Can we go back to where we were before
You dropped your heart on my floor?
Cause' it was easiest to hide it all away.
We never say what we were thinking.
You never catch me blinking that night
Cause' I was all of yours,
But don’t say we became too late.
Well, I just think you're humoring yourself.
Let me say one more thing before you find
this charade is out of sight.
Well, I’ve been wrong but now I’m right,
So let your precious sky come down on you tonight.
bit mig......
tisdag, november 18
Jag har kommit på ett och annat, eftersom jag har tänkt en hel del.
För det första, jag har gått upp 3 kilo på två veckor och fortfarande säger folk att jag inte är tjock, ska ni börja tro på det nu då?! Okej, jag tycker i och för sig att jag är normal viktig, och trivs hur bra som helst med det till och från. Men hur ska man kunna undvika komplex när alla de pinnsmala klagar på sin vikt, modellernas kropp, och den ideala kroppen. Sjävklart får man komplex, annars hade jag stor trivits med min vikt. Men just dom där tre kilona, som brukar ligga under, inte över. Såklart är jag så sjukt feg att jag inte vågar säga hur mycket jag väger, men oftast mellan 50 och 60. TYVÄRR kan man räkna in en annan siffra om man överstiger med 4 kilo till (jag menar om man då avrundar kommer den plötsligt till en siffra), så något mattesnille vet nu hur mycket jag väger exakt. Damn me, kan inte ens hålla inne min vikt utan en gåta.
För det andra, jag är rätt osmart. Igår när jag skulle ut och gå med mamma, så var jag inne i att berätta om min bok, (HAHA) då halkade ludde, jag bröt seriöst i skratt och skulle styla halvt när jag gick i hans fotspår. Jag gled lite och konstaterade att det inte var kul att glida och att det var säkert att gå, ett steg fram, BOM! så kände du det du trodde var en jordbävning igår, så var det bara jag. Asså det finns sjukt mycket som ger bevis på att jag inte alls är smart, fast ibland kan jag vara skrämmande smart också.
För det tredje, när jag gjorde ett dyselexi test på hertsöskolan, så kom dom fram till att jag var jätte bra. DOCK att jag inte kan koncentrera mig på två saker samtidigt (haha...) som inte alls någon tyckte var oväntat, förutom jag som faktiskt fick en tankeställare på alla gånger det påträffat. Iallafall, igår satt jag och läste samtidigt som jag faktiskt lyssnade på musik, farmor kom in och det första hon sa var: Lyssnar du på musik? Jag: ja? Hon: och läser? Jag: Ja....? Hon: det skulle jag aldrig klarat av. Jag fortsatte läsa och började tänka, det har jag aldrig klarat av?! Så då förvånade jag mig själv, att jag faktiskt lärt mig något sådant, omedvetande. Vilket var ett steg längre för mig, eftersom jag fick veta att varken mamma eller någon annan i min familj klarade av något sånt. Och jag vet, det kan antigen vara väldigt onaturligt samtidigt naturligt. Jag evt inte om det bara är min släkt som är träffad, men ännu en gång förvånade jag mig själv när jag läste, lyssnade på musik och nynnade. Vad blir nästa? Att jonglera samtidigt? Kanske ser det ut som om jag tar en seger i fröskott och bara skriver något väldigt onödigt nu, men kanske är jag din advokat om några år? Ha-Ha.
För det fjärde, när man läst ut både 'om jag kunde drömma' och 'när jag hör din röst' kan man inte hjälpa fantasin man får och att världen man byggt upp försöker man plötsligt leta upp på kartan. Ja precis så är det, när man tror att Han går på samma skola, när man inbillar sig allt för mycket och drömmar vill man gävest få till verklighet. Och jo, det suger. För dom där böckerna, bygger upp mitt hopp om att det finns en annan värld, som jag utan tvekat offrat allt för att få leva i. Yes, offrat allt. Förutom Hannah och Evelina, dom måste följa. Annars, allt jag vill är att bli biten och bli en av Dom. Ni ser hur tokig jag kan bli av för fyllda böcker med fantasi, ni ser sånna böcker som något positivt för att fly från verkligheten, för mig är det strängt negativt för det är snarare så att jag lever mer i fantasin än verkligheten och känner knappt att jag flyr från något, jag inbillar mig alltså mer och vill faktiskt gräva ner mig, så hårt är det. Därför lever jag hellre i en fantasi värld, än att se verkligheten i ögat, klockren skillnad, för i verkligheten blir inget som man vill, i verkligheten måste man bara kämpa. Så därför tar jag en mer logisk väg för min del och fortsätter tro på att det finns mer än vad vi vet och sett med egna ögon. Men jag kommer betvittna det någon gång och berätta det för alla, jag lovar.
För det femte, då var det mitt och Evelinas stora problem. För att bli målare, måste man först och främst gå bygg i ett år, sen välja inriktning till Piteå (målare). Grejen är det, att varken jag eller E har nog med poäng för att nå bygg nivån och har där med kommit fram till att.. Vi har ingen aning om vad vi ska ta oss till, som om vi kommit till en återvändningsgränd i en labyrint, jag tycker att det suger. But then again, vem skulle inte tycka det.
För det sjätte, För övrigt har min dag varit sisådär. Egentligen skulle en prälle komma sista lektionen som jag skulle rymma ifrån för att gå hem och sova. Men dock så ringde Bernt och sa att prästen inte skulle komma för att halva klassen var sjuk idag (Varför var inte jag också sjuk?) så min plan störtade rakt ner i marken med en dundrande crash, ni kanske även trodde att det var en jordbävning, svaret är då nej. Började iallafall dagen med en dålig bok (eftersom ingenting kan mäta sig med mina favorit böcker) .. (Jag kan inte sluta jämnföra) .. (Varje ny bok måste vara bättre än den förra, och sånt känner jag på en gång) Sedan matte. Efter det gjorde jag klart .. Pjuh.. Geografi. GODKÄNT såklart. Så nu ska jag börja med samhälls, redan nu om tio minuter. Tack och lov att jag ska säga att jag somnade och bara gå på halva lektionen, tack och lov ännu en gång. Jag är iallafall så sjukt trött och efter skolan ska jag tigga pengar av farmor till den tredje boken, tack och lov för att verkligheten kan påminna mig om bra saker ibland.
För det första, jag har gått upp 3 kilo på två veckor och fortfarande säger folk att jag inte är tjock, ska ni börja tro på det nu då?! Okej, jag tycker i och för sig att jag är normal viktig, och trivs hur bra som helst med det till och från. Men hur ska man kunna undvika komplex när alla de pinnsmala klagar på sin vikt, modellernas kropp, och den ideala kroppen. Sjävklart får man komplex, annars hade jag stor trivits med min vikt. Men just dom där tre kilona, som brukar ligga under, inte över. Såklart är jag så sjukt feg att jag inte vågar säga hur mycket jag väger, men oftast mellan 50 och 60. TYVÄRR kan man räkna in en annan siffra om man överstiger med 4 kilo till (jag menar om man då avrundar kommer den plötsligt till en siffra), så något mattesnille vet nu hur mycket jag väger exakt. Damn me, kan inte ens hålla inne min vikt utan en gåta.
För det andra, jag är rätt osmart. Igår när jag skulle ut och gå med mamma, så var jag inne i att berätta om min bok, (HAHA) då halkade ludde, jag bröt seriöst i skratt och skulle styla halvt när jag gick i hans fotspår. Jag gled lite och konstaterade att det inte var kul att glida och att det var säkert att gå, ett steg fram, BOM! så kände du det du trodde var en jordbävning igår, så var det bara jag. Asså det finns sjukt mycket som ger bevis på att jag inte alls är smart, fast ibland kan jag vara skrämmande smart också.
För det tredje, när jag gjorde ett dyselexi test på hertsöskolan, så kom dom fram till att jag var jätte bra. DOCK att jag inte kan koncentrera mig på två saker samtidigt (haha...) som inte alls någon tyckte var oväntat, förutom jag som faktiskt fick en tankeställare på alla gånger det påträffat. Iallafall, igår satt jag och läste samtidigt som jag faktiskt lyssnade på musik, farmor kom in och det första hon sa var: Lyssnar du på musik? Jag: ja? Hon: och läser? Jag: Ja....? Hon: det skulle jag aldrig klarat av. Jag fortsatte läsa och började tänka, det har jag aldrig klarat av?! Så då förvånade jag mig själv, att jag faktiskt lärt mig något sådant, omedvetande. Vilket var ett steg längre för mig, eftersom jag fick veta att varken mamma eller någon annan i min familj klarade av något sånt. Och jag vet, det kan antigen vara väldigt onaturligt samtidigt naturligt. Jag evt inte om det bara är min släkt som är träffad, men ännu en gång förvånade jag mig själv när jag läste, lyssnade på musik och nynnade. Vad blir nästa? Att jonglera samtidigt? Kanske ser det ut som om jag tar en seger i fröskott och bara skriver något väldigt onödigt nu, men kanske är jag din advokat om några år? Ha-Ha.
För det fjärde, när man läst ut både 'om jag kunde drömma' och 'när jag hör din röst' kan man inte hjälpa fantasin man får och att världen man byggt upp försöker man plötsligt leta upp på kartan. Ja precis så är det, när man tror att Han går på samma skola, när man inbillar sig allt för mycket och drömmar vill man gävest få till verklighet. Och jo, det suger. För dom där böckerna, bygger upp mitt hopp om att det finns en annan värld, som jag utan tvekat offrat allt för att få leva i. Yes, offrat allt. Förutom Hannah och Evelina, dom måste följa. Annars, allt jag vill är att bli biten och bli en av Dom. Ni ser hur tokig jag kan bli av för fyllda böcker med fantasi, ni ser sånna böcker som något positivt för att fly från verkligheten, för mig är det strängt negativt för det är snarare så att jag lever mer i fantasin än verkligheten och känner knappt att jag flyr från något, jag inbillar mig alltså mer och vill faktiskt gräva ner mig, så hårt är det. Därför lever jag hellre i en fantasi värld, än att se verkligheten i ögat, klockren skillnad, för i verkligheten blir inget som man vill, i verkligheten måste man bara kämpa. Så därför tar jag en mer logisk väg för min del och fortsätter tro på att det finns mer än vad vi vet och sett med egna ögon. Men jag kommer betvittna det någon gång och berätta det för alla, jag lovar.
För det femte, då var det mitt och Evelinas stora problem. För att bli målare, måste man först och främst gå bygg i ett år, sen välja inriktning till Piteå (målare). Grejen är det, att varken jag eller E har nog med poäng för att nå bygg nivån och har där med kommit fram till att.. Vi har ingen aning om vad vi ska ta oss till, som om vi kommit till en återvändningsgränd i en labyrint, jag tycker att det suger. But then again, vem skulle inte tycka det.
För det sjätte, För övrigt har min dag varit sisådär. Egentligen skulle en prälle komma sista lektionen som jag skulle rymma ifrån för att gå hem och sova. Men dock så ringde Bernt och sa att prästen inte skulle komma för att halva klassen var sjuk idag (Varför var inte jag också sjuk?) så min plan störtade rakt ner i marken med en dundrande crash, ni kanske även trodde att det var en jordbävning, svaret är då nej. Började iallafall dagen med en dålig bok (eftersom ingenting kan mäta sig med mina favorit böcker) .. (Jag kan inte sluta jämnföra) .. (Varje ny bok måste vara bättre än den förra, och sånt känner jag på en gång) Sedan matte. Efter det gjorde jag klart .. Pjuh.. Geografi. GODKÄNT såklart. Så nu ska jag börja med samhälls, redan nu om tio minuter. Tack och lov att jag ska säga att jag somnade och bara gå på halva lektionen, tack och lov ännu en gång. Jag är iallafall så sjukt trött och efter skolan ska jag tigga pengar av farmor till den tredje boken, tack och lov för att verkligheten kan påminna mig om bra saker ibland.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)