torsdag, september 25

- Jag gillar kvällar

Jag jobbar oftast kväll, för det är kvällar och nätter som fungerar för mig. När någon frågat varför så har jag oftast svarat: 'Jag gillar kvällar, helt enkelt.' Ja nu är det ju inte riktigt så. För en del personer har jag svarat precis som det är: 'För det är kvällar som fungerar för mig.' Det är vad som fungerar för mig och min kropp, för att min hjärna och kropp ska kunna samarbeta på bästa möjliga sätt så måste jag få hinna väcka min kropp. En morgon för mig ser olika ut, olika ont, olika stel, olika trött. Men det finns alltid där. När jag är i mina värsta skov så har jag svårt att sätta mig upp, jag har svårt att ställa mig, röra på huvudet och med en huvudvärk på köpet som dånar, förmodligen av stelheten som varat flera timmar i sömnen. Så det tar en stund för mig att komma igång på morgonen, jag får stretcha i omgångar. Så därför föredrar jag kvällar. De gånger jag haft dagpass och haft en sån här morgon, försöker jag ställa klockan betydligt tidigare för att hinna väcka kroppen. De gånger jag inte ställt klockan tidigare har resulterar i en febersvettig morgon och yrsel, samt all värk. 

Helt allvarligt kan jag inte skilja på mycket ont och lite ont längre, för det finns hela tiden hos mig. Jag måste vara lite 'extra' hela tiden för att orka med en dag, och det här har blivit en vana, det här är mitt liv, jag orkar inte prata om det, för det är som en kappa som hänger över mig hela tiden, mina närmsta vet, och dom orkar inte höra mer, jag orkar inte prata mer. Det känns skamligt att nämna att jag har ont, jag vill inte fråga om hjälp att ta upp något från golvet när jag har mina sämsta dagar, för jag är 22 år, jag ska inte behöva fråga, och ingen ska behöva hjälpa mig. Det är jobbigt att inse verkligheten, hur det egentligen är. Att jag kommer på mig själv förneka något som alltid är hos mig. 'Jag gillar kvällar' är ett sånt bra exempel, jag har sagt det så mycket att jag tror det själv, när det i själva verket är ett val jag Måste göra för att fungera.


tisdag, september 23

- How long will I love you

How long will I love you?
As long as stars are above you
And longer, if I can.
How long will I need you?
As long as the seasons need to
Follow their plan.

How long will I be with you?
As long as the sea is bound to
Wash upon the sand.

How long will I want you?
As long as you want me to
And longer by far.
How long will I hold you?
As long as your father told you,
As long as you can.

How long will I give to you?
As long as I live through you
However long you say.

How long will I love you?
As long as stars are above you
And longer, if I may.

We're all traveling through time together
Every day of our lives.
All we can do is do our best
To relish this remarkable ride.

- rosa



måndag, september 22

- valborg

 Änglarna har åkt på pisk
Gårdarna är grönsvarta
Och i Azalea kan man inte undgå att bli kär
Där går en som svär att allt du gör är gott
Mhm, ja, jag är din
Om du vill ha en idiot lägg din hand i min
Mhm, lägg din hand i min

Har ingen plats att kalla hem
I detta pissiga vårregn
Ett förortsgäng kapar en spårvagn hem
I vårkvällen
Provsmakar livets heroin
Mhm, och om du någonsin
Vill ha en idiot lägg din hand i min
Mhm, lägg din hand i min

Du kanske aldrig når det du vill nå
Men du når mig
Du kanske aldrig får den du vill få
Men du får mig


lördag, september 20

fredag, september 19

- tommy tycker om mig

Om livet är på natten när du sover, måste du nog faktiskt göra någonting
åt det. Du säger att du lever bara när du drömmer.
Är du dum, eller?
Du måste göra någonting åt det. 

I väntan på livet står du ut med vad som helst. Sedan efter döden blir allt
bra, säger prästen. Hör du hur det låter?
Hör du vad dom säger? Du måste göra någonting åt det.
Jag vet att du gråter.


Om livet är på natten när du sover, måste du nog faktiskt göra någonting
åt det. Du säger att du lever bara när du drömmer.
Är du dum, eller?
Du måste göra någonting åt det.

- best shot

When you're on your own and you feel lost
When your heart's a mess though you've given your best.

I'll be here giving it my best shot, baby, your love's got more than I need.
Here crying from the rooftops.
Nothing can stop us if we believe.
Here giving it my best shot, baby, I find that we can be free.
When you're here, here with me.

When your sky is dark and the earth is shaking your bed.
Your hope is at its end, you just need one friend.

I'll be here giving it my best shot, baby, your love's got all that I need.
Here crying from the rooftops.
Nothing can stop us if we believe.
Here giving it my best shot, baby, I find that we can be free.
When you're here, here with me.

When you can't find your way and all around you walks as deep and grey.
The stars fall from above and you're barely holding on my love.

Giving it my best shot, baby, your love's got all that I need.
Here crying from the rooftops.
Nothing can stop us if we believe.
Here giving it my best shot, baby, I find that we can be free.
When you're here with me.

torsdag, september 18

- wait

Send your dreams
Where nobody hides
Give your tears
To tide

No time
No time

There's no end
There is no goodbye
Disappear
With the night

No time
No time
No time

No time
No time
No time

- Tredje koppen gillt

Har jag ens en cam? Ja haha ojoj. Alla dessa bilder jag har på den här datorn. Jag tänkte ta tillfället i akt att skriva när jag faktiskt kände att jag fick lust. Har börjat bo in mig i denna tvåa, jag tänder ljus och har börjat dricka dyrt thé. Nä okej, jag gör en del annat också. Jobbar och sover också. När jag nu bor själv måste jag ju även börja laga mat, så igår blev det pytt i panna! Inte så där jätte avancerat då alltså.

Jag skulle dock göra något avancerat i helgen, egna köttbullar och egen gjord lingonsylt. Sist när vi var i stugan hittade jag vad jag trodde var ett lingoställe, där spenderade jag två timmar. Fick en helvetes träningsvärk som höll i sig i flera dagar, men jag tyckte det var värt det eftersom jag hade ju ändå fått ihop 2 liter lingon. Så i lördags började jag mitt mat projekt som skulle resultera en riktigt god lyckad husmanskost. Problemet var alltså då att lingonen inte var lingon. Jag har lärt mig att jag bara ska hålla mig till blåbärs plock, end of story.

Tredje koppen gillt, har dansat i lägenheten, vill få bort stelheten, vill bli 22 år på en gång, men det tar tid, men nu är jag snart igång. Snart är jag 22 och inte 80. Kaffet hjälper, ger mig en extra knuff, får mig att gå ner på golvet och göra någon form av yoga, men jag har inte riktigt tålamod, så det blir något helt annat. Sedan efter andra koppen så börjar jag dansa, eller kan man kalla det dans? Det blir mer något slags skuttande. lite squats och armhävningar där emellan. Jag försöker hitta denna energi, men den är nog helt fejkad av allt koffein. Tredje koppen, här sitter jag. Det var så mycket göra denna dagen, på min lista, som finns i huvudet, jag skulle göra det, sen det och sedan även det där. Men så satt jag mig här. För att skjuta upp på det där, och det och det andra. Inte just nu, snart. Så därför skriver jag.

Jag bor högst upp i denna lägenhet, vet ni vad som är bäst med det? Min balkong har inget tak, så när det blir mörkt på kvällen så har jag karlavagnen ovanför mig. Och alla andra billioners stjärnor. Det är helt underbart, det är så vackert. Mina rökstunder när jag är ensam blir så långa, för jag kan aldrig sluta fascineras. Ingenting känns speciellt långt bort. Jag kommer ihåg en period när pappa jobbade i överkalix och jag var ofta i stugan under den perioden, var kanske åtta år? Från balkongen i stugan, över sjön, över alla träd och den oändligt långa skogen, kunde man se en blinkade lampa, den var så långt bort att det såg ut som en stjärna i på den mörka himlen, men det var en pelare med lyse i överkalix. När jag pratade med honom i telefonen så bad han mig alltid att kolla på den där blinkande ''stjärnan'' och försäkrade mig om att han inte var så långt bort trots allt, och att jag skulle kolla på den när jag saknade han. Den tanken är värmande och kommer alltid finnas kvar. Stjärnor ger en trygghet för mig.

Nu ska jag ta tag i något.  


torsdag, september 11

- ordning i kaoset

Ja nu är vi här, jag och katterna. Har mycket kvar i Andrés lägenhet, små saker som är utspridda överallt. Det känns konstigt att ta allt, så jag har lämnat lite. Det här ska bli mitt nya hem, men det är inte en helt naturlig känsla ännu. Jag sitter just nu i min hall, för det är här jag kan stoppa in sladden, har inget trådlöst ännu. Jag blev lycklig idag av att få upp tv:n, jag blev lycklig när mamma rotat i sina skrymslen och funnit en antenn sladd och internet sladd, det heter säkert något annat, men det är inte så viktigt. Det har gått ett dygn utan att få se på tv, och jag blev lycklig, vet inte om det är sorgligt?? Haha...

Jag behöver det här, jag måste behöva det här. När min magkänsla varit så stark, så får jag inte helt plötsligt bli svag. Nu är jag vuxen, jag behöver inte alltid ha någon, även fast det är precis vad jag vill. Man kan känna sig ensam ibland fast man är två, men ensam med ensamheten själv är faktiskt lite värre. När jag känner att jag blir svag, så intalar jag mig att det här är en resa jag även måste ta. Den här resan har inte börjat från och med igår, den här resan började mentalt i Maj när jag tog upp det första gången.