- sliten krigare!

Intagit soffläge i skrivandes stund, family guy i bakgrunden och en kaffe kopp på bordet. Efter dessa nätter jag jobbat, så känner jag att det verkligen är min grej. Blir spyfärdig av att vakna av en klocka som ringer sex på morgonen.. Väntar nu på om jag får nätterna i helgen, hade inte alls varit tokigt, har jobbat ihop november lönen nu och hoppas jag kan få ihop till fina julklappar :)

Nu ska jag hinka i mig lite mer kaffe, försöka bli lite människa igen!

- hanna widerstedt

Denna kvinna måste vara sveriges största media hora. Sitter nu och ser en "debatt" på 4an där hon sitter med brunt hår och lugg och säger att allt vad hon varit fram till nu är ett skämt, hon menar att nu är hon sig själv. Är hon helt jävla allvarlig? Grejen är det är att lampan släckts och hon inte står i rampljuset, hon måste alltså komma på en lögn, att hela bilden av vad vi sett av henne varit ett stort jävla skämt. Jag måste säga att man blir orolig, för en person som försöker anpassa sig som en kameleont kommer sluta upp med grova personlighetsstöningar och tappa bort sig själv. Fast egentligen, vem bryr sig. Mediahorer will be mediahorer.

- tjöött

Åttonde arbetsdagen börjar kännas av i huvudet, men vafan, pengar är pengar! Sanna ringde tidigare och hörde om jag kunde komma in vid innan nio, såklart att jag kan, är ändå dö timmar innan man börjar så lika att sätta igång så fort man kan. Detssutom ställs klockan om inatt, så det blir ju att man jobbar en tinme längre. Kul för dom som är ute och festar att dom har en extra timme, vet själv hur kul det känns ;) men jag föredrar faktiskt jobb framför utelivet, så länge det finns jobb.

Nu ska jag hälla i mig kaffe och cola, för mycket mat i magen har det inte blivit..

- YEY

Jobb inatt, weeeo! Ska bli spännande att stå i en krogmiljö utan att vara den som förtär alkohol. Har duschat och fixat mig klart för kvällen, så ligger i soffan nu och väntar på att Andre ska komma hem. Känner mig inte riktigt i form, har haft sånt tryck i huvudet sen flera veckor tillbak, men känns inte som att det någonsin finns tid för att söka läkare, eller pengar för den delen.. Försöker sova allt vad jag kan, jag försöker äta(men även det har jag blivit dålig på), och jag dricker vatten heeela tiden. Vet inte vad det beror på, men börjar nog bli dags att kolla upp..

Men humöret är bra iallafall, jag är så glad att jag får jobba. Alla säger att jag kommer sakna skolan, men jag kan svära på att jag aldrig kommer det, av alla år har jag varit bäst i praktik, fick mvg på alla ställen jag var på, för den anledning att jag passar bäst i en miljö där jag får göra saker. Jag älskar att jobba, en del dagar är sämre än den andra men så är det ju med allt. Jag älskar att hjälpa och jag älskar att känna mig behövd. Så jag kan inte vara gladare än när jag får göra det jag vill göra och samtidigt tjäna pengar så jag har råd att skämma bort mig och samtidigt betala i hushållet!

Nä nu ska jag ta en kopp kaffe och cigarett :)

- dag blind

Vet inte hur många gånger jag vaknat och tänkt att: Åh idag är det fredag! Men nä, en vanlig torsdag. Natten har gått riktigt bra, blev inte så där hemskt trött som jag trott jag skulle bli, utan var ganska vaken och alert. Troligen så har jag fått ett vikariat på 8 nätter, så jag kommer alltså jobba nu tre helger i rad, men det gör ingenting, CASH IS KING! Är skriven för jobb idag, men ärligt vet jag inte om jag orkar ifall jag får samtalet, har jobbat sen i lördags och jobbar hela helgen.

Vaknade iallafall 14 av att André tok ringde mig, jag trodde den var 12 eftersom jag bett han ringa då, men nä tydligen så var den mycket mer. Har iallafall sovit som en stock, somnade där vid 8.30, sist jag jobbade natt så hade jag så otrooooligt svårt att somna, så kändes skönt att det gick så bra nu. Har tagit mig en dusch, käkat en omelett och kokat mig kaffe, så på en liten stund ska jag väl fixa till mitt fejs lite, ser sååå sliten ut. André kommer och hämtar mig när han slutat, det var knas med bilen så det skulle kollas till.

- jobb jobb jobb!

Blev nattjobb idag, känns faktiskt ganska bra. Går lite segt nu, men det brukar vara så. Har även fått jobb i helgen på olearys, fredag och lördag, så för ovanlighetens skull står jag på andra sidan av garderoben i helgen! Men jag kan inte må bättre än vad jag gör nu, haft jobb sen lördags och har jobb i helgen, känner mig behövd och jag känner att jag tjänar pengar. Härliga tider :)

- verkligheten tar ifatt

För tillfället fick min hjärna bara frispel och släppte allt, jag orkade inte läsa, orkade inte röra mig, orkade inegnting. Ibland blir det så, för när man gör saker hela tiden så glömmer man lätt vad som egentligen händer omkring en, vad som hänt och själva processen att ta in och acceptera saker och ting skjuts bara upp. Allt kring morfar är en process jag bara undvikit, förståelsen att leva utan honom finns inte i närheten av min verklighet. Jag har varit och hälsat på honom på kyrkogården, jag har sett hur urnan sänkts ner i marken, jag har varit på hans begravning, jag har pratat om hans död, men jag kan inte förstå hur min framtid ska se ut utan honom här med oss?

Jag kommer vara förevigt tacksam att jag och André spenderade sista helgen i stugan med mormor och morfar, men samtidigt kan jag klandra mig, klandra mina kunskaper som undersköterska, när morfar på måndagen, samma vecka han dog, sa att han inte mådde bra. Han hade vilat men kände sig inte utvilad. Men sen tänker jag, vad skulle jag gjort? Anta det värsta? Se i framtiden och förstå att det var sista veckan i hans liv? Att han kunde säga att han inte mådde bra var något jag reagerade starkt på, eftersom han aldrig riktigt sa hur det var med honom. Men hur skulle jag veta..

Den helgen sa jag att han skulle leva till 100 iallafall, sen kunde han få dö. Bara han blev 100 iallafall. För om han blev 100 skulle mina barn hinna se honom, och han skulle hunnit se dom. Underbara älskade morfar, du är evigt saknad.

__

Sen händer det annat i familjen för tillfället, det känns så typiskt. När en sak just hunnit landa, flyger nästa sak högt upp i luften. Jacobssons/Töyrä sydrom där något ständingt sker, jag önskar att man bara kunde säga FREZE, så stannar allt och allt är ogjort och bortglömt, allt flyter på och ingenting händer. Men hur vad det jag skrev tidigare? Mänskliga är vad vi är, och av misstag får vi lära. Hade varit skönt att bara kunna få andas, men nästa sekund är hjärtat i halsen. Men det är så här det är i perioder. Jag älskar er, och vi klarar oss genom allt tillsammans.

- Kaffe, teori, jobb, kaffe, teori, jobb

Ja det är ungefär vad som händer, allt annat är ointressant. Pussar på kissen emellanåt, plockar lite i hemmet, pussar lite på André, äter lite mat, sen in i den där rytmen igen: kaffe, teori, jobb. Men ska vara glad så länge jag får jobba, har bara idag kvar på kallkällan, men lär väl behövas snart igen. Hade velat skriva upp min för helgen, men nästa vecka kommer vara så intensiv kring körkortet.. Så jag vill gärna tro att jag kommer spendera helgen med teoriboken, fast det inte kommer bli så, men förhoppningsvis kanske jag tänker klokt och väger upp det viktiga. För nu är det så nära, skulle vara fy och skam om jag bara la av. Ha kul om helgerna hinner jag gott och väl andra helger, men körkortet skulle vara skönt om jag bara fick bortstökat..

- Ingen vila alls!

Klev upp halv 11, diskade och åt frukost. Läst lite teori, måste läsa myyyycket mer. Men känns som att det kommer bli segt nu, jobbar idag från 15-21 och imorgon 15-20, alltså måste jag plugga på kvällen OCH morgonen, då man är som mest trött, blää.. Men till nästa vecka måste jag gjort alla faser, känns ju .. GANSKA så stressat! Så fundetar på att ta bort några timmar från mitt schema, typ ha en ledig dag för att plugga, för det måste göras. Men samtidigt måste jag även jobba så jag får in pengar i hushållet. Varför i hela fridens namn har man längtat efter att bli vuxen? Från 13 års ålder ville man bara slita sig fri, flytta hemifrån och tjäna pengar. Hur funtad var man egentligen i skallen? Jaja, nu mer kaffe och en cígarett på det här.

- mardrömmar

En del mardrömmar är ingenting, man bara rycker på axlarna och glömmer dom. Ibland drömmer man om att förlora någon nära och ibland om otäcka monster eller liknande. Drömmen jag hade inatt har bitit sig fast, jag kommer ihåg vare timma jag varit i den, eftersom varje gång kag vaknat har jag kommit tillbaka till den.

Jag drömde att en massa skumma saker hände, typ att dörrar slogs igen framför ögonen på mig, om jag höll i en tallrik slogs den bort, en massa saker som fick mig att känna mig hotad. Vart jag än gick så såg jag en skugga tätt intill mig. Jag ignorerade hela situationen, tills jag en dag skulle gå ner vid vattnet och ta en filosofi stund, då jag blir ner putta och känner hur en tyngd läggs på mig och jag hinner precis bryta mig lös och ta mig upp.

Jag väntar med att prata om det till någon eftersom jag är helt säker på att jag fått någon psykisk sjukdom. Men en natt vaknar jag av att jag fåt ett sms, från okänt nummer, där det poppar upp tusentals bilder på lemlänsade kroppar och inälvor, det intressanta med bilderna var att det i bakgrunden av alla bilder fanns en demonliknande figur. Jag är då säker på att jag är förföljd och bestämmer mig för att konfrontera "demonen" om jag så ska dö.

Det läskiga med det hela är egentligen inte sjävla mardrömmen, utan varje gång jag vaknat har jag varit kvar i den. Precis som när man har feber så upplevde jag att allt hände på riktigt, när jag kollat klockan på telefonen, så ser jag en gestalt i sovrummet, jag känner hur den klöser sig upp för min kropp, jag hör hur den gör morrande ljud.

Ja det känns inte så jävla kul att cykla i mörkret, inte efter det här.. Så less..

- trött!

Igår var vi på aurora till typ 4 på morgonen, Andre sov över så tog taxi med Thomas och lillplura. Mådde så jävla illa när jag kom hem, hann bara över tröskeln så var spyan i munnen nästan, antar att det var för att jag drack snabbt till en början och sedan slutade dricka. Jaja det var iallafall trevligt som vanligt, vi spelade monopol och det var faktiskt roligare än vad jag förväntade mig. Jag och Maxim var ett bra team, men ensam är starkast och Andre tog hem spelet.

Klev upp tolv och var helt färdig i skallen, fick ju sova ut, men hade lätt kunnat sova hela dagen.. Men nej nej, ingen ro ingen vila, jobb vankades 16-21. Har faktiskt gått bra ändå. Imorgon ska jag jobba 7-16, kommer nog också gå bra, förhoppningsvis.

Känner ändå att jag vill ha en dag där jag inte behöve göra ett skit, för nu känns det som att det var ett jävla nra tag sen, jag kan faktiskt inte bara sätta mig ner och unna mig 10 minuter, för jag vet att dom 10 minuterna måste tillägnas åt att plugga teori. Jag kan inte heller sova ut varje dag, för min klocka ringer oftast 8 bara för att kag ska få något vettigt gjort, antingen vänta på att få jobba, plugga teori eller ha körlektioner, BLÄH!

Skriver från telefonen, så kan lägga in två bilder från igår och två bilder jag tog påväg till jobbet idag, shit vilket fint höstväder vi haft idag!

- its friday im in love!

Körlektion på en stund, blir att ta bussen in för min cykel är typ genomfrostad, känner att mina fina bettan börjar ge upp, hon är trots allt kring 40 år, kedjan är rostig och torr och hon är skev i framdäcket. Imorgon har jag blivit bokad kvällsjobb, och på söndag en förmiddag, känns bra då det är på samma ställe jag varit senaste gångerna. Funderar bara hur jag ska ta mig till jobbet på söndag, eftersom det inte går någon buss och dom har lovat sviiiin kallt.. Får väl ta cykeln, men det känns ju sådär med tanke på hennes form..

Så ja det var väl ungefär min helg, glömde kanske nämna en helvetes massa teoriplugg? Har gjort A och B fasen iallafall, så går lite bättre nu.

Ibland tänker jag ett mig utan dig, ett du utan jag
det är därför jag blir så ledsen ibland, för att jag är rädd att förlora vad jag har.
Jag kan skrika, jag kan gråta, men sedan kommer jag förlåta,
för det är du och jag, vi är som en konstig gåta.

En del nätter ligger jag vaken flera timmar,
jag tror att jag drömmer, men är egentligen bara i någonslags dimma.
Mitt hjärta slår hårt och snabbt,
jag försöker nå dig men det är en skugga jag tar ifatt.

Jag kan låta otrevlig, jag kan låta sur,
men mina tankar håller mig instängd, likt ett djur i en bur.
Det känns som att jag inte kan säga vad jag tycker och tänker mer,
för jag förnekar att jag är kvar i ett då som du sagt att vi inte längre ser.
Vi har tagit oss förbi, och dina ord förgyller min dag,
du säger att du älskar mig och att jag är allt du har.

Jag tror på allt du säger, men det här är kärlekens baksida,
vi älskar, vi hatar, vi sårar, vi skrattar, men vi får även lida.
För det är när man älskar någon runt jorden och flera varv,
det är då man får prövas och stärkas, och täcka varenda skarv.

Vi är aldrig perfekta, vi kommer aldrig nära,
mänskliga är vad vi är, och av misstag får vi lära.
För av allt som finns kvar, står kärleken klar.

Vi står här nu, jag håller dig hårt,
du ser på mig och viskar ett förlåt.
Vi har tagit oss förbi, det behövs inga ursäkter mer,
för allt som finns framför oss är allt vi behöver se.

- 2012

- vart jag än går

Lägg din hand mot min kind och visa mig vägen
Kommer du ihåg den?
Det känns så skönt och komma hem
För när du ser mig, blir du lycklig
Om du känner dig ensam, öppna dig då
Dela med dig av känslan, jag kan nog förstå

Om ditt hjärta slår, kommer jag vara med dig vännen vart du än går.
Om ditt hjärta slår, kommer jag känna av din själ vart jag än går.
Vart jag än går, vart du än går

Du vilar här på mitt bröst
För mig är du livet, men jag tar dig för givet.
Förlåt jag kan vara dum
När du i disträheten tätnar
Men jag hör dig

Om ditt hjärta slår, kommer jag vara med dig vännen vart du än går
Om ditt hjärta slår, kommer jag känna av din själ vart jag än går
Spela vår låt nu, ta mig med storm
Kan vi inte dansa som förr, hela natten lång
Bli nu ett med mig darling
Jag vet att vi kan
Men sen vill jag hålla din hand

- torka aldrig tårar utan handskar

Är så tagen av svt's nya dramaserie på tre delar, igår var del 2 och jag kan ju säga att tårarna var många. Serien är byggd på Jonas Gardells trilogi som handlar om bögarna på 80-talet, en historia som för mig och säkert många i min generation inte känner till värst bra. Visst har vi hört om AIDS/HIV men vi har aldrig fått historien så väl berättad som nu. Skammen, smutkastningen, utfrysningen, sjukdomarna. Första avsnittet börjar med att två sköterskor tar hand om en HIV smittad ung man, han kvider och lider i patientsängen, helt ensam utan någon anhörig, sköterskorna bär på full mundering, skydd från topp till tå, när den yngra sköterskan ser att han gråter, tar hon av sig sin handske och torkar bort en tår som fallit. Det resulterar i att hon får en enorm utskällning, ''det spelar ingen roll om man bara ska fråga om patienten ska ha ett glas vatten eller om man ens ska in i rummet, vare sig eller ska man ha hela skyddsutrusningen'', därav namnet ''Torka aldrig tårar utan handskar''.

Såg nyss på ett klipp från the voice där Jonas Gardell berättar om hur mörklagt hela 80-talet var, han berättar om alla unga män som dog helt i ensamhet för dom levde med en sån skam i kroppen, inte bara att dom var HIV smittade, men fick familjen veta det så skulle dom få veta att sonen var homosexuell. Deras lidande som man får se i denna serien är helt bitande, man blir så arg på något vis. För jag känner själv att när jag jobbar så nära människor som jag gör, så blir jag ännu närmre en människa jag vet står utan anhöriga, en människa vars minuter snart är räknade, självklart sitter jag där så fort det finns tid, för INGEN människa ska behöva dö ensam, INGEN..

Jag tycker att alla ska ge denna serie en chans, för att hedra alla fina människor som dog i ensamhet, med ångest och lidande ända till sista andetaget.

- jag blir gaaaalen!!!

all den här jävla teorin håller på att förgöra min hjärna, dessa jävla faser och allt man ska läsa och kunna. JAG KAN JU KÖRA BIL, jag kan köra långa sträckor, korta sträckor, i rondeller, jag kan jag kan jag kan, varför ska jag då behöva kunna vad en skolpatrull är, det är ju inte så att jag kör på någon ändå? Tror dom att NÅGON bara kör på en/flera människor vid ett övergångsställe, bara för att dom inte läst teori?! VAD TROR DOM!!!!! Ja sen är det ju en hel massa, har tagit förgivet att den dagen jag behöver plugga och körkortet är nära, så kommer jag vara nog motiverad, MEN NEJ!! Blir ju bara förbannad.

Jaja, i lördags for vi till aurora och satt där till typ.. fem på morgonen? något sånt. Dart, två öl och lite biljard, precis som jag vill ha det då jag är så sjukt bakis, lugnt och skönt. Söndagen tillbringades mest till att tänka på körkort, så körde fram och tillbaka till piteå, storhandlade på vägen hem och för någon sekund tänkte jag att jag hade körkort, för det är så det känns, jag behöver inte någon förbannade teori som ska säga hur jag ska köra hit och dit, FÖR JAG GÖR DET REDAN..

Har halkbanan på onsdag, hade lovat min lärare och mig själv att bli klar med alla faser fram till dess, jag tvivlar på att jag hinner det. Åhhhh, vill bara ha körkortet nu, speciellt när det är så nära.. För det finns alltid något som går runt i skallen på en, under hela min livstid har det varit skola (jaja räkna bort dagis och nian) bortsätt från det så har det alltid varit i fokus, och nu är det körkortet, och efter körkortet kan jag bara glida omkring utan någon form av dåligt samvete och ''jag borde plugga'', och ''varför har jag inte pluggat'. bläää!

Nu kommer iallafall André hem, så snart får jag mat i magen så jag kan fortsätta plugga..

- bakis

sitter i mina alibaba mjukis byxor som jag köpte i turkiet, en stinkande hoodie som luktar spya och sprit av all min bakisandning. Hela lägenheten luktar instängt och jag har legat på samma ställe hela dagen, endast rört mig för att fylla på mitt vattenglas. Klockan är alltså över åtta, jag befinner mig i samma position som för åtta timmar sedan. Blev det några glas för mycket igår? Ja det blev det verkligen. Men kom undan lätt med ångest denna morgon, för så äventyrsfull var inte kvällen och natten. Det hade kunnat vara mycket värre, typ bli utlyft av någon vakt. Men jag klarade mig bra undan och mår ganska bra så här på lördagskvällen. Med tanke på shotsen jag tog innan vi for ut, så hade min hjärna kunnat slå slint på många sätt och vis, kan klappa mig själv på axeln och vara nöjd.

André har flytt lägenheten, jag är inte så rolig ändå när jag är så här. Har kollat min puls med jämna mellan rum, för det känns ibland som att jag får sån sjuk hjärtklappnig, typ som att hjärtat bara 'bubidunk-dunk-bubibubidunkelidunkdunk'', ett normalt hjärta är ju såklart '' du-du-dunk''. Tror jag, brukar mitt vara iallafall.

Så nu är tanken att jag ska deodoranta mig, parfymera och sminka mig för att sedan ta en sjuhelvetes promenadtill örnäset och sedan hertsön, hur gick detta till? Duschen är avklarad, tog en sådan på morgonen eftersom man brukar säga: ''man blir levande efter en kall dusch''. Jag blev mest nysig, hostig och näsrinnande, och inte ett dugg levande alltså.

Samtidigt så känns det allt för bekvämt och skönt att bara ligga kvar på samma ställe, men känner att jag börjar få liggsår på arslet, kan vara nyttigt med en promenad. Fast då har vi ju det här med hjärtklappningen, det kanske inte är så bra ide ändå.. Ja jag har det verkligen svårt. Har glömt bort hur det är att vara så otroligt bakis, och tänk att en gång i tiden var det vad hela helgen bestod av, två dagars!! Bakis utihelvete men tog återställare på återställare. FYFAN! Nä nu måste jag göra ngot.. Eller? åh

- Höst

Gu vad hösten är vacker, och idag var solen framme en sväng och lyste upp alla dess färger löven har. Hösten har verkligen eldens färger, gult, organge och rött, och jag var tvungen att tvinga mig upp tidigt idag för att ta mig ut och fota lite. Solen var dock inte framme länge, utan vädret blev ganska snabbt molningt och regningt. Cyklade till kyrkogården, som måste vara det vackraste stället denna tid. Köpte även en lykta till morfar igår som jag gick och la på sin plats. For sedan till mormor och satt där med en kaffekopp länge, gu så glad jag är att ha henne, vi har pratat om allt mellan himmel och jord. Hon är så förstående och lättsam att prata med. Nåja, André har ledig från idag så har också tagit ledigt. Jobbade trots allt hela förra helgen, så lite kan jag unna mig jag också.

(Bilden ovanför är på det vackraste stället på hela kyrkogården, det är en stenbro som går över en liten bäck, ett ställe jag ofta förut cyklade till och lyssnade på musik. Takes back old memories.)

bla bla bla

sjukt konstig dag, vaknade tio av ett sms från bemanningen och blev uppbokad för onsdag och torsdag, somnade om och vaknade någon gång efter tolv. Hade världens huvudvärk, hela ryggen värkte och var alldelens yr, det hängde kvar fram till fyra tiden och börjar komma tillbaka. På allt det är det allmänt en dålig dag, psyket är nere och antar att det är vad som gör mig så trött. Jag försöker tänka att det går över, men det känns som att det alltid är för att stanna när det väl slår till. På ett sätt är det föralltid, men går i vågor. Har lärt mig att försöka tänka på allt bra sånna här dagar, inte på allt det dåliga som oftast är i fokus. Jag försöker tänka på allt som räddar mig varje gång, på allt som alltid tagit mig ur det.

Men det är svårt, otroligt svårt just nu. Jag försöker verkligen, men märker mer och mer att det är oftast alla de små saker i min vardag som får mig på fötterna. Typ när André ger mig ett leende, hans skratt, när han ritar hjärtan på min rygg innan jag ska sova, när han snosar mig i nacken när jag diskar. All uppskattning och kärlek. Saker jag inte tänker på när han är hemma, som jag saknar så fruktasvärt nu.

Dagen har nu gått väldigt fort, hade planerat att plugga teori och göra klart någon fas, men hittar ingen koncentration alls. Har suttit hemma i soffan hela dagen sen jag vaknade, fast vid tvn, känns ännu mer deprimerande. Jaja, det blir bättre.

- the globe of death

Alla kanske inte visste att jag har ett visst intresse för motorsport, jag kan inte delar på en motorcykel eller på en bil, men att se på tv och youtube är riktigt kul.Visserligen lägger jag ut mycket skoter klipp, mestadels från ruff riders. Men faktiskt snöar jag in mig på rätt mycket när jag väl börjar se ett x-treme sport klipp. Då handlar det ju inte bara om motorsport, utan kickbike och skateboard m.m.

När jag var i Kina förra året så var vi på en akrobat show och jag var helt faschinerad över hur alla hoppade och studsade omkring, men allra mest var jag såld på ''The globe of death''. Jag försökte filma med egen kamera, men den var inte den bästa så att säga och gav en orättvis bild över verkligheten och upplevelsen. Jag sökte nyss upp på youtube och hittade den precisa showen jag fick se, den är filmad i Peking/Beijing i samma lokal jag satt i (är jag ganska säker på).



HUR GRYMT ÄR INTE DET DÄR?!?! Kan se det flera gånger, tänk vilken planering, vilken träning dom lagt ner. Så sjukt jäkla duktiga!! Är helt faschinerad. Ja, det här är väl vad jag gör. Just sett Chronicels(?) även sjukt bra film. Kan vara därför jag blev helt taggad att börja se sånt här nu. Känns som att film lär bli standard tills André kommer hem. När han nu kommer hem..

Mamma har även varit här idag och lagat mat, eftersom jag inte kan laga mat. Rasmus och Marri kom även hit och käkade. Var trevligt, men André fattades såklart. Har iallafall mat nu så jag klarar mig till Fredag, för på fredag ska jag käka hos mormor, vi ska vara hos henne efter vi sänkt urnan. Oj vad allt bara smälte samman nu, från de ena till det andra och till det tredje. En väldigt trött Johanna som skriver, herregu kämpat med tvättstuga och klev upp onödigt tidigt då jag trodde jag hade körlektion.

bla bla bla nu orkar jag inte skriva mer!

- André

All my hopes and my fears,
In this moment are clear.
You are the one,
My moon, my stars, my sun

 

 

Innan jag kände dig

Här blev jag den jag är
Här kommer jag förbli
Här har jag längtat bort
Här har jag känt mig fri
Här har jag blickat framåt
Men ofta tittat ner
Jag är nog inte det du drömmer om
Men jag är det du ser

Jag har blivit vald av andra
Det är min hemlighet
Den ena saknar känsla
Den andra ödmjukhet
Dom hade nåt gemensamt
Jag blundade för det
Jag har alltid hållit hårt
om dom jag inte orkat med

Jag har skrivit mina regler
Ingen fick ändra på dom
Jag tog första bästa vägen ut
När någon bad mig tänka om
Det kanske kommer kännas
Det rår jag inte för
Jag skulle inte ens vara hälften
utan det jag gör

Du har ditt eget facit
för rätt och för fel
Du kanske bär på en massa saker
Jag förstår en liten del

Jag hade slutat prata
Jag var så van och stänga av
Du frågade vem som förstört mig
Och jag gav dig inget svar

Jag tog allting för givet
Det var något fel på mig
Jag måste varit någon annan
Innan jag kände dig

Home sweet home!

Kom hem söndag morgon, ville bara döööö!! Flygresan var så HEMSK! Har åkt flyg nätter förut, men då har planet varit nersläckt. Men bara för att flyget gick 05.00 så tyckte personalen att det var morgon och hade tänt överallt och serverade frukost och slog på tom & jerry. Jag ville dö. För jag hade sparat min sömn hela dagen, hela kvällen, hela natten fram till flygresan. Luften var torrare än någonsin, ville kvävas. Ungarna grät och skrek, flygvärdinnorna var allt för glada, det var cirka 30 grader. Jag svor åt mig själv att aldrig åka ekonomi igen, aldrig aldrig aldrig.

Ja men jag överlevde iallafall, ingen flygkrash eller liknande. André har farit iväg och jobbat och är hemma på söndag, booooring! Jag hatar att sova själv, och jag kan inte ens laga mat. Hur ska det här nu gå? Bokat in min mor att komma hit och laga mat åt mig imorgon, är helt handikappad nu.

Lägger upp bilder sen, och lär väl skriva ett och annat depp inlägg om min ensamhet!