Min andra del! <3

Så glad att fira nya året med min fina!

Äntligen!

Nu är mördarveckorna och helgerna över. Dock kommer en oro av vad som står framför mig detta 2013, vad jag ska jobba med och vad jag ska göra. Kommer jobba kvar som nattklubbs anställd varannan helg iallafall, för jag trivs verkligen. Men utöver? Får väl springa som uska tills jag trillar över något annat.

Har åkt på en riktig förkylning och sista timmarna igår hade jag feber. Så typislt. Min sanna har även blivit sjuk men vi har kämpat som tappra krigare på jobbet. Ännu mer typiskt att enda dagen vi ska festa på hundra år så är båda förkylda.

Har fixat mitt underhår och mina naglar iallafall. Men kläder har jag inte fixat..

Jag försökte iallafall

Jag föll, jag tog mig upp. Jag kämpade när jag kom till den brantaste uppförsbacken, jag tog mig upp. Jag pratade, jag hittade ord på saker, det löste sig. För tvåtusende gången löste det sig. Jag har fallit, det har du med. Men styrkan och energin finns inte till för att bära upp oss igen. Vi kan aldrig någonsin säga att vi gett upp, för efter så många försök så går inte "ge upp" att använda som slutord. Jag försökte, vi försökte. Det finns ingen strid som är förlorad, vi är inga förlorare. Glöm aldrig det.

Äntligen!!

Klarade teorin så nu har jag alltså körkort!! Fyfan vilken känsla. Efter alla år i skolan med en massa böcker och sedan börja med körkortet igen efter en paus på 6 månader, så kan jag med glädje bara putta undan alla böcker. Önskar mig en bil i julklapp, hoppas verkligen att jag varit så pass snäll i år att jag får en. Körde med Andrés bil igår, men känns konstigt att köra något som inte är min, för man måste vara extra försiktig. Känns bättre att ha något eget, även fast den var helt okej att köra.

Fick även hem mina skor igår och linnet jag beställde. Men lägger ut en bild på linnet senare :) nu ska jag njuta av min kaffekopp utan dåligt samvete!

damn it

Har skrivit förut om att jag bär på något anlag som alla med reumatiska sjukdomar bär på, vilket låter ganska dåligt om man tänker i framtiden. Något som förut var väldigt oroligt och fick mig att sova dåligt om nätterna var kryp i benen och en känsla av att övre delen av låren var som bortdomnade. Även en lista av olika slags värk och framför allt i svanken/ländryggen. Det jag känt av i benen har blivit mer av en vana, för det är bara så till och från, värk tabletter får inte riktigt bort obehaget ändå. Men något jag inte kan ignorera är värken jag får i svanken till och från, nu var det väldigt längesedan, fram till för bara en stund sen.

Jag har inte tagit ut värktabletter på länge utan käkat alvedon vid behov, men nu ringde jag om förnyat recpet, för det eskalerar bara, ända upp i ryggraden. Förut kunde jag ha på känn när det var ''nära'' men nu var det bara som en bomb som exploderade. Jag är glad att jag fått veta varför det är så här och får tabletter som hjälper, men vilken kamp jag gick igenom innan, slängdes mellan olika läkare och den ena sa det andra vice versa. Nu ska jag väl traska omkring här i lägenheten för att sitta gör otroligt ont. Det är skönt att jag vet att det går över och  det är skönt att det kommer så sällan.

onsdag

Vaknade klockan ett inatt och var pigg? Tänkte bara att tiden skulle gå fortare, somnade dock om till halv sex och sov en fem-tio minuter, tog sedan upp telefonen och gick igenom facebook, instagram och aftonbladet. När André klev upp så klev jag även upp. Insåg att om jag somnat om hade jag varit segast i världen när klockan skulle ringt.

Har inte varit så effektiv, utan bara legat i soffan och druckit kaffe. Hunnit surra med mamma i telefon fyra gånger om dittan och dattan. Ska på en liten stund plugga teori, men gjorde misstaget att plugga in hörlurarna i telefonen och musik trippar, är så otroligt svårt att koppla bort musik bara sådär. Man måste liksom bli avbruten av ett samtal eller något sånt.

Fick även hjärtskärande information igår och varit i kontakt med vetrinär, orkar inte gå in på något ännu då saken fortfarande är oklar. Fällde några tårar och höll min kisse så nära jag bara kunde. Vill inte gå igenom något sånt här hemskt igen någonsin. Men nackdelen med att skaffa djur är ju att sedan förlora dom. Grejen är det att jag tog för många år sedan in ett liv i min värld, Gucci som endast blev 5 år gammal pågrund av medfött hjärtproblem. Vill inte hamna där igen, förlora något så ungt och någon så nära. Älskade finaste kisse.. Börjar nästan gråta nu av att skriva det här, men hon ligger tätt intill mig, jag tror hon känner att jag är orolig.. <3 br="br">

Måndag

Sov till ett, inte så ovanligt dessa dagar... Har inte lagt mig tillgänglig på time care på länge nu heller, just för att det har varit mycket fokus på körkortet. Så de senaste två veckorna har det inte varit något jobb som uska. Har även ett annat jobb på gång, om jag bara får det där samtalet, dock är det oklart, men visst är jag intresserad. Så min framtid som uska verkar otydlig för tillfället. Men jag tar det jag får, man tjänar inte så bra pengar som springvikarie, känns även meningslöst dom dagarna man är skriven på heldygn och inte en jävla kotte ringer. Detssutom måste man rycka in om dom ringer, vilket gör att man har svårt att planera dom dagarna. Känns som riktigt svineri när man inte får en krona betalt för dom timmarna man väntar helt i onödan.

Jag är därför glad att jag har O´learys, kanske inte världens bästa lön, men defenitivt en räddning för tillfället. Just nu har jag lite ångest över julklappar, eftersom jag bara köpt typ två eller tre, och julafton är OM EN VECKA!! Förstår ni hur snabbt dessa veckor går?! Helt sjukt.. Sen är det nyår, och inte har jag fixat någon nyårs klänning för den delen heller... Finns inte pengar till det ännu för den delen heller, men hade varit skönt om man fick det bortblåst.
Igår hade jag och Andre en liten dejt igen, vi hade trerätters hemma och mös på med film. Dock sov jag hela första filmen (välbehövligt må jag säga) för då orkade jag se den filmen jag ville se, hehe. Vi sov rätt länge också så dagen gick fort, eller sov och sov, vi vaknade väl där vid ett och låg i sängen och surrade till typ.. Tre? haha. Sedan for vi till Gulhuset och städade eftersom det var Andres städ dag. Mysigtmysigt.

Nu ska jag gå igenom teorin, vill bara få det här gjort nu, för det känns som om det är de ända jag har kvar som livsuppgift att klara (haha..) nä men det känns faktiskt så. Klarat skolan, färdig uska, fixat jobb och nu fattas körkortet bara.. Just för nu är det en stor prio för mig, därför orkar jag inte springa runt som en tok på olika boenden. Det var allt för mig!

Wihoi

Klarade uppkörningen galant, blev uppbokad för omprov i teori i veckan så snart är jag ute på vägarna! Känns som en riktig frihet nu, eller inte riktigt ännu, men snart. Promenixade hem i snöovädret och blev gaaanska så snöig, kunde göra en snöboll av det som fastnade i halsduken...

Ikväll är det jobb jobb jobb, inte mycker mer den här helgen bjuder på i övrigt heller.

kent - chans

Det finns ett enkelt svar du är varm när jag är kall
Du tar så lite plats jag tar allt
Jag trycker läpparna lätt mot din hals
Jag frågar: "Gråter du? Du smakar salt."

Du gav mig en chans att säga, allt det jag aldrig sagt
Du gav mig en chans att ge dig, allt det jag aldrig ger dig

Och dom små små orden är svåra ord
Och dom hårda orden är enkla ord
Och jag fick chansen, du gav mig chansen

Segaste dagen någonsin

Skrev ett långt inlägg igår med som jag skrivit förut så är nya blogger uppdateringen sjukt dålig och när jag ska lägga till en bild så försvinner oftast det jag skrivit.

Igår var jag och Andre på en liten dejt innan jag började jobba, vi fick även tid över efter vi käkat så vi brände ett x antal tior på spel, ... Var skriven att sitta i garderoben med blev att sitta i entren istället, gick ganska bra, något jag inte varit så förtjust i och har helst velat ha någon med mig, men det gick jätte bra att sitta själv. Plus på kanten till vakter och roliga kollegor som får en att dra på smilbanden!

Var hemma två inatt och vaknade strax över tolv av att Andre väckte mig. Har pluggat teori, druckit kaffe och försökt få i mig mat. MMSade även en bild till mamma på ett par sjuuukt snygga stövletter, hon har även spanat in dom, så klickade hem varsitt par åt oss samt ett sjukt snyggt linne! Beställer aldrig saker, sällan jag ens köper saker till mig, brukar oftast lägga ner pengar på saker till hemmet, haha..

Idag har jag dubbla körlektioner, håller tummar och tår att allt går som jag vill och att morgondagen går som jag vill. Men det får vi se, går det åt skogen så är det bara att ta nya tag.

Teoriprov

Var fyra ifrån godkänt, FYRA!! Det blev som jag misstänkte.. Tog en arg promenad hem, såg ett avsnitt av AHS och sedan snarkade jag utmattat i soffan. Jaja än är veckan inte slut, nya tag. Folk kan säga bäst dom vill "Du var ju nära iallafall", till svar kan jag bara säga "Nära skjuter ingen hare", ett citat som hänger kvar som Morfar en gång sa. Jag har ett vinnarhuvud och jag ska banne mig klara det här.

kaffekaffekaffe

... och teori i mängder, snälla gubben bland molnen eller vem som än styr och bestämmer, låt mig klara detta förbannade körkortet och få allt bortstökat! Jag hatar känslan av att behöva göra en massa hela tiden och få dåligt samvete över att lägga mig i soffan utan att göra något. För jag vet att jag måste plugga, därför känner jag absolut ingen ro. Det finns serier jag vill ha ro att se, och jag vill dricka mitt kaffe utan att förknippa det med jobb eller teori.

Jag har gått skola i hur många år som helst, jag gick 4 år på gymnasiet istället för 3, och under hela den tiden var det en massa MÅSTEN hit och dit, när jag äntligen lämnat eländet så måste jag tänka på kortet, vill bara få det bortstökat.. Detssutom vill jag inte vara beroende av andra längre, när jag går av mitt pass på olearys vill jag inte vara beroende av Sanna, och när hon inte jobbar vill jag inte behöva sätta mig i en taxi. Hade det inte varit snö och kallt hade jag cyklat, men vintertid klockan 5 på morgonen skulle det vara skönt att ha en bil att brumma hem med.

Jag svor på att hålla mina datum hemliga, men har redan sagt det till de flesta som frågat. Vad fan, fixar jag det inte så fixar jag det inte, förhoppningsvis fixar jag det andra gången eller 10onde gången. Men är så nervös, vill bara att mina hjärnceller inte ska blaska ihop till en smet och lämna mig där svarslös. Jag vill inte heller hamna ett fel ifrån godkänt, vill inte vara så nära och sedan bli krossad.

Har inte så höga förväntningar på mig själv, det kanske är bra, eller så är det dåligt, jag vet inte, men då behöver jag inte lämna vägverket besviken iallafall. Jag är en uselt dålig förlorare, jag HATAR att förlora, så självklart ser jag detta som en av mina livs största spel, så besviken kommer jag nog ändå vara, men inte lika som om jag hade förväntningar på att klara det.

Bla bla bla, ska he i mig min 4579369 kopp kaffe och plugga sönder.

Koffein i mängder

Har svårt med mat, mår illa direkt jag äter. Men så är det i perioder, för många gånger färgar det psykiska ut över det nödvändiga som behövs för att det fysiska ska vara i skick. Huvudvärk, trötthet, mättnadskänsla och förvirring. Men jag står på benen och vet hur dessa strider ska tas. Jag är duktig att hålla det tillbaka, sällan går det ut över mina arbeten, men som jag skrivit tidigare så blir jag väldigt utmattad och tröttare än efter ett vanligt arbetspass.

Just nu vill jag bara iväg och starta, men inte först klockan 21 börjar jag. Vet inte vad jag ska göra till dess, klunkar i mig kaffe för att hålla mig vaken. Jag har inte så mycket ork ändå till något alls, så jag kanske gör det bra i att stanna här i soffan.

Det är frustrerande för mig när folk inte förstår hur mycket jag kämpar i dessa perioder, varför jag ska få frågan: varför är du så tyst? Varför är du så trött som sovit så många timmar? Är du sur? Har jag gjort något?

Känner inte direkt någon skyldighet till att förklara mig heller, och vill inte behöva förklara mig heller. Det är så här, jag har gjort mer än vad jag trodde jag skulle orka, jag ger mer än vad jag får tillbak, alla tankar som går runt i huvudet, det gör mig helt färdig.

Därför är det skönt att jobba på olearys, man träffar för det mesta glada och positiva människor och det gör att timmarna går snabbt och man får samtidigt dela många skratt. Till skillnad från att jobba som undersköterska, ett jobb som är mycket roligt men samtidigt finns det mycket faktiskt kan bli ledsamt då man faktiskt tar hand om sjuka människor och en del som står inför döden.

Jag lever och andas, den lilla energi jag har i kroppen ska läggas ner till skratt. Det gäller bara att omvandla dålig energi till positiv.

När alla orden tar slut

När alla scenarion i skallen upplevts, kanske inte på det sätt man tänkte att det skulle sluta, så tar man ett nytt andetag. Man kämpar för att hålla gamla dörrar stängda och försöker ständigt öppna nya, men man hittar inte nycklarna, dom måste blivit borttappade påvägen hem i snön.

Men du måste tro mig när jag säger att jag försökt, mer än vad jag trodde mitt hjärta skulle klara av någonsin. Jag bläddrar i boken och ser alla skrivna sidor, jag ler och skrattar för mig själv. Men samtidigt känner jag en enorm smärta, för mycket blev inte vad jag tänkte. Dessa scenarion man tänker i huvudet. Jag var så säker förr, det är det som gör mig vettskrämd idag.

No more tears, my heart is dry
I don't laugh and I don't cry
I don't think about you all the time
But when I do I wonder why

You have to go out of my door
And leave just like you did before
I know I said that I was sure
But rich men can't imagine poor.

One day baby, we'll be old
Oh baby, we'll be old
And think of all the stories that we could have told

Little me and little you
Kept doing all the things they do
They never really think it through
Like I can never think you're true

Here I go again the blame
The guilt, the pain, the hurt, the shame
The founding fathers of our plane
That's stuck in heavy clouds of rain.

One day baby, we'll be old
Oh baby, we'll be old
And think of all the stories that we could have told

- jobbelijobb!

Har bara varit hemma hela veckan, har knappt gått ut mer än att för röka. Så idag blev jag kallad till kallkällan där jag varit rätt mycket, känns skönt och tryggt. Imorgon har jag körlektion och efter det kommer limpen och möter upp mig, så saknad han är! Han är en av de få som jag verkligen kan säga allt till, och han får mig alltid på så bra humör. Så ser fram emot det :) kikade även på bilddagboken och hittade en gammal bild, blir så glad att ha kvar en vän från förut, för det flesta har man glidit ifrån.

It's not what you said
It's the way you say it
It's not what you did
It's the way you do it

- blue jeans

You went out every night
And baby that's alright
I told you that no matter what you did I'd be by your side
Cause Ima ride or die
Whether you fail or fly
Well shit, at least you tried.
But when you walked out that door, a piece of me died
I told you I wanted more-but that not what I had in mind
I just want it like before
We were dancin' all night
Then they took you away- stole you out of my life
You just need to remember...

I will love you till the end of time
I would wait a million years
Promise you'll remember that you're mine
Baby can you see through the tears?
Love you more
Than those bitches before
Say you'll remember, oh baby, say you'll remember
I will love you till the end of time

- svårt att somna

Igår somnade jag vid två tiden, vakna när andre for till jobbet men dum som jag var gjorde jag det dåliga valet att somna om, var helt borta när jag väl steg upp kring tolv.. Nåja, det var inte det jag skulle skriva, utan skulle berätta om min mardröm.

Jag ser ju väldigt mycket som har med zombies att göra, lite av nörd när det kommer till spel, filmer och serier. Kan va hur kass zombie film som helst, men jag ser den mest för själva grejen (kommer ha nytta av allt jag lärt mig någongång när acolypsen slår till, haha..) Det gör ju även att jag har mycket "mardrömmar" om detta, såklart. Många gånger så är jag värsta fightern, vaknar me adrenalin som pumpar i hela kroppen och är så sjukt taggad. Det är ju inte riktigt en mardröm.

Men natten till idag drömde att jag blev biten, det resulterar till att jag blir ett monster, men alla mina känslor var kvar, jag ville inte skada någon, men min djuriska instinkt fick mig att mörda folk något så brutalt. Jag tänkte hela tiden tt jag skulle låta bli, men ändå så döda jag så många oskyldiga människor.

Det kan jag kalla mardröm, för jag skulle aldrig skada någon! Och att se rädslan i människors ögon, det var det värsta.

Jaja, det var ju bara en mardröm, hemskare har jag drömt, men det var något speciellt med denna. Anledningen till varför jag skriver nu är väl bara för att jag inte kan somna riktigt, eller kan och kan inte, klart jag kan, men telefonen håller mig hårt.

- Look at me, I Just can’t believe what they’ve done to me, we could never get free

Jag sitter i samma sits som jag satt i för inte så längesen, det tar på krafterna. Tankar och funderingar, allt bara ekar i skallen, försöker tänka klart, komma fram till något vettigt, men känner mig stel. Försöker se en lång väg framför mig, men det som varit så klart känns inte så självklart längre.

I hela röran känner jag att jag tappat en del av mig själv på vägen, känns som att jag hamnat i en idientitets kris, för allt vad jag sagt förut att jag står för är något jag inte längre kommenterar. Många gånger har jag tänkt hur jag ska agera i en situation, men när jag väl står där så rycker jag på axlarna. Jag ger inte upp en sån stor fight, jag står inte upp för mig. Mitt moraliska tänkande har försvunnit och jag finner ingen logik som jag en gång gjorde. Jag känner mig borttappad.

Det kanske är övergående. Jag kanske hittar den där biten. Jag är duktig på att agera i huvudet, men när det kommer till kritan så står jag still, vettskrämd. Känner mig som en skateskjuten kråka, jag tar mig ingenstans. Så mycket som jag bör säga, så många sätt jag bör agera på. Men jag är vettskrämd.

Jag försöker verkligen, men det här är tungt.
Så mycket ett hjärta kan ta stryk. 

- kärlek

Något som är så fantastiskt, men samtidigt något som är så otroligt smärtsamt.
Jag är glad att jag kan se allt det vackra i hela bilden,
för annars hade jag aldrig tillåtit mig att älska och att bli älskad.

- låång sovmorgon

Klev upp tolv, fast somnade inte först två. Höll på att röra mig i sängen åt alla håll tillslut ropade jag in katterna så dom fick fylla ut sängen. Tydligen gjorde dom ett bra jobb för jag måste ha somnat direkt dom kom och la sig. När jag vaknade låg dom på samma ställe, stora kisse har inte ens försökt väcka mig för att få mat i skålen, utan har bara låtit mig vara, skönt!

Nu väntar jag på att mamma ska hämta mig så ska vi till storheden och shoppsa lite. Sedan ska vi väl äta nå käk och sen ska jag hoppa in i duschen och fixa mig för jobb :) har ledigt imorgon för André har firma fest på western farm, kan bli kul!

Annars kurerar jag mig totalt, är iskallt ute och jag förstår inte hur man fortfarande kan vara rökare efter varje vinter, huurv!

ÅHHHHH

Äckliga nya blogger, allt jag skrev försvann för att jag skulle lägga till en jävla bild, så less jag blir på det här... Inte för att jag skrev något intressant, gick väl i melodin att jag är ensam till imorgon, tassar runt med en kaffekopp sedan halv sju, vill jobba, får inget jobb, äckliga kommun, less på att vara utbildad utan att få jobb, less på att det finns vårdbiträden som får jobb fast kommunen lovat att vårdbiträden bara får jobba på sommrarna, lyssnar på musik och var inte less nyss utan bara en liten snutt less men blev otroligt less när blogger dampar.

Hejdå

- visst är det konstigt, men så är det

Ibland saknar jag den jag var förut, hur förstörd och ensam jag var. Även fast jag inte kände det då, så var det ett liv jag valde själv att leva. Jag hatade att vakna, jag älskade att sova. Mitt sätt att leva den perioden var att överleva, att överleva varje dag och tvinga in positiva tankar som ''det blir bättre''. Jag lärde mig att sätta på en mask, för jag ville aldrig ha hjälp, jag ville aldrig gå till en psykolog, jag ville inte göra mina föräldrar besvikna och jag ville aldrig att min bror skulle förstå hur mycket jag skadade mig själv. Min dörr var alltid låst, ingen fick komma in. Där levde jag mitt liv, där byggde jag en värld. Det kunde ta en hel vecka innan jag tog mig ut för att andas frisk luft.

Det var lättare att vara ensam i perioder, för ibland kändes det som att folk skulle se igenom mig, jag var så rädd att min familj skulle genomskåda mig. Jag vet inte hur mycket dom känner till, för tankar och problem höll jag för mig själv. Jag intalade mig att det var något som skulle gå över. Ni kanske inte förstår riktigt vad jag saknar med den tiden, men känslan av att inte behöva känna någon känsla för någon annan, känslan av att bara ha sig själv i huvudet att tänka på, känslan av att inte behöva bry sig om någon.

Jag var en kall person, att jag gick med tankar på att avsluta allt säger det mesta, jag skrev färdiga brev som jag skulle kunna lämna efter mig. Jag kunde ligga i min säng och fundera på vem som skulle få vad när jag inte fanns där längre, när mitt rum inte var mitt rum längre. Många gånger fann jag mig själv le mitt i allt elände, för någonstans försökte jag intala mig att min familj skulle förstå varför jag valde att lämna livet jag levde. Jag intalade mig att dom skulle ha full förståelse, fast jag aldrig ens öppnade munnen.

Idag jag kan hitta ord för allt vad jag upplevde, jag kan berätta på ett sätt som jag aldrig skulle tillåta mig då. Allt vad jag skrev, tankar och funderingar, lidande och tårar, är något som jag raderade ganska snabbt. För jag ville inte förstå vilken sorglig situation jag befann mig i, jag ville inte tro att det var mitt liv. Som sagt så höll jag uppe en mening, det blir bättre, för det var så jag fick höra, och jag ville tro på det. Någonstans så ville jag leva i framtiden, jag ville hitta en själsfrände och jag ville ha ett normalt liv. Det var hoppet som höll mig kvar, det är hoppet som håller mig kvar.

I många år levde jag i stora tjocktröjor med armarna nerdragna, under hade jag lindat papper eller bandage. Jag skippade att idrotten för det skulle tvinga mig att blotta mig, det skulle visa ärr och sår på min kropp, och det skulle förstöra min mask jag drog på varje morgon. Jag hoppade av i slutet av åttan, många fattade inte varför, de flesta förstod inte alls, det bevisade bara hur bra en människa kan dra på en mask.

Idag skäms jag inte alls över mina ärr, jag kommer aldrig skämmas.
Det visar bara hur jag krigat och att jag segrat.

 

- A bird without its wings is a low and tragic thing

Musiktrippar jäääärnet, har detssutom tvättstuga så springer som en tok fram och tillbaka. Men nu får jag en stund att bara andas, så sitter i sovrummet för ovanlighetesskull, tänkte ta en sliten cambild men den skulle bli allt för lurvig så PASS på den. Tänkte idag vad jag skulle gjort utan musik, har tänkt en massa udnerliga ting, men en av sakerna var just på musikens värde. Jag vet inte hur ett liv utan musik skulle vara, visste jag inte bättre så så skulle jag väl inte lida värst, men tänk om jag skulle bli döv. Vakna en dag och inte höra ett ljud. Röster skulle jag kunna leva utan, men inte musik, inte melodierna som far runt i huvudet. Känslan av att få isolera sig ifrån verkligheten och ha på sig lurarna med hög musik, den är helt obeskrivlig. Den är mäktig och stark, starkare än många andra känslor. Jag har lätt för att underksatta saker och ting, alltid varit, kommer alltid vara. Därför flög tanken förbi med en liten skölj av ångest, att vakna döv. Jag underksattar saker, men saknar allt när det tagits från mina händer. Så jag sitter här och njuter lite extra, för genom alla år har musiken varit till stor hjälp.

Nu ska jag dricka mitt kaffe som förmodligen blivit kallt, hållt på att kolla texter till tusen låtar och trippat runt på musikvideor, känt känslor, saknat och hatat, känner mig lugnare nu i efterhand.

- cover your tracks

Heart, cover your tracks
The blood that you spill will wash what you lack
Soul, sew up your wounds
Test out your engine. Give it some room
Mind, pick up your pace
Capture the thoughts you always chase
Soul, open your wings
Lift this cage higher than any dream
Cover your tracks
Sew up your wounds
Pick up your pace
Open your wings
Heart, flesh out your webs
The past that was tangled will unwrap & shed
Soul, sing out your songs
Clear out your throat. Belt it out strong

en gång i tiden

Känns som döden knackar på när man är ensam
Jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan

Tänk dig en massa människor som samlas runt dig
och pekar ut alla dina fel som ett mönster
Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet
det känns lite tryggare - världen genom  mitt fönster.

Har dåligt med pengar, kan inte följa trenderna
och gör man inte det så försvinner de flesta vännerna
sömnlös, hoppet hoppade av
första chansen det fick så jag mår botten idag.

Har en farsa som är världens största egoist
Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist
Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss
En ensam fågel som bär på tok för stor kvist.

Våra liv kan kännas tomma och iscensatta
tänk om vi redan är döda, här istället vi straffas
det äter upp mig inifrån, självkänslan
ligger i respirator så skadad och väntar

Den positiva lilla tjejen är försvunnen
Blicken är tom, kapitel 17 är ba' mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?

Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang,
när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött,
ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp

- RUFFRIDERS!

Har inte sett ruffriders på hur längesen som helst, men såg sjuan idag, FYAN VAD DOM ÄR GRYMMA!! Suttit med rysningar i kroppen och känt sån andrenalin. Anledningen till varför jag kom på att se det var för att dom tydligen kommer till Olearys idag när jag jobbar, för dom kommer ha premiär av åttan på KH klockan nio. Jag har väl glömt bort någonstans hur jävla glad man blir av att se deras filmer, dom är både roliga men framför allt det dom gör bäst SKOTER!  Vill så mycket ha snö nu och gärna en fin skoter, åååh..

Se och NJUT!

It's gonna hurt, because it matters.

Känns tråkigt att skriva nu för tiden, eller inte alltid, men oftast. Vet inte vad jag ska skriva, för det händer inte så mycket. Blivit uppbokad för teoriprovet nu, dock hemligt datum ifall jag skulle kugga.

Igår var jag på kyrkogården en stund, har alltid tyckt att prata till kors inte är min grej, men jag pratade, eller viskade. Det kändes faktiskt lättare när jag gick därifrån. Cyklade sedan i regnet till mormor, satt där i lite mer än 3 timmar och surrade om allt. Så när jag kom hem sen så kändes allt mycket bättre, var dock jätte trött.

Idag sov jag ända till 12!! Och är huuur trött som helst, börjar bli knäpp att bara vara hemma, vill bara jobba! Blivit skriven varje helg december ut på olearys, härligt. För kommunen verkar inte behöva vikarier just nu.. Så jappjapp, idag ska tydligen jag laga mat, så ska kika vad jag hittar i köket.

<3 älskade

- idag är en sån dag

Den började bra, klev upp när André for iväg till jobbet, precis som igår, känns skönt att vakna tidigt. Men från ingenstans blev jag helt lipig, swedish house maffias "dont you worry child" får mig att tänka på morfar, bara för att mamma la ut de klippet på facebook och kunde relatera till honom.

Ska på en stund ta en promenad eller cykeltur till kyrkogården, sen far jag till mormor en sväng. Kan va skönt att prata av sig om allt som rör sig i huvudet, mormor är en sådan underbar lyssnare.

Var dumt att skriva att "dagen började bra.." Eftersom jag kan inte säga att det känns dåligt att jag faktiskt blev lite ledsen, det är väl snarare bra att man faktiskt kan bli det.

- tankar och funderingar

Jag tycker det är helt sjukt vilket samarbete det fysiska och det psykiska gör. Ett exempel är om man jobbat för mycket, så blir man ofta sjuk, det är ett tecken på att kroppen behöver vila. Det var samma visa när man gick i skolan, man klev upp tidigt på morgonen hela veckan och stannade uppe hela nätter på helgerna, man försökte plugga när det fanns tid, man gick med ångest om man låg efter i något ämne, man längtade till varje lov eller långhelg, men ofta blev man sjuk då på en gång.

När jag går runt med mycket tankar och funderingar så tar det även mycket energi, man är inte fullt ut koncentrerad och det försvårar mitt jobb som undersköterska vissa gånger när jag känner att jag inte kan lägga till min åsikt kring beslut och inte ge den riktiga hjälpen jag bör ge. Som tur så har man oftast bra kollegor som förstår att man har en sämre dag, och som stöttar en genom det.

Men när det kommer till vad jag är just nu, springvikarie, känner jag att det kan ta extra på krafterna, för jag måste släppa allt av vad jag är på sidan av min roll och istället dra på mig en mask, för när jag kommer till den punkten att jag kommer på en ny arbetsplats så blir det så automatiskt, vilket är lite underligt. Det tar tusen mer på krafterna och det kan kännas som att jag sprungit ett maraton efter ett kort arbetspass. Men jag antar att det handlar mycket om trygghet.

Folk brukar även påpeka magkänsla, att man ska följa vad magen säger. Det var länge jag tänkte att det inte fungerar, men under åren som gått så har jag lärt känna det uttrycket rätt bra.
Bra magkänsla, känns lite av som ett skutt i magen (får ett samtal av någon man tycker om, nykär, bra nyheter, lyckorus.)
Obehaglig magkänsla, känns som att någon nästan slår om med en sked i magen (orolig, beredd på något dåligt samtal, förbedelse för det värsta, konfrontation/konfrontera)
Dålig magkänsla, känns som ett slag i magen (dåliga nyheter, ''krossat hjärta'', försagt sig, konfronterad/konfrontation, förlora någon, sårad)

Man kan även snubbla på uttrycket ''krossat hjärta'', vilket jag bara tog bildligt och inte bokstavligt förut, men jag antar att man måste uppleva det för att verkligen förstå. Som med en dålig magkänsla som jag beskriver med ''slag i magen'' så går liksom ''krossat hjärta'' hand i hand, eftersom jag upplevt dom sakerna samtidigt det flesta gångerna. Ja, det känns som att hjärta pressas samman i någons hand, det känns trasigt (även långt efter en händelse känns det, minsta lilla sak som kan påminna om en traumatisk händelse påminner om att det fortfarande läker.) Det kommer alltid finnas ett ärr kvar, man kommer aldrig att glömma en sådan mäktig känsla, men det är så det fungerar, you live and you learn. Jag tror (inte riktigt säker) men förklaringen till känslan är att människan förbereder sig för flykt/försvar.

Det är hjärnan som skickar ut alla signaler till hela kroppen, och det är hjärnan som samlar alla minnen, dåliga och bra, ibland kan hamna i ett tillstånd där man bara bläddrar igenom likt en tidning. Jag hyllar allt som finns i huvudet på mig, jag kommer aldrig sluta fundera, analysera eller fråga.

Sov över i gulhuset i lördags, av någon störd anledning gjorde jag det sämsta man kan göra, drog en shot fem på morgonen, som om jag verkligen behövde den... Så hela gårdagen spenderades i soffan, åt lite, kräktes lite, men mest låg jag blixt stilla för mitt hjärta hotade med att stanna vid minsta ansträngning.

Idag har jag städat, diskat och plockat. Snart ska jag ta tag i teoriplugg så jag gjort bort allt. Är ju bara en liten snutt kvar så blir jag uppbokad för teoriprov och uppkörning.

Slänger upp fyra bilder från helgen :)

Som vanligt trött, vad är det med min skalle som ska hålla på så här? Ingenting speciellt som går runt i skallen, så förstår inte vad som tar så mycket energi från mig. Det gick iallafall bra att jobba igår, blev inget jobb idag så funderar på vilket håll mina ben ska traska åt inatt, antingen runt i lägenheten (med stor risk för att bli rastlös vid elva tiden) eller faktiskt bege mig till gula huset och ta en öl med sköna människor. Har laddat upp med cola och ostbågar ifall jag väljer första alternativet, men vad tråkigt det kommer bli senare.. Har redan hunnit se en film, så är redan less på det.

Tror jag tar en funderare och kokar mig en kaffekopp.

- blööööh

som vanligt TRÖTT, har fixat mig klart för kvällen/natten iallafall. Väntar nu på att André ska komma hem, med sig har han Sanna och Robert, det blir väl middag av något slag. Dom lär väl förtära alkoholhaltigt och jag en massa koffein. Förstår inte hur folk orkar festa varje helg, det är ju sinnessjukt. Jag blir helt knäckt av en helg nu för tiden, fast det är endast positivt! Så ja, har väl inte mycket annat på mitt lillhjärta, jobbajobbajobba.

 

- trött!

OTROLIGT trött, hållt på med den där förbenade teorin sen igår morse.. Jag trodde jag blev klar med alla faser, men tydligen så går det inte att göra repetition 2 av någon störd jävla anledning, så less.. Så sitter här och försöker klura ut vad jag möjligen gör fel, men har kommit fram till att det måste vara fel på hela programmet. Så nä, tydligen fick jag inte göra bort allt idag, tydligen inte.


Imorgon och på lördag vankas jobb på Olearys, även nästa helg, känns rätt bra. Annars så är jag rätt less på mycket, ända sen igår har jag varit less, och jag funderar på om det är så jävla nyttigt att plugga så här mycket, för mitt huvud är som en äggröra! Sitter förövrigt i morgonrock (har i och försig vanliga kläder under) men det är så äckligt kallt i hela lägenheten, eller så börjar jag bli sjukare, wohoo, älskar när livet bara går som man vill...

 

 

- b-b-b-booring

Jag har suttit på samma jävla hårda stol sen jag klev upp, fastnat här i min blogg och läser gamla inlägg och kollar gamla bilder, tar mig inte här ifrån. Läser, skrattar för mig själv, läser lite till, jag vet inte vad jag skulle tagit mig till om allt bara skulle försvinna? Så mycket tankar och funderingar på alla möjliga ting finns samlat i tusentals inlägg + en massa bilder som enbart finns här. Vänner jag hade då, som man trodde sig ha ett evigt hållbart band till men som brustit för längesedan. Vänner som jag fortfarande har, som jag alltid haft. Tankar som slog ner mig på marken, men som jag idag vunnit över.

Jag tror aldrig jag kommer lära känna mig, jag väntar fortfarande på den dagen jag med säkerhet kan säga hur jag ska bete mig i en situation, för fortfarande förvånar jag mig. Mitt skadebeteende känns väldigt långt bort, men även en sak jag aldrig skulle kunna lova någon att det inte skulle kunna ske. Till och från känns det som att jag känner mig rätt bra, hur jag ska hantera min ångest eller ''låga dagar'', men fortfarande vet jag aldrig hur det slutar ändå. Varje dag pågår ett krig  i mitt huvud, en sak som jag med säkerhet kan säga alltid kommer pågå, men samtidigt som jag på ett eller annat sätt lär mig att leva med. Det handlar till stor del om ovissheten kring människor omkring mig, tilliten till människor som lever intill mig och att jag alltid står beredd för det värsta.

Det varierar hur påtagliga tankarna är, vissa dagar är jag helt slut i kroppen och huvudet, andra dagar känns det inte av så fyskiskt. Men dom finns alltid där, jag försöker verkligen räkna med alla jag älskar i slutet av dagen, jag försöker alltid summera allt det positiva i livet innan jag somnar, allt för att förhindra ångest. Det syns sällan utanpå hur mycket jag krigar, därför kan det bli väldigt frustrerande att få en fråga om varför jag är så sur, varför jag är så okoncentrerad, varför är du så trött när du sovit så länge? För några år sedan sov jag mer än vad jag var vaken, just pågrund av utmattningen av alla tankar som gick omkring i huvudet.

Jag har alltid varit rädd för att säga det högt, att jag har problem med mig själv, jag vill inte läggas i någon kategori för att jag bara är ärlig när det kommer till att jag fan inte mår så bra till och från, att mitt huvud agerar på egenhand ibland utan att jag ens hinner tänka efter. Men det är så här, jag kommer alltid vara så här. Så pass bra känner jag mig, mina tankar kommer aldrig försvinna och kriget kommer föralltid pågå.

Därför älskar jag att jobba, därför kommer jag ALDRIG sakna skolan. Jag behöver vara där jag är behövd, där jag får en bekräftelse på vilket arbete jag gör. Jag behöver göra saker, annars snöar jag in precis som nu, på gamla saker och blir helt nostalgisk och funderande.

- edgar allan poe

From childhood's hour I have not been
As others were; I have not seen
As others saw; I could not bring
My passions from a common spring.
From the same source I have not taken
My sorrow; I could not awaken
My heart to joy at the same tone;
And all I loved, I loved alone.
Then- in my childhood, in the dawn
Of a most stormy life- was drawn
From every depth of good and ill
The mystery which binds me still:
From the torrent, or the fountain,
From the red cliff of the mountain,
From the sun that round me rolled
In its autumn tint of gold,
From the lightning in the sky
As it passed me flying by,
From the thunder and the storm,
And the cloud that took the form
(When the rest of Heaven was blue)
Of a demon in my view.

(nostalgitrippar)

- opheliac

I'm your Opheliac
I've been so disillusioned
I know you'd take me back
But still I feigned confusion
I couldn't be your friend
My world was too unstable
You might have seen the end

But you were never able
To keep me breathing
As the water rises up again
Before I slip away

You know the games I play
And the words I say
When I want my own way
You know the lies I tell
When you've gone through hell
And I say I can't stay
You know how hard it can be
To keep believing in me
When everything and everyone
Becomes my enemy and when
There's nothing more you can do
I'm gonna blame it on you
It's not the way I want to be
I only hope that in the end you will see
It's the Opheliac in me

- white trash beautiful

- Everlast

SERIÖST måste fixa det här textproblemet....Och jag måste fixa teorin.. Luriga bajs teori, har kommit mig så lång att det är genomgång av alla faser, alltså att det är olika frågor hela tiden, vilket gör att jag kuggar hela tiden, bläääh... I början låg jag på 55 rätt, nu börjar det sjunka ner mot 45, vilket får mig att tappa hoppet om mig och körkort. Men en dag, EN DAG, så jävlar har jag ett körkort. Känns bara förjävla långt bort just nu för tillfället.

Försöker lugna ner mig nu med lite Everlast, men är fortfarande så OSJDNFSD på teorin.

- tvättis, diskis och kaffe

har alltså tvättstuga, sprungit som en tok! Så nu äntligen kan jag sätta mig ner och andas en stund. Ska slå på ett avsnitt walking dead sen ska jag pluggeliplugga. Men nånting har hänt med min dator, all text har plötsligt blivit jätte ytte pytte liten, eller jag hoppas det är datorn det är fel på och inte min syn? ehh.

Lördagen har spenderats hos Sanna och Thomas ute i avan, känns så otroligt fel att se någon annan flytta in i deras gamla lägenhet. När jag gick med soporna imorse så höll dom på att flytta för fullt.. Känns inte som att det är på riktigt ännu, känns som att dom bara flyttat ut i byn tillfälligt, huvva. Det var iallafall jätte trevligt, vi satt uppe till morgonkvisten med monopol och ett gäng med öl, snackade om allt mycket tills vi alla höll på att däcka på plats. Inte av alkoholens skull, utan för att alla var så über trötta. Vi var hemma igår kring fem tiden, egentligen skulle vi haft tvättis då, men vi saknade tvättmedel, så får slita i ensamhet.. Kring sex igår for vi till min papps, där vankades entrecó med potatisgratäng, möms! Inte så mycket mer, slogs lite med Rasmus, men det börjar bli standard igen, ända skillnaden från förut och nu är väl att vi inte är värst seriösa, haha. Började tänka igår att jag hade kunnat tänka mig att börja i någon form av kampsport, för det verkar vara kul (är kul att slå på någon) + att det tar otroligt på ens krafter. När jag var liten ville jag börja i typ thai boxning, men tydligen fanns det ju en åldersgräns på 15? om jag inte minns fel.

Nä nu ska jag se avsnittet! Börjar spåra totalt i denna serie, men what the hell, har inget bättre för mig..

- rastlöös!!

Såklart kan jag inte bara sitta still när jag är sjuk, inte nog med det så har jag varit vaken sen tre inatt, snacka om vänt på dygnet! Har plockat, putsat och diskat i morgonrock, insåg nu att klockan inte ens slagit tolv.. Ska gå och boka tvättstuga nu, sen vet jag inte alls vad jag kan hitta på? Vi ska iallafall käka hos morsan när André slutat, men det är ju inte först efter fyra!!

Känner nu när jag satt mig hur jag börjar feberfrossa, så måste nog fortsätta hålla igång!

- Turkiet 2012

- sjuk

ÅHH skrev helt mycket så snubblade mina fingrar över någon knapp så allt bara försvann, så less!!!!! Såklart handlade inlägget om hur less jag är, och nu är jag ännu mer less. Har åkt  på en jävlig förkylning och min näsa är helt störd och mitt huvud ännu stördare. Vi la oss kring tio igår, somnade rätt snabbt men vaknat till och från pågrund av mardrömmar. Drömde att jag var ute med Ludde och gick typ bredvid någon slags damm eller liknande, så kopplet plötsligt gick sönder och han hoppade i dammen, samtidigt började det tjuta över hela staden (ni vet typ jordens-undergång-alarm), och dammen Ludde ramlat/hoppat i blev plötsligt svart och började bilda en stor virvel, så han kämpade ju för kung och forsterland för att ta sig upp. Jag lutade mig över kanten för att nå honom, kände att jag blev helt yr och mitt hjärta slog ojämnt, förstod då att vattnet typ var förgiftat. Fick tag i hans nacke och la mig utmattat, kände då att jag somnade in.

Har vaknat tryggt i Andrés armar hela natten, han har hållt ett bestämt grepp om mig. Men klockan tre inatt så klev jag upp, min rygg ilade och huvudet dunkade, kändes som att jag ville spy och svimma på samma gång. Gick upp och tog en rök, la mig igen och somnade där vid fem/halv sex. Klev upp halv elva idag, druckit fem koppar kaffe och inte så mycket mer.

Så nu ska jag försöka plugga, men huvudet känns inte sådär jätte på G idag..

- natt nr 9

Hujjujj, vill sova! Och vill allra helst sova bredvid André som jag inte gjort nu på flera dagar.. Sitter vak inatt, vet inte riktigt vad som är mest tidsfördrivande, för nätterna brukar vara lugna i sig. Har just ätit min lilla yoghurt och min smörgås, men är fortfarande hungrig... Rauwjsv.. Ja vad mer har jag att skriva? Efter denna natt ska jag unna mig ledighet, tror jag ska vara ledig fram till nästa vecka faktiskt.. Jobb dag numero 16, natt numero 9. Så jag känner att jag faktiskt KAN unna mig ledighet. Fast så sa jag igår också och blev inringd vid fyra idag och tackade ja, haha..

Kan bjussa på en bild jag tog idag på mig och mitt älskade hjärta! Slumrade till en stund och när jag vaknade tänkte jag att jag skulle föreviga den underbara stunden med en bild! <3

- känns från topp till tå

Klev upp halv åtta idag för jag hade körlektion, nu ska jag bara göra klart alla faser.. Första natten för helgen, känner mig sjukt otaggad, sov när jag kom hem där vid halv tolv, men sovit så sjuuukt dåligt. Bara en massa strssande drömmar som inte gav någon ro. Känner att jag jobbat sjukt mycket, huvudet börjar spöka och känner mig alldelens huvudvärkig och snurrig. Ena stunden är jag leds på allt, andra så är allt så bra. Men sedan så suger ju allt igen, försöker att inte tappa bort mig i sörjan huvudet försöker dränka mig i, jag försöker verkligen. Men det är så här ibland, bara glad att jag på någotvis lär mig leva med det..

Jag önskar bara att jag på något sätt hade kunnat förklara känslan som kommer över mig, när jag blir som jag blir och säger vad jag säger, tomheten som sköljs över allt som jag ska kalla mig. Den här personen jag ska känna bäst av alla i hela världen blir plötsligt en främlig, jag känner inte till mig, jag försvinner. Det känns som att jag står och ser på hur en vilsen person försöker finna sig själv, och jag kan inte göra något, jag bara ser på, desperat ser jag på hur den ända personen jag bör känna till försvinner. Det går inte att förklara känslan, för ena sekunden tappar jag mig, jag vet varken vad eller när, varför eller hur. Och trots att jag gått igenom ett helvete, så är den här känslan värst av alla. Jag vet att det blir bra, kan ta en minut eller dagar, men jag vet att jag hittar tillbak.

- chasse