lördag, januari 24




And if somebody hurts you, I wanna fight
But my hands been broken, one too many times
So I'll use my voice, I'll be so fucking rude
Words they always win, but I know I'll lose

torsdag, januari 22

- livet är inte fridfullt

Ja då är man billös, eller inte riktigt ännu, men snart. Jag tror jag körde den för sista gången idag, det kändes vemodigt, men jag har som varit beredd på det här, att den här dagen skulle komma. När jag ändå går i tankar på att ta livet i en annan riktning så passar bil ändå inte in. Så den behövde gå sönder så jag skulle kunna ta det här steget, saker händer alltid för en anledning.

Bussar känns ändå rätt okej, faktiskt ganska mysigt, man känner sig liksom alltid på väg när man sitter i en buss, och jag tyckte det kändes spännande för någon dag sen när bussen körde fel. Så jag anpassar mig bra med buss just nu, det är jag duktig på. Hellre att saker förändras, att saker ständigt sker, än att ingenting händer, jag är livrädd för att finna mig själv i ett liv utan oväntade saker som sker, livrädd för att nöja mig med vad som är. Jag behöver omväxlingar, jag behöver nya saker som sker, ständigt. Och det är inte bilen som bara händer just nu, det är inte bara bussanpassningar, utan jag har planer framför mig, om vad och hur jag vill att framtiden ska se ut, vad jag ska jobba med och vad jag ska göra för att nå det jag vill. Jag, tro det eller ej, har planer, jag har satt upp ett litet mål i mitt huvud. Så jag mår bra nu, just nu mår jag bra, och det är en fantastisk känsla. 


tisdag, januari 13

- memories

Jag har sedan många år tillbaka haft en liten vit låda där jag samlat diverse saker, bland annat har jag två usb minnen, ett av dom har en massa bilder i sig och det andra en massa saker jag skrivit. Jag saknar att jag hade sån fantasi och för att vara ung hade jag ett otroligt bra sätt att formulera mig på, tror jag fick mycket inspiration från alla böcker jag läste. Det känns kul att läsa ''påhittade'' saker, även fast jag ser många röda trådar som reflekterar en längtan jag hade kontra verkligheten jag levde. Idag när jag tittar tillbaka, eller idag om jag pratar om ''förut'', så upplever jag inte att jag mått så dåligt som jag gjort, jag tror jag liksom intalat mig att ''det var inte så illa''. Men idag, ikväll, när jag suttit och läst, så har jag faktiskt fått gråta. Det gjorde ont i mig att läsa så tunga saker som fanns, dom få dokument jag sparat där jag försöker reflektera över mitt liv och mina tankar, där jag försöker förklara det kriget jag upplever i kroppen om att vela leva och att vela dö, hopplösheten, ensamheten. Jag raderade oftast såna dokument, för jag tyckte det var skamligt att skriva om sådant, ännu mer skamligt att läsa igenom det.

De ''roligare'' dokumenten som finns är mest fanfictions, eller mest och mest, en stor del. På den tiden tokio hotel var min värld och trummisen Gustav var värsta sötisen. Fanfictions var bra för mig då, det tillät mig att skriva om en värld jag skulle vela uppleva och det var bara jag som bestämde över vad som skulle ske. Skrivandet i sig var till stor hjälp, så länge jag kunde stava lycka i mina noveller, så kunde mitt liv inte vara så illa, tänkte jag. Jag var klok, jag satte ord på känslor jag aldrig skulle kunna förklara till någon. För att inte känna mig skamsen när jag skulle sätta ord på mina tankar om livet kontra döden, så kunde jag skriva på engelska eller till exempel så har jag ett dokument om en tjej som börjar gå till en psykolog. Allt möjligt kunde jag hitta på, för att i förebyggande syfte inte behöva radera det.



söndag, januari 11

- stugan

I fredags tog jag och andre varsin väska och for upp till stugan för att hälsa på mamma och hennes karl, välbehövligt! Nu har jag en hel massa energi för att orka med en arbetsvecka. 

torsdag, januari 8

- Jag önskar jag kunde säga att jag bryr mig

När jag var 15 tog jag ett beslut, att flytta ifrån dig. Det fanns en anledning, en enda anledning till varför jag flyttade, och jag hade i veckor försökt prata med dig om just det, jag sa gång på gång att du måste göra ett val, du hade två val, mig eller alkoholen. En dag stod jag i dörren med en halvpackad väska och frågade en sista gång, det var den dagen jag slutade bry mig, dagen du Inte valde mig. Jag blir glad när du ringer mig, jag blir glad när vi ses, men jag skiter fullständigt i alla konsekvenser som hänt eller händer i ditt liv, jag skiter fullständigt i dina problem, i ditt beroende, i den ensamhet du kanske infinner dig i en dag. Som en trasslig 15åring ska man inte behöva fråga en förälder en sådan sak, en dotter ska inte bli ett andra alternativ. Du lyssnade inte då, jag lyssnar inte nu.


Jag är känslig för allt när det kommer till alkohol, 
jag har svårt att se människor som står mig nära påverkade,
konsekvenser från alkohol glömmer jag aldrig någonsin, 
jag har fruktansvärt svårt att lita på män.