lördag, december 28

Skinny love

Come on skinny love just last the year
Pour a little salt we were never here
My my my - my my my - my my my my - my my ...
Staring at the sink of blood and crushed veneer

I tell my love to wreck it all
Cut out all the ropes and let me fall
My my my - my my my - my my my my - my my ...
Right in the moment this order's tall

I told you to be patient I told you to be fine
I told you to be balanced I told you to be kind
In the morning I'll be with you
But it will be a different kind
I'll be holding all the tickets
And you'll be owning all the fines

Come on skinny love what happened here
Suckle on the hope in lite brassiere
My my my - my my my - my my my - my my ...
Sullen load is full so slow on the split

I told you to be patient I told you to be fine
I told you to be balanced I told you to be kind
Now all your love is wasted then who the hell was I?
Cause now I'm breaking at the britches
And at the end of all your lines

Who will love you? who will fight?
And who will fall, far behind?

fredag, december 27

Juldagar

Denna vecka har varit fylld med kärlek och värme, julafton och släkt. Närhet och bekräftelse, kramar och lycka. Julklappar och ljus, mat och skratt. Och jag är helt slut. Jag är så trött. Hand i hand med allt det fina omkring mig, går även ledsamhet. Glädje kommer aldrig ensam. Saknad efter min morfar, han som alltid varit här. 

Det är mycket jag kan kontrollera, men aldrig mina känslor. Denna vecka har kort sagt varit underbar, men mitt i det hela kan jag känna en ensamhet i mig själv, visst är det konstigt? Bland en massa människor, kan jag plötsligt känna en tomhet, i mig själv. 

Jag känner mig lycklig över människor som lever nära inpå mig, som finns här omkring, bekräftar mig och jag får känna mig behövd, och framför allt, älskad. Det är rikedom, för mig. För även fast glädje och lycka sällan kommer ensam för mig, även fast sorg och saknad av olika slag alltid hakar på, så är det just vad som håller mig levande, jag vill tro att det finns en anledning till mitt mående. För det är ingen fas, det är ingen period, det är inte något jag växer ifrån, det är helt enkelt Jag. 

tisdag, december 3

- so cold

- lovelovelove

- favorit



´´Something has changed in you. Towards me. You're distant, cold. I don't know what I've done, but I'll leave you alone from now on if that's what you want. Is that what you want? You know why I'd leave you alone? Because I care about your feelings more than mine. I love you. There I said it, not just on some chalkboard. I would never let anybody or anything hurt you. I've never felt that way about anyone.´´

- nytt jobb!

Lämnat sjukhuset. Saknar kollegor! Men har å andra sidan ett fast jobb nu på ett helt nytt boende. Skulle ha börjat 7januari men fick börja i helgen. Känns positivt och bra. Framför allt har jag ett schema!! Och mycket närmre nu. Nytt jobb, ny början, nya kollegor, nytt nytt nytt. Kanske var det just det här jag behövde?

Idag är jag stabil i sinnet, faktiskt varit hela helgen. Saker och ting rör mig inte lika mycket som förr, min energi går till det nödvändiga, leva för mig och må bra för mig. Jag räcker inte till för att tänka för någon annan, oroa mig för någon annan. Inte just nu. Det är väl därför jag är så pass stabil. Och det är skönt. Detssutom att få vara själv, för jag orkar inte prata, orkar inte lyssna. Musik och bara musik, lite träning där emellan! 

xxx88

I feel the water flow as I watch him go
Boy, life is cynical despite my heart of gold
Oh, no, buddy, don't you cry as they go
Life changes all of us, it's not your fault

fredag, november 15

- Frihet

När jag var 13 år bestämde jag mig för en tatuering, som jag skulle göra när jag hade åldern inne eller möjligen hittade en tatuerare som ville tatuera en under 18. Sebastian tatuerade mig när jag var 17. Min tatuering, som är på handleden, betyder Frihet på kanji.
 
När jag var 13 tänkte jag att frihet var att vara ensam, utan någon, helt ensam på egen hand. Jag hade visioner om att resa iväg ensam, jag visste inte vart, jag visste inte vad jag skulle leva på, jag hade ingen som helst plan. Men för mig var det frihet, att få lämna alla. Det var dagar jag kom på mig själv om hur orealistisk den planen var, och dom dagarna var mina tankar på frihet att få dö.
Jag ville tatuera frihet, för att Aldrig någonsin glömma dess betydelse.

Dessa fyra år som gick mellan tanken på tatuering till att få tatuera sig, så tänkte jag inte så mycket på att varken fly eller ta livet av mig, även fast det var återkommande tankar så var det ingenting som påverkade mig så pass att jag gjorde något utav det. Men att få tatuera det, det bara var ett måste, för jag levde fortfarande med tanken att Aldrig någonsin glömma dess betydelse.
 
Idag är jag 21 år. Denna tatuering är en sån naturlig del av mig, att jag ser det inte som en tatuering, jag ser det som en viktig del av mig. Det händer att jag glömmer bort den, som om den vore ett stort födelsemärke. Men ibland tittar jag på den, och jag funderar på vad frihet är. För jag har förändrats radikalt dessa år som gått, jag har formats och jag har byggt upp mig. Jag vet att mina tankar kring frihet och frihets betydelse kommer att fortsätta förändras, för jag har inget riktigt svar på det, och jag tvivlar på att jag någonsin kommer att ha.

Det som betyder allra mest med denna tatuering,
är att det känns som en hyllning till mig själv,
en hyllning till mig själv för 8 år sen.
Jag gjorde tatueringen du så gärna ville ha,
och jag glömmer aldrig, aldrig någonsin dess betydelse du tänkte då.
Du behövde aldrig fly, och du krigade igenom alla smärtsamma år, du lever idag och du är okej.
Du kommer aldrig vara riktigt bra, men du är okej och du lever.

Nej, jag glömmer aldrig någonsin.
 


onsdag, november 13

- nattjobb

Jobbar inatt och sedan hela helgen, ja varför ska man vara ledig när man ändå inte har råd att göra något! Detssutom har min bil krånglat, sparkat på den och svurit, den lyssnade inte alls på mig. Så nu får jag låna Andres bil, ändå skönt att köra en bil man kan lita på. Förhoppningsvis!! :@

tisdag, november 12


- störd dygnsrytm

Jobbade natten till måndag, sov till fyra idag (ja eller igår, bla bla bla) Linus och Frida har varit här till strax efter ett, skulle så duktigt lägga mig, men snöade fast någonstans i den ointressanta mobil världen. Ja ointeresssant, minst sagt, men lika fast ändå. Kollar facebook, slår bort facebook, öppnar insta, slår bort, öppnar aftonbladet, slår bort och sedan in på face igen. Runt runt om igen.

Men nu ska jag ge detta ett försök, för imorgon far jag till stallet, tidigt var min tanke. We will see about that ..... 


fredag, november 8

Your love is like a soldier, loyal 'til you die

Blandade reaktioner till mitt val att raka bort en del av håret, äh det växer ut. Och de flesta som känner mig blev ändå inte så förvånade. Delvis planerat, delvis inte. En förändring behövdes, och den behövdes snabbt. Jag är trött på att se mig i spegeln, och se likadan ut, och jag är trött på mitt långa hår, egentligen hade jag velat raka bort allt. Men då hade det nog blivit väldigt annorlunda reaktioner, och med tanke på att Britney gjorde det mitt i ett psykiskt kollaps så har hon gjort den frisyren till något väldigt fördomsfullt.

Nåväl, får se vad nästa grej blir. 

torsdag, oktober 31

- igår, idag

Igår var jag ut till sjulsmark för att rida en sväng, mockade och pysslade på efter ridturen. Känner att det är just vad jag behöver, få göra mig av med energi, och bara få ett helt lugn. Stallet är bra för mig, kontakten med djur och ja, faktiskt att få mocka skit ger mig ett konstigt lugn. 

Och idag har jag agerat köksa på jobbet, skönt med omväxling och skönt att få jobba ensam (på ett sätt ensam iallafall). Även fast jag trivs i team är det skönt att få göra saker själv på egenhand. Imorgon är samma sak på schemat, känns bra.

Inte mycket mer än så hade jag att skriva, ligger redan nerbäddad i sängen, förhoppningsvis vaknar jag upp utvilad!

onsdag, oktober 30

tisdag, oktober 22

Imagine dragons - demons




 When the days are cold
And the cards all fold
And the saints we see
Are all made of gold
When your dreams all fail
And the ones we hail
Are the worst of all
And the blood's run stale

I want to hide the truth
I want to shelter you
But with the beast inside
There's nowhere we can hide
No matter what we breed
We still are made of greed
This is my kingdom come
This is my kingdom come

When you feel my heat
Look into my eyes
It's where my demons hide
It's where my demons hide

Don't get too close
It's dark inside
It's where my demons hide
It's where my demons hide

When the curtain's call
Is the last of all
When the lights fade out
All the sinners crawl
So they dug your grave
And the masquerade
Will come calling out
At the mess you made

Don't want to let you down
But I am hell bound
Though this is all for you
Don't want to hide the truth
No matter what we breed
We still are made of greed
This is my kingdom come
This is my kingdom come

When you feel my heat
Look into my eyes
It's where my demons hide
It's where my demons hide

Don't get too close
It's dark inside
It's where my demons hide
It's where my demons hide

They say it's what you make
I say it's up to fate
It's woven in my soul
I need to let you go
Your eyes, they shine so bright
I want to save their light
I can't escape this now
Unless you show me how

When you feel my heat
Look into my eyes
It's where my demons hide
It's where my demons hide

- Vinnie!

måndag, oktober 21

- Ylvis

Nä, jag skulle inte, tänkte inte, att jag någonsin skulle lägga ut något med ylvis.
MEN HUR SKA MAN KUNNA LÅTA BLI!!!

- Stubborn love

- MØ




tisdag, oktober 15

måndag, oktober 14

söndag, oktober 13

Balans

För jag är allt eller ingenting,
Ni är med eller mot mig,
Jag är svagast ensam,
Jag är starkast ensam.

Den där balansen, mellan sinnesfrid och krig, dom där få gångerna jag har balans, för dom där få minuterna, sekunderna. För varje gång tror jag på den, jag litar på den, om jag någonsin tror, så är det då. Och om jag någonsin litar på något, så är det då. För jag vill tro, för varje gång det händer, att jag äntligen fått ihop detta omöjliga pusslet i mig, att detta pussel omkring mig är ihopsatt, att jag hittat alla bitar. För just dom där minuterna, sekunderna, så är det ända gången jag hinner ta igen andan, och det är därför jag tror, och för varje gång hoppas jag att det är för att stanna. 

Men det är inte så det fungerar. Jag fungerar aldrig som en fullgjord mekanism. 

Är jag för självsäker, Eller saknar jag helt ett självförtroende? Är jag så stark att jag är byggd för att klara det mesta, Eller håller jag på att bryta samman? Är jag rätt, eller är jag helt jävla fel? Är frågor jag ställer mig.

Kan jag lita på dig, eller ljuger du? Vad säger du bakom min rygg, och vart har jag dig? Låtsas du vara mig nära, låtsas du förstå, vill du vara mig nära, vill du förstå? Är frågor jag ställer tyst i mitt huvud om alla som lever mig nära.

För jag försöker hitta en balans, mina nätter är fulla av sömn, så det är inte längre ett problem, jag har slutat träna så hårt och faktiskt gått upp lite igen, jag försöker att inte stressa, jag försöker vara  allt och lite där till, jag försöker, och försöker, för att inte krascha i väggen, jag skrattar, jag ler, jag är omringad av underbara människor men som jag ALLTID, oundvikligt, tänker kommer svika mig. Jag känner mig lämnad, utan att någon ens sagt hejdå. 

måndag, september 30