Sa upp min halva delade tur, är så less. Så jävla förbannat less. Jag vet inte vart jag ska vända mig, vem jag ska prata med,vem jag ska lita på, vem som är riktig, vem som är ärlig. Jag vet inte. På bara några sekunder föll allt, tomheten släpptes som en tung sten. Jag sitter bara här, vet inte vad jag ska göra, vad jag ska säga.
Jag är ensam, helt jävla ensam. Jag kan inte räkna med någon, tydligen. Det är så hemskt att få veta vad som pågår bakom ens rygg, man tänker bara ''hur länge har det varit så?'' Att en hel jävla bunt med människor gick bakom ryggen, men en jävla hemlighet som var så jävla liten. Mn den blev stor. För jag tänkter bara hur många gånger har det hänt? Hur många gånger har folk tänkt att jag inte bör veta?
Jag har min blogg, det är här jag skriver av mig, av allt som finns så är det de ända riktiga.
För mig är tillit allt, kontstigt nog lärde jag mig det av den som svek mig mest.
