Jag vet inte riktigt. Är ganska tom, jävligt trött och dricker cola jag inte ens är sugen på. Jag tror liksom att bara för att jag mår jävligt bra i flera flera dagar, då kan jag nästan svära på att jag är odödlig. Men nä, någon dag slår det till, och det slår till hårt. Är helt jävla färdig och vet inte vad jag ska göra. Känner mig så tom och hela rummet känns så mörkt, det är tyst och jag är ensam.

Jag är stark och klarar mig, men att bli påmind om att jag levt i det här, just det här, i tre år. Sen blev allt bra, varför förtjänar jag att bli påmind om det? Jag vill inte veta och jag vill bara glömma. För det är en sån obehaglig känsla, att vela göra något så jävla dumt, bara för att jag mår så här NU. Jag vet att allt är bra imorgon, men jag hatar det här. Och det spelar ingen roll vad någon säger, eller om någon håller min hand. Känslan sitter som gjutet och stannar så länge den vill. Och den har jag ingen kontroll av alls, åh vad jag önskar att jag hade haft det.

Det värsta som finns är att inte ha kontroll,
man bara åker med och ser vad som händer och vart man kommer.