En del mardrömmar är ingenting, man bara rycker på axlarna och glömmer dom. Ibland drömmer man om att förlora någon nära och ibland om otäcka monster eller liknande. Drömmen jag hade inatt har bitit sig fast, jag kommer ihåg vare timma jag varit i den, eftersom varje gång kag vaknat har jag kommit tillbaka till den.
Jag drömde att en massa skumma saker hände, typ att dörrar slogs igen framför ögonen på mig, om jag höll i en tallrik slogs den bort, en massa saker som fick mig att känna mig hotad. Vart jag än gick så såg jag en skugga tätt intill mig. Jag ignorerade hela situationen, tills jag en dag skulle gå ner vid vattnet och ta en filosofi stund, då jag blir ner putta och känner hur en tyngd läggs på mig och jag hinner precis bryta mig lös och ta mig upp.
Jag väntar med att prata om det till någon eftersom jag är helt säker på att jag fått någon psykisk sjukdom. Men en natt vaknar jag av att jag fåt ett sms, från okänt nummer, där det poppar upp tusentals bilder på lemlänsade kroppar och inälvor, det intressanta med bilderna var att det i bakgrunden av alla bilder fanns en demonliknande figur. Jag är då säker på att jag är förföljd och bestämmer mig för att konfrontera "demonen" om jag så ska dö.
Det läskiga med det hela är egentligen inte sjävla mardrömmen, utan varje gång jag vaknat har jag varit kvar i den. Precis som när man har feber så upplevde jag att allt hände på riktigt, när jag kollat klockan på telefonen, så ser jag en gestalt i sovrummet, jag känner hur den klöser sig upp för min kropp, jag hör hur den gör morrande ljud.
Ja det känns inte så jävla kul att cykla i mörkret, inte efter det här.. Så less..
