måndag, september 1

jag är smart! ... och nej jag skryter inte 8)


K
L
i
C
K
A
:)

They say the devil's water, it ain't so sweet, but you can dip your feet every once in a little while

asså när jag lyssnar på typ.. jonas brothers, tokio hotel, ross copperman och låten adore you, så blir jag på världens skriv humör. Inte skriva här, men skriva.. skriva! Men jag kan ju inte skriva, dock. Men det påminner om tiden då skrivandet var min värld, det var allt liksom. Så antaglien känns det ju helt cp när jag inte kan skriva, som om jag förlorat något. Och anledningen till att jag nämner om min författar sida hela tiden beror helt klart på att jag saknar det, okej? Om jag förlorat min farsa eller någon bara, så hade jag ju säkert skrivit om det hela tiden. Men som sagt, jag ska börjat rita manga. Även fast jag drog ner mig och mitt självförtroende när jag ritade på fri hand utan något att gå efter, så vill jag inte ge upp. Som ni förstår så blev det väldigt fult, väldigt. Men jag kan ju skylla på att jag var trött, också sjävklart för att jag började rita Igår. Men jag vill inte ge upp, även fast jag kommer vara nära så kan jag ändå se mig som en manga stjärna! hahaha, nej nu kom jag på fantasi kvisten som oftast kommer till liv efter 2 på natten.

Idag var det skola, och jag offrade mig själv för att åka buss med hannah. Ja, så ni förstår kom jag försent, eller ni förstod nog att något hände mig när jag sa Offra. Men mina lärare är ju klockrena, 'jag missade bussen' - 'jajajaja, du är ju här iallafall.' med ett brett leende som pratar för sig själv 'du-går-iv-för-att-du-är-speciell.-du-förstår-inte-matte-engelska-och-saknar-hjärnkapicitet'. Jag känner mig exakt som en sexåring där i klassen, inte bara för att vi håller på med allt från GRUNDEN, jag skojar inte. Också blir dom förvånade där jag jobbar 4 kapitel i engelska, 2 sidor i matte, 6 kapitel i svenska. När jag var klar med allt det där, frågade jag: 'får jag läsa?' dom sa ju ja. Men sen kom en var lärarna, 'omg johanna, im impressed' halva klassen satt fprtfarande och hade hunnit med ett kapitel i engelska. Förstår ni hur jag känner? Om ni inte förstår, så är jag ledsen för att det verkligen inte går att beskriva.

På vägen mot bussen stötte jag på evelina, gash, alla går typ till fyra-fem? ojoj.
En annan sak måste jag påpeka, getingar. vart ska jag börja? Ja, jag har fobi och det är väldigt pinsamt när man står i en tjock folkmassa, Eller om det står 10 peeepz, ingen känner varandra, det enda man har gemensamt är att alla väntar på bussen. Därav kollar man väldigt mycket på varandra, minsta rörelse och alla blickar är på en. Så ni ser vart jag vill komma? Jag ställer mig gärna inte vid blommor nu när hösten är påväg, eftersom det finns väldigt mycket aggrisiva getingar där, men på busshålls platsenstod alla kring 2 meter ifrån varandra, och det ända platsen jag kunde stå på var SÅKLART mellan två blom krukor. Nu förstår ni verkligen vad som händer, en geting, två gentingar, BZZZ i örat. Jag började vifta våldsamt med armarna, det var min fobi reflex, jag själv skämdes. Dom försvann och jag andades ut, men då började jag tänka, är dom i mitt hår? eller går dom i min tröjja? I mina skor? Kommer dom sticka mig och jag hoppar runt som en idiot och gråter? Diskret flyttade jag på mig närmare ett par människor, för då skulle jag kunna vifta den mot någon av dom. Såklart kom getingarna tillbaka, men dom tyckte om mig, bara mig. Men jag stod still då, försökte act cool, då kom bussen som blev min räddning.

Jag vill bara säga att getingarna på min balkong, respekt! dom vill inte ens sticka mig, dom kommer inte ens nära. Ja, dom är väl alla olika. Beror det på att vi har blommor? eller för att dom bara känner att jag är världens bästa djurvän? ;) .. nej seriöst, jag hatar getingar och vill att vintern ska komma nu :O

btw, såg kill buljo igår, tror det är den fulaste filmen jag någonsin sett.