Ja nu är vi här, jag och katterna. Har mycket kvar i Andrés lägenhet, små saker som är utspridda överallt. Det känns konstigt att ta allt, så jag har lämnat lite. Det här ska bli mitt nya hem, men det är inte en helt naturlig känsla ännu. Jag sitter just nu i min hall, för det är här jag kan stoppa in sladden, har inget trådlöst ännu. Jag blev lycklig idag av att få upp tv:n, jag blev lycklig när mamma rotat i sina skrymslen och funnit en antenn sladd och internet sladd, det heter säkert något annat, men det är inte så viktigt. Det har gått ett dygn utan att få se på tv, och jag blev lycklig, vet inte om det är sorgligt?? Haha...
Jag behöver det här, jag måste behöva det här. När min magkänsla varit så stark, så får jag inte helt plötsligt bli svag. Nu är jag vuxen, jag behöver inte alltid ha någon, även fast det är precis vad jag vill. Man kan känna sig ensam ibland fast man är två, men ensam med ensamheten själv är faktiskt lite värre. När jag känner att jag blir svag, så intalar jag mig att det här är en resa jag även måste ta. Den här resan har inte börjat från och med igår, den här resan började mentalt i Maj när jag tog upp det första gången.
