Imorgon far jag och lurven till stugan, vi far nog ganska tidigt, vill bara bort från bajs Luleå. Också vill jag vara ensam. Vilket jag kommer vara, helt ensam, för första gången i mitt liv. Jag längtar faktiskt. Det behövs just nu, känner att min skalle vill explodera, känns som att jag ska falla. Så det ska bli skönt att få andas och tänka ostört. Och jobb har jag tackat nej till, fick dåligt samvete, tänkte ringa upp och ta alla dagar och skita i stugan, men tog mig några sekunders betänketid och tänkte att det inte är värt att kollapsa. Så bra känner jag mig själv att jag kan lyssna på min kropp.
