“I fear being like everyone I hate, I fear failure, I fear losing control. I love balancing between chaos and control with everything I do. I always have a fear of going one way or another, getting lost in something, or losing everything to get lost in. And I fear being a completely acceptable sheep in society.”
― Marilyn Manson
“A wise girl kisses but doesn't love, listens but doesn't believe, and leaves before she is left.”
― Marilyn Manson
“What doesn't kill you is gonna leave a scar.”
― Marilyn Manson
“When you're taught to love everyone, to love your enemies, then what value does that place on love?”
― Marilyn Manson
“Relationships never break cleanly. Like a valuable vase, they are smashed and then glued back together, smashed and glued, smashed and glued until the pieces just don't fit together anymore.”
― Marilyn Manson
“Not only are love and hate such closely related emotions, but it's a lot easier to hate someone you've cared about than someone you never have.”
― Marilyn Manson
torsdag, augusti 30
You've been acting awful tough lately
Smoking a lot of cigarettes lately
But inside, you're just a little baby
It's okay to say you've got a weak spot
You don't always have to be on top
Better to be hated than love, love, loved for what you're not
You're vulnerable, you're vulnerable
You are not a robot
You're loveable, so loveable
But you're just troubled
Guess what? I'm not a robot, a robot
Guess what? I'm not a robot, a robot
You've been hanging with the unloved kids
Who you never really liked and you never trusted
But you are so magnetic, you pick up all the pins
Never committing to anything
You don't pick up the phone when it ring, ring, rings
Don't be so pathetic, just open up and sing
I'm vulnerable, I'm vulnerable
I am not a robot
You're loveable, so loveable
But you're just troubled
Smoking a lot of cigarettes lately
But inside, you're just a little baby
It's okay to say you've got a weak spot
You don't always have to be on top
Better to be hated than love, love, loved for what you're not
You're vulnerable, you're vulnerable
You are not a robot
You're loveable, so loveable
But you're just troubled
Guess what? I'm not a robot, a robot
Guess what? I'm not a robot, a robot
You've been hanging with the unloved kids
Who you never really liked and you never trusted
But you are so magnetic, you pick up all the pins
Never committing to anything
You don't pick up the phone when it ring, ring, rings
Don't be so pathetic, just open up and sing
I'm vulnerable, I'm vulnerable
I am not a robot
You're loveable, so loveable
But you're just troubled
onsdag, augusti 29
- snabb uppdatering!
Sanna har fått körkort i fredags, vilket är helt UNDERBART! Vi kan fara vart vi vill utan att vara bunden till gubbarna. Så idag har vi rajdat kring storheden, håller på med ett hårfärgningprojekt, spännande! Dock bara brunt underhår, men.. stort steg för mig med tanke på att det var gränsfall för något årsen att jag ens skulle få tillbaka min äkta hårfärg. Så nu jäklar i mig.
Vi har bokat resa till turkiet till den 23 september, känns bra, välbehövligt som jag nämt tidigare. Jag har även haft en hel del körlektioner, två förra veckan, tre nu i veckan och tre nästa vecka, körkortet känns väldigt nära. Ska bara plugga teorin. Längtar så jäkla mycket, så många helger jag varit nykter och önskat att jag kunde vara chaufför (extra cash money).
Sen är det inte så mycket mer, äter, andas och sover.
Vi har bokat resa till turkiet till den 23 september, känns bra, välbehövligt som jag nämt tidigare. Jag har även haft en hel del körlektioner, två förra veckan, tre nu i veckan och tre nästa vecka, körkortet känns väldigt nära. Ska bara plugga teorin. Längtar så jäkla mycket, så många helger jag varit nykter och önskat att jag kunde vara chaufför (extra cash money).
Sen är det inte så mycket mer, äter, andas och sover.
lördag, augusti 25
- myser
Sover i storstugan, vilket var ett jäkla bra tag sen! Fördelen är väl fler kanaler, till exempel MTV som också var ett bra tag sen man kolla på. Just nu verkar de vara svamp bob maraton, åh så längesen!! Cola och snus ger en extra mys feeling + att lill pelle kommer och kollar läget då å då.
Är även kolsvart ute, så vågar inte ta mig ut för att röka, vem vet vad som gömmer sig här i skogen, huvva! Kommer ihåg för två år sen när jag och Andre var och plockade blåbär i skogen och höll på att skita ner oss för minsa ljud för att en björn setts här i skogarna. Om de är något jag har sjukt mycket respekt för är mörkret, vi människor har inte så bra mörkerseende och det finns nog någon anledning för det..
Nu mer cola, mer svamp bob och mer snus!
Är även kolsvart ute, så vågar inte ta mig ut för att röka, vem vet vad som gömmer sig här i skogen, huvva! Kommer ihåg för två år sen när jag och Andre var och plockade blåbär i skogen och höll på att skita ner oss för minsa ljud för att en björn setts här i skogarna. Om de är något jag har sjukt mycket respekt för är mörkret, vi människor har inte så bra mörkerseende och det finns nog någon anledning för det..
Nu mer cola, mer svamp bob och mer snus!
fredag, augusti 24
- pysslar på
Just börjat elda i bastun, annars har jag bara strosat omkring. Nu mot kvällen klarnade det upp och gav landskapet en rättvis sida, allt är så mycket finare med lite sol på. Annars då? Tankar och funderingar, känner mig bara mer och mer nöjd att jag tog mig hit. För här kan jag tänka klart och förhoppningsvis komma fram till något vettigt.
<3
All these accidents,
That happen,
Follow the dot,
Coincidence,
Makes sense,
Only with you,
You don't have to speak,
I feel.
Emotional landscapes,
They puzzle me,
Then the riddle gets solved,
And you push me up to this
State of emergency,
How beautiful to be,
State of emergency,
Is where I want to be.
All that no-one sees,
You see,
What's inside of me,
Every nerve that hurts,
You heal,
Deep inside of me, oo-oohh,
You don't have to speak,
I feel.
Emotional landscapes,
They puzzle me - confuse,
Then the riddle gets solved,
And you push me up to this
State of emergency,
How beautiful to be,
State of emergency,
Is where I want to be.
State of emergency,
How beautiful to be,
Emotional landscapes,
They puzzle me,
Then the riddle gets solved,
And you push me up to this
State of emergency,
How beautiful to be,
State of emergency,
Is where I want to be.
That happen,
Follow the dot,
Coincidence,
Makes sense,
Only with you,
You don't have to speak,
I feel.
Emotional landscapes,
They puzzle me,
Then the riddle gets solved,
And you push me up to this
State of emergency,
How beautiful to be,
State of emergency,
Is where I want to be.
All that no-one sees,
You see,
What's inside of me,
Every nerve that hurts,
You heal,
Deep inside of me, oo-oohh,
You don't have to speak,
I feel.
Emotional landscapes,
They puzzle me - confuse,
Then the riddle gets solved,
And you push me up to this
State of emergency,
How beautiful to be,
State of emergency,
Is where I want to be.
State of emergency,
How beautiful to be,
Emotional landscapes,
They puzzle me,
Then the riddle gets solved,
And you push me up to this
State of emergency,
How beautiful to be,
State of emergency,
Is where I want to be.
- stugan
Lite stigterapi, vedhuggning och potatis plockning. Känns konstigt att vara här, såklart. Men ändå bra. Jag vet vart han är, med oss, hela tiden. Det handlar inte om att jag inte accepterat att han är död, han var gammal, han hade levt ett långt och fint liv. Som han sagt till brorsan "jag lever ju fan på övertid". Själva saken att lära sig att leva UTAN han, att klara sig utan han, det är de jag går igenom. Fortfarande känns de som att han är ute på en cykeltur eller vadsomhelst, han känns så närvarande.
Så här sitter jag, musik i öronen och en fin utsikt. Ut över sjö och skog och berg, tänker på allt möjligt. Känner mig rätt fridfull, lugn.
Lär bli en å annan uppdatering mellan stuggörat.
Så här sitter jag, musik i öronen och en fin utsikt. Ut över sjö och skog och berg, tänker på allt möjligt. Känner mig rätt fridfull, lugn.
Lär bli en å annan uppdatering mellan stuggörat.
onsdag, augusti 22
So close, no matter how far
Kanske en uppdatering vad som annars sker? Jobblös, arbetslös, navelpillare, kalla de vad ni vill. Men det känns bra med tanke på omständigheterna. När jag inte tänker på morfar, tänker jag på allt som hände innan. Så mitt lilla hjärta får ingen vila alls. Och självklart tar det energi från mig, är helt färdig. Önskade att jag bara kunde koppla bort allt, men är de inte de ena så är de det andra. Misstankar och misstro. Ständigt måste jag säga.
Jag hoppas i framtiden att människor kommit på en on/off knapp som varje individ får inopererad för att hindra depressioner och spring in i väggar, en paus knapp från allt elände. Fast det kanske ändå är bra att man inte kan pausa verkligheten, att man faktiskt får lära sig att bita ihop och att människor inte går att lita på. The hard way så att säga! Haha, ja det är väl så här alla känner någongång.
Mitt i allt måste man kunna skratta, unna sig själv tanken att man klarar sig ur allt. Jag har gått igenom ett helvete förut och överlevde. Men just att inte kunna lita på den som lever närmst inpå smärtar så jäkla mycket. Och inte veta när allt det infekterade läker, ovissheten. Men jag försöker och jag ger mig tid. Mest troligt blir det en resa i september till turkiet, känns välbehövligt.
Snart kommer pappa och hämtar mig, så ska vi möta upp Rasmus på kallax. Han och Lasse har varit och tågluffat i europa nu i 3 veckor, känns bra att han kommer hem nu, med tanke på allt. Ja, de skulle bli ett gladare inlägg men kan ju inte låtsas, skrev bara vad som föll in.
Jag hoppas i framtiden att människor kommit på en on/off knapp som varje individ får inopererad för att hindra depressioner och spring in i väggar, en paus knapp från allt elände. Fast det kanske ändå är bra att man inte kan pausa verkligheten, att man faktiskt får lära sig att bita ihop och att människor inte går att lita på. The hard way så att säga! Haha, ja det är väl så här alla känner någongång.
Mitt i allt måste man kunna skratta, unna sig själv tanken att man klarar sig ur allt. Jag har gått igenom ett helvete förut och överlevde. Men just att inte kunna lita på den som lever närmst inpå smärtar så jäkla mycket. Och inte veta när allt det infekterade läker, ovissheten. Men jag försöker och jag ger mig tid. Mest troligt blir det en resa i september till turkiet, känns välbehövligt.
Snart kommer pappa och hämtar mig, så ska vi möta upp Rasmus på kallax. Han och Lasse har varit och tågluffat i europa nu i 3 veckor, känns bra att han kommer hem nu, med tanke på allt. Ja, de skulle bli ett gladare inlägg men kan ju inte låtsas, skrev bara vad som föll in.
-
Senaste inläggen har bara handlat om morfar, men det är vad jag tänker på, det är de som händer just nu i mitt liv. Jag har aldrig förlorat någon så nära, jag vet inte vad som väntar mig, jag vet bara att det här är början på en hel process att smälta. Men jag kommer nog aldrig förstå, jag kan acceptera tids nog, men kommer aldrig förstå. I min framtidsplan skulle han vara där, hålla i mitt barn och se barnet växa upp. Nu i efterhand låter det inte logiskt, nu i efterhand förstår jag att man lever inte föralltid. Jag pratar om honom som om jag förstått, berättar om den 17 augusti och vad som hände. Jag pratar om att hitta en fin klänning att ha på begravningen, jag letar bilder att ha med i bildspelet som ska vara på under minnesstunden efter begravningen. Precis som om jag accepterat. Men som jag skrev tidigare, mina tankar går en kringelväg runt det som faktiskt är sanning, jag kommer aldrig få se eller höra min morfar igen.
Att skriva för mig är ett sätt att försöka förstå, att om och om igen gå igenom samma meningar eller dela med mig av tankar kring hela situationen. Det känns i hela min kropp, hela jag är helt utmattad och slut. Känns som att jag hade kunnat sova flera dygn. Fan också.. Fan fan fan! Du var ju inte bara morfar, du var ju min vän..
tisdag, augusti 21
- tungt
Jag fattar fortfarande inte, natten har varit dålig, vaknat och somnat, vaknat igen och somnat x10000. Var med en stund på begravningsbyrån, men kändes som att vi pratade om någon annan. Följde sedan med hem till mormor, har kollat på en massa bilder och fotat av. Jag tänker hela tiden att han var ju gammal, 75 fina år fick han och in i de sista höll han igång. Och när jag tänker alla anledningar till varför det egentligen är naturligt, att de är livets gång, då borde jag ju fatta att det hänt. Men det är som att mina tankar tar en kringel väg, runt det som faktiskt är fakta och sanning, jag kommer aldrig få se han igen.
Det är svårt, det gör ont.
Det är svårt, det gör ont.
måndag, augusti 20
Grattis på din dag <3
Idag skulle du blivit 75 år morfar, vi hade planerat surströmming i vanlig ordning hos dig och mormor. Vi kommer hålla oss till de, du kommer vara med oss, bara de att vi inte ser dig. Det har inte gått in ännu att du inte längre är med oss, min kropp påminner mig ständigt att det är något som hänt, känner mig helt färdig och smärtan i bröstkorgen har bitit sig fast.
Jag tänkte nästan slå ditt nummer, säga grattis och att vi ses senare. För det känns inte, jag kan inte förstå.. Älskade bästaste, grattis på din dag, jag vet att du kommer vara med oss!!
Jag tänkte nästan slå ditt nummer, säga grattis och att vi ses senare. För det känns inte, jag kan inte förstå.. Älskade bästaste, grattis på din dag, jag vet att du kommer vara med oss!!
lördag, augusti 18
-
Det gör så ont, hela tiden. En enorm smärta har övertagit bröstkorgen, känns svårt att andas, kan knappt tänka klart. Det är som att jag drömmer hela tiden, som om jag inte är i verkligheten. Magen kurrar, men har ingen aptit, äter mest för att man måste. Har alltid sett upp till morfar, han skulle finnas föralltid.
Var en sväng på musikensmakt, men hade ingen koncentration. Folk pratade med mig men jag såg bara läppar röras. Skulle kanske vara bra att vara kring människor, än att vara ensam, men de funkar inte heller. Det är en tomhet över hela mig, tankarna ekar till och med. Igår hade jag allt klart, alla minnen och hela helgen gick på repeat, morfars härliga skratt och skämt, som jag inte kommer få höra mer.
Jag kommer aldrig få se honom eller höra honom, och jag är så rädd att glömma hans röst, att glömma hans skratt. Jag är så rädd för det.
Allt som hände förra veckan, han var så orolig över mig, han var rädd att det skulle knäcka mig. Älskade morfar, jag är så ledsen att mina barn aldrig kommer få träffa dig, jag är så ledsen att mina barn aldrig kommer få växa upp med en morfar som jag haft.
Var en sväng på musikensmakt, men hade ingen koncentration. Folk pratade med mig men jag såg bara läppar röras. Skulle kanske vara bra att vara kring människor, än att vara ensam, men de funkar inte heller. Det är en tomhet över hela mig, tankarna ekar till och med. Igår hade jag allt klart, alla minnen och hela helgen gick på repeat, morfars härliga skratt och skämt, som jag inte kommer få höra mer.
Jag kommer aldrig få se honom eller höra honom, och jag är så rädd att glömma hans röst, att glömma hans skratt. Jag är så rädd för det.
Allt som hände förra veckan, han var så orolig över mig, han var rädd att det skulle knäcka mig. Älskade morfar, jag är så ledsen att mina barn aldrig kommer få träffa dig, jag är så ledsen att mina barn aldrig kommer få växa upp med en morfar som jag haft.
fredag, augusti 17
- Morfar
Idag fick jag ett samtal när vi var och fiska i hertsöträsk. Eller André fick snarare ett samtal, jag såg på hans ansiktsuttryck och kroppsspråk att något hemskt hänt, han kollade åt mitt håll och sa: Johanna, det är till dig.
Jag tog telefonen och hörde min mamma, tre små ord, - morfar har dött. Det var inte väntat, jag träffade han senast i måndags och spenderade hela helgen i stugan med dom. Pang bom.
Tidigare fick vi se han, fridfull, som att han sov. Min morfar. Ni som känner mig bra vet att mina morföräldrar stått mig så nära hjärtat, och min morfar har varit som en bästa polare. Vi har skrattat ljudligt och delade samma humor. Jag är så tacksam över att jag fick spendera helgen med dom två som står så nära mig, mormor och morfar.
Allt känns lite som att gå i en dimma, en tomhet har tagit över kroppen. Man gråter, man är tyst, skrattar och gråter.
Tack för allt du givit, i alla svåra tider jag har gått igenom har du fått mig att le och se fram. Ibland kändes du som en fadersfigur mer än en morfar, kan bero på att stora delar av min barndom var jag och min bror med dig och mormor. Förevigt älskad, aldrig glömd.
Jag tog telefonen och hörde min mamma, tre små ord, - morfar har dött. Det var inte väntat, jag träffade han senast i måndags och spenderade hela helgen i stugan med dom. Pang bom.
Tidigare fick vi se han, fridfull, som att han sov. Min morfar. Ni som känner mig bra vet att mina morföräldrar stått mig så nära hjärtat, och min morfar har varit som en bästa polare. Vi har skrattat ljudligt och delade samma humor. Jag är så tacksam över att jag fick spendera helgen med dom två som står så nära mig, mormor och morfar.
Allt känns lite som att gå i en dimma, en tomhet har tagit över kroppen. Man gråter, man är tyst, skrattar och gråter.
Tack för allt du givit, i alla svåra tider jag har gått igenom har du fått mig att le och se fram. Ibland kändes du som en fadersfigur mer än en morfar, kan bero på att stora delar av min barndom var jag och min bror med dig och mormor. Förevigt älskad, aldrig glömd.
tisdag, augusti 14
-
I can't tell you what it really is
I can only tell you what it feels like
And right now it's a steel knife in my windpipe
I can't breathe but I still fight while I can fight
As long as the wrong feels right it's like I'm in flight
High off of love, drunk from my hate,
It's like I'm huffing paint and I love it the more I suffer, I suffocate
And right before I'm about to drown, she resuscitates me
She fucking hates me and I love it.
Wait! Where you going?
"I'm leaving you"
No you ain't. Come back we're running right back.
Here we go again
It's so insane cause when it's going good, it's going great
I'm Superman with the wind at his back, she's Lois Lane
But when it's bad it's awful, I feel so ashamed I snapped
Who's that dude? I don't even know his name
I laid hands on her, I'll never stoop so low again
I guess I don't know my own strength
You ever love somebody so much you can barely breathe
When you're with 'em
You meet and neither one of you even know what hit 'em
Got that warm fuzzy feeling
Yeah, them chills you used to get 'em
Now you're getting fucking sick of looking at 'em
You swore you'd never hit 'em; never do nothing to hurt 'em
Now you're in each other's face spewing venom in your words when you spit them
You push, pull each other's hair, scratch, claw, hit 'em
Throw 'em down, pin 'em
So lost in the moments when you're in them
It's the rage that took over it controls you both
So they say you're best to go your separate ways
Guess if they don't know you 'cause today that was yesterday
Yesterday is over, it's a different day
Sound like broken records playing over but you promised her
Next time you show restraint
You don't get another chance
Life is no Nintendo game
But you lied again
Now you get to watch her leave out the window
Guess that's why they call it window "pain"
Now I know we said things, did things that we didn't mean
And we fall back into the same patterns, same routine
But your temper's just as bad as mine is
You're the same as me
But when it comes to love you're just as blinded
Baby, please come back
It wasn't you, baby it was me
Maybe our relationship isn't as crazy as it seems
Maybe that's what happens when a tornado meets a volcano
All I know is I love you too much to walk away though
Come inside, pick up your bags off the sidewalk
Don't you hear sincerity in my voice when I talk
Told you this is my fault
Look me in the eyeball
Next time I'm pissed, I'll lay my fist at the drywall
Next time. There won't be no next time
I apologize even though I know its lies
I'm tired of the games I just want her back
I know I'm a liar
If she ever tries to fucking leave again
Im'a tie her to the bed and set this house on fire
I can only tell you what it feels like
And right now it's a steel knife in my windpipe
I can't breathe but I still fight while I can fight
As long as the wrong feels right it's like I'm in flight
High off of love, drunk from my hate,
It's like I'm huffing paint and I love it the more I suffer, I suffocate
And right before I'm about to drown, she resuscitates me
She fucking hates me and I love it.
Wait! Where you going?
"I'm leaving you"
No you ain't. Come back we're running right back.
Here we go again
It's so insane cause when it's going good, it's going great
I'm Superman with the wind at his back, she's Lois Lane
But when it's bad it's awful, I feel so ashamed I snapped
Who's that dude? I don't even know his name
I laid hands on her, I'll never stoop so low again
I guess I don't know my own strength
You ever love somebody so much you can barely breathe
When you're with 'em
You meet and neither one of you even know what hit 'em
Got that warm fuzzy feeling
Yeah, them chills you used to get 'em
Now you're getting fucking sick of looking at 'em
You swore you'd never hit 'em; never do nothing to hurt 'em
Now you're in each other's face spewing venom in your words when you spit them
You push, pull each other's hair, scratch, claw, hit 'em
Throw 'em down, pin 'em
So lost in the moments when you're in them
It's the rage that took over it controls you both
So they say you're best to go your separate ways
Guess if they don't know you 'cause today that was yesterday
Yesterday is over, it's a different day
Sound like broken records playing over but you promised her
Next time you show restraint
You don't get another chance
Life is no Nintendo game
But you lied again
Now you get to watch her leave out the window
Guess that's why they call it window "pain"
Now I know we said things, did things that we didn't mean
And we fall back into the same patterns, same routine
But your temper's just as bad as mine is
You're the same as me
But when it comes to love you're just as blinded
Baby, please come back
It wasn't you, baby it was me
Maybe our relationship isn't as crazy as it seems
Maybe that's what happens when a tornado meets a volcano
All I know is I love you too much to walk away though
Come inside, pick up your bags off the sidewalk
Don't you hear sincerity in my voice when I talk
Told you this is my fault
Look me in the eyeball
Next time I'm pissed, I'll lay my fist at the drywall
Next time. There won't be no next time
I apologize even though I know its lies
I'm tired of the games I just want her back
I know I'm a liar
If she ever tries to fucking leave again
Im'a tie her to the bed and set this house on fire
-
Alltså jag börjar bli så irriterad på aftonbladet, eller alla nyheter som uppmärksammar kända/"viktiga" personer. Ett exempel, drottningen stukade foten, det var en stor rubrik i FEM dagar om det, seriöst?! Vem i hela världen bryr sig?! Prinsen fick en käftsmäll, det har stått nu sen de hände, alla möjliga förklaringar till hur och varför. Någon slags minister har dött i cancer, ja jätte hemskt, men det händer ju fler än han. Fler åker på stryk varje dag än prinsen, fler stukar foten varje dag, verkligen stora nyheter.
Och allt kring breivik(??), efter allt som hänt, varför ge han så mycket uppmärksamhet? Vi ger ju de han vill, vi pratar om hur och varför, spekulerar allt för mycket och ger ut all möjlig information som inte bara får han att glänsa utan ger ANDRA idioter ideér om att utföra precis samma saker. Människor med svagt psyke, lättmanipulerade, förvirrade människor.
Det är väl jätte bra att anhöriga får veta det dom vill, men vi andra har egentligen inte med det att göra. Det som hänt är visserligen något som kommer skrivas i historien och något som kommer berättas för barn och barnbarn i all framtid. Men att mata en psykopat med uppmärksamhet är helt bissart. Om några år har vi en liknande hädelse här, baserat på denna, pågrund av att man får veta för mycket och det gynnar andra sjuka människor.
Gahhaaa var bara tvungen att skriva av mig.
Och allt kring breivik(??), efter allt som hänt, varför ge han så mycket uppmärksamhet? Vi ger ju de han vill, vi pratar om hur och varför, spekulerar allt för mycket och ger ut all möjlig information som inte bara får han att glänsa utan ger ANDRA idioter ideér om att utföra precis samma saker. Människor med svagt psyke, lättmanipulerade, förvirrade människor.
Det är väl jätte bra att anhöriga får veta det dom vill, men vi andra har egentligen inte med det att göra. Det som hänt är visserligen något som kommer skrivas i historien och något som kommer berättas för barn och barnbarn i all framtid. Men att mata en psykopat med uppmärksamhet är helt bissart. Om några år har vi en liknande hädelse här, baserat på denna, pågrund av att man får veta för mycket och det gynnar andra sjuka människor.
Gahhaaa var bara tvungen att skriva av mig.
nothing scares me anymore
Jag har tänkt på en sak, beroende på vilken musik jag lyssnar på vid tillfället jag skriver, så blir även inläggen. Glad musik, glatt inlägg. Ledsam musik, ledsamt inlägg. Det är märkligt, eller kanske inte, jag vet inte. Läser igenom lite inlägg från förra veckan, eller det är väl inte så många. Hade stor lust att bara ta bort dom, jag är förjävla duktig på att ''städa'' undan, som om jag ska må bättre. Som om ingentingt hänt. Jag försöker alltid hitta en enkel väg, en ''snabb'' väg, och jag tror verkligen på att jag helas bättre då, att det där infekterade i hjärtat ska läka snabbare.
Så jag bestämde mig för att behålla dom, jag får aldrig glömma hur det kändes när allt kom fram, hur jag låg och skakade av ångestattacker och hur öm jag var i ansiktet efter alla tårar. Hur ont det gjorde att andas, hur hela min framtidsbild krossades på golvet framför mig, hur hela min bild av den jag älskar mest förstördes, tilliten, förtroendet. Har alltid haft svårt att lita på människor, och jag har nu lärt mig att det inte går. Med tiden möjligtvis, men är inte så säker. Det som låg kvar på backen med allt som förstördes, var kärleken, den var hel. För om jag inte älskat så mycket, hade jag aldrig kommit tillbaka.
Jag försöker se fram, inte tänka så mycket på förut. För det är mycket annat i hela situationen som är inblandat, mycket annat som bör bättras på. Men ibland kommer allt bara ikapp, och av alla frågor jag ställt så är den en fråga som inte försvinner, Varför? Och det spelar ingen roll hur många gånger jag får svaret på den frågan, för den kommer eka inom mig, varje dag, varje natt.
Som med allt här i livet, så är det här en prövning. Jag känner att jag är starkare än någonsin, för två år sen hade det knäckt mig och jag hade mest troligt försökt allt för att dämpa smärtan, sprit, rakblad, piller, allt som kom i min väg. Jag har växt något så otroligt, visst hade jag tanken, men ingen är längre värd något ärr på min kropp.
Har haft en kanon helg i stugan iallafall, vi for fredag och kom hem igårkväll. Lagt upp lite bilder från instagram, blev en hel den blåbär och jordgubbar, även några hjortron. Annars då? Det är fint väder, har varmt kaffe i koppen och bra musik i lurarna, lär bli dålig uppdatering framöver, känner dåligt bloggsug! Men en liten uppdatering på hur det är med mig iallafall.
Så jag bestämde mig för att behålla dom, jag får aldrig glömma hur det kändes när allt kom fram, hur jag låg och skakade av ångestattacker och hur öm jag var i ansiktet efter alla tårar. Hur ont det gjorde att andas, hur hela min framtidsbild krossades på golvet framför mig, hur hela min bild av den jag älskar mest förstördes, tilliten, förtroendet. Har alltid haft svårt att lita på människor, och jag har nu lärt mig att det inte går. Med tiden möjligtvis, men är inte så säker. Det som låg kvar på backen med allt som förstördes, var kärleken, den var hel. För om jag inte älskat så mycket, hade jag aldrig kommit tillbaka.
Jag försöker se fram, inte tänka så mycket på förut. För det är mycket annat i hela situationen som är inblandat, mycket annat som bör bättras på. Men ibland kommer allt bara ikapp, och av alla frågor jag ställt så är den en fråga som inte försvinner, Varför? Och det spelar ingen roll hur många gånger jag får svaret på den frågan, för den kommer eka inom mig, varje dag, varje natt.
Som med allt här i livet, så är det här en prövning. Jag känner att jag är starkare än någonsin, för två år sen hade det knäckt mig och jag hade mest troligt försökt allt för att dämpa smärtan, sprit, rakblad, piller, allt som kom i min väg. Jag har växt något så otroligt, visst hade jag tanken, men ingen är längre värd något ärr på min kropp.
Har haft en kanon helg i stugan iallafall, vi for fredag och kom hem igårkväll. Lagt upp lite bilder från instagram, blev en hel den blåbär och jordgubbar, även några hjortron. Annars då? Det är fint väder, har varmt kaffe i koppen och bra musik i lurarna, lär bli dålig uppdatering framöver, känner dåligt bloggsug! Men en liten uppdatering på hur det är med mig iallafall.
söndag, augusti 12
söndag, augusti 5
-
Känns bra att jobba, det får mig att tänka på annat. Men direkt jag inte hittar något att göra, så gör det ont i hela kroppen. Fan också..
lördag, augusti 4
-
Seg dag, är helt utmattad efter gårdagen. Har fortfarande ont i brösten, ont i hjärtat, ögonen svider och kroppen är skör. Försöker tänka att jag är värd så mycket bättre, men varför ska det göra så ont? Det är inte min förlust, det är inte jag som är förloraren.
Idag efter jobbet far jag till lägenheten och plockar det jag kan, sen vankas en kväll med några underbara. Det blir bra med tiden, det vet jag.
Idag efter jobbet far jag till lägenheten och plockar det jag kan, sen vankas en kväll med några underbara. Det blir bra med tiden, det vet jag.
fredag, augusti 3
without trust there's no love
Sa upp min halva delade tur, är så less. Så jävla förbannat less. Jag vet inte vart jag ska vända mig, vem jag ska prata med,vem jag ska lita på, vem som är riktig, vem som är ärlig. Jag vet inte. På bara några sekunder föll allt, tomheten släpptes som en tung sten. Jag sitter bara här, vet inte vad jag ska göra, vad jag ska säga.
Jag är ensam, helt jävla ensam. Jag kan inte räkna med någon, tydligen. Det är så hemskt att få veta vad som pågår bakom ens rygg, man tänker bara ''hur länge har det varit så?'' Att en hel jävla bunt med människor gick bakom ryggen, men en jävla hemlighet som var så jävla liten. Mn den blev stor. För jag tänkter bara hur många gånger har det hänt? Hur många gånger har folk tänkt att jag inte bör veta?
Jag har min blogg, det är här jag skriver av mig, av allt som finns så är det de ända riktiga.
För mig är tillit allt, kontstigt nog lärde jag mig det av den som svek mig mest.
Jag är ensam, helt jävla ensam. Jag kan inte räkna med någon, tydligen. Det är så hemskt att få veta vad som pågår bakom ens rygg, man tänker bara ''hur länge har det varit så?'' Att en hel jävla bunt med människor gick bakom ryggen, men en jävla hemlighet som var så jävla liten. Mn den blev stor. För jag tänkter bara hur många gånger har det hänt? Hur många gånger har folk tänkt att jag inte bör veta?
Jag har min blogg, det är här jag skriver av mig, av allt som finns så är det de ända riktiga.
För mig är tillit allt, kontstigt nog lärde jag mig det av den som svek mig mest.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)