det känns alltid som att något fattas, och man tänker, är det det? eller kanske de? eller kan det vara det där? .. Och kommer man fram till något? Är de det eller det? Nä, vi är inte mer än mänskliga och det finns alltid något som saknas. Vi blir aldrig nöjda med andra ord.
Jag har saker och ting att se fram emot, jag har ett underbart liv. Jag ska inte klaga, och jag vill inte klaga. Men ännu en kväll sitter jag här fundersam, som jag sagt förut är det bara nyttigt för mig. Fast ibland känns det som att man är påväg att falla tillbaka, som att man dansar på en smal tråd. Jag tror att jag bara är väldigt trött nuförtiden, och att det är de som kan göra mig så skör. Men samtidigt tror jag att jag inte kommit ifrån det som var då. Den jag var då.
Såklart lyser jag starkare än solen nu jämnfört med då. Minnen kan vara bra i måttlig mängd, fast samtidigt tror jag att det är nyttigt för en (än en gång) att påminnas om hur man varit, för då vet man att man aldrig mer vill bli så igen. Fast man inte kan råför det alla gånger.
Tror jag behöver en dagbok, det är så nyttigt för en. Det är mycket som är nyttigt för en. Och det är bra att jag förstår mig på nyttigheter, för det är också nyttigt.
En trött själ som bara rabblar en massa, nu ska jag mysa ner i sängen med kissen. Jag är inte ledsen, jag är inte glad, jag är inte arg och jag är inte bitter. Jag är trött, jag är sliten, jag är en grubblare.
