fredag, november 15

- Frihet

När jag var 13 år bestämde jag mig för en tatuering, som jag skulle göra när jag hade åldern inne eller möjligen hittade en tatuerare som ville tatuera en under 18. Sebastian tatuerade mig när jag var 17. Min tatuering, som är på handleden, betyder Frihet på kanji.
 
När jag var 13 tänkte jag att frihet var att vara ensam, utan någon, helt ensam på egen hand. Jag hade visioner om att resa iväg ensam, jag visste inte vart, jag visste inte vad jag skulle leva på, jag hade ingen som helst plan. Men för mig var det frihet, att få lämna alla. Det var dagar jag kom på mig själv om hur orealistisk den planen var, och dom dagarna var mina tankar på frihet att få dö.
Jag ville tatuera frihet, för att Aldrig någonsin glömma dess betydelse.

Dessa fyra år som gick mellan tanken på tatuering till att få tatuera sig, så tänkte jag inte så mycket på att varken fly eller ta livet av mig, även fast det var återkommande tankar så var det ingenting som påverkade mig så pass att jag gjorde något utav det. Men att få tatuera det, det bara var ett måste, för jag levde fortfarande med tanken att Aldrig någonsin glömma dess betydelse.
 
Idag är jag 21 år. Denna tatuering är en sån naturlig del av mig, att jag ser det inte som en tatuering, jag ser det som en viktig del av mig. Det händer att jag glömmer bort den, som om den vore ett stort födelsemärke. Men ibland tittar jag på den, och jag funderar på vad frihet är. För jag har förändrats radikalt dessa år som gått, jag har formats och jag har byggt upp mig. Jag vet att mina tankar kring frihet och frihets betydelse kommer att fortsätta förändras, för jag har inget riktigt svar på det, och jag tvivlar på att jag någonsin kommer att ha.

Det som betyder allra mest med denna tatuering,
är att det känns som en hyllning till mig själv,
en hyllning till mig själv för 8 år sen.
Jag gjorde tatueringen du så gärna ville ha,
och jag glömmer aldrig, aldrig någonsin dess betydelse du tänkte då.
Du behövde aldrig fly, och du krigade igenom alla smärtsamma år, du lever idag och du är okej.
Du kommer aldrig vara riktigt bra, men du är okej och du lever.

Nej, jag glömmer aldrig någonsin.
 


onsdag, november 13

- nattjobb

Jobbar inatt och sedan hela helgen, ja varför ska man vara ledig när man ändå inte har råd att göra något! Detssutom har min bil krånglat, sparkat på den och svurit, den lyssnade inte alls på mig. Så nu får jag låna Andres bil, ändå skönt att köra en bil man kan lita på. Förhoppningsvis!! :@

tisdag, november 12


- störd dygnsrytm

Jobbade natten till måndag, sov till fyra idag (ja eller igår, bla bla bla) Linus och Frida har varit här till strax efter ett, skulle så duktigt lägga mig, men snöade fast någonstans i den ointressanta mobil världen. Ja ointeresssant, minst sagt, men lika fast ändå. Kollar facebook, slår bort facebook, öppnar insta, slår bort, öppnar aftonbladet, slår bort och sedan in på face igen. Runt runt om igen.

Men nu ska jag ge detta ett försök, för imorgon far jag till stallet, tidigt var min tanke. We will see about that ..... 


fredag, november 8

Your love is like a soldier, loyal 'til you die

Blandade reaktioner till mitt val att raka bort en del av håret, äh det växer ut. Och de flesta som känner mig blev ändå inte så förvånade. Delvis planerat, delvis inte. En förändring behövdes, och den behövdes snabbt. Jag är trött på att se mig i spegeln, och se likadan ut, och jag är trött på mitt långa hår, egentligen hade jag velat raka bort allt. Men då hade det nog blivit väldigt annorlunda reaktioner, och med tanke på att Britney gjorde det mitt i ett psykiskt kollaps så har hon gjort den frisyren till något väldigt fördomsfullt.

Nåväl, får se vad nästa grej blir.