Hej rädslan, du verkar inte komma ensam, du håller något hårt i din hand. Du tar med dig gamla minnen, foton och texter. Jag tittar på dina fina bilder, jag läser dina gamla skrynkliga texter. Men du bär mer dig så mycket mer, du har en enorm styrka bakom dig. För vet du vad? Snart försvinner du, snart tänds den där lampan i det mörka rummet, och du kan snart andas normalt igen. Det där läskiga monstret ska du inte vara rädd för längre, du ska snart lära dig att sova utan tänd lampa. Ibland så lyckas du ju, det kan vara bläck svart en hel natt, men det är förstås när du känner att ni är vänner, ja alltså du och monstret.
Jag vet att denna natt kan vara en sådan med tänd lampa. För jag vet att du är fruktansvärt rädd, rädslan. Och jag vet varför du är rädd, rädslan. Men jag kommer inte falla, jag är stark. Som jag sa, du har styrkan där bakom dig. Du kommer aldrig ensam, du kommer med skrynkliga papper och foton, och jag vet. Jag vet så väl. För jag kommer ihåg när du och jag hängde ihop, du behöver inte visa upp allt det där. Vi var ju liksom bästa vänner.
Du kan göra mig så ledsen när du dyker upp, speciellt när jag inte är beredd. Du kan göra mig arg, du kan få min galen, du kan få mig att slå i saker, skrika, skaka, och du kan få mig fullständigt slut. Det gör ont att titta tillbaka på en del saker du vill visa upp, det gör ont att tänka på alla våra minnen tillsammans, fattar du inte det? Jag vet att jag glömmer dig ibland, men jag vet även att du alltid är med mig.
Jag kan bli rädd för dig rädslan,
Jag vet att denna natt kan vara en sådan med tänd lampa. För jag vet att du är fruktansvärt rädd, rädslan. Och jag vet varför du är rädd, rädslan. Men jag kommer inte falla, jag är stark. Som jag sa, du har styrkan där bakom dig. Du kommer aldrig ensam, du kommer med skrynkliga papper och foton, och jag vet. Jag vet så väl. För jag kommer ihåg när du och jag hängde ihop, du behöver inte visa upp allt det där. Vi var ju liksom bästa vänner.
Du kan göra mig så ledsen när du dyker upp, speciellt när jag inte är beredd. Du kan göra mig arg, du kan få min galen, du kan få mig att slå i saker, skrika, skaka, och du kan få mig fullständigt slut. Det gör ont att titta tillbaka på en del saker du vill visa upp, det gör ont att tänka på alla våra minnen tillsammans, fattar du inte det? Jag vet att jag glömmer dig ibland, men jag vet även att du alltid är med mig.
Jag kan bli rädd för dig rädslan,
för ibland vet jag inte om du vill att jag ska falla igen,
eller om du faktiskt är rädd för att jag ska falla.
