en packning. London imorgon, så packar in och ut saker, tar bort och stoppar in. Jag hatar att packa. Det är lite som när jag går och handlar, när det finns för mycket valmöjligheter så tar det lång tid. Ungefär som när jag står och ska plocka frukt eller grönsaker, det kan ta en evighet när jag är ensam. Samma gäller denna packning. Jag har kommit fram till att jag har för mycket, alldeles för mycket, av allt.

Ja sen så fyllde jag 22 år i måndags. Det är väl nu jag ska reflektera över att bli Ännu ett år  äldre, men nej, det finns inte så mycket att reflektera. Jag växer för varje år som går, ibland rasar jag, och så är det helt enkelt. Jag hade kunnat vara på ett helt annat plan rent psykiskt nu och bli så där djup och melankolisk, men jag är ganska bra just nu. Inte för att det är dåligt det andra, men det bara finns inte just nu hos mig.

Också för att avsluta så måste jag bara skriva att jag har så underbara människor i mitt liv. Mina vänner är inte många, men när man finner sig själv i olika kriser i livet så har jag stöttning till hundra procent av det finaste som finns i mitt liv, mina närmsta, åh, ni är helt otroliga. 

- chandelier

I'm gonna swing from the chandelier, from the chandelier
I'm gonna live like tomorrow doesn't exist
Like it doesn't exist
I'm gonna fly like a bird through the night, feel my tears as they dry
I'm gonna swing from the chandelier, from the chandelier

Never say never

There's some things we don't talk about 
Rather do without
And just hold the smile
Falling in and out of love
Same damn problem
Together all the while

You can never say never
Why we don't know when
Time and time again
Younger now than we were before

Don't let me go
Don't let me go
Don't let me go

Picture you're the queen of everything
As far as the eye can see
Under your command
I will be your guardian
When all is crumbling
Steady your hands

You can never say never
Why we don't know when
Time, time and time again
Younger now then we were before

Don't let me go
Don't let me go
Don't let me go

We're pulling apart and coming together again and again
We're growing apart but we pull it together, pull it together, together again

Don't let me go

Det är så jag säger det

Hon låg på gatan
medan rymdskeppen
sände meddelanden
genom atmosfären

Hon skär sig i handleden
i solskenet
för hon säger
att hon redan sett Spanien
och världen förtjänar inte dig

För du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet

Det kan ta slut i morgon
eller hålla på för alltid
ibland är det så

Så säg som det är
för den här gången
krävs det mer
innan jag öppnar armarna
förlorar mig
och känslorna faller fritt
på midnattsgatorna
för vem skulle bry sig
om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig
in i mig

Och du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet

När jag tänkte på dig,
kände du mig?
genom antennerna
och sateliterna

När du låg på gatan
medan rymdskeppen
sände meddelanden
genom atmosfären
och världen förtjänar inte dig

För du är det finaste jag vet
när allt annat är falskt och fel
och jag bara går ner mig
för det är så jag säger det
till dig
- du är det finaste jag vet

Allt roligt börjar
och slutar med
att vi är nere och ute igen
(men vad behöver vi
egentligen?)

Jag vänder mig om,
hon bara ler
allén är inte så dålig ändå
när du går brevid
och det är så jag säger det

- strong

Excuse me for a while
While I’m wide-eyed
And I’m so down caught in the middle
I’ve excused you for a while
While I’m wide-eyed
And I’m so down caught in the middle

And a lion, a lion roars would you not listen?
If a child, a child cries would you not forgive them?

Yeah, I might seem so strong
Yeah, I might speak so long
I've never been so wrong
Yeah, I might seem so strong
Yeah, I might speak so long
I've never been so wrong

Excuse me for a while,
Turn a blind eye
With a stare caught right in the middle
Have you wondered for a while
I have a feeling deep down
You’re caught in the middle

If a lion, a lion roars would you not listen?
If a child, a child cries would you not forgive them?

Yeah, I might seem so strong
Yeah, I might speak so long
I've never been so wrong
Yeah, I might seem so strong
Yeah, I might speak so long
I've never been so wrong

They say I'm too young to love you
They say I'm too dumb to see
They judge me like a picture book
By the colors like they forgot to read
I think we're like fire and water
I think we're like the wind and sea
You're burning up, I'm cooling down
You're up, I'm down
You're blind, I see
But I'm free

- never think

Never think
What's in your heart
What's in our home
So I won't

You'll learn to hate me
But still call me baby
Oh baby
So call me by my name

And save your soul
save your soul
Before you're too far gone
Before nothing can be done

I

'll try to decide when
She'll lie in the end
I ain't got no fight in me
In this whole damn world
Telling you to hold off
She said hold on
I

t's the one thing that I've known

Once I put my coat on
And how I know it's all wrong
She's standing outside holding me
Saying oh please
I'm in love
I'm in love

Girl save your soul
Save your soul
Before you're too far gone
And before nothing can be done

'Cause without me
You got it all
So hold on
Without me you got it all
So hold on
Without me you got it all
Without me you got it all
So hold on
Without me you got it all
So hold on
Without me you got it all
So hold on
Hold on

- let me sign

Standing there by a broken tree
Her hands are all twisted, she was pointing at me
I was damned by the light, coming out of her eyes
She spoke with a voice that disrupted the sky
She said walk on over here to the bitter shade
I will wrap you in my arms and you'll know that you're saved
Let me sign
Let me sign

I was out for a drink in a soho bar
The air was smoked out liked a cheap cigar
She rose out of her seat like a painted ghost
She was the woman that I wanted the most
As she reached for my arm I gave her my hand
I said 'Lay me down easy let me understand'
Let me sign, 
Let sign,
Can't fight the devil so just let me sign. 

As I walked through the door she was still in my head
As I entered the room she was laid there in bed
She reached out for me all twisted in black
I was on my way down, never coming back
Let me sign, let me sign, can't fight the devil so just let me sign.
Let me sign, let me sign, can't fight the devil so just let me sign