Jag har nu sett 'Elvis and Me' filmen, man måste läst boken för att förstå. Och jag säger bara, jag gråter fortfarande. Okej, jag överdrev, men dom som känner mig vet att jag har så jävla svårt att gråta, egentligen kan jag inte gråta alls. Jag gråter aldrig i stort sätt. Men bara boken fick mig att falla i gråt, säkert 5 gånger. Och vad gjorde inte filmen? Hon som spelade Priscilla var jag tveksam på till en början, men sen blev hon väldigt lik. Detsamma om han som spelade Elvis, jag tänkte ju bara att det var dom, som antaglien var meningen, och jag bara grät. Speciellt sista kvarten, då slutade inte tårarna rinna. Också spelades 'always on my mind', herregu. Imorgon blir det den i repris, detsamma med boken. Jag fattar inte hur tagen jag blivit av just dom nu, men det måste varit det vackraste paret genom tiderna. Nej, jag bara försvinner nu. Nu får jag en bra sömn iallafall, jag älskar dom! Tre dagars läsning av boken, Tre timmar av filmen, inte en ända sekund har varit bortkastad. Det känns faktiskt ganska läskigt, som om jag krupit in i doms liv för dom timmarna jag lagt in. Åh, känslan.


jag tror alla håller med mig, dom var obeskrivliga.

little things i should have said or done, but you were always on my mind

FÖR DET FÖRSTA. Skoldagen gick som en raket upp i din rumpa, och det hoppas jag var lika skönt för dig som för mig. Men till en viss del hängde det på sista lektionen, våran bild lärare är senil eller bara väldigt gammal och konstig, hon ba: oj, vi slutar nu! Alla bara kollade på varandra, klockan var tio över ett och vi skulle sluta en timme senare. Men ja, det var kul. När jag kom hem rastade jag vovven och satt mig här, kollade på världens vackraste kärleks par i s'kert hundra år och lyssnade på 'you were always on my mind' som måste varit den vackraste låten ever, jag menar.. Den var bara till Priscilla, jag sväääääär, om ni läser boken så ppprr prrr, ni får mig! Min mage har haft fullt upp med att kurra, för allt jag matat den med idag är flingor. Flingor till frukost, flingor till lunch. Men skulle magen själv få välja skulle jag köpt jäättte mycket godis och druckit onyttigheter, bra att jag har förstånd till att tänka med huvudet! Inte för att det får mig att sticka ut ur mängden, för jag tror alla tänker med huvudet, ja, iallafall inte med magen. IALLAFALL, jag har ett uppdrag. Eller ska jag säga att jag har en uppgift till imorgon? ELLER ska jag bara säga att jag är världens bästa kompis om jag gör det, iallafall så kommer Hannah vinna och jag viker ut mig. Nu tänker ni hur, så här ligger det till.
I Hannahs klass har dom delat in sig i grupper, och ska ta kort på varsin människa som gör något man inte kan tänka sig att han/hon gör. Eller att man inte är den personen som man ser ut att vara - Fördomar? In this case ska dom fota mig och jag sägs vara född i en kristen familj, vilket man inte kan tro tydligen, för jag ser så hård-våldsam ut. Så jag tycker ju att jag borde ställa upp. Asså, vad det här går ut på att ingen har någon aning om vilken rubrik som tillhör mig, så dom gissar. Jätte roligt. Anledningen till kristen är just för att den ända i heeela min släkt som tror halvt på religion är min Mor. Ja, och med brist av fantasi i Hannahs grupp slumpade dom ut mig. Jag säger bara halvhjärtat att jag ska vara med nu, så inte för höga förväntningar.

Idag vill jag fara till Kronan eller röda korset, för jag vill shoppa böcker böcker och böcker! Så we'll see när mamma kommer hem. Min mage kurrar och jag ska ta mig lite flingor.

Annars, för att fylla ut så får ni en bild på min retard bror och ett sött.. älghuvud.