- livet är inte fridfullt

Ja då är man billös, eller inte riktigt ännu, men snart. Jag tror jag körde den för sista gången idag, det kändes vemodigt, men jag har som varit beredd på det här, att den här dagen skulle komma. När jag ändå går i tankar på att ta livet i en annan riktning så passar bil ändå inte in. Så den behövde gå sönder så jag skulle kunna ta det här steget, saker händer alltid för en anledning.

Bussar känns ändå rätt okej, faktiskt ganska mysigt, man känner sig liksom alltid på väg när man sitter i en buss, och jag tyckte det kändes spännande för någon dag sen när bussen körde fel. Så jag anpassar mig bra med buss just nu, det är jag duktig på. Hellre att saker förändras, att saker ständigt sker, än att ingenting händer, jag är livrädd för att finna mig själv i ett liv utan oväntade saker som sker, livrädd för att nöja mig med vad som är. Jag behöver omväxlingar, jag behöver nya saker som sker, ständigt. Och det är inte bilen som bara händer just nu, det är inte bara bussanpassningar, utan jag har planer framför mig, om vad och hur jag vill att framtiden ska se ut, vad jag ska jobba med och vad jag ska göra för att nå det jag vill. Jag, tro det eller ej, har planer, jag har satt upp ett litet mål i mitt huvud. Så jag mår bra nu, just nu mår jag bra, och det är en fantastisk känsla.