Omg.. På torsdag ska vi fara och kolla på en lägenhet där vi bodde förut, eller det är jag som vill flytta.. Så, ja. Och på torsdag ska vi även säga om vi ska ha den eller ine ;o(!) ....... Jag kommer dö, asså.. Ja.. Åååååh! Men iallafall, somnade vid kanske, halv tio imorse? Och vaknade... EHH!!.. Inte halv sex, nej nej nej.. Jag suger! Också är jag hungrig, har inte ätit ännu :/. Jag tänkte att jag kunde lägga ut någon bild från igår, men ångrade mig. Det får bli en annan dag, en annan tid, kanske ett annat liv. NATTZI!

Klockan är halv sju på morgonen. Vad gör jag uppe? Grubblar, tänker, alldelens för mycket, som alltid. Vill skriva ett långt inlägg, om tiden förut. Men jag vet inte hur? Jag är rädd för livet, seriöst. Det är Nu jag ska skriva något klokt och bra, så ni kan sitta där och nicka stämmande. Men jag kan inte, för jag vet inte vad som är klokt och bra. Jag vet inte varför jag är rädd för livet, jag klarar ju allt om jag vill. Men på senaste tiden har jag balanserat på en lina, ge upp eller fortsätta. Jag står fortfarande där, ostablit. Jag undrar när jag fortsätter, utan att svaja, utan att bli höjdrädd. Hur lång linan är och om jag klarar det. För mycket frågor, inga svar.

Tack.

Ända sen 2008 kände jag att ingenting stod rätt till, kanske tidigare. Jag har alltid haft Evelina vid min sida, vi har alltid haft varann, jag har varit helt beroende av att ha henne vid min sida. Men plötsligt kändes det bara som om jag tog en annan väg, hon en annan. Seriöst, jag vet inte ens om jag kan skriva något här utan att hon blir sur. Eller surare. Iallafall, hon har alltid varit systern jag aldrig fått och hon har hjälpt mig genom allt. Det finns ingen gång då hon inte funnits där för mig, jag minns ett jobbigt år för min del, då sprang jag till hon flera nätter och bara grät. Och hon satt där och tröstade mig. Jag kan som inte ens beskriva hur stor del av mitt liv hon varit, eller hur stor del av mitt liv hon är! Det är exakt som en sol i regnet, hennes skratt får mig att glömma alla bekymmer och jag blir bara glad. Men som sagt, sen 2008 så har vi slutat umgås mer och mer. Bråken har detssutom växt, vi bråkar typ.. Ja, hela tiden? Klart det känns jobbigt, för jag vet att vi glider ifrån varann. Jag vet inte hur nära vi är om ett år, men jag vet att vi fortfarande har varann iallafall. Jag tror inte något skulle få oss att sluta umgås, för hon har alltid kännts som.. Mig själv. Typ, en tvillingsjäl. Men i vilket fall som helst, så kommer jag alltid att älska hon. Alltid kommer hon betyda så jävla mycket. Och ja, TACK, för att du stått ut med mig, för att du alltid varit där, för att du är du. Och förlåt för saker jag sagt och gjort, jag skulle aldrig ha råd att förlora dig.

Klockan är kvart i fem på morgonen. Jag och Hannah skulle vända på dygnet, men det var ju HOCKEY på tv?! Egentligen ska jag sova, men först en kort dag koll, som säkerligen blir lång (speciellt om jag ska skriva min dröm).

När jag vaknade klockan Ett på dagen av ett sms från Frida, så blev svaret att inte dricka idag. Jag vet inte varför, kanske för att jag inte orkade följa in till stan? Somnade om till två, vaknade då av ett sms från mamma (tror jag, minns inte riktigt), tog en dusch, en lång svin varm skön dusch. Efter den tog jag på en mysig badrock och kastade mig i sängen, men skulle DOCK inte somna om, för då.. Då skulle jag sova länge. Jag tvingade mig tillslut upp och gick ner för att käka lite frukost! Eller, ja.. Lunch. Två skinkmackor och mycket juice + aftonbladet, DET är lyx. Gick sedan upp, trött som jag vet inte vad. Slog på datan, för jag egentligen skulle sitta där iställer för att lägga mig i sängen. Men tror ni jag klarade av det? Nej, jag sneglade på sängen, la mig i sängen slog på tvn. Blev irriterad när Hannah skrev ett sms och frågade vad jag gjorde, för då hade jag just slumrat till. Jag svarade att jag såg på tv. Efter det när hon svarat glatt om hon kunde vara med mig, svarade jag kyligt: jag ringer dig senare. verkligen punkt.

För att den där sms signalen hade väckt mig för många gånger, det kändes verkligen som om måttet var rågat för min trötta hjärna. Så jag somnade om, och jag fick en riktig feber dröm, för mig är en feber dröm så här:
- Du är vaken och sover
- Allt som händer tror du verkligen händer på riktigt.
- Dina värsta rädslor vistas allt för mycket.
- Det känns obehagligt riktigt, verkligen.
- Man kommer ihåg allt, men inte helt detaljerat.
- När du öppnar ögonen hallucinerar du.

Så, nu ska jag försöka skriva ner min dröm.
(hur det nu går, när jag lider av 'Fattar-inte-ens-själv-vad-jag-skriver syndromet'.)

Allt började när jag hade sett en video på Youtube, om en pojkvän och flickvän som rappar en kärleks låt till varann (nej den finns inte på riktigt) och dom råkar vara på en strand och göra det. Jag blev väldigt facinerad av den där stranden och skulle då ta bussen dit. Jag hoppade på en buss, och det tog kanske.. 5 minuter att åka dit. Jag hade ingen aning om vart jag var, och gick på stranden. Mina steg ledde in i skogen, jag följde en stig. Och stigen ledde till en ödelagd gångstig mitt inne i skogen. Jag började känna mig rädd och vilsen, och frusen! Nåja, jag drack en redbull och tyckte att det var fel att kasta den mitt på gångvägen, så jag tog två steg ner i diket på sidan av och la ner den försiktigt.

När jag lagt ner den gick jag till gångvägen igen, jag glömde plötsligt bort vilket håll jag hade gått mot. Men en orm (den hade ett huvud som en spottkobra med ett rätt kryss på huvudet, men kroppen var bara 1-2 dm) som slingrade sig på redbull burken gav mig inget annat val än att bara springa. Så jag sprang allt vad jag kunde, men tog sen en paus när ormen försvunnit. Då såg jag att stigen slutade, och en port istället var där? Den var isblå och ju närmre jag kom, desto mer skratt hörde jag. Då jag stod framför porten, så gick jag in. Det var en kurvig slinga ner till en badpark.

Jag följde efter den och för att göra entre på badparken var jag tvungen att hoppa över ett staket, öppna en grind, och hoppa över ett till staket. Väl där inne var jag desperat över att höra vart fan jag var, så jag försökte leta upp en badvakt. Det fanns ett personal hus, (som jag märkte då..) .. En badvakt hoppade fram och sa:
- Har du en badbiljett?
Jag: Näääemen.. Jag är vilse, jag vet inte ens vart jag är!
- Kom med mig.
Han drog in mig i personal huset, det såg ut som min dagis hall gjorde. Där kom Tyler laurent och en tjockis fram från ingenstans.
Tyler: Du är i Skellefteå.
Jag: Jahaaa.. Då måste jag hem :O
Tyler: Men du, jag kommer snart..
Han och tjockisen trängde in sig i en toalett. Jag stod där i en evighet.

Jag gick tillslut för att hitta en utgång, det var många dörrar och långa korridorer. Tillslut såg jag en tant, så jag följde efter henne. Hon ställde sig vid en dörr, och skulle dra sin badbiljett för att komma ut. Jag sprang mot henne,
- VÄNTA!! VÄNTA!!!
Hon kollade på mig med rädsla i ögonen och smällde igen dörren framför mig?!?! Och jag sojm inte hade något jävla badkort blev innelåst. Jag satt mig ner, så kom någon badvakt och ba: Jamen Taylor letar efter dig. Jag ba: MEN ÅÅH!! Fast egentligen .. GRR.. Iallafall...

Jag försökte ringa min mamma, men utan reslutat, DITT KORT ÄR TOMT. Ja, jag och taylor lärde känna varann, och jag skulle följa bad-vakts-teamet och handla. Så jag följde, han höll om mig och flirtade svin mycket. Jag ba: är du typ indian? Han ba: ja, eller halvt. (Han såg ut som Jacob Black) Men gu så snygg han var!! Ja, så gick vi inne på Ica Maxi. Så började vi strula helt mycket, där, bland alla. Typ, olagligt mycket. Jag frågade hur gammal han var, han sa att han var tjugo. Så pratade vi massor. Så frågade jag hur gammal han tror jag är, så sa han: Typ 18? Jag ba: nää.. Han ba: är du yngre? Jag ba: menja! Han ba: hur gammal? Jag ba: fyller sjutton i år. Han ba: VA?! DET ÄR MOT MIN RELIGION! Så kastade han typ en förbannelse över mig.

Nu händer det äckliga;

Jag öppnade ögonen, men kunde inte röra på mig, jag såg katterna ligga på golvet, jag såg allt, jag minns allt. Plötsligt började min lampa utanför rummet blinka snabbare och snabbare, tillslut släcktes den. Det betyder att det blev ABSOLUT kolsvart. Jag försökte skrika, men det blev som ett morrande i halsen, JAG minns att jag lät, försökte få luft. Men det blev som.. Att.. Någon ströp mig, och jag höll en hand för halsen desperat över att få luft. Samtidigt som min andra hand sökte sig till golvet för att tända en lampa, men den tändes inte.

Så började jag höra en massa viskningar och skratt, 'Snart kommer det..' du kan inte ens tänka dig vad som väntar.. ' Snart kommer det.. Och sjävklart kom något, krypande efter mitt golv, mot min säng. Kritvita ögon och en liten prick till pupill, kolsvart ansikte med pälsiga armar och den var mänskligt byggd. Också POFF så försvann den, men den hade tagit i mig och i samma veva dom den försvann gjorde jag krampande rörelser och det blev bara svårare att andas.

En smäll nerifrån fick mig att kunna röra på mig, kunna andas. Jag vågar inte somna nu, seriöst. Det där skrämde livet ur mig, jag är så sjukt jävla rädd nu.

Nåja, back to the day.

Jag vaknade och åt, sen gick jag till Hannah. Efter att ha varit där drog vi ut på en promenix, sen drog vi hem till mig och såg på 'Årets tv tittare'. Efter det.. Jag vet inte, minns inte. Jo, vi rökte vattenpipa! Sen så gick vi in igen, sen vid tolv mötte vi Frida och Linus. Kom hem, kanske.. Ett? Satt och sociala med farsan och hans vänner. Sen blev det hockey, sen blev det natta.