Send your dreams
Where nobody hides
Give your tears
To tide
No time
No time
There's no end
There is no goodbye
Disappear
With the night
No time
No time
No time
No time
No time
No time
torsdag, september 18
- Tredje koppen gillt
Har jag ens en cam? Ja haha ojoj. Alla dessa bilder jag har på den här datorn. Jag tänkte ta tillfället i akt att skriva när jag faktiskt kände att jag fick lust. Har börjat bo in mig i denna tvåa, jag tänder ljus och har börjat dricka dyrt thé. Nä okej, jag gör en del annat också. Jobbar och sover också. När jag nu bor själv måste jag ju även börja laga mat, så igår blev det pytt i panna! Inte så där jätte avancerat då alltså.
Jag skulle dock göra något avancerat i helgen, egna köttbullar och egen gjord lingonsylt. Sist när vi var i stugan hittade jag vad jag trodde var ett lingoställe, där spenderade jag två timmar. Fick en helvetes träningsvärk som höll i sig i flera dagar, men jag tyckte det var värt det eftersom jag hade ju ändå fått ihop 2 liter lingon. Så i lördags började jag mitt mat projekt som skulle resultera en riktigt god lyckad husmanskost. Problemet var alltså då att lingonen inte var lingon. Jag har lärt mig att jag bara ska hålla mig till blåbärs plock, end of story.
Tredje koppen gillt, har dansat i lägenheten, vill få bort stelheten, vill bli 22 år på en gång, men det tar tid, men nu är jag snart igång. Snart är jag 22 och inte 80. Kaffet hjälper, ger mig en extra knuff, får mig att gå ner på golvet och göra någon form av yoga, men jag har inte riktigt tålamod, så det blir något helt annat. Sedan efter andra koppen så börjar jag dansa, eller kan man kalla det dans? Det blir mer något slags skuttande. lite squats och armhävningar där emellan. Jag försöker hitta denna energi, men den är nog helt fejkad av allt koffein. Tredje koppen, här sitter jag. Det var så mycket göra denna dagen, på min lista, som finns i huvudet, jag skulle göra det, sen det och sedan även det där. Men så satt jag mig här. För att skjuta upp på det där, och det och det andra. Inte just nu, snart. Så därför skriver jag.
Jag bor högst upp i denna lägenhet, vet ni vad som är bäst med det? Min balkong har inget tak, så när det blir mörkt på kvällen så har jag karlavagnen ovanför mig. Och alla andra billioners stjärnor. Det är helt underbart, det är så vackert. Mina rökstunder när jag är ensam blir så långa, för jag kan aldrig sluta fascineras. Ingenting känns speciellt långt bort. Jag kommer ihåg en period när pappa jobbade i överkalix och jag var ofta i stugan under den perioden, var kanske åtta år? Från balkongen i stugan, över sjön, över alla träd och den oändligt långa skogen, kunde man se en blinkade lampa, den var så långt bort att det såg ut som en stjärna i på den mörka himlen, men det var en pelare med lyse i överkalix. När jag pratade med honom i telefonen så bad han mig alltid att kolla på den där blinkande ''stjärnan'' och försäkrade mig om att han inte var så långt bort trots allt, och att jag skulle kolla på den när jag saknade han. Den tanken är värmande och kommer alltid finnas kvar. Stjärnor ger en trygghet för mig.
Nu ska jag ta tag i något.
Jag skulle dock göra något avancerat i helgen, egna köttbullar och egen gjord lingonsylt. Sist när vi var i stugan hittade jag vad jag trodde var ett lingoställe, där spenderade jag två timmar. Fick en helvetes träningsvärk som höll i sig i flera dagar, men jag tyckte det var värt det eftersom jag hade ju ändå fått ihop 2 liter lingon. Så i lördags började jag mitt mat projekt som skulle resultera en riktigt god lyckad husmanskost. Problemet var alltså då att lingonen inte var lingon. Jag har lärt mig att jag bara ska hålla mig till blåbärs plock, end of story.
Tredje koppen gillt, har dansat i lägenheten, vill få bort stelheten, vill bli 22 år på en gång, men det tar tid, men nu är jag snart igång. Snart är jag 22 och inte 80. Kaffet hjälper, ger mig en extra knuff, får mig att gå ner på golvet och göra någon form av yoga, men jag har inte riktigt tålamod, så det blir något helt annat. Sedan efter andra koppen så börjar jag dansa, eller kan man kalla det dans? Det blir mer något slags skuttande. lite squats och armhävningar där emellan. Jag försöker hitta denna energi, men den är nog helt fejkad av allt koffein. Tredje koppen, här sitter jag. Det var så mycket göra denna dagen, på min lista, som finns i huvudet, jag skulle göra det, sen det och sedan även det där. Men så satt jag mig här. För att skjuta upp på det där, och det och det andra. Inte just nu, snart. Så därför skriver jag.
Jag bor högst upp i denna lägenhet, vet ni vad som är bäst med det? Min balkong har inget tak, så när det blir mörkt på kvällen så har jag karlavagnen ovanför mig. Och alla andra billioners stjärnor. Det är helt underbart, det är så vackert. Mina rökstunder när jag är ensam blir så långa, för jag kan aldrig sluta fascineras. Ingenting känns speciellt långt bort. Jag kommer ihåg en period när pappa jobbade i överkalix och jag var ofta i stugan under den perioden, var kanske åtta år? Från balkongen i stugan, över sjön, över alla träd och den oändligt långa skogen, kunde man se en blinkade lampa, den var så långt bort att det såg ut som en stjärna i på den mörka himlen, men det var en pelare med lyse i överkalix. När jag pratade med honom i telefonen så bad han mig alltid att kolla på den där blinkande ''stjärnan'' och försäkrade mig om att han inte var så långt bort trots allt, och att jag skulle kolla på den när jag saknade han. Den tanken är värmande och kommer alltid finnas kvar. Stjärnor ger en trygghet för mig.
Nu ska jag ta tag i något.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)