I wish..

Kände att det var dags att säga hej. Hej, jag rullar på. Bokstavligt, jag har gått upp allt jag gick ner. Så samtidigt som jag oj:ar mig över det och känner hur det bränner i bröstet, jag får andnöd när jag går i trappor och håller på att svimma nu när jag börjat cykla, så tar jag mig fan inte till detdär gymmet. Jag vet ju hur skönt det är när man väl kommit igång! Men såklart, man tänker att man har tusen miljoner triljoner saker att göra och inte har tid. Fast man har tid, alldelens för mycket tid skulle jag vilja säga.

Fast den tiden skulle man ju gärna vela utnyttja till att plugga, fast.. Såklart gör man inte det heller. Så vad gör jag om dagarna? Känns som jag gör jätte mycket, men när jag sedan summerar dagen mot kvällen, kommer jag fram till att jag har:
- Bakat, för det kan ju vara en kul tidsfördrift (såklart smakar jag, inte konstigt att jag går upp...)
-Cyklat, till skolan och hem.
- Diskat
- Städat
- Pussat på André
- Säger: - Vafan.. Vi ska ändå ta tag i träningen, nu tar vi en till cupcake.
- Pussar mer på André och säger godnatt!

Okej, jag gör saker på dagarna. Typ kubb bland annat igår? Vittnade två kvaddade bilar också. Jag vet inte ens varför jag säger att jag inte gör något, men jag verkar göra allt förutom att plugga och träna, sen funderar jag varför det gör ont i bröstkorgen om nätterna, varför jag andas så tungt. Jag tror att det här är största jävla boven till ångesten som flyger på ibland. Jag vet. Och ändå sitter jag här, skriver och kommer på hur dumt allt bara låter. Men ibland behöver man skriva för att komma fram till saker och ting.

Sedan fick jag veta att jag fått VG på ett svenska prov, som var ganska oförberett. Även att jag ligger på VG i den kursen. Okej, det är ändå svenska. Men för varje gång jag ser ett VG eller till och med ett MVG på ett prov, skuttar hjärtat till. För jag har aldrig varit en sådan elev, kommer ihåg hur mina föräldrar i högstadiet verkligen försökte peppa mig att ens få ett G, genom att muta med pengar eller bara försöka hjälpa vad dom än kunde.

Har alltid trott att något varit fel i mitt huvud, att jag bara inte fattar alla dessa böcker och meningar, men jag kan! HAH! Nä, alla kan. Och jag ska ut och ta en promenad, kände att det kan behövas.

Och såklart skriver jag alltid en massa utan att egentligen komma fram till det jag skulle från första början. Jag vet inte ens vad jag skrivit, haha. Åh, nä. Hejdåååååå