Ja min resa är lång, och den tar aldrig slut. Det var i Januari jag bestämde mig för att börja röra på mig, eftersom min värk i lederna bara blev värre och värre, så hade jag ett ända mål: Bli fri från värktabletter. Jag har gick ner 10kg på bara någon vecka, från 67kg till 57kg, med hjälp av att skippa kolhydrater och ta en morgonpromenad varje dag INNAN frukost.
Jag har inte haft någon speciell diet direkt, utan som jag skrev tidigare, i början var jag rätt hård vad det gällde kolhydrater, men efter att ha gått ner så mycket på kort tid började jag äta lite kolhydrater till vissa mål per dag. Men under hela denna period har jag alltid kunnat unna mig, unna mig en vanlig cola, unna mig en god middag, unna mig en Marabou, och det har fungerat bra.
Idag väger jag 60,5kg, jag försöker att inte kolla på vågen så mycket, fast på ett sätt får det mig att hålla koll, för det går fort så har man gått upp allt igen. Jag har byggt på en hel del muskelmassa, främst i mina ben, så det är inte alls konstigt att jag gått upp från 57kg till 60,5kg.
Har jag nått mitt mål? Det är betydligt bättre i mina leder, men det går i skov, det kommer alltid att gå i skov. Speciellt vid nedsatt immunförsvar, förkylning eller feber, då påverkas lederna i benen främst och det gör såååå frustrerande ont! Men när jag är frisk och rör på mig, så har jag inte ont, jag är fri från den smärtan.
Jag fokuserar mest på kondition i dagens läge, inte så mycket styrketräning som det var i början. Det är något alldelens speciellt med att få jogga/springa, man får en sådan tillfredställd känsla efteråt, en obeskrivlig känsla. Och under tiden man joggar, och plötsligt får en sån energikick från ingenstans så man bara börjar springa, man bara springer, som en galning, hoppar över brunnar och stenar, man får en slags odödlig känsla över sig.
Träning har blivit en del av mitt liv, det handlar inte bara om den fysiska delen längre , det har börjat handla mer och mer om den psykiska delen. En slags medicin, som jag mår otroligt bra utav.
