I min bubbla

Det var inte så längesen, det var bara något år sedan. Förstörd&förvirrad. Jag älskar den här bilden, just för att man ser att jag var sliten, man ser i ögonen hur förstörd jag var, jag mådde uselt, jag sov knappt, lyssnade på kent och då i mina tankar höll jag på att avsluta allt. Det var natuligt för mig, att tänka på döden, jag tänkte att jag ger det här några år till, men inte mer än så. Jag ville dö ung.

Mycket har förändrats, men kents texter är desamma, det påminner om en tid då jag ville ge upp. Därför hamnar jag i en bubbla direkt jag slår på någon av deras låtar, jag känner mig stum när jag tänker tankar jag hade då, det gör ont att bli påmind. Det känns smärtsamt att komma ihåg, och hur orkade jag ens med mina tankar? Jag kan knappt bära det idag. Jag var så liten, men trodde jag var så stor, jag trodde att ingenting kunde bli värre än vad det var, jag trodde jag varit med om allt hemskt, jag trodde jag varit med om allt, och det var nog.

Jag älskar att reflektera, för idag förstår jag så mycket mer än vad jag gjorde då.
Idag kan jag finna ord på känslor, något jag saknade då.

Mannen i den vita hatten

Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö

Ingen kunde röra oss

Somrarna, vad hände med de somrarna
När du och jag var kungarna, av ingenting från ingenstans?
Nu faller snön och mörkret är en mördare som kräver varje kreativ
tanke som vi någonsin tänkt, men du och jag vi dansar än
Ett krig ett spel en lek ett skämt
Vi kunde aldrig enas ens om musiken
Det fanns inget som kunde röra oss
och du vet att jag var lika rädd som du
Det fanns så mycket att se så jag släppte taget om din hand och du försvann
Du vet att jag var lika rädd som du
En del vänner kommer tillbaka
Men det är alltid de som försvann
som får oss att ligga vakna
trots att vi glömt bort deras namn
Andas in och andas ut
Orkar jag så orkar du

there is no difference between a wise man and a fool when they fall in love

Åkte på magsjuka natten till igår, men kände mig bättre mot förmiddagen, kanske för att jag spydde upp allt som fanns i min mage? Går ju vinterkräksjuka nu, men kan inte vara säker på att det var just det, eftersom det bara kom och gick. Mår sådär idag, känns av att jag näst intill fastade igår. Detssutom så for ju mycket av all vätska jag fick i mig ut, så har väl en aning vätskebrist? Men annars är det bara bra, men just för att det KAN vara vinterkräksjuka så får jag inte jobba inom vården först fredag. Man ska ha haft minst två ''friska'' dagar innan man kan jobba igen.

Typiskt, trodde jag var ett mirakel barn som aldrig drabbades av sånt här, eftersom jag aldrig haft magsjuka, men tydligen hade jag fel. Hade magsjuka en sväng när jag var 10, men aldrig sedan dess. Och aldrig innan. Så nu är jag hemma sen igår, tog mig en liten liiiten promenix tidigare idag, men kände att formen inte var den bästa.

Har iallafall vägt mig idag, 6kg har jag gått ner sedan mitten på januari!
Går åt rätt håll, faaaan så taggad man blir!

Nu ska jag dricka upp min kaffekopp och inte mycket mer än så.