jag vet inte riktigt hur det är med mig. Hela veckan har varit så jävla bra, förra helgen, allt. Alla vänner och skolan har rullat på, men nu slog det någon slags smäll i ryggen på mig. Jag tror det är för att jag är ensam och varit i full fart i så många dagar. Sen läste jag även mina gamla dagböcker och gamla blogginlägg, visst kan jag känna igen mig och självklart kommer jag ihåg. Det finns så sjukt mycket jag bara vill kasta, dränka, skicka upp till rymden, hejdå. Men det sitter kvar och det man helst vill glömma, kommer alltid sitta kvar. Det finns nog inget som kan bearbeta bort det, utan det ända man kan göra är att tänka fram. Då var då, nu är nu, jag har kommit för långt för att brista. Jag tror inte någon kommer förstå, och jag tror inte någon förstått, jag vill helt inte ge någon en chans. Jag är för rädd att säga för mycket, rädd för släppa in någon så nära inpå.
Men en sak jag börjat tänka på, tänka positivt! Jag är negativ och rädd, men det ska bli ändring. Se något positivt i allt som händer, ig i ett prov? Well, next time you will get a MVG! Det kommer bli en utmaning, men det är sånt jag älskar.
Även att allt händer för en anledning,
det finns ingen gud att lita på,
det finns ingen gud alls for my information.
Just nu vill jag nog bara ha någon,
och jag ska börja ge igen.
Finns ingen där för mig,
well eat my shit när du ligger och dör.
They can all get fucked,
just stay true to you.
'jamen hon menar ju aldrig vad hon skriver'
- jag menar mer vad jag skriver än säger.
