- låång sovmorgon

Klev upp tolv, fast somnade inte först två. Höll på att röra mig i sängen åt alla håll tillslut ropade jag in katterna så dom fick fylla ut sängen. Tydligen gjorde dom ett bra jobb för jag måste ha somnat direkt dom kom och la sig. När jag vaknade låg dom på samma ställe, stora kisse har inte ens försökt väcka mig för att få mat i skålen, utan har bara låtit mig vara, skönt!

Nu väntar jag på att mamma ska hämta mig så ska vi till storheden och shoppsa lite. Sedan ska vi väl äta nå käk och sen ska jag hoppa in i duschen och fixa mig för jobb :) har ledigt imorgon för André har firma fest på western farm, kan bli kul!

Annars kurerar jag mig totalt, är iskallt ute och jag förstår inte hur man fortfarande kan vara rökare efter varje vinter, huurv!

ÅHHHHH

Äckliga nya blogger, allt jag skrev försvann för att jag skulle lägga till en jävla bild, så less jag blir på det här... Inte för att jag skrev något intressant, gick väl i melodin att jag är ensam till imorgon, tassar runt med en kaffekopp sedan halv sju, vill jobba, får inget jobb, äckliga kommun, less på att vara utbildad utan att få jobb, less på att det finns vårdbiträden som får jobb fast kommunen lovat att vårdbiträden bara får jobba på sommrarna, lyssnar på musik och var inte less nyss utan bara en liten snutt less men blev otroligt less när blogger dampar.

Hejdå

- visst är det konstigt, men så är det

Ibland saknar jag den jag var förut, hur förstörd och ensam jag var. Även fast jag inte kände det då, så var det ett liv jag valde själv att leva. Jag hatade att vakna, jag älskade att sova. Mitt sätt att leva den perioden var att överleva, att överleva varje dag och tvinga in positiva tankar som ''det blir bättre''. Jag lärde mig att sätta på en mask, för jag ville aldrig ha hjälp, jag ville aldrig gå till en psykolog, jag ville inte göra mina föräldrar besvikna och jag ville aldrig att min bror skulle förstå hur mycket jag skadade mig själv. Min dörr var alltid låst, ingen fick komma in. Där levde jag mitt liv, där byggde jag en värld. Det kunde ta en hel vecka innan jag tog mig ut för att andas frisk luft.

Det var lättare att vara ensam i perioder, för ibland kändes det som att folk skulle se igenom mig, jag var så rädd att min familj skulle genomskåda mig. Jag vet inte hur mycket dom känner till, för tankar och problem höll jag för mig själv. Jag intalade mig att det var något som skulle gå över. Ni kanske inte förstår riktigt vad jag saknar med den tiden, men känslan av att inte behöva känna någon känsla för någon annan, känslan av att bara ha sig själv i huvudet att tänka på, känslan av att inte behöva bry sig om någon.

Jag var en kall person, att jag gick med tankar på att avsluta allt säger det mesta, jag skrev färdiga brev som jag skulle kunna lämna efter mig. Jag kunde ligga i min säng och fundera på vem som skulle få vad när jag inte fanns där längre, när mitt rum inte var mitt rum längre. Många gånger fann jag mig själv le mitt i allt elände, för någonstans försökte jag intala mig att min familj skulle förstå varför jag valde att lämna livet jag levde. Jag intalade mig att dom skulle ha full förståelse, fast jag aldrig ens öppnade munnen.

Idag jag kan hitta ord för allt vad jag upplevde, jag kan berätta på ett sätt som jag aldrig skulle tillåta mig då. Allt vad jag skrev, tankar och funderingar, lidande och tårar, är något som jag raderade ganska snabbt. För jag ville inte förstå vilken sorglig situation jag befann mig i, jag ville inte tro att det var mitt liv. Som sagt så höll jag uppe en mening, det blir bättre, för det var så jag fick höra, och jag ville tro på det. Någonstans så ville jag leva i framtiden, jag ville hitta en själsfrände och jag ville ha ett normalt liv. Det var hoppet som höll mig kvar, det är hoppet som håller mig kvar.

I många år levde jag i stora tjocktröjor med armarna nerdragna, under hade jag lindat papper eller bandage. Jag skippade att idrotten för det skulle tvinga mig att blotta mig, det skulle visa ärr och sår på min kropp, och det skulle förstöra min mask jag drog på varje morgon. Jag hoppade av i slutet av åttan, många fattade inte varför, de flesta förstod inte alls, det bevisade bara hur bra en människa kan dra på en mask.

Idag skäms jag inte alls över mina ärr, jag kommer aldrig skämmas.
Det visar bara hur jag krigat och att jag segrat.

 

- A bird without its wings is a low and tragic thing

Musiktrippar jäääärnet, har detssutom tvättstuga så springer som en tok fram och tillbaka. Men nu får jag en stund att bara andas, så sitter i sovrummet för ovanlighetesskull, tänkte ta en sliten cambild men den skulle bli allt för lurvig så PASS på den. Tänkte idag vad jag skulle gjort utan musik, har tänkt en massa udnerliga ting, men en av sakerna var just på musikens värde. Jag vet inte hur ett liv utan musik skulle vara, visste jag inte bättre så så skulle jag väl inte lida värst, men tänk om jag skulle bli döv. Vakna en dag och inte höra ett ljud. Röster skulle jag kunna leva utan, men inte musik, inte melodierna som far runt i huvudet. Känslan av att få isolera sig ifrån verkligheten och ha på sig lurarna med hög musik, den är helt obeskrivlig. Den är mäktig och stark, starkare än många andra känslor. Jag har lätt för att underksatta saker och ting, alltid varit, kommer alltid vara. Därför flög tanken förbi med en liten skölj av ångest, att vakna döv. Jag underksattar saker, men saknar allt när det tagits från mina händer. Så jag sitter här och njuter lite extra, för genom alla år har musiken varit till stor hjälp.

Nu ska jag dricka mitt kaffe som förmodligen blivit kallt, hållt på att kolla texter till tusen låtar och trippat runt på musikvideor, känt känslor, saknat och hatat, känner mig lugnare nu i efterhand.

- cover your tracks

Heart, cover your tracks
The blood that you spill will wash what you lack
Soul, sew up your wounds
Test out your engine. Give it some room
Mind, pick up your pace
Capture the thoughts you always chase
Soul, open your wings
Lift this cage higher than any dream
Cover your tracks
Sew up your wounds
Pick up your pace
Open your wings
Heart, flesh out your webs
The past that was tangled will unwrap & shed
Soul, sing out your songs
Clear out your throat. Belt it out strong

en gång i tiden

Känns som döden knackar på när man är ensam
Jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan

Tänk dig en massa människor som samlas runt dig
och pekar ut alla dina fel som ett mönster
Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet
det känns lite tryggare - världen genom  mitt fönster.

Har dåligt med pengar, kan inte följa trenderna
och gör man inte det så försvinner de flesta vännerna
sömnlös, hoppet hoppade av
första chansen det fick så jag mår botten idag.

Har en farsa som är världens största egoist
Han blev kär i alkoholen, tar familjen sist
Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett piss
En ensam fågel som bär på tok för stor kvist.

Våra liv kan kännas tomma och iscensatta
tänk om vi redan är döda, här istället vi straffas
det äter upp mig inifrån, självkänslan
ligger i respirator så skadad och väntar

Den positiva lilla tjejen är försvunnen
Blicken är tom, kapitel 17 är ba' mörker
Varför spelar spegeln ett spel mot mig?
Varför gråter livet, när döden alltid ler mot mig?

Hur ska jag bete mig i sociala sammanhang,
när kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band?
Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att vara trött,
ensamheten förför mig varje dag jag kliver upp

- RUFFRIDERS!

Har inte sett ruffriders på hur längesen som helst, men såg sjuan idag, FYAN VAD DOM ÄR GRYMMA!! Suttit med rysningar i kroppen och känt sån andrenalin. Anledningen till varför jag kom på att se det var för att dom tydligen kommer till Olearys idag när jag jobbar, för dom kommer ha premiär av åttan på KH klockan nio. Jag har väl glömt bort någonstans hur jävla glad man blir av att se deras filmer, dom är både roliga men framför allt det dom gör bäst SKOTER!  Vill så mycket ha snö nu och gärna en fin skoter, åååh..

Se och NJUT!

It's gonna hurt, because it matters.

Känns tråkigt att skriva nu för tiden, eller inte alltid, men oftast. Vet inte vad jag ska skriva, för det händer inte så mycket. Blivit uppbokad för teoriprovet nu, dock hemligt datum ifall jag skulle kugga.

Igår var jag på kyrkogården en stund, har alltid tyckt att prata till kors inte är min grej, men jag pratade, eller viskade. Det kändes faktiskt lättare när jag gick därifrån. Cyklade sedan i regnet till mormor, satt där i lite mer än 3 timmar och surrade om allt. Så när jag kom hem sen så kändes allt mycket bättre, var dock jätte trött.

Idag sov jag ända till 12!! Och är huuur trött som helst, börjar bli knäpp att bara vara hemma, vill bara jobba! Blivit skriven varje helg december ut på olearys, härligt. För kommunen verkar inte behöva vikarier just nu.. Så jappjapp, idag ska tydligen jag laga mat, så ska kika vad jag hittar i köket.

<3 älskade

- idag är en sån dag

Den började bra, klev upp när André for iväg till jobbet, precis som igår, känns skönt att vakna tidigt. Men från ingenstans blev jag helt lipig, swedish house maffias "dont you worry child" får mig att tänka på morfar, bara för att mamma la ut de klippet på facebook och kunde relatera till honom.

Ska på en stund ta en promenad eller cykeltur till kyrkogården, sen far jag till mormor en sväng. Kan va skönt att prata av sig om allt som rör sig i huvudet, mormor är en sådan underbar lyssnare.

Var dumt att skriva att "dagen började bra.." Eftersom jag kan inte säga att det känns dåligt att jag faktiskt blev lite ledsen, det är väl snarare bra att man faktiskt kan bli det.

- tankar och funderingar

Jag tycker det är helt sjukt vilket samarbete det fysiska och det psykiska gör. Ett exempel är om man jobbat för mycket, så blir man ofta sjuk, det är ett tecken på att kroppen behöver vila. Det var samma visa när man gick i skolan, man klev upp tidigt på morgonen hela veckan och stannade uppe hela nätter på helgerna, man försökte plugga när det fanns tid, man gick med ångest om man låg efter i något ämne, man längtade till varje lov eller långhelg, men ofta blev man sjuk då på en gång.

När jag går runt med mycket tankar och funderingar så tar det även mycket energi, man är inte fullt ut koncentrerad och det försvårar mitt jobb som undersköterska vissa gånger när jag känner att jag inte kan lägga till min åsikt kring beslut och inte ge den riktiga hjälpen jag bör ge. Som tur så har man oftast bra kollegor som förstår att man har en sämre dag, och som stöttar en genom det.

Men när det kommer till vad jag är just nu, springvikarie, känner jag att det kan ta extra på krafterna, för jag måste släppa allt av vad jag är på sidan av min roll och istället dra på mig en mask, för när jag kommer till den punkten att jag kommer på en ny arbetsplats så blir det så automatiskt, vilket är lite underligt. Det tar tusen mer på krafterna och det kan kännas som att jag sprungit ett maraton efter ett kort arbetspass. Men jag antar att det handlar mycket om trygghet.

Folk brukar även påpeka magkänsla, att man ska följa vad magen säger. Det var länge jag tänkte att det inte fungerar, men under åren som gått så har jag lärt känna det uttrycket rätt bra.
Bra magkänsla, känns lite av som ett skutt i magen (får ett samtal av någon man tycker om, nykär, bra nyheter, lyckorus.)
Obehaglig magkänsla, känns som att någon nästan slår om med en sked i magen (orolig, beredd på något dåligt samtal, förbedelse för det värsta, konfrontation/konfrontera)
Dålig magkänsla, känns som ett slag i magen (dåliga nyheter, ''krossat hjärta'', försagt sig, konfronterad/konfrontation, förlora någon, sårad)

Man kan även snubbla på uttrycket ''krossat hjärta'', vilket jag bara tog bildligt och inte bokstavligt förut, men jag antar att man måste uppleva det för att verkligen förstå. Som med en dålig magkänsla som jag beskriver med ''slag i magen'' så går liksom ''krossat hjärta'' hand i hand, eftersom jag upplevt dom sakerna samtidigt det flesta gångerna. Ja, det känns som att hjärta pressas samman i någons hand, det känns trasigt (även långt efter en händelse känns det, minsta lilla sak som kan påminna om en traumatisk händelse påminner om att det fortfarande läker.) Det kommer alltid finnas ett ärr kvar, man kommer aldrig att glömma en sådan mäktig känsla, men det är så det fungerar, you live and you learn. Jag tror (inte riktigt säker) men förklaringen till känslan är att människan förbereder sig för flykt/försvar.

Det är hjärnan som skickar ut alla signaler till hela kroppen, och det är hjärnan som samlar alla minnen, dåliga och bra, ibland kan hamna i ett tillstånd där man bara bläddrar igenom likt en tidning. Jag hyllar allt som finns i huvudet på mig, jag kommer aldrig sluta fundera, analysera eller fråga.

Sov över i gulhuset i lördags, av någon störd anledning gjorde jag det sämsta man kan göra, drog en shot fem på morgonen, som om jag verkligen behövde den... Så hela gårdagen spenderades i soffan, åt lite, kräktes lite, men mest låg jag blixt stilla för mitt hjärta hotade med att stanna vid minsta ansträngning.

Idag har jag städat, diskat och plockat. Snart ska jag ta tag i teoriplugg så jag gjort bort allt. Är ju bara en liten snutt kvar så blir jag uppbokad för teoriprov och uppkörning.

Slänger upp fyra bilder från helgen :)

Som vanligt trött, vad är det med min skalle som ska hålla på så här? Ingenting speciellt som går runt i skallen, så förstår inte vad som tar så mycket energi från mig. Det gick iallafall bra att jobba igår, blev inget jobb idag så funderar på vilket håll mina ben ska traska åt inatt, antingen runt i lägenheten (med stor risk för att bli rastlös vid elva tiden) eller faktiskt bege mig till gula huset och ta en öl med sköna människor. Har laddat upp med cola och ostbågar ifall jag väljer första alternativet, men vad tråkigt det kommer bli senare.. Har redan hunnit se en film, så är redan less på det.

Tror jag tar en funderare och kokar mig en kaffekopp.

- blööööh

som vanligt TRÖTT, har fixat mig klart för kvällen/natten iallafall. Väntar nu på att André ska komma hem, med sig har han Sanna och Robert, det blir väl middag av något slag. Dom lär väl förtära alkoholhaltigt och jag en massa koffein. Förstår inte hur folk orkar festa varje helg, det är ju sinnessjukt. Jag blir helt knäckt av en helg nu för tiden, fast det är endast positivt! Så ja, har väl inte mycket annat på mitt lillhjärta, jobbajobbajobba.

 

- trött!

OTROLIGT trött, hållt på med den där förbenade teorin sen igår morse.. Jag trodde jag blev klar med alla faser, men tydligen så går det inte att göra repetition 2 av någon störd jävla anledning, så less.. Så sitter här och försöker klura ut vad jag möjligen gör fel, men har kommit fram till att det måste vara fel på hela programmet. Så nä, tydligen fick jag inte göra bort allt idag, tydligen inte.


Imorgon och på lördag vankas jobb på Olearys, även nästa helg, känns rätt bra. Annars så är jag rätt less på mycket, ända sen igår har jag varit less, och jag funderar på om det är så jävla nyttigt att plugga så här mycket, för mitt huvud är som en äggröra! Sitter förövrigt i morgonrock (har i och försig vanliga kläder under) men det är så äckligt kallt i hela lägenheten, eller så börjar jag bli sjukare, wohoo, älskar när livet bara går som man vill...

 

 

- b-b-b-booring

Jag har suttit på samma jävla hårda stol sen jag klev upp, fastnat här i min blogg och läser gamla inlägg och kollar gamla bilder, tar mig inte här ifrån. Läser, skrattar för mig själv, läser lite till, jag vet inte vad jag skulle tagit mig till om allt bara skulle försvinna? Så mycket tankar och funderingar på alla möjliga ting finns samlat i tusentals inlägg + en massa bilder som enbart finns här. Vänner jag hade då, som man trodde sig ha ett evigt hållbart band till men som brustit för längesedan. Vänner som jag fortfarande har, som jag alltid haft. Tankar som slog ner mig på marken, men som jag idag vunnit över.

Jag tror aldrig jag kommer lära känna mig, jag väntar fortfarande på den dagen jag med säkerhet kan säga hur jag ska bete mig i en situation, för fortfarande förvånar jag mig. Mitt skadebeteende känns väldigt långt bort, men även en sak jag aldrig skulle kunna lova någon att det inte skulle kunna ske. Till och från känns det som att jag känner mig rätt bra, hur jag ska hantera min ångest eller ''låga dagar'', men fortfarande vet jag aldrig hur det slutar ändå. Varje dag pågår ett krig  i mitt huvud, en sak som jag med säkerhet kan säga alltid kommer pågå, men samtidigt som jag på ett eller annat sätt lär mig att leva med. Det handlar till stor del om ovissheten kring människor omkring mig, tilliten till människor som lever intill mig och att jag alltid står beredd för det värsta.

Det varierar hur påtagliga tankarna är, vissa dagar är jag helt slut i kroppen och huvudet, andra dagar känns det inte av så fyskiskt. Men dom finns alltid där, jag försöker verkligen räkna med alla jag älskar i slutet av dagen, jag försöker alltid summera allt det positiva i livet innan jag somnar, allt för att förhindra ångest. Det syns sällan utanpå hur mycket jag krigar, därför kan det bli väldigt frustrerande att få en fråga om varför jag är så sur, varför jag är så okoncentrerad, varför är du så trött när du sovit så länge? För några år sedan sov jag mer än vad jag var vaken, just pågrund av utmattningen av alla tankar som gick omkring i huvudet.

Jag har alltid varit rädd för att säga det högt, att jag har problem med mig själv, jag vill inte läggas i någon kategori för att jag bara är ärlig när det kommer till att jag fan inte mår så bra till och från, att mitt huvud agerar på egenhand ibland utan att jag ens hinner tänka efter. Men det är så här, jag kommer alltid vara så här. Så pass bra känner jag mig, mina tankar kommer aldrig försvinna och kriget kommer föralltid pågå.

Därför älskar jag att jobba, därför kommer jag ALDRIG sakna skolan. Jag behöver vara där jag är behövd, där jag får en bekräftelse på vilket arbete jag gör. Jag behöver göra saker, annars snöar jag in precis som nu, på gamla saker och blir helt nostalgisk och funderande.

- edgar allan poe

From childhood's hour I have not been
As others were; I have not seen
As others saw; I could not bring
My passions from a common spring.
From the same source I have not taken
My sorrow; I could not awaken
My heart to joy at the same tone;
And all I loved, I loved alone.
Then- in my childhood, in the dawn
Of a most stormy life- was drawn
From every depth of good and ill
The mystery which binds me still:
From the torrent, or the fountain,
From the red cliff of the mountain,
From the sun that round me rolled
In its autumn tint of gold,
From the lightning in the sky
As it passed me flying by,
From the thunder and the storm,
And the cloud that took the form
(When the rest of Heaven was blue)
Of a demon in my view.

(nostalgitrippar)

- opheliac

I'm your Opheliac
I've been so disillusioned
I know you'd take me back
But still I feigned confusion
I couldn't be your friend
My world was too unstable
You might have seen the end

But you were never able
To keep me breathing
As the water rises up again
Before I slip away

You know the games I play
And the words I say
When I want my own way
You know the lies I tell
When you've gone through hell
And I say I can't stay
You know how hard it can be
To keep believing in me
When everything and everyone
Becomes my enemy and when
There's nothing more you can do
I'm gonna blame it on you
It's not the way I want to be
I only hope that in the end you will see
It's the Opheliac in me

- white trash beautiful

- Everlast

SERIÖST måste fixa det här textproblemet....Och jag måste fixa teorin.. Luriga bajs teori, har kommit mig så lång att det är genomgång av alla faser, alltså att det är olika frågor hela tiden, vilket gör att jag kuggar hela tiden, bläääh... I början låg jag på 55 rätt, nu börjar det sjunka ner mot 45, vilket får mig att tappa hoppet om mig och körkort. Men en dag, EN DAG, så jävlar har jag ett körkort. Känns bara förjävla långt bort just nu för tillfället.

Försöker lugna ner mig nu med lite Everlast, men är fortfarande så OSJDNFSD på teorin.

- tvättis, diskis och kaffe

har alltså tvättstuga, sprungit som en tok! Så nu äntligen kan jag sätta mig ner och andas en stund. Ska slå på ett avsnitt walking dead sen ska jag pluggeliplugga. Men nånting har hänt med min dator, all text har plötsligt blivit jätte ytte pytte liten, eller jag hoppas det är datorn det är fel på och inte min syn? ehh.

Lördagen har spenderats hos Sanna och Thomas ute i avan, känns så otroligt fel att se någon annan flytta in i deras gamla lägenhet. När jag gick med soporna imorse så höll dom på att flytta för fullt.. Känns inte som att det är på riktigt ännu, känns som att dom bara flyttat ut i byn tillfälligt, huvva. Det var iallafall jätte trevligt, vi satt uppe till morgonkvisten med monopol och ett gäng med öl, snackade om allt mycket tills vi alla höll på att däcka på plats. Inte av alkoholens skull, utan för att alla var så über trötta. Vi var hemma igår kring fem tiden, egentligen skulle vi haft tvättis då, men vi saknade tvättmedel, så får slita i ensamhet.. Kring sex igår for vi till min papps, där vankades entrecó med potatisgratäng, möms! Inte så mycket mer, slogs lite med Rasmus, men det börjar bli standard igen, ända skillnaden från förut och nu är väl att vi inte är värst seriösa, haha. Började tänka igår att jag hade kunnat tänka mig att börja i någon form av kampsport, för det verkar vara kul (är kul att slå på någon) + att det tar otroligt på ens krafter. När jag var liten ville jag börja i typ thai boxning, men tydligen fanns det ju en åldersgräns på 15? om jag inte minns fel.

Nä nu ska jag se avsnittet! Börjar spåra totalt i denna serie, men what the hell, har inget bättre för mig..

- rastlöös!!

Såklart kan jag inte bara sitta still när jag är sjuk, inte nog med det så har jag varit vaken sen tre inatt, snacka om vänt på dygnet! Har plockat, putsat och diskat i morgonrock, insåg nu att klockan inte ens slagit tolv.. Ska gå och boka tvättstuga nu, sen vet jag inte alls vad jag kan hitta på? Vi ska iallafall käka hos morsan när André slutat, men det är ju inte först efter fyra!!

Känner nu när jag satt mig hur jag börjar feberfrossa, så måste nog fortsätta hålla igång!

- Turkiet 2012

- sjuk

ÅHH skrev helt mycket så snubblade mina fingrar över någon knapp så allt bara försvann, så less!!!!! Såklart handlade inlägget om hur less jag är, och nu är jag ännu mer less. Har åkt  på en jävlig förkylning och min näsa är helt störd och mitt huvud ännu stördare. Vi la oss kring tio igår, somnade rätt snabbt men vaknat till och från pågrund av mardrömmar. Drömde att jag var ute med Ludde och gick typ bredvid någon slags damm eller liknande, så kopplet plötsligt gick sönder och han hoppade i dammen, samtidigt började det tjuta över hela staden (ni vet typ jordens-undergång-alarm), och dammen Ludde ramlat/hoppat i blev plötsligt svart och började bilda en stor virvel, så han kämpade ju för kung och forsterland för att ta sig upp. Jag lutade mig över kanten för att nå honom, kände att jag blev helt yr och mitt hjärta slog ojämnt, förstod då att vattnet typ var förgiftat. Fick tag i hans nacke och la mig utmattat, kände då att jag somnade in.

Har vaknat tryggt i Andrés armar hela natten, han har hållt ett bestämt grepp om mig. Men klockan tre inatt så klev jag upp, min rygg ilade och huvudet dunkade, kändes som att jag ville spy och svimma på samma gång. Gick upp och tog en rök, la mig igen och somnade där vid fem/halv sex. Klev upp halv elva idag, druckit fem koppar kaffe och inte så mycket mer.

Så nu ska jag försöka plugga, men huvudet känns inte sådär jätte på G idag..

- natt nr 9

Hujjujj, vill sova! Och vill allra helst sova bredvid André som jag inte gjort nu på flera dagar.. Sitter vak inatt, vet inte riktigt vad som är mest tidsfördrivande, för nätterna brukar vara lugna i sig. Har just ätit min lilla yoghurt och min smörgås, men är fortfarande hungrig... Rauwjsv.. Ja vad mer har jag att skriva? Efter denna natt ska jag unna mig ledighet, tror jag ska vara ledig fram till nästa vecka faktiskt.. Jobb dag numero 16, natt numero 9. Så jag känner att jag faktiskt KAN unna mig ledighet. Fast så sa jag igår också och blev inringd vid fyra idag och tackade ja, haha..

Kan bjussa på en bild jag tog idag på mig och mitt älskade hjärta! Slumrade till en stund och när jag vaknade tänkte jag att jag skulle föreviga den underbara stunden med en bild! <3

- känns från topp till tå

Klev upp halv åtta idag för jag hade körlektion, nu ska jag bara göra klart alla faser.. Första natten för helgen, känner mig sjukt otaggad, sov när jag kom hem där vid halv tolv, men sovit så sjuuukt dåligt. Bara en massa strssande drömmar som inte gav någon ro. Känner att jag jobbat sjukt mycket, huvudet börjar spöka och känner mig alldelens huvudvärkig och snurrig. Ena stunden är jag leds på allt, andra så är allt så bra. Men sedan så suger ju allt igen, försöker att inte tappa bort mig i sörjan huvudet försöker dränka mig i, jag försöker verkligen. Men det är så här ibland, bara glad att jag på någotvis lär mig leva med det..

Jag önskar bara att jag på något sätt hade kunnat förklara känslan som kommer över mig, när jag blir som jag blir och säger vad jag säger, tomheten som sköljs över allt som jag ska kalla mig. Den här personen jag ska känna bäst av alla i hela världen blir plötsligt en främlig, jag känner inte till mig, jag försvinner. Det känns som att jag står och ser på hur en vilsen person försöker finna sig själv, och jag kan inte göra något, jag bara ser på, desperat ser jag på hur den ända personen jag bör känna till försvinner. Det går inte att förklara känslan, för ena sekunden tappar jag mig, jag vet varken vad eller när, varför eller hur. Och trots att jag gått igenom ett helvete, så är den här känslan värst av alla. Jag vet att det blir bra, kan ta en minut eller dagar, men jag vet att jag hittar tillbak.

- chasse

- Life's for the living

 

I'll stitch the words into my heart with a needle and thread

Don't you cry for the lost

Smile for the living

Get what you need and give what you'r given

You know life's for the living so live it

Or you're better of dead

- Fast car

You've got a fast car
I wanna a ticket to anywhere
Maybe we make a deal
Maybe together we can get somewhere
Any place is better
Starting from zero, got nothing to lose
Maybe we'll make something
Me, myself, I've got nothing to prove

You've got a fast car
I've got a plan to get us out of here
Been working at the convenience store
Managed to save just a little bit of money
Won't have to drive too far
Just cross the border and into the city
You and I can both get jobs
And finally see what it means to be living

See my old man's got a problem
Live with the bottle, that's the way it is
He says his body's too old for working
His body's too young, to look like his
When mama went off and left him
She wanted more from life than he could give
I said somebody's got to take care of him
So I quit school and that's what I did

You've got a fast car
Is it fast enough so we can fly away?
We gotta make a decision
Leave tonight or live and die this way

Say remember when we were driving, driving in your car
Speed so fast it felt like I was drunk
City lights lay out before us
And your arm felt nice wrapped 'round my shoulder
And I had a feeling that I belonged
I had a feeling I could be someone, be someone, be someone

You've got a a fast car
We go cruising entertain ourselves
You still ain't got a job
Now I work in the market as a checkout girl
I know things will get better
You'll find work and I'll get promoted
We'll move out of the shelter
Buy a bigger house and live in the suburbs

Say remember when we were driving, driving in your car
Speeds so fast it felt like I was drunk
City lights lay out before us
And your arm felt nice wrapped 'round my shoulder
And I had a feeling that I belonged
I had a feeling I could be someone, be someone, be someone

You've got a fast car
I've got a job that pays all our bills
You stay out drinking late at the bar
See more of your friends than you do of your kids
I'd always hoped for better
Thought maybe together you and me'd find it
I got no plans and I ain't going nowhere
So take your fast car and keep on driving

Say remember when we were driving, driving in your car
Speeds so fast it felt like I was drunk
City lights lay out before us
And your arm felt nice wrapped 'round my shoulder
And I had a feeling that I belonged
I had a feeling I could be someone, be someone, be someone

You've got a fast car
Is it fast enough so you can fly away?
You gotta make a decision
Leave tonight or live and die this way

- Take care

What's a life with no fun? please don’t be so ashamed
I’ve had mine, you’ve had yours we both know
We know, they don’t get you like I will
My only wish is I die real
Cause that truth hurts, and those lies heal
And you can’t sleep thinking that he lies still
So you cry still, tears all in the pillow case
Big girls all get a little taste
Pushing me away so I give her space
Dealing with a heart that I didn’t break
I’ll be there for you, I will care for you
I keep thinking you just don’t know
Trying to run from that, say you’re done with that
On your face girl, it just don’t show
When you’re ready, just say you’re ready
When all the baggage just ain’t as heavy
And the party's over, just don’t forget me
We’ll change the pace and we'll just go slow
You won’t ever have to worry,
You won’t ever have to hide
You've seen all my mistakes
So look me in my eyes
I know you’ve been hurt by someone else
I can tell by the way you carry yourself
If you let me, here’s what I’ll do
I’ll take care of you
I’ve loved and I’ve lost

- I don't care, I LOVE IT

- när någon säger att du har förändrats, kan det betyda att du bara slutat levaditt liv som de vill

Varit förbi vårdcentralen idag, kollat blodtryck och haft ett förhör om mitt rökande. Jag skulle alltså slutat röka för 2 år sedan när jag började käka p-piller som man inte får äta om man röker, så ännu en gång svor jag på att jag ska sluta snart, men det var ett evigt tjat, fick frågan om jag skulle prata med en sluta-röka-kurator, tackade nej.

Ja blodtrycket var prefekt, men min puls var hög. Dom kan säga bäst dom vill att det handlar om rökning, men jag vet att det handlar om att jag tagit på mig för mycket jobb, detssutom håller jag på med körkortet som snart ÄTNLIGEN är över. Efter den här helgen har jag jobbat 2 veckor i sträck med en ända hel ledig dag. Man kan väl kalla att jag är ledig när jag gått av natt, men nä skulle inte förmå mig att kalla det ledigt. Sova bort hela dagen för att vara seg hela kvällen, inte så härlig ledighet iallafall... Idag är jag ledig, idag kan man säga att jag är ledig. Förutom att hela dagen är planerad ändå, vårdcentralen 10.30, plugga, sedan hjälpa Sanna med flytt.

Men what to do, känns att man är vuxen när varje ledig dag är planerad för en massa projekt. En massa saker man inte har tid med då man jobbar. Ångest för morgondagen då jag har tidig dubbel körlektion, sedan ska jag gå på nattskift. Grejen med mig, har jag klivit upp har jag förjävla svårt att bara gå och lägga mig för att sova. För min skalle går in på all in och ska jag sova, så ska jag sova tills jag känner att jag kan vakna, alltså typ efter flera timmar.

Jag ska inte klaga, för det är ju jag som tar på mig allt jobb, men en del timmar på dygnet känner man sig lite mer less än andra timmar. Jag jobbar hellre än att vara hemma och inte göra ett jävla skit, och anledningen till att jag tar på mig så mycket nu är för att jag vet inte när det blir jobbtorka, plötsligt kanske det inte behövs någonstans.