Åh, har bara haft den här rutan uppe. Vet inte riktigt vad jag ska skriva eller om vad eller ja.. Jag känner mig helt tom i huvudet fast det finns tusen saker jag vill säga.
Jag är otroligt glad för att jag har världens bästa pojkvän, känns så jäkla tryggt att somna och vakna i hans armar. Trodde egentligen inte att någon skulle orka med mig, men det gör han :)
Jag saknar Evelina, hon har varit borta alldelens för länge. Eller en vecka är för mycket, och nu har det varit månader och kommer fler månader. Jag saknar henne så otroligt, varje dag.
Jag saknar faktiskt mamma, trots att jag träffar henne minst varannan dag. Men med tanke på att vi levt tillsammans i alla dagar så blev det en stor förändring att bo hos André helt plötsligt.
Jag saknar Hannah, hennes stuga, skoter, tjaffs, tjuvrökning, fiske, vakning, banana boat, blåmärken och myggbett.
Men jag kommer alltid vara tacksam för tiden vi haft och jag vet att ni är kvar i framtiden. Det kommer mer hyss och roligheter. Idag är jag bara så otroligt tacksam för att jag har de fyra underbaraste människorna i mitt liv! :)
